Skip to main content

Full text of "Bidrag till Helsingfors stads historia"

See other formats 


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 



"^sJLt n^T «c 







1 
1 
i 
i 
1 
i 



Harvard College M 

Library |i 

1 
1 
1 
1 
1 
1 
1 

FROM THE BEQUEST OF ^ 

SUSAN GREENE DEXTER M 

1 

m 




SKRIFTER 



UTOIFNA AF 



SYEHSKA LITTEMTiSiLLSKÄPET 



FINLAND. 



LXXXII. 




BIDRAG 



TILL 



HELSINGFORS STADS 
HISTORIA 



SAMLADE OCH UTGIFNA 



AF 

P. NORDMANN. 



IV. 



1. Borgerskapets suppliker, kungliga resolutioner 
och bref åren 1714—17%. 



HELSINGFORS 190& 



P 8u>i>i OBQ.B 



) 



HARVARD COLLEQE LIBRARY 
OEXTER FUNO . ^ 



Dokens tryckning är bekostad af handlanden 
K. H. Renlund i Helsingfors. 



1. Stockholm den 30 januari 1714. 

Gabriel Forssteen m. fl. landsflyktiga /. d. medlemmar af 
Helsingfors mönstrat skildra stadens olyckor under 
kriget samt anhålla, att orten måtte befrias från alla 
gravationer och restantier, som häfta vid den sedan 
de gångna åren. 

Stoormechtigste Allemådigste Konung. 

Om någre af fienden fOrdrefne och fattige flijchtingar 
hafva orsack uppå denne vählberammade och nu påstående 
Eders Kongl. Maij:tz Ständers allmänne sammankombst 
sig underdånigst att besvära Ofver dheras iråkade miserable 
och heelt eländiga tillstånd, äro undertecknade, för detta 
Magistrats lemmar i Helsingfors stadh der iblandh, icke 
minst förorsakade det samma att giöra; bediandes Eders 
Kongl. Maijrtt aldraunderdånigst att följande nådigst late 
sig föreläsa sampt med nåder ansee, såsom 

1. 
Att ehuruväl vij uppå berörda stadz vägnar arom 
högst förbundne, med aldra underdånig tackseijelse att 
erkänna den nådigste försorg, som E. K. M:tt, icke alle- 
nast för besagde Helsingfors stadh, uthan och alle öfrige 
dess trogne undersåtare, så i Finland som dhe flere pro- 
vincier öfver heela rijket, behagat altijd draga, om dhe- 
ras hägnan- och försvarande emoot fiendemes skadeliga 
intention och förehafvande. Så är det dock fast beklage- 



2 1714 

ligit, att oachtat dhe anstalter, som till hindrande och före- 
kommande af fiendens vijdare invasion af E. K. M:tt sä 
helsosambligen äro författade, mehrberörde stadh icke alle- 
nast, uthan och heela Stoorfurstendömmet Finland i för- 
ledne sommars råkat under fiendens våld, så att för- 
uthan det staden är blefven opbrändt och i aska lagt, en 
dehl af invåname, med all sin timmelige vählfärdz och 
figendoms tillsättiande, så tillsägandes allenast med blåtta 
lijfvet äro undankomne och sig nu i största älände här å 
svenske sijdan befinna, dehls och blifvit jämmerligen plå- 
gade och pijnta sampt änteligen afdagatagne, men största 
dehlen, med all sin ägendom, kommit under fiendens ook 
och välde och, som man sig sedermera låtit berätta, af 
fienden bårtförde; hvarföre underställes E. K. M:ts aller- 
nådigste godtfinnande aldraunderdånigst, hvad medell E. 
K. M:tt i nåder behagar till dheras oprättelse förordna. 

2. 
Föruthan det invåname i Helsingfors dess förmedelst, 
att negocien i desse conjuncturer varit inskränckt sampt 
genom svåre contributioner, som dhe effter yttersta för- 
mågo underhållit, märckeligen äro försvagade vordne, dhe 
jembvähl nu så mycket mehra äro till att beklaga, som 
att dhe, som åfvantill är förmält, alt sitt goda har måst 
lembna fienden till roof och byte, och det genom ded till- 
fälle, att fiendens så hastiga ankombst var ganska oför- 
modelig, dertiU blef passagien till siöös aldeles inspärrat, 
så att ingen båth kunde framkomma, mindre något större 
fahrtyg, hvar på en eller annan sin ägendom hade kunnat 
salvera, föruthan det på en kärra eller par landvägen 
kunde räddas, anten dera sedan var hustro och barn eller 
och något annat af ägendomen, som nogsambt kan effter- 
sinnas, att således dhe Helsingforske flychtingame äro dhe 



1714 3 

alfindigaste och ganska beklageligaste, ibland och fram 
fOr alle andre, såsom Åbo och dhe öfrige stfldeme, hvilcka 
eij allenast hade tijd och räderum sitt goda att bflrga, 
utban och hade en stoor förmån deruthinnan, att dhe fingo 
betiena sig af siöö passagien och således hade tillfälle till 
det masta dheras löösa ägendom att undanflyttia. Och 
som E. K. M:tt af åfvantalde nogsambt i nåder lärer 
kunna finna vår stoora olägenheet, så bedie E. K. Mit 
aldraunderdånigst, att såsom E. K. M:tt nådigst behagat 
försee Helsingfors stadz Magistrat med en viss aflöhningz 
stat af åhr 1696, det fördenskull E. K. M:tt tächtes i nå- 
der beordra Kongl. Statz contoiret, att berörde Magistrats 
personer, i anseende till dheras beträngde tillstånd, mage 
niuta icke allenast framgeent den löhnen, som uppå staten 
dem bestås, uthan och det resterande, som skiäligen bevij- 
ses för invånames ringa anthal, i synnerheet sedan den 
åhr 1710 öfvergångne pesten ännu innestå, tillgodo, effter 
som dhe dess utom ofehlbart crepera och änteligen i 
ålande förgås måste, hälst emedan dhe eij eller någon 
fyrick af flychtingz medlen här till dagz åthnutit 

3. 
Såsom E. K. M:tt genom dess allemådigste skrifvelse, 
daterat vid Bender d. 9 martii 1711, behagat betyga en 
synnerlig nådig sorgfälligheet för alle flychtingar i ge- 
meen med nådig villia och befallning, att dhe icke alle- 
nast skulle niuta fritt huusrum, utan och andre tienlige 
vilckor och frijheeter, som kunde lända dem till hielp och 
undsättning, med mehra. Altså och emedan vij fattige 
flychtingar, af en så hög Kongl. nådh och ynnest, här till 
dagz eij ännu hafft oss att hugna; ty bönf allom underdå- 
nigst, att låta en sådan nådh oss vederfaras, så vähl för 
dem, som sig här i Stockholm för tijden, såsom och å 



4 1714 

andre ortter befinna, jempte det vij aldraunderdånigst äfven 
förmoda att niuta för den lilla ägendomen, en och annan 
fattige flychtinge hijt kunnat föra, tullen frij. Jembväl och 
frijheet för accijsen och qvam tullen, för det dhe till dheras 
lijfs uppehälle här kunna mahla sampt brygga och bränna 
låta, såsom och obehindrat få idka någon handtering till 
någon vår subsistence, så vähl här i Stockholm som å 
andre ortter, hvarest det med beqvämbligheet skee kunde. 

4. 
Såsom man har försport, det med dhe medels dispo- 
nerande, som för fattige flychtingar till dheras underhåld 
öfver heela rijket, eftter E. K. M:ts nådigste förordning, 
varda colligerade, icke rätteligen skall tillgå, i det dhe 
förmögne, som dess utom nogsambt kunde sig emära, 
blifva till en anseenlig dehl der med behugnade, men der 
emoot dhe fattige, som altz intet hafva att vedervåga eller 
lefva utaf, blifva enten ohulpne afvijste eller och änteligen 
bekomma en lijten penning, hvar med dhe ringa eller als 
intet kunna vara betiente; altså hemställes till E. K. M:ts 
allemådigste godtfinnande aldraunderdånigst, om icke E. 
K. M:tt i nåder skulle behaga förordna en beskedelig 
man, af hvadt stånd sampt hvar ortt för sig, som vid 
slijke flychtingz medlens uthdelande kunde vara tilstädes 
sampt då gifva vid hand hvar och ens tillstånd och vilc- 
kor, på det en sådan förelupen olijkheet måtte dermedelst 
hämmat och betagen varda. 

5. 

Aldenstund uppå E. K. M:tz nådigste befallning till 

högvälbome hrr baron och landzhöfdingen i ortten all 

spannemåhls och andre victualie pertzedlers uthskiepning 

i Helsingfors stadh något för dess undergång blef förbu- 



1714 5 

den, och det i anseende der till, att slijke pertzedler så till 
arméens som den till finska coustemes betäckning utb- 
redde skeps esquadrens fömOdenbeet requirerades, bvarpä 
ocb en debi allreda uti Kongl. magazinet i Helsingfors 
lefvererade vist quantum, som dbe dbem meddelte räntte- 
mestarens quittencer utbvijsa. Fördenskull, ocb som samme 
lefverantze är skedt i följe af ordre, till E. K. M:tz tienst, 
oansedt den för det der pä skedde fiendens bastiga infall 
debls blifvit jempte staden opbränt, debls ocb af fienden 
taigrepen ocb bårtfördt, jembväl ocb en debi till E. K. 
M:tz dä till stadzens defension indragne milicens under- 
häld lefvererat, varandes ägame af berörde spannemäbl 
imedlertijd af alt i mistningen, der dock dbe för fiendens 
annalckande kunnat bafva någon utbväg der samma vid 
islossningen att bärga, effter som under staden låg någre 
st. fabrkostar i meening att den intaga; icke eller blef det 
af b:r landzböfdingen uppä skedt ansökning effterlåtit att 
utbskieppas, utban blef förklarat, att äfftabemälte spanne- 
mäbl skulle dä sedermera stå för E. K. M:tz räckning. 
Altså bemställes till E. K. M:tz aldranådigste godtfinnande 
allraunderdänigst, om icke dbe, som således dispositionen 
af spannemäblen varit betagen, kunde effter betingandet, 
nembhn 8 d. kopp. m:t för 1 t:a råg ocb 9 d. dito m:t 
för 1 t:a kom, bUfva förbulpne till åtbniutande af dberas 
betalning, sä derföre som alle öfrige victualier, enär sådant 
med vederbörandens quittence bevijses, effter som dbe i 
annor bändelse voro i grund ruinerade, så vijda dbe sine 
endaste redebare medell ocb penningar der uti stuckit ocb 
utblagdt. 



Hvad för oändeligit brygg- ocb bakande sä till trans- 
portemes utbredande som arméens underbållande sampt 



6 1714 

svåre inqvarteringar, ja ibland 30 ä 40 man uti en gård» 
förutan vachthåld der till, heeia denne krigztijden nu i sam- 
ffllte 14 åhrs tijd åfftabemälte stadh varit betungat med» 
det är allom nogsambt bekant Och som invåname der- 
sammastädes derföre ingen vedergällning åthnutit, emoot 
det dhe andre städer, i synnerheet Stockholm, Åbo etc. 
fömimmes sådant hafva tillgodo kommit, altså förmoda 
dhe i underdånigheet äfvenvähl derföre niuta någon veder- 
kentzlo, och det så mycket mehra, som att jembvähl åth- 
skillige huus i mangel af vedh, genom förbemälte tillfälle, 
äro blefne opbrände, invåname till stoor skada sampt sta- 
den till afsaknad. I lijka måtto och 



Anhålles aldraunderdånigst om ersettning för dhe 
båthar, som åthskillige af invåname haf:a måst umbära, 
dess medelst, att den tijd effter annan till stadzens defen- 
sion indragne milicen betient sig af dem, anten till qvar- 
nen, då dhe skulle låta mahla den dem till underhåld med- 
delte spannemåhlen, eller och till proviantets transporterande 
uppå öhriogz skepp och fahrtyg, som nu i någre åhrs tijd 
under Helsingfors legat, och då besagde båtar anten aldeles 
förderfvat eller och förkomma låtit, ägame till stoor skada 
och nachdehl. 

8. 

Såsom E. K. M:tt utaf föregående i nåder varder in- 
hemptande Helsingfors stadz och dess invånares alt för 
beklagelige tillstånd; altså supplicere vij och i under- 
dånigheet om en nådig tillgift och försköning af alle gl. 
gravationer sampt restantier, som berörde stadh kan häffta 
före. 



1719 



Hvad eliest stadzens oprättelse vidkommer, så förbe- 
hålla vij oss, enflr Gudh den aldrahögste behagar den- 
samma ifrån fiendens våld befrija och under E. K. Mrtz 
och Sveriges crono igen fOrsättia, att i underdånigheet vid 
handen gifva, hvad som der till kan pröfvas nödigt sampt 
der å E. K. M:s nådigste uthlåtelse ytterligare afvachta. 
Äfven som vij och uti föregående måhl och ährender af- 
bijde en nådig böönhörelse och in till vår dödz stund 
framhärde. 

Stoormechtigste allemådigste Konung 
Eders Kongl. Maij:tz 

Uppå Helsingfors stadz vägnar 

aldraunderdånigste och trooplichtigste 

underätare och t:re 

Gabriel Forssteen. Fred. Saellz. L. Forssteen. 

Stockholm Sven Silkke. 

d. 30 jan. 1714. Secrei 



2. Stockholm i böljan af 1719. 

Borgmästaren H. C. Tammelin och rådmannen H. Fors- 
steen skildra Helsingfors olyckor under kriget och 
anhålla i sin egenskap af riksdagsmän om åtskilliga 
åtgärders vidtagande. 

Stormächtigste, allemådigste Drättning. 

Ehuruväl staden Helsingforss är belägen innom de 
orther och landskaper, som medelst detta långvarige och 
vijda kring sig frfltande kriget beklageligen äro råkade 
under fienden ryssens tvång och herskande, så at man 



8 1719 

innan des herstäUande skulle synas böra draga försyn med 
några underdånige ansökningar E. K. M:t besvära, likväl 
och som hoos de ifrån bende Helsingforss stad af fienden 
fördrefne och undan des våldsamheter flychtade invånare 
intet fehlar det underdånige och tilförlåtelige håpp, som 
dem försäkrar, at de under Gudz försyn, igenom E. K. M:ts 
högvichtige rådslag, goda och bepriselige samt ersinne- 
ligen rijket gagnande författningar lära ähmå den hugnad 
och effterlängtade nöije at komma till sine hemvister och 
födelse ort samt der, ehuruväl icke utan största besvär^ 
sedan de af fienden blifvit beröfvade och på denne lång- 
varige flychten utarmade, begynna att byggia och bosättia, 
dy hafva vij, som af samtel. bårgerskapet ifrån bende stad,. 
E. K. M:ts ringe doch trogne undersåtare, äro befullmäch- 
tigade at effter E. K. M:ts allemådigste bref och påbud 
vara tillstädes ved den nu påstående rijkzdag, fördristat oss 
upsättia och andraga fölliande underdånigste ansökningar 
och desiderier, lijka underdånigst bediandes de af E. K. 
M:t med högstbeprijselig vanlig Kongl. mildhet må varda 
ansedde och staden utur des ruin och förderf til uprättelse 
allemådigst hulpen och befordrat. 

1. 
Såsom åtskillige privilegier, resolutioner och frijheter 
af forna och framfahme Svea rijkes glorvyrdigste konungar 
ifrån 1569 til närvarande tijd finnes vara denne Helsing- 
forss stad til des bästa och förkofring gifne och föriänte, 
varandes iemväl någre hemman och lägenheter staden til 
utrymme allemådigst lemnade och donerade; så anhåller 
bårgerskapet underdånigst det samma privilegier, resolu- 
tioner, frijheter och benådningar kunde af E. K. M:t aller- 
nådigst blifva confirmerade och stadfäste, iemväl staden til 
upkomst uti någre fölliande måhl formerade och ökte. 



1719 9 

2. 
Emedan staden Helsingforss under denne besvärlige 
krigztijden varit betungat med odrflgelige inquarteringar til 
40 å 50 man boos hvar invånare, så af landt som siö 
milice,til hvilkas underhållande bårgerskapet många l,000:de 
tunnor spannemål måst brygga och baka, utan den ringaste 
vedergällning och erkändzlo, och sedermera til deras totale 
ruin d. 11 maij 1713 blifvit af fienden fördrefne, staden 
upbränd och de af all sin egendom beröfvade, effter som 
ock denne staden öfvergåt ett svårare öde än dem på andra 
orter, som något förut hafft kundskap om fiendens antå- 
gande och således fått råderum och tilfälle at berga och 
undanflytta sin röriiga egendom. Men staden Helsingforss 
ej den ringaste vetenskap hade om des förehafvande, innan 
han för ögonen syntes, emedan anfallet skedde siöledes, 
lemnandes fienden de andre orter emellan Vijborg och Hel- 
singforss baak om sig oanfächtade och genast ved anlän- 
dandet angreep denne öpne fläck, så at allenast någre tim- 
mars frist för samtel. invåname öfrig var at salvera sig 
sielfve, hustrur och barn med blåtta lijfvet, effter de tillijka 
blefvo af elden och fienden trängde och tvingade at öfver- 
gifva och föriåta alt hvad de vore ägare af, så i löst som 
fast, och således alle på en gång uti lijka ängsligit och 
bedröfveligit tilstånd försatte, utan at den ena kunde til- 
skrifva sig den ringaste förmån fram för den andra, mindre 
hielpa eller understödia. Dy och i anseende dertil samt 
at de under denne besvärlige flychten måst til sitt och de 
sinas underhåld använda det ganska ringa de hafft öfrigit, 
hvaribland iemväl klädeme af kroppen räknas, til förtijga 
den skuld en hvar sig fördiupat, anhålla bårgerskapet un- 
derdånigst at alla gambla restantier, herflytande af bevill- 
ningar, contributioner och allahanda andra crono utskylder, 
de hafve sig hvad namn de kunna, mage nu och til evär- 



10 1719 

deliga tijder allemådigst varda efftergifne och i räkenska- 
peme atskrefne, halst effter omtalde restantier, som i gode 
och bättre tijder intet kunnat utgå, aldrig mera stå at erhålla 
eller kunna betalas. 

3. 
Aldenstund denne stadz få borgare, som än öfrige 
äro, medelst fiendens oförmodelige öfverkommande och 
deraf förorsakade hastige undanflyttande samt den seder- 
mera långe varande flychten äro så utblåttade at de, som 
nogast gitta sig ehmehra och de sina underhålla, mindre 
äro i det stånd at de straxt förmå begynna någon ansenlig 
handel, emedan de och i förstonne måste vara omtänkte 
at förskaffa sig huus och boningar öfver hufvudet; dy an- 
hålla de underdånigast hoos E. K. M:t om 12 åhrs frijhet 
för alla crono utskylder jemväl lilla landtullen, accijsen och 
baakugns penningar, hvarmed Konung Carl Gustav glor- 
vördig i åminnelse d. 29 julii 1657 staden til des bättre 
upkomst benådat, hvilken benådning sedermera 1660 d. 9 
martii är prolongerat och E. K. M:t af bifogade lit. A. et 
B. allemådigst tächtes förmärkia, samt at i stället för stora 
siötullen bårgerskapet kunde slippa med en viss afgift eller 
licent för hvarie hundrade d:rs värde, så länge frijheten 
vahrar. 

4. 

Anhålla bårgerskapet underdånigst at blifva frije för 
tolagens och lastpenningarnes erläggande så väl under 
frijhetz åhren som framgent, emedan de igenom Kongl. 
resolutioner af d. 8 novembr 1650 och 21 sept. 1660 äro 
allemådigst staden lofvade, förunte och anslagne til den 
långe och kåstsamme skepzbryggans vedmacht hållande, 
det E. K. M:t af näriagde extracter sub. lit. C. D. i nåder 
tächtes inhämta. 



1719 11 

5. 
Som crono delen af saakören äro medelst ätskillige 
Kongl. resolutioner, men besynnerligen d. 8 nov. 1650, d. 
31 aug. 1664 och d. 18 martii 1689 staden förlflnte, til 
publique huus och bygningars underhällande, och E. K. 
M:t af lit. D. E. F. allemådigst taktes erfara, så ansöker 
bårgerskapet i underdånighet att derved allemådigst blifva 
tryggade och bijbehåldne. 

6. 
Källare frijheten, som tilförene och a:o 1650 d. 8 nov. 
allemådigst blifvit fömndt på 16 oxhOfder rensk, svenskt 
och franskt vijn af hvardera slaget, 10 åhmar vijnflttika, 4 
oxhöfder miöd, 12 tunnor mumma och 14 laster lybst öhl 
och sedermera årh 1660 lit. G. H. blifvit förökt med en 
pijpa spanskt, 2 oxhöfder franskt och en dito renskt vijn 
samt 4 läster Wijsmars öhl och sig bestiger i penningar 
uträknat til en summa af 1,258 d:r, anhåller bårgerskapet 
allemnderdånigst framgent kunna til godo niuta, emedan 
det icke ringa skulle contribuera til stadsens upkomst, syn- 
nerligen effter bende källare frijhet är den fömämste och 
vissaste inkomsten til Magistratens aflöning. 

7. 
Marknademe beträffande så anhålla bårgerskapet, at 
de dem mage åtniuta till föllie af åtskillige Kongl. förord- 
ningar och resolutioner, men i synnerhet bedia de under- 
dånigst at den marcknad, som Michelzmässo dag varit vahn 
at hållas ved Boobäck och Kyrckslätt sochn, må aller- 
nådigst ändras och transporteras til Pickala broo, emedan 
landtmannen sig med stöne beqvämlighet der kan infinna. 
Dessutom och som bårgerskapet ifrån Åbo inställa sig på 
alla de marcknader, som hållas i Nylandh och Tavastehuus 



12 1719 

lähns hOfdingedOme, hvilket de ej eller dem framdeles för- 
mena villia, utan låta beroo ved det som förr varit vant, 
så vida nembligen, at de mage besöka Lojo, Carislojo och 
Bårgo marcknader, ehuruväl de innom Nyland äro belägne, 
men som deremot Helsingforss bärgerskap intet är effter- 
lätit at bijvista någon af de åtskillige marcknader, som åhr- 
ligen varda håldne i Åbo höfdingedöme, så beder bårger- 
skapet i Helsingfors allerunderdånigst allena om de marck- 
nader, som skie d. 29 julii och 6 januarii åhrligen i Ta- 
vastehuus, för sig enskijlt dem at bruka och nyttia, utan 
Åbo boemes eller någon annans intrång eller hinder, eme- 
dan som förmält är de intet få inställa sig på någre marck- 
nader innom Åbo lähn ej eller villia förvägra dem at idka 
sin näring på ofvanbende ställen i Nyland, utan allena til 
förekommande af det landzkiöp, som härved skier af Åbo- 
boeme, underdånigst begiära at desse Tavastehuus mark- 
nader mage dem af hög Kongl. nåd och ynnest allemådigst 
enskijlt blifva förbehåldna. 

8. 
Emedan långliga tijders erfarenhet uptänkt de månge 
skadelige effterfölgder, som det med sig fört, at almogen 
ifrån Nylandz skiärgård seglat på Räfle, och fördenskull til 
hemmande af alt missbruuk och hvariehanda egenvillig- 
heter samme seglation medelst fast månge Kongl. resolu- 
tioner blifvit förbudit, som enkannerligen d. 30 junii 1594, 
d. 27 junii 1600, d. 3 julii 1607, d. 10 april 1627, d. 9 
martii och 21 sept 1660, d. 31 augusti 1664, d. 9 nov. 
1686 och d. 29 dec. 1693, och Eders Kongl. Maij:t af lit. 
I. K. L. M. N. O. P. Q. R. i nåder taktes erfara. Dy an- 
söka bårgerskapet i diupaste underdånighet at anförde 
Kongl. förordningar allemådigst kunde blifva confirmerade 
och almogen förbuden at nu och framdeles segla på Räfval, 



1719 13 

hvarmedelst månge emot Kongl. förordningar sträfvande 
och inrijtade missbruuk hindras och förekommas, iemval 
det underslef som skier i E. K. M:ts ingiälders men syn- 
nerligen tullens försnillande och förminskning. 

9. 
Det är af Kongl. M:t allaredan 1668 d. 6 octobr i 
nåder resolverat at Magistraten allena må anskaffa och för- 
sällia den kastved, som staplas emellan tiärutunnoma, uppå 
hvilken veed äfven K. M:t d. 22 juni 1670 efftergifvit tul- 
len test. lit. S. T. Men som i högstbende Kongl. reso- 
lutioner intet finnes vara nämt om den veed, som staplas 
ibland hvarie hända trävärcke, och det iemväl är annor- 
städes städeme i nåder förunt som enkannerligen Vijborg 
at Magistraten allena anskaffar och försällier all den ved, 
som erfordras at stoppa lasten; dy beder Magistraten ifrån 
Helsingfors allerunderdånigst E. K. M:t täcktes i nåder 
förunna dem samma förmån, nembhn at försälia all ved, 
som erfordras til fylla stapelen så veed tiäru som trä last, 
och det tullfritt likmätigt ofvan anförde Kongl. förordning 
af d. 22 junii 1670, emedan derutaf kunde hafvas någon 
indrägsel til deras aflöning, som de doch til fullo i många 
åhr ej kunna förvänta, med mindre E. K. M:tt höga nåd 
så här ved som andre tillfällen särdeles emellan kommer. 

10. 
Såsom intet något vist finnes stadgat angående bal- 
last och hamnpenningames erläggiande, så anhåller Magi- 
straten underdånigst, at de förre må af E. K. M:t aller- 
nådigst förordnas til 4 rd:r, emedan är bekant at Vijborgz 
stad upburit 8 rd:r och de senare betalas ä 2 öre s:mt för 
hvarie läst af de skiepp och fartyg, som äro lastade och 
intet äro stadsens invånare tilhörige, men de, som äro 



14 1719 

olastade eller innehafva ballast, 1 öre s:int för hvarie läst- 
rum, såsom det och tilförene varit vanligit. 

11. 
Emedan ved Helsingfors stad intet finnes nägre andre 
retourer än tiära och trävärcke, som de fremmande intaga 
och derifrän afföra och det senare faller bårgerskapet kast- 
samt at framskaffa ifrån aflägsne orter, varandes det dem 
och understundom aldeles ogiörligit ved infallande contra- 
rie vind, storm och oväder detta trävärcke genom samman- 
fogade flåttar siöledes införa, hvarigenom bårgerskapet, enär 
lasten eij är förhand ved liggedagames expirerande, mycket 
komma att lijda. Dy ansöka de allerunderdånigst at de 
ifrån Holland med ballast ankommande skiepp må i nåder 
varda effterlåtit insegla i skiären emellan Hangeudd och 
Helsingforss och der omtalde trävärcke til sin beqvämlige 
ladning intaga och afhämta, som det någre åhr, innan sta- 
den af fienden blef ruinerat, med högst sahl. hans K. M:ts 
allemådigste tilstädielse varit brukeligit. 

12. 
Effter det städeme Helsingfors och Bårgo äro hvar 
annan hinderiige, i det den senare drager til sig all landt- 
handell, och den förre hafver sin näring af den utländske, 
hvarigenom händt at de ingendera sig kunnat förkofra eller 
upkomma, som ej eller framdeles skie kan, så länge de 
äro åtskilde, och den ena handelen intet med den andre 
förknippas. Dy och som begge desse städer äro nu mera 
af fienden ruinerade och afbrände, kommandes hädaneffter 
så den ena som den andra å nyo at bebyggas, och så- 
ledes för de härtils fördrefne och flychtade lijka, ehvarest 
de effter en önskelig fredz erhållande böria at byggia och 
bosittia, så anhåller bårgerskapet allerunderdånigst, at de 



1719 15 

af Båigo stadz bårgerskap kunde af E. K. M-t blifva an- 
befahe at sflttia sig i Helsingfors, emedan l:o intet lag- 
ligare ställe eller beqvämligare ort för en siö och stapelstad 
kan finnas i beela Stoorförstendömet Finland än Helsing- 
fors, och Bärgo boeme 2:o så väl i Bärgo som där måste 
begynna med huusbyggnad och fördenskull ingen större 
förmån hafva der at tilgå än i Helsingfors, varandes och 
igenom detta bårgerskapetz sammanfogande 3:o förmode- 
ligen at förvänta, at staden Helsingfors under Gudz försyn 
snart blefve bebygd och i stånd bracht at 4:o betala con- 
tributioner och de af staden utgående utskylder; men i 
annor händelse stadnade 5:o begge uti ofulkomlighet och 
armod, såsom tilförene, hvarigenom E. K. M:t til sitt höga 
interesse kommer at lijda, emedan det 6:0 lärer vara oför- 
nekeligit, at E. K. M:t och rijksens interesse beroor mehra 
uppå en behållen och i handell florerande än tvenne oför- 
mögne och fattige städer, effter som och 7:o bårgerskapet 
i Bårgo då kunde betiena sig af stapelstadz rätt och frijhet, 
som de så åffta giort ansökning om förgäfves och aldrig 
annors kunna erhålla, emedan Bårgo stad var belägen långt 
in i skiären, dijt siöfahrande icke utan olägenhet och fahra 
kunde sökia och lända, 8:0 kunde dess medelst all tvist, 
som är och varit desse städer emellan angående markna- 
deme uphäfvas och förekommas tillijka med den, som 
Bårgo bårgerskap hafft med sochnen om kyrckian der- 
sammastädes, hvilken den senare såsom sig tilhörig intet 
velat at de föne skulle betiena sig af, och de fördenskull 
hälre, sedan de satt sig i Helsingfors, hielpa at upbyggia 
kyrckia och publique huus derstädes. Slutel. bedie Magi- 
straten och samtel. bårgerskapet allerunderdånigst E. K. 
M:t täcktes allemådigst taga dem under E. K. M:ts höga 
Kongl. hägn och försvar, medan de nu äro stadde på denne 
långsamme och beklagelige flychten, och sedan framgent 



16 1719 

med högstbeprijselig vanlig hög Kongl. nåd och mildheet 
ansee och omfatta, framhärdandes de in til dödz stunden 
med diupaste vördnad 

Stormachtigste allemädigste Drättning 

Eders Kongl. Maij:ts 

Allerunderdånigste och troplichtigste 

undersåtere. 

På Magistratens och samtl. 
borgerskapets vegnar 

Henr. C. Tammelin. L. Forssteen. 



3. Stockholm den 17 oktober 1719. 

Ulrika Eleonoras resolution öfver de besvär, hvUka in- 
lämnats till riksdagen af borgmästaren Henrik Tam- 
melin och rådmannen Lars Forssteen. (Svar pd före- 
gående skrif velse.) 

1. 

Hennes Kongl. M:tt hafver låtit sig i nåde föredraga 
denne stadens underdånigt ingifne besvär, och som för det 
första ansökes, at de åtskillige tid efter annan staden af 
förra Svea rikes glorvyrdigste Konungar ifrån år 1569 til 
närvarande tid förunte privilegier, resolutioner och friheter 
mage confirmerade och stadhfästade blifva, så hafver K. 
M:tt Commercie collegium, efter tilförene undfången Kongl. 
ordres och bref, redan under händer alla städers i riket 
privilegier at öfverse, noga skiärskoda och til närvarande 
tiden lämpa. Och så snart be:te collegium med sit betän- 
kande här öfver inkommit, vill K. M:tt också låta denne 
stadens underdånigste begiäran hos sig et nådigt rum finna. 
Imedlertid kan staden sig nogsamt trygga vid det, som 
den confirmerade regerings formen 40 § och K. Mrtts dera 



1719 17 

fölgde nådigste försäkrings 9:de punct härom klarl. inne- 
hålla och förmå. 



Hvad angår restantier, för hvilke, i anseende af de 
olyckor denne staden framför de andre medelst fiendens 
hastige öfverrumplande och spolierande har måst utstå, nu 
i underdånighet en nådig tilgift sökes, så behiertar H. K. 
Mrtt af et nådigt medlidande icke mindre de vedervärdig- 
heter, hvilka denne staden med flere därå orten och annor- 
städes medelst fiendens infall hafva måst utstå och där- 
igenom tvungna blifvit ifrån sine hemvister sig at begifva, 
än som K. M:tt nästan dagel. måste med bedröfvelse för- 
spörja den grymma fiendens grufvelige förfahrande uti de 
här i riket liggande landskaper, hvilkas gårdar och kostel. 
städer han med härjande och brännande aldeles ödelagdt 
hafver, ja icke en gångh förskont kyrckior och Guds hus, 
så väl längre bort som hardt när vid K. M:ts residence 
och hiärtat i riket, hvilket Gud nådel. tilse, och denne 
fiendens grymhet och högmod effter det af sitt outransa- 
keliga råd honom föresatte mål i sinom tid dämpa taktes, 
det K. M:tt visserl. förmodar at ske, när alla des trogna 
nndersåtare, näst innerlig åkallan till Herren i himmelen, 
med hand med hand, enighet och ståndachtighet värket 
med alfvar angripa, och alla samt hvar och en i synnerhet 
effter sin undersåteliga plicht uprichtigt och troligen et 
tapert motstånd giöra, det den Högste med sin gudomlige 
välsignelse befrämja, styrkia och hielpa täckes. K. M:tt 
vill och, när Gud en hugnelig fred förtänar och landet 
under des våld och lydno återställer, de ordres och bref 
til des Cammar collegium och Cammar revision afgå låta, 
at tilse på hvad sätt desse restantier aldeles må kunna af- 
skrefne varda, så at staden til ingen vidare gravation vara 

2 



18 1719 

skole. Imedlertid förhålles hflrmed effter d. 28 § uti den 
confimierade regerings formen. 

3. 4. 5. 6. 
Anbelangande de 12 års frihet för alla crono utskyl- 
der» jämbväl lilla landttuUen, accisen, bakugns penningar, 
tolegan, lastpenningame, cronones andel af sakören, til 
publique hus och byggningars underhällande sampt kiäl- 
lare friheten, som sig effter 1666 års Kongl. tilöknings 
resolution, effter noga uträkning af hvart slag i vijn, frem- 
mande öhl, miöd och vinättika, sig åri. skal bestiga til 
1,285 sk. s:mt, om hvilket i desse puncter underdånigst 
ansökes; så finner staden sig alt detta eij värkel. kunna 
komma at til godo niuta, för än Gud en hugnelig fred 
föriahnandes varder, tå sådant hos K. M:tt uti en nådig 
åtanka skal komma. 

7. 8. 9. 10. 11. 12. 
Beträffande marknademes ombytningar och jämkning, 
utom Åbo boemes och andras intrång, allmogens i Nylands 
skiärgård seglation på Reval och skadeliga handel, på hvil- 
ken förbud sökes, om kastvedens staplande emellan tiäru- 
tunnorne och hvarjehanda trävärke, ballast och hampne- 
peningars erläggande, retourer af tiära och trävärke, som 
de fremmande intaga och där ifrån afföra, och sist, eme- 
dan Helsingfors och Bårgo äro hvaraqnan hinderiige, och 
de nu begge af fienden ruinerade äro, dy anhålles at in- 
byggame i Bårgo måste, när fred blifver, sätja sig neder i 
Helsingfors, emedan ingen beqvämligare ort ell. legligare 
ställe för en siö- och stapelstad finnas skall i hela Stor- 
furstendömet Finland med mehra. Såsom nu detta alt, som 
vidlöfftel. i dessa puncter anföres och underdånigst ansö- 
kes, omöijel. värkställas kan eller staden komme til godo 



1719 19 

at nitite, för an Gud riket och fäderneslandet med en öns- 
kelig fred välsigna täckes, altsä, när det efter den Hög- 
stes nådige behag skedt är, vill K. M:tt des Commercie 
collegium anbefalla dessa föregående stycken till alla sina 
omständigheter uti noga öfvervägande taga och efter des 
inkomne mogne betänkande i nåde sig utlåta, hvad til 
stadsens upkomst, förkåfring och befordran uti des handel 
och tilväxt sig på bästa sättet utan andras förfång kan 
giöra låta. Kongl. M:tt förblifver denne staden och des 
faUmechtige med Kongl. ynnest vähl bevågen. Actum ut 
supra. 

Ulrica Eleonora. 

J. Bergenhlelm. 

4. Stockholm af år 1719. 

.Project i underdånighet fattat, till fOUie af H. K. A/Lts 
allernådigste resolution och förklaring öfver samtl. 
stadernes fuUmächtiges dhr 1719 underdänigst insi- 
nuerade besvärspuncter till Helsingfors stads magi- 
strats aflöhningz stat, som till K M:ts och rijksens 
ständers nådige ratihaberande underställes, särdeles 
som andre städer äfven af nådig tillökning nyligen 
hafft att hugnad 

Anhåller än i underdånighet få nådigt niuta hädan- 

effter nembl.: 

Summa s:mt 
1 borgmestare, som nu förrättar justitiae och po- 

litie sysslome, h varvid a:o 1653 effter stat 

af den 28 sept. varit 2:ne särskilte persoh- 

ner, och niutit den ena 350 och den andra 

250 d:r, som giör 600, uthsättes här allenast 

att niuta 500: — 

Transport 500: — 



20 1719 

Summa s:mt 

Transport 500. — 

4 rådmän 125 d:r 500: — 

1 secreterare, som därjempte håller protocollet 

på rådstugun 200: — 

1 rådman och cämbnärs praeses 200: — 

1 cämbnärs notarius 120: — 

1 stadz fougde 80: — 

1 casseur 40: — 

3:ne stadztienare ä 36 d. 21 Vs 110: — 

Till lack, papper, bläck och påstpenningar sampt 
ved och Hus med extraordinarie expenser, 
så vähl vid rådstugun som vid cämbnärs 

rätten, hvarföre giöres räckning 50: — 

Till publique byggningars vid macht hållande 
sampt hielp till upbyggandet åhrl., hvarföre 

behörig räckning giöres 150: — 

Summa 2,000: — 

Till förbemälte Helsingfors stadz aflöhning för åfvan- 
nämbde betienter sampt publique bygningars upbyggande 
och underhållande blifva vähl nedannämbde stadzens in- 
flytande medel anslagne, men komma en dehl under frij- 
hetz åhren icke att upbäras, nembl.: 

Summa s:mt 
Hemmans räntorne med importancer af des uth- 

hyste ägor — — 

Källare friheten — — 

Miöhlqvamen är öde och upbygges nu af borg- 
mestaren, hvarföre han i underdånighet för- 
modar niuta ehrsättning — — 

Vargskiärs krogen upbrändh och öde. 
Effter Kongl. resolutionen af d:n 8 novembr 
1650 och 21 sept. 1660. 



1723 21 

Tolagen och lastpenningar — — 

Dito effter Kongl. resolutioner af den 8 no- 
vembr 1650, 31 aug. 1664 och 18 martii 1689. 

G-onodehlen af sakören — — 

Accijsen under frijhets ähren frij 

Bakungzpenningar — — 

Barlast penningar — — 

Hambn och mätare penningar — — 

Bäär och stufvedz penningar — — 

Våg penningar — — 

Täppe penningar — — 

Muhlbetz penningar — — 

Tompt öhren — — 

Tieruholms hyran — — 

Hästhage hyran — — 

Siöbodame importera intet, äro upbrände 
men upbyggas med tijden. 

Domare penningar — — 

Nooth och nätpenningar — — 

Om sä hända skulle, att medlen intet åhrl. tillräckia, 
skall nästfölliande ähret bristen ärsättias, men om något 
åbrligen skulle öfverskiuta, synes sådant oförgripel. som en 
besparing till näst påföUiande åhret i cassan böra stå oför- 
lyckt. 

5. Stockholm den 21 januari 1723. 

Helsingfors enskilda besvär. Inlämnade å stadens vägnar 
af riksdagsmannen Abr. Wetter. 

Allerunderdånigste memorial. 

Huru som staden Helsingfors, under thesse svåra och 
fast alla Svea invåhnare utmärglade 21 åhrige krigztijder. 



22 1723 

icke allenast varit the af blodigt haartflg flytande mång- 
faldige besvär underkastat, utan och, sedan större delen 
af inbyggames lösa och redbare egendomb, effter under- 
sätelig plickt och skyldighet, blifvit till publici tiänst an- 
vändt, beklageligen the fasta qvariefvor äro i aska lagde, 
såsom och orten med hela provincien under ett främmande 
ook och herrskap stadnat, lärer E. K. M:t och högl. rijk- 
sens ständer vara så mycket mehr uti allemådigst minne 
och åtanka, som nu sedermera igenom E. K. M:ts högt 
giällande och ersinlige rådslag, beprijselige författningar 
samt en allom hugnelig frijd thett senare blifvit recoupe- 
rat, så att (fast med svage villkår och ett utblåttat tillstånd 
effter 8 Vj åhrs uthärdat flyckt) dock thett få igenlefde bor- 
gerskapet lijkväl nu å nyo sin födelse at förra näringz ort 
fått intaga och beboo, hvarpå E. K. M:t till en ytterligare 
stoor nådz betygande och nu igenom öppet bref låtit ut- 
skrifva en allmän ständemes sammankomst och rijkzdag, 
på hvilcken icke allenast alle till fädemeslandetz välstånd, 
trygg- och säkerhet ländande ärender komma att öfver- 
läggas, utan och tå en hvar af städemes befullmäcktigade 
allemådigst fritt lämnat, att sine underdånige desiderier få 
insinuera. Fördenskull lefver Magistraten och borgerskapet 
uti en lijka underdånig förtröstan, dett E. K. M:t och hög- 
låfl. rijksens ständer med vanlig högbeprijselig nåd och 
mildhet lärer ansee och beögna, hvad stadzens expedierade 
fullmäcktig effter gifven fuUmackt å Magistratens och bor- 
gerskapetz vägnar med underdånigste soumission inför E. 
K. M:t och högl. rijksens ständer nedläggandes varder, i 
den underdånigste förtröstan, E. K. M:t och höglåfl. rijk- 
sens ständer allemådigst lärer denne af rijksens fijende platt 
förstörde stad all ynnest och nåd bevärdiga, särdeles som 
allés vår nådigste drottning allaredan åhr 1719 d. 17 octob. 



1723 23 

titi en hög Kongl resolution till all nådig uprattelse gifvit 
nådigt hopp och försäkran. 

1. 
Såsom borgerskapet och staden allemådigst blefvit 
tillsagt confirmation och stadfflstelse uppå the åtskillige tijd 
effter annan ifrån åhr 1569 i nåder undfångna privilegier, 
resolutioner och frijheter, ty anhålles nu i diupaste un- 
derdånighet om samma nådige lOfftes fullbordan. 

2. 
Arkianner Magistraten och borgerskapet med under- 
dånigste vördnad then nådige försäkran, som hennes K. M:t 
allemådigst i förr högbem:te resolution d. 17 oct. 1719 
behagat utfärda, nembl., att vid en önsklig fredz erhållande 
staden skulle till sin upkomst få följande förmåner till godo 
niuta, hvarom väl vid rijkzdagen åhr 1720 varit flmnat, att 
thett ytterligare skulle till E. K. M:ts och högl. rijksens 
ständers allemådigste fullbordande submitteras. Men som 
ännu tå staden och orten icke var ifrån fijendens välde 
befrijat, så är thermed intill nu stadnat, hvarföre nu i diu- 
paste underdånighet anhålles, att staden kunde blifva frij 
för tolagens och lastpenningames erläggande, så väl under 
frijhetzåhren som framgent, emedan the igenom Kongl. 
resolutioner af d. 8 novemb. 1650 och 21 septemb. 1660 lit. 
A. et B. varit staden allemådigst fömndte till publique 
byggningars och skiepzbryggans vid macht hållande. 

3. 

Har höga öfverheten allemådigst behagat till samma 

usus förmedelst resolutioner af d. 8 novemb. 1650 och förr 

åberopade lit. A., d. 31 aug. 1664 lit. C. och d. 18 marti 

1689 lit D. fömnna staden cronodelen af saakören, hvar- 



24 1723 

före och nu, tä publique huus å nyo komma at upsättias, 
borgerskapet i underdånighet anhåller att vid samma re- 
solutioner allemådigst blifva tryggade. 

4. 
Sedan thenne stad Helsingfors af vår egen milice vijd 
Mijendens annalckande åhr 1713 blef upbränd, är samma 
plain sedermera under fijendtelig disposition med en svag 
mullvald blefven öfverdragen, att större delen af the fattige 
ifrån flyckten igenkomne invåhnare jämte förlusten af sine 
huus jämväl äro stadnade i mistningen af sine tompter, 
hafvandes alt sedan evacuation skedde intill nu med hust- 
rur och barn måst fast äländigt fömöta sin tijd uti the af 
ryssame på ett irregulairt och ovanligit sätt upsatte samt 
här qvarlämnade huus och så kallade cassarmer, hvarutinnan 
the hvarcken någre vahror utan förderf och väta kunna 
bevara, mindre handel och näring drifva, ty ansöker bor- 
gerskapet i underdånighet, att thett anlagde ryska fästningz- 
värket, som är af fast svag och ringa defension och thess- 
utan i regard af the kringliggande berg och högder, på 
en obeqväm terrain anlagt, kunde blifva raszerat, och ther- 
emot them i nåder förundt på sine förre tompter få nödige 
huus upsättia samt, i nådigst behiertan- och anseende till 
theras stora tagna skada, niuta effter Kongl. resolution af 
d. 3 marti sidstledne uti byggnaden hielp och understöd 
af thett uti och näst omkring staden befindtelige timmer 
och trävärke samt upsatte huus och ryska cassarmer, som 
ryssame uti fredzfördraget sig intet förbehållit, men nu 
lijkväl under hvarjehanda invändningar söka them sig till- 
ägna och få härifrån till Revall samt ryska sijdan afföra, 
emedan invåhname, som vid stadsens afbrännande åhr 1713 
märkeligen lijdit och uti beklagelig armod äro råkade^ 
thessutom skola hafva mäckta svårt effter materialier, sär- 



1723 25 

deles som skogame af fijenden nästomkring staden aro 
myckit utbuggne och förstörde.^) 

5. 
Skulle thett och icke ringa lända till denne åldrige 
stapelstadz uprättande samt E. K. M:ts och högl. rijksens 
ständers höga interesses importence om allemådigst skulle 
ratihaberas borgerskapetz underdånige project och ansök- 
ning, att upstaden Borgo, som är allenast 5 V« niihl osterom 
Helsingfors belägen, kunde blifva sammanlagd och med 
Helsingfors combinerad, hvilcket förr väl blefvit afslagit, 
men synes nu så mycket fogeligare låta sig giöra, hälst tå 
Borgo af fijenden så ruinerat är som Helsingfors, och så- 
ledes lijka hvar byggnaden värckstäUes, allenast dett skier 
på den ort och thett rum, hvarigenom thett allmänna och 
rijketz höga interesse kan förr ju häller vinna framsteg och 
förkåfring, hvilcket borgerskapet i underdånighet till nådigt 
åseende uti följande skolat demonstrera. 

1. Blifver igenom desse 2:ne städers combinence 
landthandelen, som Borgo för detta och än till sig drager, 
och den utländske, af hvilcka Helsingfors hafft sin ringa 
näring, förknippade, hvilcka lijkväl nu och förr varit åtskilde, 
så att dymedelst ingenthera af thesse städer kunnat sig för- 
kåfra, utan Helsingfors i mangel af retourer råkat i oför- 
mögenhet, och Borgå i anseende till utrijkes vahror äfven 
icke hafft någon fördel. 

2. Blifver derigenom dett så högt förbudne, men 
icke desto mindre af allmogen drefne landzkiöp samt 
många lönn- och uppenbare practiquer emot tuUtäckten 



O På en afskrift af detta moment i besvären läsas orden: Remit- 
teras till Riksens stilnder, Stockholm den 13 aug. 1723. Uppå befallning 

D. Plan. 



26 1723 

uti skiärgärden fOrekomne, i ty att seglation sä långt upp 
i landet, som Borgå är belägit, dessmedelst varder hämmat. 

3. Enär borgerskapet således förökas, kan Helsing- 
fors under Gudz försyn med alle så publique som private 
huus snarare än elliest blifva bebygt och i stånd bräckt 
att med första, ja innom frijhetz åhren, om feigd skulle 
infalla (som Gud nädeligen afböije), betala contributioner 
och andre onera till fädemeslandetz märkelige nytta och 
förkåfring. 

4. Så mycket mäcktigare till all defension samt om 
E. K. M:t och rijksens högl. ständer nådigst skulle pröfva 
nödigt på thenne fördelacktige ort (som fordna Svea Konun- 
gar redan åhr 1594 hafft nådigt tycke före, hvilcket skiön- 
jes af närlagde extract lit. E.) fortifications värck att anlägga 
låta, ja desse städers sammanstötande skulle och icke 
mindre 

5. vara fördelacktigt, om E. K. M:t och rijksens högl. 
ständer vid hvarjehanda tillfälle förordsakades här på orten 
till landetz och kusternes bevakande förordna någon skiepz 
eller galleye esqvadre, i anseende till denne stadz af na- 
turen väl conditionerade hambn, hvars lijke icke här på 
finska sijdan finnes, fast mindre i Borgå, som är långt in 
i skiären och vid en smal å belägen tre mihl ifrån stora 
skiepzleden, ther the siöfarande icke utan största olägenhet 
och fahra kunna anlända. 

6. Skulle och thesse städers marcknaders förening 
med tijden icke förordsaka en ringa tull och revenue uti 
E. K. M:tz och rijksens ständers cassa samt igenom han- 
delen att dageligen så tilltaga, att igenom Gudz bijstånd 
innan kort af Helsingfors kunde i ersättning för Vijborg 
blifva en florerande stad, af hvilcken E. K. M:t och rijksens 
högl. ständer ofömekeligen skulle hafva fast större impor- 
tence än af 2:ne oförmögne städer. Och synes denne 



1723 27 

underdånige borgerskapetz ansökning i anseende till föl- 
jande icke heller Borgå invånare (som större delen består 
af nu förl. åhr antagne unga borgare, ifrån Revall och 
landzbygden inkomne, och the öfrige, förutan någre fåå, 
som flycktat undan på svenska sijdan, hafva under Hel- 
singfors invåhnares älandige flyckte åhr suttit qvar i Borgå 
och emot erlagd contribution till rijksens fijender idkat 
all borgerlig näring) landa till någon gravation, utan fast 
mera fördel och nytta, i dett de nu igenom en sådan för- 
bindelse 

7. jämte Helsingfors vinna stapelstadz frijhet, som 
flr uti commerden en avantageus grad, hvarom the förre 
offta, dock fåfängt, effter lit. F. giordt ansökning, och kunna 
aldrig annoriedes erhålla. Och som i Helsingfors således 
blifver en större menighet, så kunna och 

8. Borgå Magistrats personer och andra betiänte till 
en del i Helsingfors blifva accommoderade och härvid eij 
komma att lijda, utan igenom the onödiges afgång snarare 
uti E. K. M:ts och rijksens högl. ständers stat skie menage. 
Och emedan Borgå stadz största soutien och understöd 
består uti anseenlige staden tillhörige åkrar och ängar, så 
torde väl the sådane commoditeter besväriigen utan veder- 
lag afstå. Men så täckes E. K. Mrt och högl. rijksens 
ständer i nåder theremot förmärcka, att största delen af 
samma borgare äro och varit landtmän samt beqvämare 
till åkerbruket än commercien, om hvilckens rätta ort och 
beskaffenhet the aldeles ingen kundskap hafva, så att oför- 
gripel., ther E. K. M:t och högl. rijksens ständer i nåder 
skulle behaga, kunde på samma ägor thett gemena borger- 
skapet såsom skatte åboer blifva qvarsittiande att dyrcka 
jorden samt theraf E. K. Mrtz och rijketz onera eriägga, 
men the öfrige, som rätta kiöp- och handelsmän, lämna 
plogen och med all flijt söka till att bringa then förfallne 



28 1723 

commercien uti thett stånd, hvarigenom fäderneslandet kan 
hafva vid hvarjehanda tillfällen framdeles nytta och fördehl. 
Then oenighet som emellan Borgå stad och sochn varit om 
kyrckan dersammastädes, hvilcken then senare, som sig 
tillhörig, icke velat, att then förre skulle betiäna sig af, 
kunde och 

9. igenom denne stadens transport förekommen varda, 
och the sedan jämte Helsingfors för sig sielfva så kyrcka 
som andre publique huus upbygga. För öfrigt hemställes 

10. om icke Vekelax stad som gräntzen närmast, 
och därest oförgrijpel. med tijden någon fästning kommer 
att upbyggas, torde så väl som Helsingfors af detta emel- 
lanliggande Borgå uti dess handel och upkomst lijda för- 
fång och hinder, hvarom förmodeligen vederbörande vij- 
dare lära påminna. Fördenskull i anseende till föregående 
omständigheter afvacktar borgerskapet häröfver, såsom en 
E. K. M:t och högl. rijksens ständer högtgagnelig samt till 
Helsingfors stadz uprättelse högnödig ting, ett nådigt bijfall. 

6. 
Uptager borgerskapet med underdånigste vördnad then 
höga nåd, E. K. M:t och högl. rijksens ständer till thenne 
stadz uprättande redan betygat, medelst landt tullens läm- 
nande till fördelning emellan the ruinerade invåhname, 
hemställandes till E. K. M:t och högl. rijksens ständers 
ytteriigare milda nåd, om thett icke voro thett allmänna 
till särdeles fördel, så framt E. K. M:t och högl. rijksens 
ständer täcktes i nåder aldeles låta bende landt tull här i 
staden oupburen, så at landtmannen, som nu nästan i 8 å 
9 åhr blifvit ovan att sine vahror denne ort tillföra, där- 
igenom kunde giöras uti all tillförssell så mycket villigare, 
kunnandes tull betiänteme, som här i staden äro, emedler- 
tijd till theras uppehälle få jämte borgerskapet all borger- 



1723 29 

lig näring idka, ther E. K. M:t och högl. rijksens ständer 
så i nåder för godt finner. 

7. 
Ehuruväl E. K. M:t och högl. rijksens ständer icke 
mindre af högstberömlig nåd och ömhet för herrans huus 
än staden af stora siö tull medlen till denne stadz kyrckas 
upbyggande nådigst anslagit l,000:de d. silfcmt, så måste 
man dock beklaga, dett i åhr derpå ingen halföre influtit, 
af ordsak att denne stadz borgare icke sielf ännu äro ägare 
af sådane fahrtyg, hvarmed något godz kunde införas, utan 
måste deras vahror större delen, som salt och annat för 
staden och landet oundgängeligen, ifrån Stockholm hijt- 
bringa, så att thett ringa, som ifrån utrijkes orteme i åhr 
inkommit, i tullen icke mehr importerat, än hvad till betiän- 
temes löhn upgådt, och dessutan Kongl. stats contoiret 
behagat utassignera. Fördenskull, på dett kyrckan må 
komma att niuta E. K. M:tz stora nåd till godo, anhåller 
borgerskapet allerunderdånigst att staden Helsingfors nå- 
digst kunde förunnas i Stockholm ett vist nederiag, hvaraf 
sedan vid ankomsten hijt till orten tullen kunde afläggas, 
och således den samma här förökas, lefvandes borgerska- 
pet uti den underdånigste säkra förhoppning, att E. K. M:t 
och högl. rijksens ständer i åhr låter kyrckan få till godo 
niuta the i nåder henne föriänte 1,000 d:r silfrmt fram för 
andra, som torde äfven på siö tullen blifva assignerade. 

8. 
Såsom borgerskapet i Helsingfors intet är effteriåtit 
att bijvista någre af the åtskillige marknader, som åhriigen 
varda håldne i Åbo höfdingedömme, oacktadt Åbo invåh- 
name sig inställa på alla the marcknader, som hålles här i 
Nyland och Tavastehuus lähn, nembl. i Loijo, Karilloijo, 



30 1723 

Borgå och Tavastehuus. Ty anhåller borgerskapet aller- 
underdånigst att theremot allena och för sig enskijlt få 
nyttia och bruka the marknader, som skie d. 6 januari och 
29 juli åhrligen i Tavastehus och dett icke allenast i nådigt 
anseende dertill, som underdånigst anfördt är, utan och till 
förekommande af alt landtkiöp, som af Åbo boeme thervid 
föröfves. Lijka underdånigste ansökning har borgerskapet, 
att marknaden, som förr blefvit hållen i Sibbo d. 8 septemb., 
kunde transporteras till Helsingfors stad, så vijda uti ber.de 
Sibbo fast få kiöpare och säljare sig infinna, emedan thet 
är en ort liggande emellan Helsingfors och Borgå. Äfven- 
vdl anhåller borgerskapet underdånigst, att then marknad, 
som Michels mässo dag varit vahn att hållas vid Bobäck 
i Kyrslätt sochn, må allemådigst ändras och transporteras 
till Pickala bro, emedan landtmannen med större beqväm- 
lighet kan ther sig infinna. Och som kiöpmans vahroma 
större delen måste siöledes till samma ort föras, hvarigenom 
offta för motvind och storm sielfva marknadsdagen för- 
summas och allmogen skingras, ty hemställes till E. K. 
M:tz och rijksens högl. ständers allemådigste välbehag, om 
icke marcknaden kunde uti 6 dagars tijd dersammastädes 
påstå. 

9. 

Att allmogens seglation ifrån Nylandz skiärgård och 
på Revall förordsakat många skadelige effterfölgder, slutes 
oförgrijpeligen af the fast många Kongl. resolutioner, nembl. 
af d. 30 juni 1594, d. 27 juni 1600, d. 3 juli 1607, d. 10 
april 1627, d. 9 marti och 21 sept. 1660, d. 31 aug. 1664, 
d. 18 maij 1689 och 29 decemb. 1693, hvarigenom dett 
aldeles är vordet hämmat och förbudit, hvarföre och nu 
underdånigst anhålles om högstt>em:te K. förordningars 
ytteriigare confirmation i så måtto. Men theremot, som 
här i staden fast ringa eller intet andra retoures kan up- 



1723 31 

bringas, särdeles nu vid thet tillstånd som staden iråkat, 
an veed, tiära och trävärcke, underställes E. K. M:t och 
högl. rijksens ständers allemådigste godtfinnande, om bor- 
gerskapet till någon uprättelse kunde i nåder blifva frij 
lämnat sådane vahror till Revall få OfverfOra eller icke. 

10. 
Såsom intet något vist finnes vara stadgat hvad främ- 
mande eller inhemske här i staden i ballast och hambn- 
penningar skola erlägga och E. K. M:t och högl. rijksens 
ständer nådigst lärer vara bekant, dett Vijborgz stad upburit 
i ballast pennmgar 8 rd:r och hambnpenningar 2 öre s:mt 
för hvarje läst af främmande, men ett öre silf:mt af stadzens 
egne fahrtyg, fördenskull anhålles allerunderdånigst, dett 
ballast penningame här kunde nådigst förordnas till 8 rd:r 
samt hambnpenningame, som ofvanförmält är, förr van- 
ligit varit. 

11. 

Täcktes E. K. M:t och högl. rijksens ständer aller- 
nådigst behierta, huru the till magistratens aflöning på 
staten anslagne räntor dels aldeles äro ödelagde, dels 
igenom then staden nådigst förundte frijheten på 8 årh 
indragne, så att the thessinnan ingen tillräckelig löhn hafva 
att förvänta, så framt så härvid som andra tillfällen icke 
E. K. M:tz och högl. rijksens ständers milda nåd emellan 
kommer. Fördenskull är Magistratens allerunderdånigste 
ansökning, E. K. M:t i nåder ville emot thensamma mild- 
het och förmån betyga, som emot andre thess vederlijkar 
i Sverige, och icke allenast then ringa löningzstaten till 
någon del med nådig tillökning ansee och förbättra, till 
hvilcken ända i underdånigst följe Hennes K. M:tz aller- 
nådigste resolution af åhr 1719 på städemes allmänne be- 
svär § 16 här lijka underdånigh project allegeras Ht. G.» 



32 1723 

utan och, som kidllare frijheten är then förnämsta och 
vissaste indrägsell till aflöningen, allemådigst förunna sta- 
den, som nu är öde och så i detta som andre mål högel. 
E. K. M:tz och högl. rijksens ständers råd har af nöden, 
att niuta then samma, som åhr 1650 d. 8 novemb. lit. H. i 
nåder är vordet beviljat, nembl. franskt vijn 16 oxhöfder, 
spanskt och renskt vijn af hvarthera slaget 10 åhmar, vijn- 
ättika 4 oxhöf., miöd 12 tunnor, mumma i 8 pijpor och 
14 läster tyskt öhl eller i stället för miöd och öhlet 2 
oxhöf. vijnätticka, effter Kongl. resolution af d. 6 octob. 
1668 lit. I., jämväl sedermera åhr 1660 effter lit. K. blefvit 
ökt med en pijpa spanskt, 2 oxhöf. franskt och 1 åhm 
renskt vijn samt 4 läster Wissmars öhl, som vid åtskillige 
rijkzdagar är confirmerat och sidst a:o 1680 d. 11 nov. 
lit. Z. 

12. 

Lijka nådigt är och åhr 1668 d. 6 octob. lit. M. resol- 
verat, att Magistraten allena må anskaffa och försälja then 
kastveed, som staplas emellan tiäru tunnome, hvilcket och 
sedermera d. 22 juni 1670 lit. N. medelst tullens efftei^fft 
på samma veed allemådigst blefvit confirmerat. Förden- 
skull som en och annorstädes städeme enkannerligen 
Vijborg varit i nåder förundt, att Magistraten äfvenledes 
fått anskaffa och försälja all stuage veed, så emellan tiäru 
som trälaster, ty beder Magistraten allerunderdånigst, att i 
nådigt anseende till ofvananförde höga Kongl. resolutioner, 
särdeles af d. 22 juni 1670, med samma förmåner som 
Vijborg härvid hafft, i nåder blifva hugnad. 

Sidst är Magistraten och samtl. borgerskapet aller- 
underdånigst therom försäkrat, att E. K. M:t och höglåfl. 
rijksens ständer i nåder them under sitt mäcktiga hägn 
och försvar innesluter samt med hög K. mildhet anseer 
then utståndne svårighet och stora fattigdomb, hvamti then 



1723 33 

länglige flyckten them bräckt, och i nädigst behiertande 
theraf them med en nådig resolution och böönhörelse uti 
thett, the nu under E. K. M:tz och rijksens högl. ständers 
nidigste godtfinnande giöra underdånig ansökning om, 
hugna. Stockholm d. 21 januari 1723. 

På magistratens och borgerskapets vägnar 
Abr. Wetter. 



6. Stockholm den 20 maj 1723. 

Riksdagsmannen Abr. Wetters bimemorial. 

Hos E. K. M:tz och Rijksens högl. Ständer har iag 
i diupaste underdånigheet d:n 6 nästl. martii såssom fuU- 
mächtig insinuerat Hellsingforsz stadz underdånige rikz- 
dagz besvär, hvar uti den 5 § innehåller och oförgripeligen 
uthvisar, huru nödigt och det allmänna gagneliget upstaden 
Borgos uthdömmande och combinerande antingen med 
Hellsingfors eller Weckelax stapellstäder vore, så vähl bägge 
stappellstädemes så mycket skyndesammare upkombst som 
den förfallne commerciens återbringande i sitt förre flohr 
och förmodeligen till defensions värketz märkeliga styrka. 
Nu som iag veet, att deres excellencer rikzråden högvähl- 
bome herrar grefvar Lieven och Creutz äro om hehle lan- 
detz situation och dess commerce särdeles kunnige, altså 
är min underdånige ansökning E. K. M:t och Riksens högl. 
Ständer tächtes allemådigst dess högvälbemrte herrar gref- 
vars mogne och till fädemeslandetz tienst och nytta län- 
dande uthlåtellse vid denne § afgiörande inhämpta, lärandes 
högvählbome h. baron och general major Löven här vid 
kunna gifva tillföriåtelig kundskap och uplysning. Stock- 
holm d. 20 mal a:o 1723. 

Abr. Wetter. 



34 1723 

7. Odaterad skiifvelse från midten af 1723. ^ 

Abr Wetter anhåller att de 1,000 dal. smt, hvilka af stora 
sjötullens intrader 1723 utlofvats till kyrkans upp- 
byggande, måtte utgå ur 1724 års tuUmedel. 

Stormächtigste Allemådigste Konung! 

Eders K. M:ts högstberömliga nåd icke mindre för 
den alldeles förstörde Helsingfors stad än kyrkian där- 
sammastädes, i det E. K. M:tt förledit åhr 1722 till den 
sednares upbyggande allemädigst anslagit af store siötulls 
medlen 1,000 d:r silf:mt, erkänner bärgerskapet med alldra- 
underdänigste vyrdnat, och ehuniväl därpå förht åhr eller 
ännu icke kyrkian niutit någon halföre, af orsak at vid 
stora siötullen i Helsingfors intet meer influtit än som 
K. Statscontoiret samma åhr behagat assignera, så lefver 
bärgerskapet dock i den säkra förhoppning, at nu af inne- 
varande åhrs siötullmedel samma summa i nåder niuta till 
godo. Anhåller således uthi diupaste underdånighet om 
nådige ordres till Kongl. Statscontoiret, at här på assigna- 
tion måtte meddelas. I annor händelse befruktar man, at 
staden icke kommer at niuta E. K. M:tz nådige löfte till 
godo, uthan torde kyrckiobygnaden, som nu i Herrans 
nampn skall företagas, derigenom komma at stadna. Jag 
är med underdånigste zele 

Stormächtigste Allemådigste Konung 

Eders Kongl. Maij:tz 

aldra-underdån-troplicktigste 

tienare och undersåhte 

Abr. Wetter. 



») Upläst i Rådet d. 20 augusti 1723. Resol:t att detta bifalles 
och ordres härom till Statscontoiret. 



1725 35 

& Helsingfors den 19 oktober 1725. 

Stadens handlande begära genom Abr, Wetter om att 
befrias frän erläggandet af tobaksaccisen. 

Pr. d. 27 octobr 1725 och foredragit 1 Rådet 
den 28 ejusdem samt resol. att med den Ofver- 
klagade executionen hafves anstånd til vidare» 
hvarom ord.s afgår til landzhOfdingen Stiemcrantz. 

Stormächtigste Allemådigste Konung. 

Den stora nåd och ömhet E. K. M:tt emot alle trogne 
undersåtare låtit påskijna, i synnerhet emot dem, som här 
på denne af fienden förstörde finske sijdan sig nedsatt, har 
särdeles OOkt deras elliest ringa nOije, hvarfOre de och med 
glädie användt sin lilla fattigdom och efter 9 å 10 åhrs 
flycht blefne Ofverlefvor så väl till landtmannens hielp och 
understöd som till denne upbrände stadens upbyggande. 

Men allemådigste Konung, nu nödgas vij samtelige 
handlande E. K. M:tt fast med tåhrar föredraga, att all vår 
flijtz endaste föresatte ändemåhl på en gång blir oss afskurit, 
och i dett stället vij förmodat igenom Gudz vällsignelse i 
framtijden för oss och vare barn hafva lagt grund till en 
rolig lefnad, nödgas vij lemna både huus och hem och 
gripa till tiggarestafven. Orsaken täckes E. K. M:tt aller- 
nådigst behierta och ansee. 

Sedan E. K. M:tt allemådigst förunt denne stad igenom 
högst Kongl. bref, dat. d. 3 martii 1722, frijhet uti 8 åhr för 
en och andre utskylder, hvaribland äfven accijsen finnes i 
nåder nämd, har intill förl. åhr 1724 staden förben de K. 
privihm till godo niutit, då uppå h:r öfverdirecteuren San- 
delhielms ordres till provincial inspectom Streng härstädes 
och des ytterligare föredragande hos h:r baron och landz- 
hOfdingen Stiemcrantz borgerskapetz utiåtelse angående 
tobakz acdsens ärläggande blef infordrat, hvamtinnan de 



36 1725 

sig i underdånighet förklarat och åberopat högstbem:te 
E. K. M:tz allemådigste frijhet, hvarutom dem ingen för- 
ordning var kunnig. I anledning häraf vardt således hög- 
välbemrte h:r baron och landzhöfdinge föranlåten hos E. 
K. M:tt underdånl. sig härutinnan förfråga, och månde d. 
16 nästl. augusti därpå till nådigt svar erhålla, att som 
denne stad vid des utfärdade frijheetz bref blifvit jämförd 
med Nykiöping samt förklarad till samma frij heters åtniu- 
tande som Nykiöping, så borde och i den samma äfven 
som Nykiöping efter E. K. M:tz allemådigste förklaring af 
d. 27 maii 1720 för utrijkes ifrån inkommande tobaken 
accijsen upbäras. 

Sådant alt är nu d. 18 nästl. aug. de handlande blif- 
vit antydt, hvilket som en dyr lag de i underdånighet sig 
till belefvande underkastat, med lijka underdånig fägnad 
öfver de af bemälte accijse dem anslagne 500 d. s:mt. 
Men, Gudi klagat, sådant varade eij längre än som förmält 
är ifrån d. 18 aug. till d. 16 nästl. septembr, då icke alle- 
nast hrr öfverdirecteuren Sandelhielm befaller, att för de 
framflutne åhren, neml. ifrån och med 1722, besagde tobaks 
accijsöppbörd skulle taga sin begynnelse, utan ock har h:r 
baron och landzhöfdingen Stiemcrantz uppå giord ansök- 
ning meddelt sin höga ämbetes handräckning till execution 
af samma summa, så att i mangel af redbar betahlning vår 
fattige lösa egendomb, huus och hem för denne rest står 
utmätning och försälgning underkastat. 

Nu täckes E. K. M:t med tålamod och mildhet aller- 
nådigst förmärcka och härvid ansee, att aldrig förr än nu, 
som underdånigst förmählt är, d. 18 aug. E. K. M:tz nå- 
digste villia om denne opbörd oss varit kunnig, så att 
därefter vi kunnat vahrans försälgning observera, utan tryg- 
gat oss endast vid E. K. M:tz nådigste privilegio af d. 3 
martii, så att nu, om en sådan observation så långt efter af 



1726 37 

oss skall fullglöras, är det med all vår välfärd på en gång 
ett ynkeht slut. 

Fördenskull som E. K. M:tz milda nåd är härutinnan, 
näst Gud, vår uprättelse och det endaste medell, som oss 
och vare fattige barn ifrån alt förestående älende kan befria, 
ty anhålle vij allerunderdånigst i detta måhl af en sådan 
nåd blifva dehlachtige samt förskonte för betalningen af 
bemälte tobaks accijse för de framflutne åhren, in till E. 
K. M:tz allemådigste brefz datum d. 26 nästl. julii, sko- 
landes vij icke underlåta att hädan efter och in till dödz- 
stunden med underdånigste zele efterkomma hvad oss kan 
blifva pålagt, emedan vij fägna oss endast däröfver att 
stadigt få nämnas 

Stormächtigste Allemådigste Konung 

Eders Kongl. Maij:tz 

underdån-troplichtigste tienare och undersåtare 

samtel. det handlande borgerskapet 

i Hellsingfors. 

Efter begäran upsatt af 

Helsingfors Abr. Wetter 

d. 19 oct 1725. Borgmästare. 



9. Stockholm den 15 mars 1726. 

Fredrik I:s resolution uppd magistratens i Helsingfors 
hos kommissionen i Nyslotts och Kymmenegårds höf- 
dingedöme samt Nyland gjorda och ifrån densamma 
till Kongl. M:t insända ansökningar som ock uppd 
borgerskapets i Helsingfors insinuerade underdåniga 
supplik. 

K. M:t har sig berörde ansökningar föredraga låtit 
och för godt funnit sig deröfver således att yttra som föl- 
jer, nemhn: 



38 1726 

1. 
Hvad angår magistratens förre besvär deröfver, att de 
ej med egne betiente få upbära den dem under frihets 
åren lämnade lilla tullen och accisen samt att på deras 
stat staden till gravation är upförd en provincial inspector, 
den de tycka borde vara i Fredrichshamn, deräst större 
tull indrägt vara skall, hälst berörde stad nu kommit i 
Viborgs ställe, hvarest provincial inspectoren förr altid varit 
och deremot i Helsingfors allenast en tullnär, så emedan 
nödigt befunnits att häröfver först inhämta någon närmare 
underrättelse af öfver directeuren Sandelhielm, så vill K. 
M:t, så snart den samma inkommer, sig häröfver utlåta. 

2. 
Beträffande borgerskapets anhållande att få med främ- 
mande fahrtyg införskrifva salt, såsom och att i betrack- 
tande af den brist, som der i landet är på caroliner och 
silfvermynt, få betala inkommande siötuUen med plåtar, 
så aldenstund K. M:t hvad det förre målet angår finner 
sådant aldeles stridande emot förordningen, daterad d. 10 
novemb. 1724 samt K. M:ts rescript till landshöfdingen 
Stiemcrantz af den 10 julii samma år, så kan sådant intet 
efterlåtas. Och beträffande det senare bör en likhet alt 
handlande borgerskap i riket emellan observeras, och Hel- 
singfors stads borgerskap fördenskull till följe af förord- 
ningarne betala den ankommande stora siötullen med 
caroliner och den utgående allena med plåtar. 

3. 
Anbelangande borgerskapets sökta prolongation på 
den sista förelagda terminen till främmande skepps upp- 
handlande, till svenska frihetens åtniutande, hvilcken till 
föriedit års slut varit utsatt, så vill K. M:t i anseende till 



1726 39 

de slätta vilckohr och den medellöshet deras flyckt, stad- 
sens uppbyggande och de förflutne missväxt åren dem satt 
uti, att de omöjeligen kunnat varit i stånd att giöra någon 
omkostnad på skeppsbygnad eller anskaffande, ännu i nå- 
der hafva förundt dem prolongation härpå till innevarande 

års slut 

4. 

Men hvad den begärte lindring i utgående tullen på 
ved och inkommande salt och på spannmål angår, så kan 
K. M:t nu intet bevilja någon ytteriigare lindring emot 
tulltaxan på den spannmål, som införskrifves, vidare än på 
de hundrade läster, som redan under den 18 januari inne- 
varande år förundt blifvit. 

5. 
Och för det sista, hvad borgerskapets ansökning vid- 
kommer att slippa efter räckning af den tobacksaccis, som 
de i förtröstan af deras först undfångne privilegier förment 
sig aldeles tillhöra, men nu blifva graverade före, i anled- 
ning af K. M:ts till landshöfdingen Stiemcrantz af den 26 
juli förl. år, som förklarat dem ej böra niuta den till högre 
summa än 500 nr s:mt; så emedan K. M:ts Kammar och 
Commerde collegier samt stats contor anbefalt är att låta 
tillse och efterfråga, om samtl. borgerskapet likmätigt K. 
M:ts donations bref niutit ofvanbe:te tobacksaccis propor- 
tionaliter till godo, eller om någre enskilte allenast deraf 
profiterat och hvilcka de äro, så kan K. M:t, innan en 
sådan underrättelse inkommer, sig ej öfver denne ansökning 
utlåta. Kongl. M:t förblifver magistraten och borgerskapet 
i Helsingfors för öfrigit i nåder välbevågen. Ut supra. 

Friedrich. 

S. Barck. 



40 1727 

10. Helsingfors i januari 1727. 

Borgerskapets i Helsingfors enskilda besvär ingifna fåll 
riksdagen 1727. 

Stormächtigste AUeraådigste Konung. 

Nu tå E. K. M:tt i nåder behagat sine trogne under- 
såtare anbefalla till att uppå en allmän rikzdag samman- 
komma, derstädes till fädemeslandetz välstånd, trygg- och 
säkerheet som redelige män att frambära, hvad hälst ge- 
nom Gudz nåd the kunna finna rådeligit och nyttigt, 
så har vid samma tillfälle denne stadz borgerskap och 
invåhnare funnit sig föranlåtne lijkaledes E. K. M:ts genom 
deras fuUmächtige rådmannen Suen Sillcke denne stadz 
och thess invåhnares private angelägenheter i underdånig- 
het att föredraga låta, men nödgas tillstå, att så offta E. 
K. M:t med enehanda ansökningar icke borde besväras» 
emedan vid den sidsthåldne rickzdagen åhr 1723 redan en 
del theraf E. K. M:tt underdånigst till nådigdt behiertande 
understälte, en del och sedermera supplicando, genom och 
under den här varande Kongl. commissionens bemedlande 
lijka underdånigst föredragne blifvit. 

Men som uppå the förre, oachtat ther på E. K. M:tz 
allemådigste remisser till Kongl. coUegieme äro expedie- 
rade, än intet svar fallit, och ther jemte the senare för thet 
allmänna, som ther under värckeligen verserar, ännu ytter- 
ligare synes högnödige att deduceras och till E. K. M:ttz 
närmare allemådigste bepröfvande underkastas, ty hafva 
thenne stadz fattige invåhnare, som både genom fienden 
och vår egen milice uti the framfame krigz åhren till sin 
lösa och fasta egendom råkat i obestånd, älände och huus- 
villa, högstnödtvungne blifvit sådant å nyo att repetera, 
utbediande sig then nåd, att alt med Konglige mild- och 



1727 41 

sachtmodigheet nädigst ansees, uptagas och behiertes, sär- 
deles som rikz krafft och styrcka endast näst Gudz altz- 
mächtige bidragande dependerar af undersåtames välgång, 
hvilcka äro tvänne ting, som icke utan ett påföljande bijstert 
ödesmål kan eller bör separeras. Om E. K. M:ttz högt- 
bepriselige ynnest och nåd giör och invåhnare sig så 
mycket säkrare, som the redan niutit ther af märckel. prof 
och teckn, hvilcken med underdånig zele och vördnad the 
erkänna, anropande then store Guden, att han än i fram- 
tiden tächtes upfylla E. K. M:ttz hierta med all Kongl. mild- 
och barmhertigheet, gifvande till alt sin öfversvinneliga och 
rijka välsignelse! 

Thenne stadz underdånige postulata, hvar öfver till 
stadzens uprättelse och riketz bästa the lijka underdånigst 
anhålla nu om nådige resolutioner, äro således som följa. 

1. 
Täcktes E. K. M:tt allemådigst lembna thenne stad 
confirmation och stadfästelse uppå the af forna Svea högst- 
glorvyrdigste Konungar ifrån åhr 1569 i nåder förlähnte 
privilegier, resolutioner och frijheter, i synnerhet följande 
nemblm: 

1:0. Angående tolag och lastpenningar, som till 
publique huusens och bryggans vidmachthål- 
lande i nåder blifvit förlähnte, privileg. af d. 8 
novembr. 1650 och d. 21 sept. 1660. 
2:o. Crono delen af alle sakören till samma usus 
anslagne, privileg. af d. 8 novembr. 1650, d. 31 
augusti 1664 och 18 martij 1689. 
3:0. Angående marcknadz platzeme, som enskijlt Hel- 
singfors tillagde äro, nembhn Turckhauta eller 
sedan transporterat till Tavastehuus och Hollola, 
lijkmätigt privileg. af d. 20 maji 1614 och 6 



42 1727 

octobr 1668, samt att then senare kunde få trans- 
porteras till Anianpeldo i bem:te Hollola sochn. 

4:o. Källare frijheten, som ähr 1650 d. 8 novembr. i 
nåder blifvit staden förundt, tå staden äfven som 
nu varit och stådt i upbyggande, hvilcken sedan 
åhr 1660 blifvit ökt. 

5:o. Angående stuvage veden emellan tiäran och trä- 
lasten, privileg. af ähr 1668 d. 6 octobr. och d. 
22 junij 1670. 

2. 
Erkännes med underdånig tacksamheet den nåd och 
ömheet E. K. M:tt behagat betyga emot denne förstörde 
stad, i ty att honom är vorden till upkombst i nåder 
beviliat 8 frihetz åhr. Men allemådigste Konung, genom 
det att man till åhr 1724 om hösten och novembr. månad, 
tå ingen byggnad kunde skee, lefvat i osäkerheet, anten 
staden skulle som förr få upbyggas eller och fortifications 
och defensions värck anläggas, hafva borgerskapet in till 
dess måst betiena sig af the äländige ryske kåfvome och 
icke kunnat andre huus upbyggia, hvarmedelst the uti sin 
handeli märckeligen lidit, theras tompter stådt in till bemälte 
tijd obebygde, theras åkrar öde, och således uti många 
mål mycket hindrade att betiena sig af en eliest jonnigare 
nähring, särdeles som landet äfven stådt uti en beklagelig 
och allom kunnig fattigdom. Fördenskull som Friedrichs- 
hamn, våra grannar, hvars större del och fömämbsta invåh- 
nare ingen skada genom fienden tagit, utan äro unga 
begynnare, hvilcka aldrig förr till det allmänna contribuerat, 
i nåder niutit 15 åhrs frijheet, täcktes E. K. M:tt äfven med 
samma nåd Helsingfors som en gammal stapell stad, then 
rijket ansenlige reveniier i långlige uhrminnes tijder inbrackt, 
behugna och i nåder desse förenämbde 8 åhr 7 tilläggia. 



1727 43 

på det af lijka nåd E. K. Miiz undersåtare till sitt välstånd 
sig mage fä fdgna. Och som E. K. M:tt lijkaledes vid 
nästledne rickzdag fömimmes hafva i nåder tillagdt Fried- 
richshamn then stora fördelachtigheet, att the handlande 
därstädes fått med fremmande skepp införskrifva i landet 
salt och andre eliest nödige vahror, på hvilcka the i stoora 
siöö tullen niutit heel friheet, så anhålles i underdånigheet 



3. 
Att Helsingfors äfven af en sådan förmåhn på någon 
viss tijd kunde i nåder blifva delachtig, eller och att 
Friedrichshamn, som är allenast 17 V4 niijhl ifrån Helsing- 
fors, icke större friheter i ty mål måtte niuta, emedan eliest 
all handeli dragés dijt, och Helsingfors lembnas öde, af 
det att commercien här aldeles stannar, så att borgerskapet, 
tå the eij hafva att negotiera, blifva tvungne att öfvergifva 
staden och begifva sig på landet till att af landtbruket 
söka sin och the sines underhåld, hvilcket redan en del 
påbegynt, och det som beklageligare är, att och redan 
en del af them, hvilcka uppå erhållen hugnelig fred ifrån 
en och annan ort sig här infunnit och burskap vunnit, 
sedan the medelst handelens inskränckande theras redebare 
medell consumerat, varit nödtvungne söka theras underhåld 
genom landtbruuk på landet, eij mindre än the gambl. 
invåhnare, på hvilcka eij synnerlig är till förundra, så 
vijda the sine ringa undan fienden salverade medell på 
en långsam beklagelig flyckt såsom och sedermera på 
denne nähringzlöse samt af vår herre sedan evacuationen 
med svåre hungers åhr hemsökte orten, det öfrige förtärt, 
så att nu för mästedelen eij annat förestår än tiggiare 
stafven, så framt icke en frij handell denne stad i nåder 
förunnes. 



44 1727 

4. 
Att E. K. M:tt allemådigst ville, i anseende till KongL 
brefvet af d. 3 martij 1722, befrija borgerskapet för erläg- 
gandet af accijsen, hvarföre the blifvit graverade. Emedan 
alle i gemen äro therutinnan delachtige, anhålles aller- 
underdånigst, tryggande the sig fast vid förhögstbem:te 
Kongl. brefz innehåld, som them utan någon exception för 
all acsijs frijkallar, åtminstone att the mage niuta samma 
nåd som Friedrichshamn tillgodo, hälst som thenne stad 
är totaliter ruinerat och med stoort äfventyr kommer att 
uprättas såsom på en farlig gräntze ort, på thet thenne 
stad någorlunda må kunna balancera sin handel emoot the 
öfrige gräntze städeme. 

5. 

Giör borgerskapet en underdånig ansökning hoos 
E. K. M:tt om vijdare nådig hielp till then under byggnad 
stående kyrckan, emedan theras aldeles slätta förmågo för- 
orsakar, att eliest hon icke blifver fulkomnadt, utan det,, 
redan anlagdt är, stadnar och förfalnar. Borgerskapet hafva 
lefvat i den underdånige tancke, att under frijhetz åhren 
kyrckan skohlat niutit the henne i nåder tillagde ett tusende 
dalrr silf:r m:t af stora siöö tull medlen härstädes. Men 
som sådant nu mehra är uphäfvit, fly the till E. K. M:tz 
nåd, som för then stora Gudens här under beroende ähra 
om thess huses upbyggande lärer draga all Kongl. ömheet 
och på annat sätt, så vijda siöö tullame nu mehra äro för- 
arrenderade, tillordna thenne kyrcka något, hvar af hon 
kan blifva perfectionerat. 

6. 

Såsom intet något vist finnes vara stadgat, hvad frem- 
mande eller inhempske här i staden i ballast och hambn- 
penningar skohla erläggia, och E. K. M:tt nådigst lärer 
vara bekant, det Vijborgs stad upburit i ballast penningar 



1727 45 

8 rd. och hambn penningar 2 öre silfvermynt för hvarie 
läst af fremmande, men ett öre silf:r m:t af inhemske, för- 
denskull anhålles aldraunderdånigst, det ballast penningame 
här kunde nådigst förordnas till 4 rd:r samt hambn pen- 
ningame, som åfvan förmält är och förr varit vanligit 

7. 
Utom det att magistraten så väl som borgerskapet 
här vid Kongl. commissionen anfördt, huru ringa eller 
aldeles ingen tillgång här är på specie caroliner, hvar med 
inkommande stora siöö tullen skall betalas, så nödgas man 
äfven nu det samma igen underdånigst, tå thesse äländige 
stadz handlande, utom then i tull taxan utsatte vanliga 
tullen, än blifva pålagde att i mangel af caroliner betala 
och erläggia 6 pro centum. Allemådigste Konung, borger- 
skapet anhålla underdånigst, att theras nöd måtte förmärc- 
kas och theras fattigdom samt svåra vilckor, hvarutinnan 

9 å 10-åhriig flycht dem försänckt, kunde i nåder ansees. 
Om någon ägde silfver, vore sådant det endaste medell, 
hvarigenom höga öfverhetens vilia kunde effterkommas, 
emedan man då thet samma kunde låta upmynta, men nu 
i mangel der af måste ett svårt läge betalas, som föror- 
sakar en dyrheet så på alle inkommande vahror som och 
consequenter på retoureme. 

Allemådigste Konung, om icke borgerskapet aldeles 
kunde blifva för denne myntte sorts anskaffande frije, så 
anhålle the underdånigst att emot ett något billigare pro 
centum then få eriägga och betala. 

8. 
Ehumväl man i åhr, i anseende till tienligare väderiek 
än tilförene, giort sig förhopning om en hugnelig åhrsväxt, 
så har det dock till större delen slagit feelt i synnerhet på 



46 1727 

våhrsade, hvarigenom beklageligen ännu i det instundande 
åhret lärer blifva nödigdt spannemål till the nödlijdandes 
bijstånd att införskrifva. Fördenskull täckes E. K. M:tt 
allemådigst förlänga then i nåder förlähnte spannemåls 
tullfriheten, emedan ingen, om eij för nöd skull, här å orten 
spannemål införskrifvandes varder. 

9. 
Som hvar en stad uti Sveriges rijke äger sine Kongl. 
friheter och privilegier, hvilcka ingen utan högsta öfver- 
heten äger rubba, så bönfalla borgerskapet, E. K. M:tt aller- 
nådigst täcktes förekomma, att then ena borgaren icke then 
andra till prasjudice och förfång i thess nähring må vara 
tillåteligit att få införa ifrån then ena staden till then andra 
vahror som förr ther finnes, stegrandes them till ett alt för 
högdt prijs och änteligen minutvijs utmångla till fremmande 
och landtmannen, som föriedne vintras här i staden skedde, 
hvarigenom borgerskapet så väl till sine privilegier som 
handel lidit, förutan det att och sådant förorsakat ett jalougie 
dem handlandom emellan. 

10. 
Det har E. K. M:tt i nåder åhr 1723 tillagdt allmogen 
här i Finland att niuta 8 öre silf:r m:t i skiutzpenningar 
för hvarie mihl. Nu som uti en del städer stadzens fohr- 
männer, hvilcka af skiutzande och hästelega merendels 
skohla hafva sin nähring, ther af tagit sig tillfälle att up- 
bära ifrån staden 16 (öre) silf:r m:t för mihlen eller dubbelt 
emot bonden på landet, ty anhålla fohrmänneme härstädes 
underdånigst att äfven hädaneffter få betiena sig af samma 
friheet, emedan härtils, utom E. K. M:tz nådigste tillstånd, 
magistraten them, effter giord förfrågan hoos landzhöfdinge 
embetet, sådant icke hunnat tillstädia. 



1727 47 

11. 

Att E. K. M:tt betygat en särdeles nåd emot denne 
stadz fattige invähnare, uti det att them ännu till tbetta 
åhrs sluut dr lembnat friheet sig tillhandla utländz bygde 
fabrtyg, erkännes allerunderdänigst. Men Allemädigste 
Konung, såsom the mångfaldige utgiffter och besvär, hvilcka 
borgerskapet varit underkastade, innan the hunnit att bygga 
sig huus öfver hufvudet med mehra, som förr i under- 
dånigheet förmält är, hindrat them, så att theras ringa 
medell eij ther till varit räckelige, ty anhålla the ännu i 
diupaste underdånigheet om någre åhrs prolongation; imed- 
lertijd varda the icke underlåtande att vinläggia sig så om 
thetta som annat, rijket och thet allmänna till nytta och 
fromma ländande. 

12. 

Såsom i den händelsen, att skäreboame skulle lemnas 
frij seglation på Revall och andre utländske ortter, är till 
befara en och annan inconvenience, icke allenast med 
vahrors öfver och tilbaka practicerande, hvarigenom tullen 
försnilles, utan och med tienstefolckz öfverförande, hvar- 
medelst landet af nödige tienstehion och manskap varder 
utblottat, tvärt emot för detta ther om uthgångne helso- 
samme förordningar, till att förtiga hvariehanda andre ther 
af yppande missbruuk af skadelig landthandell med mehra, 
staden till största praejudice och förfång, altså anhålles 
aldraunderdånigst, det täcktes E. K. M:t i anseende till allt 
sådant berörde skäregårdens seglation till utrijkes orter 
allemådigst hämma och förekomma, och det äfven i anled- 
ning af förre i ty mål utgångne höga Kongl. resolutioner 
och förordningar, såsom af d. 30 junij 1594, d. 27 junij 
1600, d. 3 julij 1607, d. 10 april 1627, d. 9 martij och 21 
septembris 1660, d. 31 augusti 1664, d. 18 martij 1689 och 
d. 29 decembr. 1693. 



48 1727 

13. 
Att E. K. M:tt medelst thess till then här i Nyland i 
förledit åhr förordnade Kongl. commissionen aflåtne nä- 
digste skrifvelse under d. 27 novembr. samma åhr som 
och med refererande therå, under d. 18 nästvekne januarij, 
allemådigst behagat till vijdare lemna denne stad en frij 
balckhandell, erkännes aldraunderdånigsi Och ehuruväl 
staden genom samma handell, thess medelst att priset therå 
så förl. som i åhr ganska förfallit, af ingen synnerlig för- 
del och botnad hafft sig att hugna. Lijkväl, som berörde 
bielckar är then endaste retour som här ifrån är att hämpta, 
hvarigenom landet och staden någorlunda kan hafva rörelse 
samt K. M:tt och cronan sin indrägsell och tull, af hvilcken 
retour här i skogarne finnes ymnig tillgång, utan ringaste 
skada och afsaknad för staden och the på landet boende, 
landtmannen jembväl tymedelst förtienar sig icke allenast 
sin rijkelige utkombst, som eliest uti thesse missväxt åhren 
ofelbart har måst crevera, utan och har ther af sin skatt 
och cronoutskylder kunnat betala, altså bönfallom aldra- 
underdånigst att med frij balckhandell än ytterligare nådigst 

blifva behugnadt. 

14. 

Som E. K. M:tt allemådigst behagat tillägga mehr- 
endels alle borgmestare och magistrats personeme i stapell 
städeme någon tillökning på theras löhner, varandes här 
på thenna orten en så ringa stat och summa anslagen, att 
till beställningames besättiande näppeligen någon habit 
person kan erhållas, emedan the omöijeligen ther af kunne 
subsistera; altså uppå hennes K. M:tz vår allemådigste 
drottningz åhr 1719 meddelte nådigste tillstånd att med 
project till en ny stat få inkomma, har magistraten hoos- 
gående underdånigst skolat insinuera, allemnderdånigst 
bediande E. K. M:tt täcktes i nåder oss fattige betiente 



1727 49 

bafva i nådigdt minne och tillägga oss så stoor lOhn, som 
någoriedes kan till vår och the våras tinderhåld vara till- 
räddig. The på K. Mrttz allemådigste stat af d 18 septembr. 
1696 till Magistratens afiOning anslagne stadzens enskijlte 
inkombster aro val ännu i anseende till stadzens ganska 
slatta tillstånd icke tillrackelige till Magistratens och thess 
betientes afiöning, som the ther Ofver författade och uti 
Landtcontoiret åhriigen lefvererade rflckenskaper utvisa. 
Men så hemställes E. K. M.-tz allemådigste välbehag under- 
dånigst, om icke the staden för thetta i nåder tillagde 
tolagz medell kunde på staten uptagas och till lOhn be- 
räcknas, sedan the requirerade publique byggningar först 
ther af äro bebygde och underhålne. 

15. 

Och som E. K. M.-tt allemådigst lärer vara bekant, 
att thenne fattige stad och thess invånare, icke mindre än 
öfrige landetz inbyggiare, eij har att förtrösta sig af någon 
tiUförlåtelig defension mehr än then svaga milicen, som 
ligger uti sine qvarter kringspridt, varande således här 
ytterst på gräntzen uti största hazard och osäkerhet om 
lijf och ägendom sittiande, ty anhålla samptel. i diupaste 
underdånigheet E. K. Mrtt allemådigst vid hvarie tillfällen 
af tractater och aliancers iträdande täcktes oss, som med 
hustro och bam sittia fahran, elden och första fiendens 
ijfver närmast, till omvårdnad skydd och värjande hafva 
uti ett nådigdt minne, emedan det skulle falla oss, som 
förr blifvit uthplundrade, hiertel. svårt att ånyo under 
ett förstörande infall, och nu med grå håren, råka anten 
till tiggiare stafven, en grym död eller och faselig fån- 
genskap. 

Herren then altzmächtige beveke allés hierttan till 
frijd och enigheet, så att vij med nöije effter vår endaste 

4 



50 1727 

önskan mätte till vårt lefnadz sluut få med stadig under- 
dånig zele visa, att vij äro 

Stormächtigste Allemådi^te Konung 

Eders Kongl. Maij:ttz 

aller-underdån- troplichtigste tienare och 

undersåtare 

(L. S.) Abr. Wetter. 

Jean Mether. L. Forssteen. Jobst Huech. Lorens Streng. 
Sven Sillcke. Hinrich Chr. Schwartz. Hans Sundh. 
Otto Baumgarten. Hendr. Forsmn. Thomas Dhrwader. 
Math. Angulin. Simon Borgelin. S. Joh. Frijs. 



11. Stockholm den 20 januari 1727. 

Riksdagsmannen Sven SlUcke kommenterar nästföregående 
besvärsskrifvelse. 

Aldraunderdånigste memorial. 

Eders Kongl. Maij:tt beder aldraunderdånigst att eij 
onådigdt uptaga, det undertecknad såsom fullmechtig för 
Helsingfors stad, uppå berörde stadzhandlandes giorde på- 
minnelse, understår sig harmedelst i diupaste underdånig- 
heet at anhålla om E. K. M:tz allemådigste resohn och 
yttrande öfver följande mål och ahrander, hvarom mehr- 
bemalte stadz handlande nu i förstone aro högstangelagne, 
in till thess öfver the aldraunderdånigst insinuerade postu- 
later nådigst kan hinna att resolveras, på thet the må kunna 
ther effter underdånigst sig rätta och i tijd sin correspon- 
dence på utrijkes orter särdeles Holland föra samt tädan 
för staden och landet nödige vahror införskrifva, hvarifrån 
till nästa våhrdag förväntta skepp till balckars afhemptande, 
nembhn. 



1727 51 

1. Att E. K. M:tt allernAdigst tacktes soulagera Hel- 
singfors, eij mindre än Friedrichshamn vid nästleden rickz- 
dag skall nådigst vara vederfaren, hvar om uti 2 och 3 § 
i tbe nu insinuerade postulater omständeligare aldraunder- 
dånigst är anfört, ther med att pä nägon viss tijd med 
fremmande skepp fä infOrskrifva salt och andre uti landet 
eliest nödige vahror samt uti stora siOO tullen niuta ther 
å heel friheet, hvarutom staden eliest ogOrligen kan uprät- 
tat och landet med nödige vahror försedt blifva, effter 
som medellösheten hoos invähname är sä stoor, att the 
utan credit, then the af utländske, men eij inhemske kunna 
emä, icke bestä kan. 

2. Som E. K. M:tt medelst Kongl. bref af d. 3 maröj 
1722 behagat allemädigst frijkalla borgerskapet för erläg- 
gandet af acdsen utan nägon exception, sä trygga the 
sig ther vid än ytterligare aldraunderdänigst, eller ätmin- 
stone i ty mäl niuta samma näd till godo som Friedricks- 
hamn, hvar om uti 4 § i postulateme underdänigst är an- 
dragit 

3. Att E. K. M:tt allemädigst täcktes ansee borger^ 
skapetz ganska slätta tillständ och stora medellösheet att 
kunna ästadkomma spede caroliner till inkommande stora 
siö tullens betalande och att i thet stället med annor 
myntte sort fä berörde afgifft clarera emot billigare pro cent 
än 6 d., ther om uti 7 § i postulateme vijdare aldraunder- 
dänigst är förmält. 

4. Uti 11 § i postulateme är underdänigst anfört 
orsaken, hvarföre thenne stadz fattige invähnare här tils 
icke kommit tillväga att sig tillhandla uthländz bygde 
fahrtyg. Therföre anhälla the i diupaste underdänighet om 
nägre ährs prolongation i sä mätto. 

5. Borgerskapet supplicera i then 13 § uti postula- 
teme aldraunderdänigst att, i anseende till the ther uti 



52 1727 

andragne motiver, med ytterligare frij balckbandel aller- 
nådigst hugnad blifva. öfver hvikket alt underdånigste 
bönhörelse och resohn i diupaste underdånighet afvacktar, 
med framhärdande in till min dödz stund 

Stormächtigste Allemådi^ste Konung 

Eders Kongl. Maij:ttz 

alldraunderdän-troplicktigste 

undersåte och tienare 

Sven Sillcke. 

Stockholm d. 20 FuUmecktig vid rickzdagen 

januari] 1727. för Helsingfors stad. 



BUaga 1. 

Stormdcktigste Allemådigste Konung. 

Uti Helsingfors stads vid närvarande riksdag hoos 
E. K. M:tt ingifne besvärs 3 §, hvaröfver E. K. M:tt i nåder 
täckts medelst remiss af d. 26 nästl. januarii infordra col- 
legii underdånige betänckande, anhåller bemelte stad, at 
som E. K. M:tt skall vid nästl:n riksdag tillstadt Fredrichs- 
hamns handlande med främmande skiepp at i landet in- 
förskrifva salt och andre nödige vahror, hvarå the niutit 
hehl frihet vid stora siötullen, det fördenskull Helsingfors 
samma förmohn på någon viss tid måtte i nåder förunnas, 
eller och at Fredrichshamn, som är allenast 17 Vi niihl 
ifrån Helsingfors, icke större friheter i dy måhl måtte niuta, 
emedan elljest all handell skall dragas dijt och Helsingfors 
lemnas öde, samt borgerskapet blifva tvungne at öfvergifva 
staden och begifva sig på landet. Nu emädan denne 
Helsingfors stads ansökning är snörrätt stridande så väll 
emot förordningen af d. 3 julii 1722 angående hehl- och 
half-friheten som förbudet för de främmande at införa 
annat än deras egna lands producter af d. 10 nov. 1724, 



1727 53 

hvaniti, der någon ändring för en eller annan stad i syn- 
nerhet skie skulle, sådant både skulle förorsaka rederijeme, 
hvikdcas fartyg i brist af befracktame skulle komma at 
blifva liggande, stor skada, jemväl och gifva anledning för 
andre at giOra lika ansökningar, som flfven NorkiOping 
och NykiOping, jemval denne staden Helsingfors för detta 
hflr om inför E. K. M.-tt anhållit, och hvarOfver collegium 
des underdånige betänckande af d. 29 maij 1725 afgifvit, 
uppå hvilcka vij till vidlyfftighets undvikande oss i under- 
dånighet beropa skolat, halst dem samtel-.n deras ansök- 
mngar, i anledning af de omständigheter collegium då 
andragit, blifvit afelagne; varandes til befara, at om Hel- 
smgfors den ansökte friheten skulle bevilljas, så skulle de 
föga täncka på at förskaffa sig egne fartyg, hvaitill de 
doch materialier till stor ymnoghet hafva. Hvad Fredricks- 
hamn och de den staden föriänte förmohner angår, så ar 
det en sak, som till föUje af E. K. M:tz nådige resolution 
af d. 7 julii 1724 vid nu påstående riksdag kommer af 
riksens ständer vidare at öfversees och uti närmare öfver- 
vågande at tagas, hvad privilegier hädan effter till samma 
stads och grflntze fästning vid mackt hållande må kunna 
förunnas. CoU^um framhärdar 

Allemådigste Konung Eders Kongl. Maij:tz 

allerunderdånigst tropligtigst tienare 

och undersåttare 

M. De la Gardie. 
C. Adlerstedt. E. B. Cameen. H. Cariheim. 

R. v. Hökerstedt. I. Weslander. B. von Hoffsten. 

Stockholm 
d. 21 febr. 1727. 



54 1727 

Bilaga 2. 

Stormächtigste Allemådigste Konung. 

E. K. M:t har i nåder medelst remiss af d. 26 januari! 
sidstl. behagat infordra coUegii underdånige betänkande 
öfver 4 § af Hellsingfors stads hoos E. K. M:t vid när- 
varande riksdag ingifne underdånige besvär, der utinnan i 
underdånigheet anhålles, at i anseende till ett E. K. Mrtz 
nådige bref af d. 3 martii 1722 borgerskapet antingen mage 
befrias för erläggandet af acdjsen, hvarföre de blifvit gra- 
verade, der lijkvähl högstbem:te E. K. Mrtz bref utan någon 
exception frijkallar dem för all accijs, eller at åth minstone 
de mage samma nåd till godo niuta som Friedrichshamn, 
på det Hellsingfors någorlunda må kunna balancera sin 
handell emot de öfriga gräntz städeme. 

Till underdånigt föllie hvar af coUegium berörde an- 
sökning i behörigt öfvervägande tagit, och som E. K. M:t 
d. 26 julii 1725 uppå Cammar och Commercie coUegier- 
nes samt Stats contoirets aflagde underdånige betänkande 
i nåder täckts bijfalla, at denne Hellsingfors stad må lijka 
som Nykiöping åtniuta 500 d:r s:mt åhrl. af tobakz acdj- 
sen tillika med all annan accijs jemte port tullen och 
sådant på det sätt, at bemrte accijs och port tull skall af 
tuUbetiente upbäras och sedan borgerskapet emellan dehlas 
i proportion af deras lidne skada, lijka som i alla andra 
med frihet benådade städer och Friedrichshamn skeer. 
Fördenskull coUegium ej eller i underdånigheet kan styrka 
till någon ändring uti det, som här utinnan förr är för- 
ordnat, hälst man intet finna kan^ at denne Hellsingfors 
stad mehra än andre frihetz städer kan hafva orsak sig at 
besvära öfver accijsens upbärande och redogiörande eller 
at något der igenom för staden minskas, enär under landz- 
höfdingens inseende samma accijs inkomster, effter ofvan- 
högstbem:te E. K. M:tz benådningz bref af d. 26 julii 1725, 



1727 55 

blifva samtel. borgerskapet, i proportion af hvars och ens 
lidne skada, emellan delte» hvilket flfven i Friedrichshamn 
och andre friheets städer dceer. Vij förblifve till dödzstunden 

Allemådigste Konung Eders Kongl. Maij:tz 

aldraunderdånigste trogneste tienere 

och undersAmre. 

Otto R. Strömfelt 

Arfwed Hägerflycht. Qaes Rålamb. Carl H. Watrangh. 

Loco Sea. 

Alb. Lindcreutz. S. J. Leijonmarck. E. v. Walcker. 

Stockholm d. 17 

Martil 1727. 

Annot 



Bilaga 3. 

Stormachtigste Allemådigste Konung. 

Såsom E. K. M.-t under d. 26 januarii sidstl. i nåder 
täckts infordra Cammar och Commerde collegiemes under- 
dånige betänckande öfver 7 § af Helsingfors stads hos 
E. K. M:t vid närvarande riksdag insinuerade underdånige 
besvär, der utinnan andrages, huru som de handlande der 
sammastädes skola blifva pålagde at, utom den i tull 
taxan utsatte vanlige tullen, i mangel af caroliner betala 
och erläggia 6 procentum, anhållandes, at der de intet i 
anseende til deras fattigdom och svåra vilkor, hvarutinnan 
9 ä 10 års flycht dem försänkt, kunde blifva befriade för 
bende myntesorts anskaffande, då mage emot något billi- 
gare pro cent siOtullen få erlägga och betala. Altså hafva 
coUegieme til underdånigst följe der af ei underlåta bordt 
berätta, at sedan man detta ärendet med general tull ar- 
rende sodeteten communicerat, har bem:t societet genom 
skrifvelse af d. 28 hujus vid handen gifvit det ehuruväl 
Kongl. förordningen af d. 18 april 1719 förmår, det in- 



56 1727 

kommande tullen skall betalas med caroliner å 25 i(^ pi 
rd:n, när de trafiquerande ei kunna betala den med spede 
mynt, som i högst bem:te förordning upraknas, och gene- 
ral arrende sodeteten i följe af contractet är berättigad at 
låta upbara sfldane caroliner och intet sdmre mynt Sä 
har dock sodeteten under d. 9 juni nästl. år låtit til samtel. 
tuUcamrame i orteme ställa de ordres, at eho som ville 
betala bem:te inkommande tull med plåtar, honom skulle 
det allenast emot 4 pro cent läge vara effterlåtit, med hvil- 
ken skiälige moderation, der desse handlande ei skulle finna 
sig förnöjde, så är dem aldeles obetagit at clarera samma 
tull med caroliner, hvarföre sodeteten förmenar, at Helsing- 
fors stad i desse anförde besvär varit helt obefogad; och 
alldenstund general tullarrende sodeteten uti contractets 
1 § är uplåtit at upbära tullen på lika sätt och med samma 
förmåner, som E. K. M:t och cronan sådant här tils niutit, 
jemväl lagen af caroliner, så förmoda de, at dem deröfver 
en frij disposition icke lärer betagas, enär den på intet sätt 
emot förordningame eller contractet finnes stridande. Nu, 
Allemådigste Konung, som collegieme för deras dehl vid 
alt det, som således af general tull arrende sodeteten an- 
fördt är, ei något hafva at påminna, så varder sådant til 
E. K. M:ts egit nådigste ompröfvande i underdånighet hem- 
stält, förblifvandes med diupaste vördnad oaflåteligen 

Aller nådigste Konung Eders Kongl. Maij:t 

allerunderdånigast troplichtigast tienare 

och undersåttare. 

M. G. Delagardi. 

Otto R. Strömfelt Arfved Hägerflycht O. Adlerstedt 

EB.Cameen. H.Carlheim. QaesRålamb. CarlA.Watrangb. 

Loco Secr. 

Alb. Lindcreutz. S. I. Leijonmarck. E. v. Walcker. 

Stockholm d. dO 
martii 1727. 



1727 57 

12. Stockholm vären 1727. 

Rfid- och riksdagsmannen Sven SUlcke anhdUer att sta- 
dens enskilda besvär blefve utan långt drOjsmdl be- 
handlade af Kammar och KommerskoUeglet samt 
bifogar sina kommentarler till besvärspnnktema. 

Ödmiukt memorial. 

Hos H. K. M:tt hafva Helsingfors stadz invåhnare 
genom deras vid närvarande rickzdag ingifne enskijlte 
besvflr i underdånighet supplicerat om ett och annat, som 
iiU berörde aldeles i grand vid fiendtUga infallet åhr 1713 
förstörde stadz upkombst och förkofring landa kunde, af 
hvilcke besvär, då de d. 26 nastledne januarij uti rådkam- 
maren uplästes och förehades, i nåder för godt fantz en 
del till böglofl. Kongl. Cammar- och Commerde collegiers 
underdånige betinckande nådigst att remittera, hvarmed 
som högbemahe coUegier an till närvarande tijd ej för- 
mmmes vara inkomne, och det torde hända, at sedan som 
ridczdagen varder sluten, rötemånaden infaller och sessionen 
uti Kongl. collegieme under den tijden skulle uphöra, der 
vid icke blefve något tillgiordt, utan medelst tijdens utdra- 
gande till afventyrs torde stadna uti samma öde som de 
vid förra val öfverståndne rickzdagen aldraunderdånigst 
ingifne besvären, hvarpå bem.-te stadz invåhnare ännu till 
datum icke heller med någre resolutioner aro i nåder be- 
hugnade vordne, och undertecknad mehrberörde stadz för 
tiden har varande fullmecktig, icke mindre an fuUmeckti- 
gen förra gången, således hos mine hemmavarande med- 
bröder skulle råka i det misstroende och slatta omdöme 
at hafva negligerat deras valfardz bevakande. I anseende 
hvar till icke mindre, an fast deras beklageligare tillstånd 
an iag någonsin beskrifva kan, nöden tvingar mig det 



58 1727 

besynnerligaste af deras åliggiande det hOgdt ährade lofl. 
borgare ståndetz milda behierttande i ödmiukhet at före- 
draga och hOggunstigidt biträde der uti afvackta, såsom 

1. Att blifva af lijka förmobn i nåder delacktig som 
Friedrichshamns invåhnare vid förra eij mindre än när- 
varande rickzdag fömimmes vara förundt, nembkn med 
fremmande skepp få införskrifva uti landet salt och andre 
nödvändige yahror jemte åtniutande heel frihet uti stora 
siö tullen. 

De Helsingforske vore intet kärare, än att de funno 
sig i det stånd sielfve kunna utreda skepp. Men Gud 
bätrel medellösheten hoos dem är så stor, at mästedelen 
icke en gång mäckta åstadkomma sådane skutor och fahr- 
tyg, hvar med de inrijkes kunde fahra, fast mindre det 
som mehra kostnad fordrade, hvar uti fiendens förhärjande, 
en långsam beklagelig flyckt och, sedan erhållen hugnelig 
fred, svåra missväxt åhren dem försatt, så at de icke heller 
till närvarande tijd varit mäcktige byggia sig huus på sine 
tompter, utan nödgas betiena sig utaf de under fiendtlige 
tijder af ryssame upsatte kåfror och så kallade cassarmer, 
ty den handell de drifva, består endast i trävärcke, nemhn 
balckar, som de med ganska ringa eller altz ingen vinst 
och botnad på Holland här tils utskieppat, af orsak at 
priset der äfvenväl i desse åhr så förfallit, at de ansenligen 
der vid lijdit, emot det berörde trävärcke dem sielfve kastat, 
och i mangel af andre retourer hafva de varit nödtvungne 
der vid förblifva, på det de mage hafva någon rörelse. 
De kunde och änteligen der vid varda behåldne, så framt 
dem den nåden vederfors at som Friedrichshamn från 
Holland få införa salt och andre uti landet oundgängelige 
vahror; då hade de saltet fracktfritt, i stället för det hol- 
lendaren ankommer med idell sand till bariast, som de 
handlande icke utan hiertans grämmelse och deras yttersta 



1727 59 

undergång, alt sedan placatet om fremmandes seglation 
åhr 1724 utgick, hafva måst erfara. Utaf hollendaren kunde 
de och ernå credit, men af de inhemske intet. Komma de 
till Stockholm eller Friedrichshamn, så vill det vara pen- 
ningar, effter de med den retour vahra der finnes intet aro 
betiente, och redebart äga de Helsingforske intet, som nog- 
sambt utaf hosgående transumter Lit A. B. men enkanner- 
ligen C. af h:r borgmästaren Wetters till undertecknad af- 
låtne skrifvelser intagas kan, der han på sin siel och salig- 
het bedyrar, der i staden för tijden icke finnas någon man 
om 100 d. kopp. mynt contant. Hvad vill af en sådan huus- 
håldning omsider varda annat än äntelig undergång, så 
länge de Helsingforske måste vara föga annat än torpare 
under Friedrichshamn, till hvilcken nästnämbde stad och i 
åhr 5 skepp med salt ifrån Holland skola vara ankomne. 
De handlande derstädes sälja sin salt för lijka prijs till 
bonden som borgaren. Skola de Helsingforske hämta äfven 
der ifrån salt, huru kan det vara möijeligit at, effter af- 
dragen firackt och lacace, förutan andra omkostningar, kunna 
samma salt med avance föryttra eller dervid behåldne 
blifva? Och bonden är dess utan så falter, at, om han 
förnimmer uti en annan honom vidt aflägen stad få någon 
begärlig vahra en dal. bätre kiöp än i den stad, han när- 
mast är belägen till, så räcknar han intet för besvär eller 
kostsambt at reesa 15 å 16 mihl längre bort Således till- 
faller ju hela landet Friedrichshamn, och Helsingfors måste 
ofelbart blifva ruinerat, så framt höga öfverheten med nåd 
och ömheet icke mindre den ena än den andre undersåta- 
rens välfärd och upkombst anseer och behierttar. 

2. Hafver H. K. M:tt genom dess till landzhöfdingen 
högvälbome h:r baron StiemCrantz d. 3 martij 1722 aflåtne 
nädigste skrifvelse Lit D. behagat ibland annat staden aller- 
nådigst förunna 8 åhrs friheet på acdsen, som der uti nämb- 



60 1727 

nes i gemen, utan ringaste exception, men sedermera 
uppå skedt underdånig förfrågan d. 26 julii 1725 i nåder 
förklara behagat, samt jemnföra Helsingfors med Nykiö- 
ping, således at den för utrijkes ifrån inkommande spundne 
och karfvade samt bladtobaken fallande actisen skulle af 
tullbetienteme upbåras, och staden deraf allenast 500 d. 
silf:r m:t åhrligen åtniuta, som jemte tapperians och salu 
accisen samt port tullen de skada ledne emellan skulle 
fördelas, Lit E. Att icke Nykiöping undergådt fiendens 
ravage och förharjande är väl ofömekeligit, men blef ändå 
icke så i grund ruinerat som Helsingfors, bvarest icke en 
stake blef qvarlefd. Nykiöpings invåhnare hafva allenast 
någre få dagar varit stadde på flyckten, men de Helsing- 
forske der emot uti 9 samfälte åhr, under hvilcken tijd de 
sin ringa med platz under fienden salverade ägendom con- 
sumerat och förtärt, at desse staders vilckor aro fast olijka 
till jemförande med hvar annan, hvarföre de Helsingforske 
trygga sig fast vid den i förstone dem förundta nåden at 
för all accijs under påstående friheet varda frikallade eller 
åthminstone i det målet niuta lijka nåd som Friedrichs- 
hamn till godo. Detta är nu det förnämligaste, som under- 
tecknad å mine hemmavarande medbröders vägnar eij 
undgå kunnat inför det högdtährade lofl. borgare ståndet 
i ödmiuckheet at andraga och om en underdånig föreskrift 
till H. M:t supplicera, icke allenast hvad desse ofvanför- 
mälte för staden Helsingfors högstangelägne, utan och de 
öfrige till Kongl. Cammar- och Commerde collegiers under- 
dånige betänckande remitterade målen angå, at H. K. M-t 
genom ytteriigare nådig befallning täcktes högbemalte col- 
legier antyda, med deras infordrade betänckande nu mehra 
skyndesamst inkomma samt sedan offtabemälte stadz gan- 
ska utarmade och fattige invåhnare med allemådigste reso- 
lutioner öfver samtel. deras i diupaste underdånighet in- 



1727 61 

sinuerade besvär hugna, till riddande af deras antel. före- 
stftende yttersta ruin och undergång. Hvar med vördsambt 
framhärdar 

Det hOgdtfihrade lofl. borgare ståndetz 
ödmiuck-hörsambste tienare 

Sven Sillcke. 
Fullmecktig för Helsingfors. 



Bilagor. 

Lit A. Transumt af h:r borgmest. Abraham Wetters 

till fullmecktigen för Helsingfors, rådmannen der- 
sammastfldes Sven Sillcke aflåtne skrifvelse, dat. 
Helsingfors d. 18 aprilis 1727. 

Har är rätt nu ingen dahr at få hvarcken hos hög eller 
låg, utan grasserar hir en allman penninge brist, emedan 
all handell a&tadnat. Och fås eij snart svar, at vij få in- 
förskrifva salt med fremmande fartyg, ar det bestalt med 
Helsingfors, och flytta alle utur staden på landet. 

Lit B. Dito af d:n 16 förvekne maji. 

De aro nu aldeles rasande öfver det Friedrichshamn 
niutit icke allenast resolutioner, utan och allt hvad de 
begärt, och denne stad i&i eij en gång svar. De resolvera 
ä% alle at öfvergifva staden och flytta på landet, och så ar 
det på en gång alt Intet ar iag skulden, at en så vacker 
ort blir ödelembnadt 

Lit C An af d:n 20 nastledne junij. 

Men Gud ar mitt vittne, at der med ar mindre ut- 
rättat an intet, emedan fattigdomen ar obeskrifvelig stoor, 
ja tager aldeles Ofverhanden, ty all handell ar öde, ingen 



62 1727 

bonde eller tillförsell seer man, emedan alle fara till Fried- 
richshamn, derest borgare och bönder för ett pris köpa 
salt, hvar af här ingen kappa varit i staden, förr an ia^ 
nu med min bååt låtit hemta 200 tunnor, ty contant finnes 
intet hos folcket, och credit hos vare inhemske är eij at 
tahla om. Orsaken, de hafva sielfve större delen sitt godz 
på credit af utlänningen, den vij Gudi klagat icke kunna 
niuta någon handräckning af, emedan vij sielfve eij äga 
egne skiepp, med mehra som bror är bekant De, som 
medelst den utländske handelen förr hafft någon indräckt, 
sittia nu och få intet annat see än sand barlast. Hvar af 
skohla de då lefva? Reent uth sagdt, de äro och nu rui- 
nerade, in summa, här är rätt nu ingen man om 100 dl. 
kopp. m:t contant, och det kan iag bedyra på min siäl och 
salighet. Giör nu facit, hvar af det skall komma, som 
kyrckia, schola, rådstugu etc. skola byggas af. Mitt hierta 
spricker, när iag täncker på, at en så liten konungar och 
cronan förr important ort så aldeles ödelägges. Jag är 
oskyldig. Gud veet, at iag arbetat nog och satt till alt mitt 
goda för denne fläck, så at iag rätt nu nödgas flytta på 
landet at söka min föda af jorden. Jag finner för min 
del, at det måste värckeligen vara ett syndastraff, oss syn- 
dare af Gudi pålagdt, att ingen tror, det här ett sådant 
älände är, fast mindre sådant behierttar, ja, än mindre 
söker at lindra. Herre, styrck oss, att vij icke falla i miss- 
tröstan och synda både emot Gud och menniskor. Herre 
Jesu, hielp du för din död som du lidit hafver och upplys 
dem som vederbör till barmhertigheet, önskar iag af alt 
hierta och lembnar dig den trösten, min k. broder, at här 
ifrån har du ingen ting till att väntta, ty iag finner ingen- 
städes, hvar det skall tagas, det säger iag reent uth. Säg 
du det igen åth hvem du vill, etc. 



1727 63 

Lit. D. Transsumt af Kongl. M:ttz aflåtne nådigste 

bref till h:r baron och landzhöfdingen Stiem- 
crantz, dat Stockholm i råd cammaren d:n 3 
martii 1722. 

Utom detta föregiende sfl val som åtskillige andre 
af Eder anförde mål och ährender, hvar på vij funnit oss 
föranlåtne at lemna Eder svar genom ett särskilt till Eder 
affdrdat bref, bafva vij jembval sedt den berättelse I giordt 
om Helsingfors så väl som Borgå städers nu varande till- 
stånd samt de förslag, I till deras åter uprättande oss i 
underdänigheet vid handen gifvit, hvilcket alt vij låtit komma 
boos oss i nådigdt öfvervägande. Och emedan vij, hvad 
Helsingfors angår, i nåder för godt funnit, at dess invåh- 
nare 8 åhrs friheet må förunnas för lilla port tullens, acdj- 
sens, baakugns-, boskaps- och mantals penningames samt 
contributions erläggande och båtzmanshållet etc 

Ut E. Dito af d:n 26 juUj 1725. 

Och som vij redan uti vårt för Helsingfors stad d. 3 
martij 1722 utfärdade frihetz bref jemfördt bemälte stad 
med Nykiöping samt förklarat, at mehrbemälte stad skulle 
de friheter niuta till godo som Nykiöping blifvit tillagdt, 
och vij genom bref och förklaring af d:n 27 maji 1720 
öfver Nykiöpings stadz erhåldne privilegier förordnadt, at 
den för utrijkes ifrån inkommande spundne och karfvade 
samt blad tobaken fallande acdsen skulle af tuUbetienteme 
upbäras, och staden deraf allenast 500 d:r silf:r m:t åhrligen 
hafva at åtniuta, som dem emellan, hvilcka skadan lidit, 
sedan skulle fördelas, ty vele vij och hafva tillagdt Hel- 
singfors stad samma förmohn, så at den af inflytande acdjs 
för utrijkes ifrån inkommande spundne, karfvade och blad 
tobak äfven åhrligen må niuta fembhundrade dal:r silfver- 



64 1727 

mynt, som jemte tapperians och sahlu acdsen samt port 
tullen, på samma sätt som i Nykiöping skeer, af betienterae 
må blifva upburen och sedan under Edert inseende emellan 
borgerskapet, i proportion af hvars och ens lidne skada, 
rätteligen fördelas, på det eij allenast de förmögnare, som 
handelen drifva, utan jembväl de fatägare sig af denne 
vår nåd mage hafva at hugna, blifvandes det, som af be- 
malte tobakz accijs öfverskiuter bem:te 500 d. silfvermynt, 
till vårt statz contoirs disposition lembnat Och vij be- 
falle etc 



13. Stockholm den 2 september 1727. 

Borgarståndets vid riksdagpi 1727 till regeringen ingtfna 
rekommendation för det utblottade Helsingfors. 

Stormäcktigste Allemådigste Konung. 

Det hafver fullmäcktigen ifrån Helsingfors rådmannen 
där städes Sven Silcke uti borgare ståndet tillkjänna gifvit, 
huru såsom bem:te stadz borgerskap sig uti ett ganska 
slätt och beklageligit tillstånd befinner och att pänninge 
bristen är så stor, att all handeli och vandell alldeles af- 
statma måste och de alldeles ruinerade varda, med mindre 
E. K. M.*tt i nåder skulle täckas hugna dem med en och 
annan förmons åtniutande, till at så medelst kunna uprtt- 
tas igän och effter handen sättas i det stånd at giöra E. 
K. M:tt och rijket tjänst och nytta. Nu emedan E. K. M:tz 
trogna undersåtare borgare ståndet hafva sig nogsamt 
kunnigt, så vähl att bemälte stad af fienden alldeles blifvit 
förstörd och dess borgerskap tvungit at i flera åhr hålla sig 
på flyckten, såsom och att deras tillstånd nu för tijden år 
sådant, at det ett värckeligit medlijdande förtiänar, ty un- 
derstår sig borgere ståndet allerunderdånigast och uti un- 



1728 65 

dersåtelig förtröstan, at E. K. M:tt sfldant eij onådigst 
upptager, in för E. K. M:tt fälla för desse lijdande under- 
sätame en underdånig förbön, at E. K. M:tt i nåder måtte 
tackas den ansökning, som merbem:te stadz fullmdcktige 
i underdånigheet till det utblottade borgerskapetz uprättelse 
föredragit eller framteendes varder, så nådigt ansee och 
milldeligen behiärta, att merbem:te olyckelige borgerskap 
uti deras nödh och medömkan värde tillstånd må af någon 
förmons tilläggande lisadt och understödt varda. I öfrigit 
framhärda med undersåtelig vyrdnad 

Stormäcktigste Allemådigste Konung 

Eders Kongl. Maijitz 

allerunderdånigste och troplicktigste 

undersåtare och tienare 

uppå borgare ståndetz vegnar 

Johan Salan. 



14. Stockholm den 11 januari 1728. 

Regeringens resolution som svar pä en till riksdagen 
1727 af rådmannen i Helsingfors Sven Sillke inläm- 
nad besvärsskrift, hvari anhälles om stadfästelse af 
Helsingfors privilegier, om ytterligare frihetsär för 
staden, om tullfrihetens Okande m. m. 

1. 
Såsom stadsens privilegier äro uti Regerings formen 
och Kongl. M:ttz försäkring confirmerade, så har staden 
sig thärvijd at trygga, tils de kunna blifva öfversedde och 
till tidemes beskaffenhet lämpade och förbättrade. 

2. 
Stadens underdåniga ansökning at, liksom Fredrichs- 
hamn, 7 frihets åhr ännu må förunnas til de förra, hafver 

5 



66 1728 

K. M:tt til vederbörande coUegiers underdåniga betänc- 
kiande remitterat och vill, så snart det inkommer, sig här 
öfver i nåder vidare utlåta. 

3. 
Hvad angår, at borgerskapet underdånigst anhåller at 
til följe af K. M:ttz bref af d. 3 martii 1722, som utan 
exception frijkallar dem för all accis, befrias för gravation 
af accisens erläggande, så, emedan K. M:tt d. 26 julii 1725 
i nåder förordnat, at Helsingfors stad måtte lika som Ny- 
köping åtniuta 500 d:r s:mt åhrlm af tobaks accisen tillika 
med all annan accis jämte porttullen, på det sätt at bem:te 
accis och porttull skulle af tullbetjenteme upbäras och 
sedan borgerskapet emellan delas i proportion af deras 
lidne skada, lika som i alle andre städer och Friedrichs- 
hamn skier, fördenskull kan icke någon ändring skie uti 
hvad som således för detta förordnat är, hälst Helsingfors 
stad eij mer än andre frihetsstäder kan hafva orsak sig att 
besvära öfver accisens upbärande och redogiörande, eller 
at derigenom något för staden minskas, enär under lands- 
höfdingens inseende samma accise inkomster efter åfvanb:te 
K. M:ttz bref af d. 26 julii 1725 blifva samtel. borgerskapet, 
i proportion af hvars och ens lidne skada, emellan delte. 

4. 
Aldenstund borgerskapets begiäran, att såsom Fred- 
richshamns stadz handlande få med fremmande skiepp i 
landet införskrifva salt och andre nödige varor och thärpå 
niuta helfriheten vid stora siötullen, är stridande emot för- 
ordningen af d. 3 julii 1722 angrde hel- och halff-friheten 
samt förbodet för de fremmande at införa annat än deras 
egne lands producter af d. 10 nov. 1724, altså kan en slik 
frihet eij lämnas eller någon ändring thäruti skie för den 



1728 67 

skadeliga efterfölgd skull, sådant i en och annan måtto 
med sig hafva skulle. 

5. 
Huru staden til byggnings hielp må kunna åtnjuta 
de af stora siötuUsmedlen därsammastädes anslagne 1,000 
dl. s:mt under frihets åren, thärom hafver staden sig hos 
vederbörande at angifva, som den samma af gen. tuU- 
arende societeten hafver at låta desse medel ^undfå. 

6. 
Hvad staden må upbära af främmande och inhemske 
i ballast och hamnpengar, thäröfver vile K. M:tt hafva in- 
fordrat dess G)mmercie coUegii underdånige utlåtande. 

7. 
Andrages hurusom de handlande i Helsingfors skola 
blifva pålagde at, utom den i tull-taxan utsatte vanlige 
tullen, i mangel af caroliner betala och ehrläggas procen- 
tum, med anhållan at, der de intett kunde blifva befriade 
för berde mynte sorts anskaffande, de då mage emot 
något billigare procent siötuUen få erlägga och betala. Till 
detta besvär hafva de handlande så mycket mer varit obe- 
fogade, som det befinnes af K. M:ttz Cammar- och Com- 
mercie collegier inkomne underdåniga berättelse d. 30 
martii nästl., at general tull ärende societeten, ehuruväl K. 
förordningen af d. 18 april 1719 förmår, det inkommande 
tullen skall betalas med caroliner ä 25 ]^ på r.d., när de 
traffiquerande eij kunna betala den med specie mynt, som 
i bem:te förordning uprepas, d. 9 junii 1726 låtit til samtel. 
tull camrame i orteme ställa ordre, at eho som ville betala 
bemrte inkommande tull med plåtar, honom skulle det 
allenast emot 4 procent läge vara efteriåtit, med hvilcken 



68 1728 

moderation, där de handlande eij funne sig förnögde vara, 
dem aldeles obetagit är at clarera samma tull med caroliner. 

8. 
Anbelangande den sökte prolongation af spanmåls 
tullfrie förskrifvande, så emedan K. M:tt anordnat en viss 
summa penningar til spanmåls införskaffande för the mast 
beträngde orteme och thessutan på viss tijd efteriåtit tull- 
fritt att utrijkes ifrån införa spanmål, så lärer borgerskapet 
nogsamt häraf förnummit, hvad nådig sorgfäUighet K. M:tt 
bär för theras conservation. 

9. 
K. M:tt pröfvar för oskiäligt, at then ena borgaren 
then andra til praejudice och förfång i des nähring införer 
ifrån then ena staden til then andra vahror, som thär förr 
finnas, och them i minut utmånglar til fremmande och 
landtmannen, utan bör hvar och en njuta dess privilegier 
til godo. 

10. 
Fohrmänneme i staden åtnjuta i skius och hästelega 
hvad förordningame om skius innehålla och i så måtto i 
andra städer der i landzorten upbäres. 

11. 
Såsom K. M:tt medelst des nådigste rescript af d. 24 
april til Commercie coUegium tillåtit samtel. stapelstädeme 
at til nästledne års slut uphandla fremmande skiepp och 
thärpå erhålla svenska friheten, så kan denne terminen eij 
mera för Helsingfors än de andra stapel-städeme exten- 
deras. 



1728 69 

12. 
Öfver skiäreboeraes seglation på Revel och andre 
utländske orter, hvilcken borgerskapet påstår må hämmas, 
hafver landshöfdingen at holla noga inseende, at den eij 
vidare må föröfvas, än på de vilckor och til den tid almo- 
gen sådant för sina vissa orsaker blifvit lemnat. 

13. 
Hvad staden underdånigst anhåller at vidare med fri 
balckhandel än ytterligare hugna, så är K. M:ttz nådiga 
villja och befallning at landshöfdingen hos H. K. M:tt med 
dess underdåniga utlåtande först bör inkomma, huru vida 
balckhandelen vidare kan staden tillåtas. 

14. 
Tilräckeligare löhns ehrhållande har magistraten tillika 
med borgerskapet med en vederbörlig projecterad stat til 
K. M:tt att inkomma, då K. M:tt sig i nåder deröfver vill 
utlåta. 

15. 

K. M:tt har för detta icke allenast dragit försorg om 
landets defension, utan varder och hädanefter, i synnerhet 
vid tilstötande fienteligheter, dem Gud nådelrn afvände, 
fogandes de anstalter, hvarmedelst landet igenom Guds 
bistånd skal kunna giöra fienden motstånd. K. M:tt för- 
blifver i öfrigt staden och fullmächtigen med Kongl. ynnest 
och nåde altid välbevågen. Datum ut supra. 

Friedrich. 



70 1730 

15. Stockholm den 30 april 1730. 

Konung Fredrik af slår en af landshöfdlng P. Stierncrantz 
och Helsingfors magistrat insänd anhållan om för- 
langning af frihetsåren för staden. 

K. M:t har sig denne ansökning samt de dfirvid af 
landshöfdingen Stierncrantz och ofvannämde stads magi- 
strat och borgerskap anförde ätskillige bevekelige skiäl 
föredraga låtit, och ehuruväl K. M:t giema vore benägen 
at härutinnan vilfahra staden, dock likväl och emedan den 
samma redan blifvit benådad med 8 frihets åhr för contri- 
butionerne, accisen, bakugns, boskaps och mantals pennin- 
game samt båtzmanshållet och port-tullen, hvarförutan sta- 
den jemväl varit anslagne 1,000 d. s:mt åhrligen af stora 
siötuUs-medlen, utom tolagen och de medel som genom 
coUecter och stamböcker kunnat sambias, tillåtandes eij 
riksens tillstånd at någon sådan förminskning af cronones 
ingiälder vidare skie kan. Fördenskull håller K. M:t be- 
tänkeligit at bevillja staden Helsingfors någre flere frihets 
åhr, än densamma redan undfått Förblifvandes K. M:tt i 
öfrigit staden med Kongl. nåd och ynnest altid vara bevå- 
gen. Datum ut supra. 

Fredrich. 

O. Cederström. 



1730 71 

16. Helsingfors sannolikt I december 1730. 

Borgerskapets besvär till riksdagen I Stockholm 1731. 
Framlämnades den 4 mars af stadens fullmäktige 
Erik Forell. 

Stormächtigste Allemådigste Konung! 

Till allerunderdänigste hörsammande af E. K. M:tz 
tiyckte påbud, som allemådigst till en utskrefven rijksdag 
den 16 nästkommande januarij samptel. rijksens ständer 
sammankallat i Stockholm, att det hälst förekommer icke 
allenast afhandla och hvad som till Gudz nampns fihra 
och den sanna religionens befordran sampt E. K. M:tz 
och rijketz sanfärdiga nytta och allmänna bästas styckio 
kan bij dragas framlägga, utan och een hvars särskilte ange- 
lägenhet underdänigst föredraga, hafver och denne stapell- 
stadz Hellsingfors bo^erskap (fast med största besvär af 
fattigdom) äfvenledes utsedt en fullmächtig, den samma 
icke allenast med behörig fuUmacht authoricerat, utan och 
deras underdänigste ansöckningar, som här under finnas, i 
handom lämnat, i den lijka underdånige förtröstan E. K. 
M:t sådant alt med hög Konghe nåd anseer sampt denne 
stadz allmänna älende och tryckande svårigheeter aller- 
nådigst behiertar. 

1. 

Hoos E. K. M:t hafva borgerskapet underdånigst till- 
förene anhållit om nådig prolongation på åhrhe contribu- 
tioneme, som nu sedan frijheetz åhrens expirerande dem 
förestå, men som det blifvit afslagit, har ibland andre på- 
lagor äfven det vissa contingentet, som redan för flycktij- 
den under krigzlågan, sig bestigande till 1,325 d:r sm:t, 
blifvit staden effter giord ödmiuck förfrågan hoos höga 
landzhöfdinge embetet ålagt,- och nu igen i åhr, då frij- 



72 1730 

heten expirerat Va parten deraf, hoos borgerskapet till ut- 
betalande anbefalt, hvarvid som den åtskillnaden varit att 
nu för tijden uti denne stappell-stad hvarcken finnes så 
månge, eij heller förmögne innevånare som åhren 1711, 

1712 och 1713, i ty samma åhr varit öfver 293 personer, 
alle gamble och vähl mående undersåtare, som och åhr 

1713 blifvit beskattade, men nu deremot allenast ett ringa 
mantahl af 140 personer, som större dehlen sedan freden 
sig nedsatt och all sin fattige ägendom så i publ:e som 
private huus måst upbygga. Ty har och bemrte contin- 
gentz eriäggande fallit desse fåå utblåttade så svårt, att om 
nästkommande åhr, vill Gud, hela summan kommer at 
taxeras, då samptelre blifva ruinerade, hvar af till före- 
kommande magistraten och borgerskapet alldra underdå- 
nigst anhålla, att ett nytt contingent aeqvivalent emot bor- 
gerskapetz nu varande både myckenheet och fattige till- 
stånd i nåder kunde till betalande förunnas. 

2. 
Med underdånigste vördnat erkiänner sampteke denne 
stadz invåname den nåd E. K. M:t allemådigst dem veder- 
faras låtit medelst anslagne åhri. 1,000 d:r s:mt till byg- 
ningz hielp, hvilcka E. K. M:t genom nådig resolution på 
stadzens enskijlte besvär d. 11 januari 1728 § 5 i nåder 
anbefalt vederbörande att låta staden undfå. Men oachtadt 
man derom sig behörigen angifvit och E. K. M:t uti lijka 
nådig resohn d. 30 aprill 1730 låtit i nåder förmärcka, som 
skulle staden redan samma summa åhrlm utbekommit, är 
doch sådant eij skiedt, utan har beklagelrn staden imedler- 
tijd måst högst nödtvungen angripa den benådningen E. 
K. M:t nådigst dem till fördehlning af tull och axijs med- 
len lämnat och deraf bygga kyrckia, prästehuus, rådstugu, 
tullhuus och staqveter etc. i förhåppning att sedan af desse 



1730 73 

medell niuta ersättning. Fördenskull i bejiiertande af den 
kiärleek, som bo^erskapet för stadzens upbyggande dragit, 
och att de dertill anteciperat E. K. M:tz redan i handom 
hafde benådning, ty anhälles underdänligast E. K. M:t 
allemådigst nu änn ytterligare täckes anbefalla höga veder- 
börandema denne summa det nödlidande borgerskapet 
och staden utbetala, på det E. K. M:tz dyra löfften dem 
mä nådigst till hugnad lända. 

3. 
Den ringa handell, som denne stappell stad desse 
åhr med dem uthländskom idkat, har mast blifvit under- 
hållen af det utskieppade trä värcket; den understöd all- 
mogen märckehn röönt vid crono utskyldemes afbördande 
sampt dragares anskaffande, med foumerande af mehra 
deras underhåld i desse framfame missväxt tijder har ock 
icke mindre hafft sitt utsprung af trävärcketz fällan- och 
tillvärckande. Fördenskull har E. K. M:t underdånligast 
borgerskapet skolat underställa, om icke detta ringa trä- 
fällande - kunde lämbnas denne städj fritt, så at bonden 
måtte hädaneffter till sin nytta och E. K. M:t sampt rijketz 
gagn få betiena sig af skogen, balcke och ståcka hygget, 
sampt staden i så måtto bijbehållas vid des i balckar och 
bräder bestående uhråldrige handell, den E. K. M:t till 
öfverflöd 1723 d. 16 october uti resol. på borgerskapetz 
underdånige allmänna besvär och § 38 i nåder confirmerat. 
Conservation deraf lärer högvälbome h:r baron och landz- 
höfdingen Stiemcrantz som detta höfdinge dömmetz för- 
man rättvisligen, som en borgerskapet och dem handlan- 
dom högst nödig och endast till uppehälle tienlig ting, 
vidare befordra.*) 

*) Kommerskollegiet afstyrkte den 14 maj 1731 stadens fria balk- 
handel; endast så mycket borde huggas och utskeppas som kunde för- 



74 1730 

4. 

Har Magistraten och borgerskapet E. K. M:t under- 
dånligen skolat hemställa, om icke effter den gambla van- 
ligheten regimentz och compagnie möten, så med cavallerie 
som infanterie regementeme af Nylandz och Tafvastehuus 
lähn, här ved stapell-staden Hellsingfors på den altijd till 
förene dertill brukade slätten kunde håldne blifve, så vähl 
i anseende dertill att orten och staden är situerad mitt 
emellan compagnieme, i synnerheet de närmaste belägne, 
som ock att vid hvarie tillfällen högvälborne herr landz- 
höfdingen i orten vore tillstädes och utom des allmogens 
och militiens sammankombst vara staden uti des nähring 
en liten hielp och understöd. Herrar regimentz fullmäch- 
tigame torde härvid, som närmare bekante och kunnige i 
orten, vählmenande för E. K. M:t och stadzens interesse 
gifva en ytterlire befrämjande utlåtellse, derföre giör bor- 
gerskapet sig hopp om en nådig bönhörellse. 

5. 

Oachtadt E. K. M:t, allemådigst att lätta borgerska- 
petz svåre vilckor uti tullens clarerande i stället för caro- 
liner, d. 9 juni 1726 till samptel. tuUcamrame i orteme äro 
stälte ordre, att ehoo som ville betala bem:te inkommande 
tull med plåtar, honom skulle det allenast emot 4 procent 
läge vara effterlåtit, hvilcken nåd E. K. M:t och uti hög 
Kongl. resol:n d. 11 januari 1728 emot borgerskapet i nåder 
confirmerat, icke desto mindre är här ved stora siöö tull 



säljas till Portugal och Spanien. — Ar 1730 hade 17 skeppslaster balkar 
afgätt från Helsingfors, och skogarna utöddes. Det nämnda året hade 
ock en stor fareld gått fram i omnejden. — Såsom ortens balkhandlande 
teckna sig i ett bref till landshOfding P. Stiemcrantz följande borgare: 
Tomas Urväder, Lorens Streng, Hans Sundh och Julius «k)h. Sundh. 



1730 75 

camtnaren af de trafiquerande 6 proc. en run tijdh up- 
burit Fördenskull som sådant synes hafva betagit borger- 
skapet ofvannämb. Kongl. bevillning, altså anhåller borger- 
skapet underdånligen, at desse för mycket incasserade 2 
procentum, icke allenast nådigst af vederbörande till bor- 
gerskapet som det utgifvit återbetalas måtte, utan och lijka 
högrättvissligast dem åtvamas att framgent icke borger- 
skapet på detta eller andre sätt förolämpa. ^ 

6. 
Såsom stadsens hampn och fiske skulle mycket komma 
att förderfvas, om icke Magistraten skulle hålla en alfvar- 
sam hand deröfver, att de inkommande fartygen på visse 
ställen effter väderlekens beskaffenhet sin barlast uthkasta 
skulle, hvartill altijd en viss person hållas måste, särdeles 
som den gambla barlast plassen redan nästan är igen grodd, 
ty anhåller Magistraten lijka underdånligen nu som förr, 
at staden af dem främmandom kunde få frijheet upbära 
barlast penningame, Va parten emot det i Vijborg vahnligit 
varit, nembkn 4 rd:r, hvilka medell äfven som hampn pen- 
ningame sedan uppå E. K. M:t allemådigst Magistraten 
förunnande löhningz stat jempte andre inkombster kunde 
upföras. 

7. 

Ehuruvähl hoos E. K. M:t underdånigst Magistraten 
och borgerskapet tillförene öfver upp-städemes och all- 
mogens seglation sig besvärat, sampt till des hämmande 
E. K. Mrt d. 11 januari 1728 nådigst resolverat, att den eij 
vijdare skulle föröfvas änn på de vilckor och till den tijd, 



O 1 utlåtande af den 27 juni 1732 afstyrkte Kommerskollegium 
denna anhållan såsom obefogad. Stadens handlande hade kunnat skaffa 
sig karoliner hvarifrån de behagat och ej erlägga 6 ^/o läge på dem de 
genom tullverket lOst sig. 



76 1730 

sådant för visse orsakar dem blifvit lämnat, lijkvähl sedan 
allmogen och flere ved skierkanten, ja icke längre än Va 
mijiil ifrån denne staden boende, nu lagt sig till skutor, 
cräijare, större och mindre fartygh, föra de tvärt emot K. 
M:tz resolrn af d. 18 marti 1689 § 5 med samme icke 
allenast inrijkes, utan och till Refval, allehanda frachte-godz 
med sig åter inhämptande, särdeles ifrån Stockholm, sålt 
tobak, jem, ståhl, vijner- och brännvijns pannor etc, som 
sedan en minut i landet kring selljas, så at högeligen till 
slickt grasserande sielfzvåld det skulle staden åligga att 
hafva behörige upsyningzmän, som sådant angifva kunde 
i förmågo af Kongl. resolution de a:o 1693 d. 29 december 
§ 3. Men som den allmänna pauperteten, förordsakad af 
andre både svåre olyckor och nödigare uthgiffter, förbinda 
sådant och staden slijke betienter eij mäktar hålla, ty har 
i det stället Magistraten och borgerskapet allder under- 
dånligast skohlat anhålla, det den i lähnet förordnade landz 
fiscalen kunde blifva anbefalt att icke allenast ved slike 
händellser angifvandet utan annor vedergiäUning änn måls- 
ägande rätten uptaga och till laga näfst utföra, utan och 
till vidare förekommande uppstädeme under fracht segla 
uthrijkes och äfven allmogen förbindas med något frachte 
godz segla både uth- och inrijkes. Om alle vahror som 
äga nampn af frachte godz skulle föras till den närmaste 
staden och, sedan derstädes E. K. M:tz tull blifvit erlagt, 
afföras med så stappell- som upstädemes fartyg inrijkes, 
skulle E. K. M:tz lilla tulls intäckt i så beskaffat måhl 
märkehn genom en anseenl. inkombst förökas som och 
borgerskapetz fartygh, som elljest måste ligga vid bryggome 
utan last, men sen landtmannen med så vähl egen som 
främmandes ihopsambl de vahror segla, erhålla frijare fart 
sampt retoureme icke ifrån staden dragas, hvarigenom 
handelen förminskas, som det nu högst beklagelm skier. 



1730 77 

tvert emot Kongl. resolution för Hellsingfors af d. 10 aprill 
1626 och för högstbem:te af d. 18 marti 1689. 

8. 
E. K. M:t täckes och i nåder sig föredraga låta, huru 
som magistratz betienteme, i anseende till att staden varit 
öde sampt borgerskapet under bygnaden niutit behörig 
frijheet, således större dehlen af de på staten i nåder an- 
slagne ränttor, som miöhl qvamen, Wargskiährs krog hyra, 
accijsen, bakugns penningar, tomptören, täppepenning:r, 
Tiärholms hyran sampt siöstadz penningar, nu i framfame 
8 åhr icke kunnat niuta deras tillständiga löhn, utan de, 
som af den ringa handelen eij kunnat sig betiena, råkat i 
yttersta fattigdom, giäld och skuld, till hvilcketz senare 
betahlande dem och deras fattige hustrur och barn dagehn 
en svår execution hotar, så frampt af mild Kongl. nåde 
E. K. M:t desse arme betienter, icke som andre deras 
vederlijkar, ett nådigt vederlag för deras hafvande fordrin- 
gar, som sig effter landzcammareraren här hoos föUjande 
verificerade liqvidation till 2,405 d:r 31:75 p. silfrr m:t 
bestiger, i nåder hugnar, och som E. K. M:t uti den d. 11 
januari 1728 nådigst lämbnade resolution på stadzens en- 
skijlte besvär och d. 14 § allemådigst gifvit Magistraten 
och borgerskapet frijheet at framgent till en tillräckehre 
löhns erhållande få inkomma med en vederbörl. projecterad 
staat, så har 

9. 

I diupaste underdånighet Magistraten och borger- 
skapet den härjempte föUjande skohlat E. K. M:t till fota 
l^gga» lijka alldre underdånigst bediande, E. K. M:t sine 
arme tienare här på en så aflägsen ort och fientel:e gran- 
nar till ravage, stadigt för ögonen vistande, täckes taga i 
nådig åtancka och med någon dehl af den förmon, som 



78 1730 

andre deras vederlijkar allemädigst äro fOrlänte, dehlach- 
tige giöra. 

10. 

E. K. M:t i underdånighet att hemställa äro borger- 
skapet föranlätne, om icke i förmägo af den 20 § uti E. 
K. M:t allemådigste resohn af d. 16 october 1723 på all- 
männa besvären alla ståndz personer som äga huus i stä- 
deme böra undergå med borgerskapet lijka besvär och 
onera, som eij ansees för personalia, och föUjachtehn der 
af taxeringen af herrdagz penningar, emedan den ena inne- 
vånaren i staden så väl som den andre synes böra bijdraga 
hvad som till stadzsens nytta länder och deras bamom i 
framtijden kan tienht vara, ty vid burskaps vinnande söka 
altijd de infödde för dem främmandom förmohn och frij- 
heet, och altså tyckes föräldrame vara plichtige att till 
sådant giöra sina barn värdiga, hälst ved slike tillfällen 
som här uti en fattig hielp behöfvande stad, den alla tyc- 
kes böra till publici nytta utur ödet befordra. 

Thetta är således hvad Magistraten och borgerskapet 
i diupaste underdånigheet funnit sig förordsakade under 
deras stora fattigdomb och trångzmåhl föredraga, afvach- 
tande dera ett nådigt svar med stadsens fuUmächtige secre- 
teraren Eric Forell, framhärdande Magistraten och borger- 
skapet till döden. 

Stormächtigste Allemådigste Konung 

Eders Kongl. Maijits 

aller underdån troplichtigste 

undersåtere. 

Abr. Wetter. 
Jean Metherz. L. Streng. H. C. Schwartz. 

Thomas Uhrväder. C. M. Baumgarten. Hans Sundh. 
Cari Burgman. Mathias Angulin. 



1731 79 

17. Stockholm den 23 mars 1731. 

Krigskollegiets afsfyrkande utlåtande angående Helsing- 
fors som mötesplats för Nylands och Tavastehus läns 
regementen, (Se §41 föregående akt). 

Till att så mycket bättre kunna effterkomma E. K. 
M:ts nådige befallning, att inkomma med underdånigt 
utlåtande i detta måhl, har Krigs collegium här öfver hördt 
capit. af Nylands infanterie Armfelt jämte öfverstame Wran- 
gel och Nummers. Den förra har berättat, att Helsingfors 
stad eij ligger närmare Nylands infanterie, än att Helsing- 
compagniet, som är närmast in till, skulle vijd ena ändan 
hafva 8 mihl att marchera, derest mötet skulle hållas vijd 
Helsingfors, och de längst der ifrån belägne compagnier 
16 å 17 mihl. 

öfversten Wrangel andrager å Nylands och Tafvaste- 
hus lähns dragone regementes vägnar, att de vanlige regi- 
ments- och compagnie mötes platzame äro regimentet 
anviste och utsedde på sådane ställen, derest rusthållame 
kunna få nödtorftigt fourage till kiöps för dragone-hästame, 
hvilket vid Helsingfors stad eij skall kunna fås, och utom 
dess skall en stor del af öfverste lieutenantens escadron, 
som nu har dess mötes plats 12 mihl ifrån Hellsingfors, 
hafva 20 ä 30 mihl dit ifrån deras hemvister. 

Hvad Tavastehus läns regimente till fot beträffar, så 
har öfverste Nummers anfördt, att trenne compagnier deraf 
hafva deras mötesplatz 15 mihl eller något mehr ifrån Hel- 
singfors, skolandes vägen öfver siöar och land vara så 
svår, att de behöfva 18 dagar till resan, och der mötet 
skulle hållas vid staden blefvo vägen 15 mihl längre. Med 
de öfrige compagnieme berättar öfversten vara nästan lika 
beskaffenhet, fast än de äro något närmare till staden be- 
lägna. Hållandes berörde öfverstar och capitain för öfrigit 



80 1731 

oförgripel. före, att den lilla nytta och förmån, som bor- 
gerskapet i Helsingfors, hvilkas välmågo de förmena vara 
grundad på något bättre än öhl och bränvijns sahlu, dera! 
skulle hafva, att berörde regimenten höUo deras möten så 
nära vijd staden, eij kan svara emot den skada, förtryck 
och ruin, som allmogen och de gemene skulle öfvergå, 
der de blefvo tvungne att så lång väg marchera och föra 
bagage, proviant och hästefoder, hvar till äfven den olägen- 
het skulle tillstöta, att dem gemena skulle gifvas tillfälle 
till fyllerie och deras ringa medels afsättiande samt bor- 
gerskapet orsak till att söka hvarandra att prsejudicera uti 
en sådan förment fördelachtig handel. Såsom nu, utom 
det att alt hvad bem:te öfverstar i så måtto andragit, tyc- 
kes i thetta måhl lända till E. K. M:ts och rikets bästa, 
emedan allmogens och regimentemes lisa uti deras besvär 
der igenom befrämjas. Krigs coUegii instruction uti den 2 
punden jämväl förmår, att regiments- och compagnie möten 
böra skie på sådana tider och orter, som både för krigs- 
folket och landet äro beqvämligaste. Fördenskull är Krigs 
collegii oförgripel. mening, att ofvanberörde trenne regi- 
menters möten böra hållas på de hvart och ett regimente 
uti indelningsvärket anslagna orter, såsom de der en gång 
blifvit för beqvämligaste befundne, doch underställes detta 
alt E. K. M:ts nådige välbehag och godtfinnande. För- 
blifve med diupaste vördnad till dödsstunden 

Stormächtigste Allemådigste Konung 

Eders Kongl. Maij:ts 

aldraunderdånigste och troplicktigste tienare 

och undersåtare. 

Magnus Grönberg. Nils Reuterholm. 

A. Falker. Gab. von Seth. 

Stockholm d. 23 Joh. Reuterholm. 

martii 1731. Loco Sccr. 



1731 81 



18. Stockholm den 13 juli 1731. 

Regeringen bifaller till en af riksdagsmannen för Helsing- 
fors, sekreteraren Forell gjord anhållan om att staden 
mätte slippa erlägga vissa resterande af gifter för aren 
1730 och 1731. 

Det har riksens ständers secrete utskått medelst skrif- 
velse af d. 17 i nästledne månad gifvit Kongl. M:t i under- 
dånighet vid handen, huruledes fullmächtigen för Hellsing- 
fors stads secreteraren Forell vid den nu öfverståndna 
riksdag hos detsamma anhållit, at berörde stad i anseende 
till de så under krigstiden som sedermera utståndne svå- 
righeter och olyckor måtte med lika förmåhner och friheter 
hugnas som hoos Kongl. M:t secrete utskåttet för Nor- 
köpings och Nyköpings städer i underdånighet föreslagit, 
hemställandes bemelte secrete utskått till K. M:ts nådige 
godtfinnande, om icke för ofvannämde skiäl och motiver 
skull merbemelte Helsingfors stad kunde såväl ifrån contri- 
butions contingentets eriäggande för 1730 som för båtsmans 
penningame samt löhn och betahlnings afgiften för sidst- 
nämde ähr 1730 och 1731 i nåder frikännas. Och som 
K. M.-t för godt funnit till denne underdånige föreställning 
att samtyckia, så vill K. M:t oftabemelte stad sådant härmed 
i nåder hafva antydt, låtandes jemväl dess nådige ordres 
om värckställigheten häraf till vederbörande afgå. Och 
K. M:t förblifver mer oftabemelte stad med ynnest och 
nåde bevågen. Datum ut supra. 

Uti Hans Kongl. Maii:tz 
Vår högtällskelige Gemåls och Herres frånvaro 



Ulrica Eleonora. 
L S. 



O. CederstrOm. 
6 



82 1733 



19. Stockholm den 4 juli 1733. 

Regeringen meddelar genom landshöfdingen Stterncrantz 
tillåtelse åt borgerskapet i Helsingfors att utskeppa 
s. k. holländska balkar, fastän de öfverträdt konun- 
gens tidigare förbud. 

Friedrich p. p. Vij hafve låtit Oss i nåder föredraga 
Eder underdåniga skrifvelse af den 12 sistl. junii, hvarut- 
innan I underdånigst förmälen, huruledes Vij genom Vårt 
nådiga svar af d. 9 maii föri. år uppå Eder då giorde 
underdånige föreställning lämnat Vårt nådige bifall, att det 
handlande borgerskapet uti Helsingfors, men ej en eller 
två allena, skulle få utskeppa de halländska balckar, som 
de utan erhållit tillstånd, föregången syn och utmärckning 
låtit samma år nederfälla, samt att de hädanefter skulle 
efter syn och utmärckning få låta nederfälla och utskeppa 
5 å 6 laddningar, alt som I pröfvade skogen sådant kunna 
tåla. Till underdånigst följe hvaraf I communicerat det 
handlande och borgerskapet berörde Vårt nådiga förord- 
nande och ej allenast låtit dem utskeppa det förra årets 
tillvärckning af 15 laddningar, utan jämväl lämnat dem 
anvisning att för detta året nederfälla och utskeppa 6 ladd- 
ningar, som det högsta Oss i nåder behagat utsätta, af 
de så kallade halländske balckar. Eder intet annat före- 
ställandes, än icke de skolat dervid förblifvit, i synnerhet 
som de så genom resolutioner som och eljest vid proto- 
coUet blifvit alfvarlig förbudne att skrida med denna han- 
del öfver Vårt nådiga förordnande, emedan på den tracten, 
der skoggs hygget i år blifvit dem tillåtit, intet kan tålas 
någon större tillvärckning, så framt de allaredan uprättade 
och än vidare ämnade sågqvamar uti längden någorlunda 
skola hafva bestånd. Icke desto mindre, sedan tullkam- 



1733 83 

maren undfådt communication af ofvan:de Vårt härom af- 
gångne nödige bref med dervid fogad förteckning på de 
bevilljade 6 skepps laddningar, hvarutaf hvardera utaf de 
15 bandiande af Helsingfors stads borgerskap skulle få 
utskeppa 600, som gör tillsammans 9,000 st. balckar, så 
hafven I måst erfara, att berörde handlande i stället för 6 
låtit nederfäUa 16 om icke flera laddningar af berörde 
balckar, om hvilckas utskeppande de anhållit om Edert 
tillstånd. Men som I intet understådt Eder att öfverskrida 
den af Oss härutinnan föreskrifne summan, i synnerhet 
efter som härvid nu som för detta förelupit en stor egen- 
viUighet, så hafve de till Eder ingifvit deras hos Oss här 
bifogad giorde underdånige ansökning, hvarutinnan de 
anföra ordsakeme, som dem härtill föranlåtit. Nu ehuruväl 
I för Eder del här vid funnit, att å ena sidan borgerskapet 
mycket fö^ådt sig medelst det de efter deras berättelser 
tvärt emot åtskillige dem lemnade förbud, under den tiden, 
som denna handel intet varit dem tillåtelig och den alle- 
nast af 3 st på egen hazard blifvit drifne, giordt de af 
dem om förmälte förskotteme till allmogen; likväl som 
deremot å andra sidan åter synes, at, der desse balckar 
skulle blifva öfver detta till et annat år liggande, så kunna 
de då intet bringas til det pris, som de nu kunna afsättas 
för; skolandes och der dessutan vara en stor fattigdom 
både hos borgare och allmogen, att den intet står till be- 
skrifva. Fördenskull underställen I Vårt nådiga välbehag 
underdånigst, huruvida Oss, i anseende till föregående 
anförde omständigheter, i nåder skulle täckas till denna 
de handlandes underdånige ansökning bifall gifva att ännu 
denna gång få de af dem öfver det tillåtne antal nedfälte 
balckar i sommar utskeppa till deras förskåtters betalning, 
och der de härutinnan skulle vinna nådig villfarenhet, 
hemställe I uti lika underdånighet, om icke till hämmande 



84 1733 

af deras härvid viste egenvillighet och öfverflöd Vij i nåder 
skulle godt finna att antingen vid förlust af sielfva varan 
eller ansenligit vite förbinda sä väl borgerskapet som all- 
mogen att hädanefter på flera eller andra ställen låta ned- 
fälla mera balckar, än I, enligit mehrbeide Vårt nådige bref, 
efter föregången syn kunna bepröfva skogame till utskepp- 
ning tåla, utom de inrättade sågeqvamars praejudice, och 
att denne balckhandel ej till andra sig må sträcka än alle- 
nast borgerskapet) på det ej någon derutinnan sig må kunna 
inmänga. Däruppå länder Eder till nådigt svar, att ehuru- 
väl Vij största fog och skäl hade att behörigen låta beifra 
den egenvillighet, som de handlande i detta målet tvärt 
emot vårt nådige bref föröfvat, så vele Vij dock, i anseende 
till de af Eder anförde omständigheter och af särdeles 
gunst och nåde, ännu för denna gång hafva tillåtit, att det 
supplicerande borgerskapet må alla de här omnämde 16 
balckladdningar nu få utskeppa, men att härefter aldrig 
mera allmogen tillstädies någon balck att fälla och försällja 
vid vite och confiscation tillgörandes, utan mage de i stället 
föra runda stockar till sågqvamame att der låta bräder för 
sig såga, hafvandes I att utsätta ett vist qvantum af såg- 
stockarne för allmogen, på det skogen innom någre år icke 
må minerat blifva. Hvilcket I hafve att ställa Eder till 
underdånig efterrättelse. Och Vij befalla p. Datum ut 
supra. 

Friedrich. 

O. Estenberg. 



1734 85 



20. Stockholm den 18 juni 1734. 

Thomas Ohrväder anhåller å Helsingfors borgerskaps 
vägnar om regeringens hjälp Ull täckandet af kost- 
naderna för uppförandet af tvenne fyrbdkar utanför 
staden. 

Eztract utaf Hellsingfors stadz enskijlte besvär, 
som utaf rijkzdagz fullmflktigan rådmannen der- 
sammastades Thomas Ohrvflder aller widerdflnigst 
insinueras. ^) 

2. 

Sedan till underdänigste föllie af E. K. M:ttz aller- 
nådigste ankomne bref och befallning till högvälbome hrr 
baron och landz höfdingen af d. 7 septembr. 1730 Magi- 
straten giordt den anstalt, at sä vähl en bäk vid inläppet 
utanför Helsingfors stad pä Gräharan som en annan vid 
inloppet Vargskiär blifvit uppsatt, hvar till medell af stad- 
sens cassa mast anticiperas, har fuller hos E. K. M:tt ige- 
nom högvdlbome hrr baron och landz höfdingen Magistra- 
ten och borgerskapet d. 11 apr. 1732 i underdänigheet 
giort ansökning, at till de pä desse bakar använde medells 
ersätning och deras nödvändige vid macht hällande fram- 
deles få upbära af de inkommande utländske skepp någon 
liten afgifft effter lästetalet, hvarä E. K. Mrtt medelst nådig 
skrifvelse till högvälbemrte hrr baron och landzhöfdinge 
af d. 19 febr. 1733 behagat i nåder lämna det svar, at så- 
dant icke kunde effterlätas eller de utländske der med 
graveras. 

Nu ehuruväl staden fast ogiema skulle understa sig 
at komma E. K. Mrtt och rijksens höglofl. ständer i detta 
måhl ytterligare till besvär, doch som Iro för de mycket 



O Upläst d. 20 aug. 1734 vide protocollei Resol. d. 29 junij 1736. 



86 1734 

ringa inkomster af stadzens enskijlte medell, hvilcka till 
de ännu felande publique huusens upbyggande och andra 
högst nödige usus icke pä långt när äre tillräckelige, sta- 
den omöijeligen förmår desse bakar vid macht hålla, mindre 
samma i längden åter å nyo upbygga, enär de förfalla, 
och 2:o de få till Helsingfors (!) ankommande utländske 
sielfve godvilligt erbiuda sig i anseende till den besynner- 
lige förmån och nytta de hafva af den på Gråharan upsatte 
baken vid deras ankombst långt ut i siön, hvareffter de nu 
directe kunna träffa inloppet därstädes, at villja med någon 
liten afgifft under hielpa staden uti samma båkz vid macht 
hållande, i det stäUef^de lijkvähl förr altijdh måst segla på 
Revall och derifrån betiena sig af dyra lotzer, dem de med 
15, 18 ja 20 rubell för öfverförslen betalt, hvilcken anseen- 
lige utgift de således nu mera undslippa. Fördenskull och 
i betrachtande af en sådan, de utländskes sielfve anbudne 
beredvilligheet samt betygade nöije för desse båkars med 
sig hafvande, de siöfarandes allmänne nytta föranlåtes boos 
E. K. M:tt och riksens höglåfl. ständer staden i diupaste 
underdånigheet anhålla, att E. K. M:tt af högt beprijseliga 
nåd täcktes effteriåta och bevillja staden den frijheet, at 
till berörde båkars ständige conservation få af de hijt an- 
ländande utländske skiepp och fahrtyg upbära allenast en 
ringa genandt, nemblrn ett öre silfimt för hvarje läst effter 
fartygens storlek, hvilcken lilla afgifft, som de utländske 
med all benägenheet villja betala, oförgrijpeligen icke skulle 
synas lända dem till gravation, utan fast mehra till någon 
understöd vid detta angelägne behof, i det stället så an- 
seenlige lotzpenningar dem fremmandom i Revall elliest 
tillflyta. 

Sammaledes som bariastplatzen vid staden allaredan 
är så upfyld och tillgrodd, at den icke någon lässning 
hädan effter kan tåle, och man i anseende der till varit 



1734 87 

föranlåten hålla en person som, då de inkommande fartyg 
utkasta deras barlast, är där vid tillstädes och utseer så 
laglige ställen, att sådant eij må skie på stadzens nödtårf- 
tige fiskevattn, hvarigenom innvåname skulle komma at 
lijda. Altså och i anseende till den besvärlighet här vid 
är, underställes E. K. M:tts och rijksens höglofl. ständers 
nådige godtfinnande underdänigst, antingen de till staden 
ankommande fahrtyg hädaneffter skola tillhållas at upföra 
deras innehafvande barlast å landet, eller och om icke sta- 
den kunde få den frijhet at af den fremmandom upbära 
barlastpenningar till halfparten emot det i Viborg förr van- 
ligit varit, nembhn 4 rd:r, eller så mycket E. K. M:tt och 
rijksens höglåfl. ständer härutinnan behagar i nåder utsättia, 
hvilka medel till de der vid erfordrande personers belönande 
kunde användas, och hvad der af skulle öfverskiuta äfven- 
som hambn penningame sedan uppå E. K. M:ttz Magi- 
straten allemådigst förunnade löningz stat jemte andre 
inkombster komma at upföras. Stockholm d. 18 junij 
a:o 1734. 

På Hellsingfors stadz Magistrats 

och borgerskapetz vägnar efter undfången 

fulhnakt 

Thomas Ohrväder. 



21. Stockholm den 15 oktober 1734. 

Finska kommissionens utlåtande angående Helsingfors 
stads besvär öfver ryska myntets devalvation. 

Stormäcktigste Allemådigste Konung. 

E. K. M.-t har under d. 20 augusti nästledne i nåder 
behagat remittera till denne commissionens underdånige 



88 1734 

uthlåtande den 8:de puncten af Helsingfors stadz enskijldte 
besvär, som ricksdags fuUmäcktigen råd- och handelsman- 
nen Thomas Uhrväder i underdånighet insinuerat, af inne- 
håll att som denne stad är så när de ryske orteme, att 
den ringe handelen, bestående i veed, fisk, trävärcke med 
mehra, omöijeligen med fördehl skall kunna underhållas 
genom transport till svänska sijdan, i anseende därtill att 
den vägen är lång, men däremot till den liffländske sijdan 
kort och mindre mödsam. Altså, emedan intet contant 
ifrån senare orten kan återhämtas, effter så på rubler som 
copeker är anseenlig förlust, ty underställes underdånigst, 
om icke på någon tijd och till dess landet och städeme 
kunna träffa bättre utkomst, där, som å andra gräntze orter 
tillförne, det ryska silfvermyntet kunde återställas i samma 
valeur som å ryska sijdan, hvaraf förmodas att E. K. Md 
skulle hafva den nyttan, om ryska myntet äfven som i 
förstone får ibland folket och allmogen roullera, att så 
store i landet innestående restantier icke lära vid restran- 
sakningame behöfvas gå till afskrifning, som nu desse 
åhren, sedan ryska myntet indrogs, förorsakats, då ock så 
vähl allmogen som ståndzpersoneme kunde undslippaförssel 
löhner, som elljest i brist af silfverpenningar med ett öre 
på hvar daler silfvermynt för koppar penningame måste 
utbetalas. Nu täcktes E. K. M:t i nåder låta sig föredraga 
och erindra, det denne commissionen, till underdånigst 
föllje af E. K. M:ts a:o 1730 gifne nådige befallning, då 
redan tagit detta ährendet i öfvervägande och under d. 
10 julii berörde åhr sig på det sättet däröfver yttrat, att 
de ryska silfver mynte sorteme vähl måtte blifva i Finnland 
gångbare, till dess att landet blefve med svänskt mynt till- 
räckeligen försedt. Dock som de, effter dera tagne prober» 
befinnes till deras halt och invärtes värde, ej svara mot det 
svänska courant silfvermyntet till mehr, än hvarföre de nu 



1734 89 

gå och giälla, nemblm 1 copek till Ve öre sr.mt, 1 altin 
2 Va öre, 1 grivna 8 Vs öre, Va nibel 1 d. 8 öre och 1 hehl 
rubel 2 d. 16 öre sr.mt, så var commissionens underdånige 
mening, att de ej heller högre, än hvadh de således be- 
funnits värkeligen värde vara, måtte gå och giälla, och att 
landzhöfdingame i Finland fördenskull måtte få i befallning 
förbende ryske mynt sorter sedan d. 1 sept. berörde åhr 
1730 ej till högre värde att emottaga och utgifva, dock 
utan att därhoos nämna, huru de uti privat handel måtte 
ansees, emedan det af det förra förmodades ^er hand 
lära sig gifva, hvilcket E. K. M:t då äfven i nåder för 
godtfunnit att bifalla och derom aflåtit dess nådige bref 
och befallningar till landzhöfdingame i Finland, till under- 
dånigst föUje hvaraf berörde ryska mynte sorters deval- 
vation jemvähl för sig gådt, och hvarvid E. K. M:t och 
cronan uppå det, som då däraf var i ränterjema och andra 
publique cassor, en märkelig förlust redan lidit. Skulle 
nu fördenskull, effter Helsingfors stadz fullmäcktiges åstun- 
dan, det ryska myntet komma att sättias till den förra 
valeuren, så vore den uppå dess devalverande en gång 
redan tagne nog anseenlige skadan alldeles förgiäfves och 
man å nyo innan kort underkastad lika svårhet, efftersom 
där icke det ännu i Finnland öfrige svänska myntet på 
lijka sätt som det förra skulle komma för ettj mot dess 
värde ej svarande mynt att uthföras, hvaraf E. K. M:t uti 
dess inkomster så vähl som hehla landet en alt för stoor 
saknad komme att lida, det ryska myntets nedsättiande 
åter på nytt och innun kart måste vid handen tagas. I 
anseende hvartili och emedan ännu ovist är, på hvad foth 
det ryska hofvet ämar sättia dess mynte sorter, samt om 
icke den ena eller andra deraf alldehles måste förbiudas, 
commissionen för dess dehl ej kan i underdånighet styre- 
kia E. K. M:t till bifall i detta Helsingfors stadz besvär. 



90 



1735 



Framhärdandes i öfrigt med diupaste vördnad till dödz- 
stunden 

Stormäcktigste Allemådigste Konung 

Eders Kongl. Maij:tz 

allerunderdänigste undersätare 

och troplichtigste tienare 



I. Cronstedt. 
O. Cederström. 
Alb. Lindcreutz. 
Gab. von beth. 

Stockholm 
d. 15 oct 1734. 



S. Lagerberg. 

Otto B. Strömfelt. 

Arfved Hägerflyckt. 

H. von Westerling. 

P. Drufva. 



I. H. von Kochen. 
Claes Rälamb. 
Ad. Zeyell. 
Hinric Schylman. 



22. 



Stockholm den 26 oktober 1736. 



Regeringens resolution på^en af Helsingfors stads full- 
mäktige Abraham Forell till 1731 års riksdag gjord 
anhållan om beviljandet af vissa förmåner för staden. 

1. Såsom staden i underdånighet anhåller, att ett 
nytt contingent, aqvivalent emot boigerskapets dåvarande 
både myckenhet och fattige tillstånd, i nåder kunde till 
betalande förunnas, så har K. M:t allaredan d. 13 julii år 
1731, uppå då varande secrete utskottets underdånige före- 
ställning, staden så väl ifrån contributions contingentets 
erläggande för år 1730 som för båtsmans pengarna samt 
löhn och betalnings afgiften för år 1730 och 1731 i nåder 
frikändt. 

2. Sammaledes har Kongl. M:t äfven väl uppå be- 
mälte secrete utskotts underdåniga föreställning samma år 
och dag i nåder resolverat, att staden de årlige den samma 
till byggnings hielp anslagne 1,000 R:r s:mt värkeligen 
skulle komma att till godo niuta. 



1735 91 

3. Andrager fullmäktigen underdånigst, huruledes 
den ringa handel, som staden desse år med dem utland- 
skom idkat, har måst blifvit underhållen af det utskeppade 
trdvärcket, och att den understöd allmogen värckeligen 
rönt vid crono utskyldemes afbördande samt dragares 
anskaffande med foumerande af mera deras underhåld, i 
desse framfame missväxt tider icke mindre haft sitt ur- 
sprung af trävärckets fällande och tillvärckande, hemstäl- 
landes fördenskull underdånigst, om icke detta ringa trä- 
fällandet kunde lämnas staden fritt, så att bonden hädan- 
efter till sin nytta och K. M:ts samt rikets gagn finge 
betiena sig af skogen, balcka- och stock-hygget, samt sta- 
den i så måtto bibehållas vid dess i balckar och bräder 
bestående ur åldrige handel, den K. M:t åhr 1723 d. 16 
octob. uti resolution på borgerskapets allmänne besvär och 
38 § i nåder confirmerat. Aldenstund K. M:t så väl d. 9 
maii som d. 4 julii 1733 uppå landshöfdingen Stiemcrantz 
underd. föreställningar sig häröfver i nåder utlåtit, så har 
staden att ställa sig sådant till underdånig efterrättelse. 

4. Hemställes underds:t, om icke efter den gamla 
vanligheten regiments och compagnie möten både med 
cavallerie och infanteri regementeme uti Nylands och Ta- 
vastehus lähn mage hållne blifva på de vid staden Hel- 
singfors belägne och altid tillförne dertill brukade ställen, 
i anseende så väl dertill, att någre compagnier skola ligga 
nära omkring staden, som att borgerskapet skulle af så- 
dane sammankomster hafva litet understöd uti dess näring, 
m. m. Men som ofvanbe:de 3:e regimenters möten böra 
hållas på de hvart och ett regimente uti indelnings värcket 
anslagne orter, såsom de der engång blifvit för beqväm- 
ligaste befundne, ty kan K. M.^ derutinnan ingen änd- 
ring göra. 

5. Besvärar sig staden, huruledes stora siötuUs kam- 



92 1735 

maren derstädes skall en rund tid upburit af borgerskapet 
6 procent läge emot caroliner för inkommande siötuUen, 
ehuru väl K. M:t d. 9 juni 1726, medelst ordres till samtl. 
tullkamrame, skall efterlåtit borgerskapet att allenast emot 
4 procents läge betala be:te tull med plåtar i mangel af 
caroliner, hvilken nåd K. M:t än ytterligare medelst resolu- 
tion af d. 11 jan. 1728 på be:de borgerskaps besvär vid 
1727 års riksdag skall confirmerat, anhållandes borgerska- 
pet alt derföre underdånigst, att de således för mycket 
incasserade 2 procentum icke allenast måtte åter betalas, 
utan och vederbörande åtvamas att framgent icke för- 
olämpa borgerskapet på detta eller andra sätt Såsom den 
inkommande siötullen bör, likmätigt K. M:ts förordning af 
den 18 apr. 1719, clareras med caroliner och general tull 
arrende societeten den 23 marti 1729 och 4 maii 1730 till 
tuUbetienteme stält sådane ordres, det de vid tienstens 
förlust ej annat i tullen än caroliner in natura skola emot- 
taga, villjande de intet förmoda, att tull betienteme i Hel- 
singfors understådt sig sådant att öfverskrida, hälst borger- 
skapet med inga bevis åfvanberörde deras besvär bestyrckt, 
altså finner K. M:t att societeten i detta mål rätteligen för- 
farit. Men skulle de handlande för detta af societeten till 
tullens clarerande hafva inväxlat caroliner emot 6 procent 
läge, kunna de handlande så mycket mindre hafva orsak 
deröfver att klaga, som dem fritt stådt att skaffa sig caro- 
liner hvarest de dem för lindrigaste läge kunnat öfver- 
komma, och fast än den förra general tull arrende socie- 
teten år 1726 då låtit sig nöja med 4 procent läge, så är 
sådant dock icke någon regel för den följande tiden, eme- 
dan lagen efter omständigheteme stiger och faller, i an- 
seende hvartill och den af borgerskapet åberopade Kongl. 
resol. af d. 11 jan. 1728 ej kan gifva de handlande någon 
rättighet till deras påstående att åter bekomma de 2 pro- 



1736 93 

centum, som de öfver de i resolutionen nämde 4 procen- 
tum skola hafva betalt. Ut supra. 

Friedrich. 

O. Estenberg. 



23. Stockholm den 29 juni 1736. 

Regeringens resolution innehållande svar pd den anhållan 
om vissa förmåner för Helsingfors, som staden genom 
sin fullmäktige rådmannen Thomas Uhrväder inläm- 
nat till sista riksdagen. 

1. 
Hvad vidkommer stadens underdånige ansökning, at 
för des slatta handel och svaga vilkohr skull det hand- 
lande borgerskapet ytterligare må tillåtas at få af allmogen 
i Nyland, effter föregången syn in loco, där nog tillräckelig 
skog är, låta nedfalla och derifrån åhrligen utskeppa ett 
så stort quantum balckar, som föruth varit beviljat till 5 å 
6 ladningar, eller ock så stort, som K. M:t i nåder behagar 
utsätta, till des borgerskapet med tiden kunde komma sig 
något före, och där i orten jemväl bättre tillgång af andra 
retour vahror, än där nu är, stå at erhållas, med mehra, 
så emedan sågebruken, effter landshöfdinge-embetets härom 
inkomne berättelse, icke kunna i framtiden hafva bestånd, 
om balckhandelen tåles, hälst skogame, som under ryska 
öfverväldet blifvit mycket illa medfahme, redan skola be- 
gynna aftaga. Och i fall skatorna af träen, hvarmed staden 
förmenar bonden kunna foumera borgerskapet, utan at 
hindra sågebruken, som nyttia den större ändan af träen, 
skulle tillåtas till frij utskeppning, så vore omöijeligit at 
kunna förekomma de större balckames utpracticerande under 



94 1736 

samma nambn och pretext, och så framt sädane skatar 
skulle i Holland vara tienlige till sägning, sä kunna sådane 
skatar afven sä väl här som i Holland sägas, och de, som 
här till icke kunna brukas, kunna till andra tarfvor nyttias. 
Fördenskull och vid sä fatta omständigheter kan K. M:t 
icke samtycka till nägon ändring uti K. M:ts till landshöf- 
dingen i orten under d. 4 julij 1733 giorde hälsosamma 
förbud emot balckars utskeppande. 

2. 
Beträffande stadens underdånige ansökning at till de 
på Gråhara och Wargskiär upsatte 2:ne båkars ständige 
vidmachthållande staden må hafva frijhet af de dijt anlän- 
dande utländske skepp och fahrtyg upbära allenast en 
ringa genandt, nembl. 1 öre silfver m:t för hvarje läst effter 
fahrtygens storieek, så emedan K. M:t redan genom nå- 
digt bref till landshöfdingen i orten af d. 19 febr. 1733 
sådant afslagit och de af staden nu andragne omständig- 
heter eij äro af den beskaffenhet, at de kunna giöra någon 
ändring i ofvan:de K. M:ts fattade nådige slut, förden- 
skull har staden sig däreffter i underdånighet at rätta. Men 
hvad angår det, at barlast platzen vid staden så skall vara 
upfyld och tillgrodd, at den icke någon lossning hädan- 
efter kan tåla, hvarföre K. M:ts nådige godtfinnande under- 
stäldes, antingen de till staden ankommande fahrtyg hädan- 
effter skola tillhållas at upföra deras innehafvande barlast 
å landet, eller ock om icke staden kunde få den frijhet at 
af dem fremmandom upbära barlastpenningar till halfpar- 
ten emot det i Viborg förr vanligit varit» nembl. 4 ndr, 
eller hvad K. M:t täckes, så har K. M:t deröfver infordrat 
des och riksens Commerce coUegii underdånige utlåtande, 
viljandes K. M:t, när det samma inkommer, sig vidare här- 
öfver yttra. 



1736 95 

3. 
Anhåller staden i underdänighet det för hvardera af 
de däromkring inrättade samt till en dehl ännu oprivile- 
gerade sägqvamar kunde» i proportion af deras tillvärkning 
och nödvändige förlagor» ett vist qvantum af salt, toback 
och tiäras samt spannemåhls tillförseli blifva utsatt Och 
som landshöfdingen baron Stiemcrantz, hvilcken mundte- 
ligen härvid blifvit hörd, berättat sig så väl häröfver, som 
huruvida desse sågqvamars friheter borde sträcka sig, hafva 
boos K. M:t och riksens Commerde collegium insinuerat 
behörig förfrågan, hvarå han ännu ej skall erhållit något 
svar, så har K. M:t i nåder befalt l)emälte collegium at 
deröfver forderiigast meddela berörde landshöfduige des 
svar samt sedan till K. M:t inkomma med des underdånige 
berättelse, hvad detsamma här utinnan till mehrbem:te 
landshöfdingens effterrättelse resolverat. Vidare anhåller 
staden i denna § at fremmande ifrån andra lähn och orter 
kunde förmenas några sågvärck vid staden till des förfång 
hädaneffter at anlägga och inrätta och sådant bo^erskapet 
allena fram för andra vara förbehållit å de ställen, där 
beqvämlig lägenhet dertill gifves, och de framdeles, enär 
deras förmögenhet bättre tilltager, icke vilja undandraga 
sig at påkosta, så at K. M:t och cronan des tillbörlige 
indrägsel samt borgerskapet deras fördehl deraf hafva 
kunde, öfver hvilcket måhl K. M:t infordrat des och rik- 
sens Cammar collegii underdånige utlåtelse. Och har det- 
samma uti des underdånige svar gifvit K. M:t i under- 
dånighet vid handen, at det intet har at påminna vid lands- 
höfdingen baron Stiemcrants härvid yttrade mening, at, 
så vida staden stält denne des ansökning och besvär i 
generale termer, staden allenast hafver rättighet at bygga 
och anlägga sågvärcke på de hemman och ägor, som 
staden enskijlt tillhöra, men eij vidare, gifvandes collegium 



96 1736 

K. M:t detjemte vid handen, det ofvann:de borgerskapets 
uti Helsingfors andragne besvär skall deraf härröra, at tvenne 
borgare från Friedrichshamn, Tesche och Clayhills ben-.de, 
sig med bemrte landshöfdinge förent at i lilla östra fors- 
sen vid Helsingfors stad på Wijkz ladugårds ägor, som af 
landshöfdingen på löhn innehafvas, anlägga en sågqvam, 
hälst likmätigt härads rättens förrättade syn och ransakning 
sådant makligen skall kunna ske, utan de i samma ström 
belägne miöhlqvamars samt andra värkz prasjudice, till 
hvilcken ända också väl detta som de öfrige där i orten 
varande sågvärck visse och tillräckelige skogar skolat blifvit 
tilldelte. Men till at undvika alla dispater med Helsing- 
fors borgerskap så i ett som annat, skola bemrte Tesche 
och Clayhills sedermera sig tillhandlat både miöhl- och 
sågqvamar, som i samma ström äro belägne, på det borger- 
skapet, som vore ägare af bem:te värck, icke måtte hafva 
orsak at klaga öfver opdämning eller annat förfång, haf- 
vandes fuUer borgerskapet i Helsingfors sedermera påstidt 
at till helfften interessera uti detta nya sågvärcket, hvartill 
ber.de Friedrichshamns borgerskap sig begifvit med sådane 
vilkohr, at borgerskapet i Helsingfors äfven måtte till helften 
interessera med dem uti de öfrige värcken, såsom Gammal 
stads miöhlqvamar samt de andre därstädes varande såg- 
qvamar, hvartill åter borgerskapet i Helsingfors icke velat 
samtycka, med mera som dervid förelupit är. Men så skall 
dock rikzdagz fullmächtigen från Helsingfors, rådman Tho- 
mas Uhrväder, hvilken K. M:t och riksens Cammar coUe- 
gium häröfver ytterligare hördt, hvad å stadsens vägnar 
dervid kunde vara at påminna sig, d. 11 october 1734 
coram protocoUe slutel. hafva förklarat, at Helsingfors stad 
intet kan mäckta med at bygga några qvamvärck på mehr- 
bem:te Wijkz ladugårds ägor, utan som landshöfdingen, 
hvilken äger frij disposition öfver samma ladugård, såsom 



1736 97 

des boställe eller löhningshemman om denne qvambygnad 
med Tesche och Qayhills öfverenskommit, så har han sig 
å stadsens vägnar aldeles begifvit ifrån stadsens förra på- 
stående. Och emedan af den i orten förrättade undersök- 
ning så väl som landshöfdingens berättelse skall befinnas, 
at denna på Wijkz ladugårds ägor ämade sågbygnaden 
skall befrämja så väl cronones inkomster som landets och 
invånames nytta och förmåhn, hälst till samma värck jemte 
de andra sågvärcken tillräckelig skog af de dertill belägne 
hemman skall finnas och redan vara anslagen, hafvandes 
eij allenast landshöfdingen Stiemcrantz, hvilken bem:te 
Wijkz ladugård på löhn innehafver, med denna af handels- 
männen Tesche och Clayhills åstundade qvambyggnads 
fullbordan förklarat sig fömögd, utan och Helsingfors stad 
nu mera aldeles afsagt sig des förra ansökning om del- 
acktighet i denna qvambygnad, . hvartill kommer, at eij 
heller någon igenom detta sågvärcks anläggning skall blifva 
praejudicerad, sedan Tesche och Clayhills de i denne ström 
belägne miöhlqvamar sig tillhandlat och för öfrigit lik- 
mätigt ransakningen åtagit sig alla prsstanda at prasstera. 
Fördenskull har K. M:t i nåder samtyckt och redan låtit 
des nådige svar till Cammar collegium afgå, det handels- 
männen Tesche och Clayhills mage effterlåtas ofvanbe- 
mälte såg bygnad på Wijks ladugårds ägor at fortsättia 
och fullborda. 

4. 

Beträffande stadens underdånige ansökning om neder- 
lagsfrihet några månader om åhret uppå salt och spanne- 
måhl, som borgerskapet därstädes ifrån hamname i öster- 
siön med sine små fahrtyg inhämta, till des de förmå an- 
skaffa sig sådane fahrtyg, hvarmed de kunna besöka de 
rätta orteme i Medelhafvet, så kan K. M:t dertill intet sam- 
tycka, emedan nederlags-friheten på spannemåhl uti de om 

7 



98 1736 

nederlagen tid effter annan utgängne förordningar aldrig 
varit tillåten, icke ens under de svåraste missväxt åhren, 
och en sådan frihet på salt, som hämptas ifrån hamname 
i östersiön, afven aldeles är stridande emot de allmänne 
förordningar och påbud samt K. M:ts afsicht och syffte- 
mål med den tillåtne nederiags-friheten på denne varan, 
när hon hämptas utur första handen, som ock K. M:tt ge- 
nom des af trycket utgångne nådige förordning af d. 27 
julij 1731, vid vite af sielfva vahrans confiscation samt tre- 
dubbla böter, förbudit salts införsel ifrån nederiags orteme i 
östersiön, undantagandes till nödig underlast ifrån Holland, 
Lybeck, Danzig och Königsberg. 

5 & 6. 
öfver stadens giorde underdånige ansökningar, at den 
samma må beviljas 2:m frij marknader åhriigen, och at 
den för staden Friedrichshamn beviljade marknaden vid 
Abboriorss på Bartholomaei dag må blifva utsatt och flyt- 
tad på en annan dag, har K. M:t infordrat des och riksens 
Commercie coUegii underdånige utlåtande, viljandes K. M:t, 
när det samma inkommer, sig vidare häröfver i nåder utlåta. 

7. 
Beträffande stadens vid 1731 åhrs rikzdag giorde och 
nu åter itererade underdånige ansökning om en ny aflöh- 
ningsstat, så lärer staden derpå erhålla nådigt svar uti 
resolutionen på förra rikzdagens underdånige besvär. 

8. 
K. M:t kan intet samtyka till stadens underdånige 
ansökning, att det ryska silfver myntet skulle emot K. M:ts 
derom utgångne nådige förordning återställas i samma 
valeur, som det å ryska sidan är. 



1736 99 

9. 
Hvad angår stadens underdånige ansökning, det all- 
mogen måtte tillhållas at af stubbar, rötter och skatar 
bränna och tiUvärka tiära samt den i staden föryttra, så 
emedan K. M:t funnit sådant vara för riket och staden 
ganska nyttigt samt lända till befordran af tiäru-tillvärk- 
ningen, fördenskull har K. M:t redan d. 20 sepfcr 1734 
anbefalt landshöfdingen baron Stiemcrantz, at han igenom 
tienliga föreställningar på alt sätt söker förmå allmogen 
at af ber.de stubbar, rötter och skatar bränna tiära och den 
samma i Helsingfors försällia. Och på det allmogen så 
mycket mehr må upmuntras dertill, så har han likaledes 
at förmå borgerskapet därstädes till at emottaga samma 
tiära af allmogen för ett skiäligt priss samt sedan forder- 
ligast hoos K. M:t inkomma med des underdånige berät- 
telse, hvad han med en sådan föreställning uträtta kunnat. 

10. 
Sidst och hvad vidkommer stadens underdånige före- 
ställning, hvad serdeles nytta det skulle med sig hafva, 
om de i landet liggande regementer, under sine officerares 
noga och trägna upseende, skulle tour å tour förordnas 
vid den påstående hugnelige freden med tillhielp af all- 
mogen vid den torraste tid om sommaren at bringa de 
emellan Helsingfors och Tavastehuus löpande elfvar uti ett 
sådant stånd, at up och ned kunde giöras transporter, 
skolandes de omkostnader, som dervid i förstone anlades, 
kunna återvinnas innan kort, enär, effter uprättad viss 
tariff, försslen af gods och vahror blefvo taxerad och åter 
upburen, så ehuruväl K. M:t anseer detta förslag för myc- 
ket nyttigt, så måste dock, för rikets knappa vilkohr skull, 
därmed hafvas anstånd till bättre tider, hvilcket alt K. M:t 
härmed velat lemna staden till nådigt svar och efterrättelse. 



100 1736 

Förblifvandes K. M:t staden och des utskickade rikzdags 
fullmächtige med Kongl. nåd och ynnest välbevägen. Da- 
tum ut supra. 

Friedrich. 

O. Ccderström. 



24. Stockholm den 13 juli 1736. 

Konung Fredrik bifaller till en af magistraten i Helsing- 
fors inlämnad supplik om bibehållande af de staden 
tillfallande sakörena. 

Hos K. M:t har bem:te stadz Magistrat och borger- 
skap genom underdånig suplique andragit, at staden i lång- 
lige tider och sedan år 1650 åtniutit, i förmågo af Kongl. 
resolutioner och privilegier, cronones andehl uti de inom 
stadens jurisdiction fallande sakören, hvarvid de också 
skolat ytterligare bibehåldne blifvit igenom den år 1696 
för staden af K. M:t faststälte staten och altsedan icke 
varit deraf i mistning, men at Åbo hofrätt icke desmindre 
låtit förständiga Magistraten under d. 31 oct. 1734 den rätt 
bem:te hofrätt skolat ega i förmåga af K. M:ts bref af d. 
20 martii 1684 til cronoandelen eij mindre i de sakören, 
som vid Helsingfors rådstugurätt än vid alla andra under 
hofrättens jurisdiction lydande domstolar falla, med antydan 
at Magistraten med redo och räkning för sådana medel 
ifrån år 1722 hade at inkomma och behåldningen i landt- 
ränterijet för hofrättens räkning insättia, med mehra, an- 
hållandes Magistraten och borgerskapet underdånigst at 
blifva, i anseende til dervid anförde skäl och omständig- 
heter, vid ofvann:dt sakören bibehåldne til Magistratens 
aflöning af publique bygnaders underhållande. Detta har 
K. M:t hos sig i öfvervägande komma låtit och för godt 



1738 101 

funnit, at staden Helsingfors mehmamde sakOrens cronoan- 
del får behälla, hvartil staden i förmågo af privilegier och 
en oklandrad possession ifrån är 1696 är berättigad, hvilket 
vederbörande til underdånig effterrättelse länder. Förblif- 
vandes K. M:t denne stadz Magistrat och borgerskap i 
öfrigt med Kongl. nåd och ynnest bevågen. Datum ut 
supra. 

Friedrich. 

O. Cederstiöm. 

25. Stockholm — 1738. 

Helsingfors stads besvär, inlämnade genom fullmäktige 
C. B. Renhorn till riksdelen 1738. 

Stormächtigste Allernådigste Konung. 

Upl. d. 9 oct. 1738. 

Til den allmänna riksdag, som effter E. K. M:ts un- 
der d. 7 november föriedit år utfärdade allernådigste bref 
och påbud nu här i Stockholm hålles, hafver Helsingfors 
stapelstad til dess riksdags fullmäktig utsedt och med 
behörig fullmacht fOrsedt undertecknad samt mig i händer 
lemnat de underdånige ansökningar, som här under anförde 
finnas, och hvilka E. K. M:t med vanlig Kongl. nåd täckes 
anse och de denna stad tryckande svårigheter allemådigst 
behierta. 

1. 

Hos E. K. M:ts och riksens höglof. Commercie colle- 
gium har väl Magistraten och borgerskapet år 1736 varit 
föranlåtne at sig besvära öfver den bråde utskieppning, 
som under desse framflutne åren til utrikes orter skiedt 
och ännu skier ifrån åtskillige kring staden af oprivilige- 
rade landtmän anlagde sågquamar, hvarvid Magistraten 



102 1738 

och borgerskapet med mänga anförde skiäl och omständig- 
heter visat den skada och afsaknad, staden däraf i dess 
handel lidit, serdeles som desse sågegare å landet hållit 
nederlaget af salt, tobak, jern, stål och flere varor, der- 
med de fOrsedt allmogen uti de soknar och skogstracter, 
som til sågtimmers huggande dem anslagne blifvit, hvar- 
fOre borgerskapet ansökt at eij allenast de landtmän, som 
desse sågqvamar innehafva, en sådan utskiepnings frihet 
rättvist kunde förbindas, utan ock dem påläggas at för- 
yttra deras brädetilvärkning til borgerskapet, som nu på 
några år tilbakars, och sedan balkame för såginrättningen 
skuld blefvo til utförsel förbudne, för egen räkning ei 
kunnat hafva någon särdeles utlänsk handel, öfver hvil- 
ket mål höglofl. Kongl. Commercie coUegium, som hos- 
gående afskrifft N:o 1 i underdånighet utvisar, väl för 
skiäligit funnit at resolvera, det, enligit 4 § af E. K. M:ts 
d. 28 julii 1724 utgifne nådige seglations förordning, 
alle skep, främmande och inhemske, som äro destinerade 
at ifrån Helsingfors någre laddningar utrikes afföra, böra 
hit inlöpa och, i fall de derstädes icke kunna få sine fulla 
laddningar, at dem då fritt står vid sågvärken intaga det 
öfriga. Men som högstbem:te förordnings 4 § egenteligen 
angår de efecter, som borgerskapet i stapelstädeme hafva 
i skärgården för sin räkning liggande och anten deras egne 
eller främmande förskrefne fartyg, då de icke få deras fulla 
last i stadshamnen, ega frihet vid utlöpandet at antaga, 
och således intet kan lämpas inpå desse sågqvamegare, 
såsom landtmän hvilkom emot lag ingen utlänsk handel 
tilstadd är, och de fölgaktel. eij eller berättigade någre 
bräder ifrån deras så kallade sågbruk utskeppa, helst som 
här vid existerat, at berörde sågegare och i synnerhet forti- 
fications lieutenanten h:r Carl Fridric Nordenbei^ såsom 
en ofrälseman för egen räkning ifrån Engeland hit för- 



1738 103 

skrifvit åtskillige skep, hvarmed han ifrån des gård Eriks- 
näs i skären directe utsändt dess bräde tillvärkning, under 
förebärande at honom både igenom E. K. M:ts och riksens 
Commeräe collegii resolution sådant vore tillåtit, som ock 
at det honom intet förmenas kunde, emedan dess qvam 
på säterij rusthållets Frugårds ägor i Nyland och Nummis 
sockn är upbygd, oaktadt utskieppnings rättigheten hög- 
lofl. ridderskapet och adelen ifrån deras frälsegods, gårdar 
och rätta frälsebruk effter 19 § uti 1723 års privilegier 
endast beviljad är och hvilken nu således igenom denna 
förtydning en stor del rusthållare med lika rätt tilhöra 
skulle. Af denna utskieppningsfrihet lärer bem:te lieute- 
nant eij mindre än flera framgent sig betiena, så framt et 
slikt för det almänna och borgerskapet skadeligit ingrep i 
handelen icke nådrättvist förekommes. Fördenskull och 
som de producter, hvaraf utskieppning ske kan, endast 
bestå af trävärke och tiära, det förra nu så vida kommit 
borgerskapet utur händeme, at balkhandelen blifvit afskaf- 
fad och i dess ställe sågqvamar af en del landtmän inrät- 
tade, hvilka sine bräder, på sätt som anfördt är, sielfva 
disponerat, utan at de blifvit borgerskapet til kiöps anbudne; 
det senare eller tiäran, som någon tid hos utiänningen 
varit i vanprijs, har eij heller allena och utan trävärke kun- 
nat med någon fördel utskieppas. Altså nödsakas hos 
E. K. M:t Magistraten och borgerskapet underdånigst an- 
hålla, at til den utrikes handelens uphielpande E. K. M:t 
allemådigst täckes förbinda sågvärks ägame en slik af dem 
nyttiad och uti Kongl. Commercie collegii ofvanberörde 
resolution tillstådd utskiepnings frihet och pålägga dem, 
om de dem ej sielfva annorvärds bortföra, at til denne, 
såsom närmaste stapelstad i orten, deras bräder anbiuda 
och försälja, då borgerskapet åtaga sig at af deras tilvärk- 
ning altid vara afnämare, så at de med sin vara intet skola 



104 1738 

blifva fOrlägne eller hafva någon orsak Ofver något dem 
tilfogat tvång at klaga. 

2. 
Ehuruväl E. K. M:t uti dess allemådigste resolution 
på denne stads enskijlte desiderier § 3 vid sidstledne riks- 
dag anbefalt dess och riksens Commercie collegium at 
lemna framledne hOgvälbome h:r baron och landshöfdingen 
Stiem-Crantz svar, huru långt sågvärks egames friheter sig 
borde sträcka, så har likväl staden icke hafft at fägna sig 
af något utslag häruti, utan fortfara sågvärks ägame alt 
framgent at med järn, stål, grytor, tobak och salt med 
mera, som afsättjas kan och allmogen betarfvar, både at 
betala stockame som arbete vid qvamame, förutan det at 
mycken annor landthandel där under skyddas, som omöjel. 
står att rättas. Fördenskull anhåller hos E. K. M:t Magi- 
straten och borgerskapet i underdånighet, at et sådant opri- 
viligerat varomes föriäggande och bytande såsom all annor 
landthandel måtte förbuden varda, på det at E. K. M:t ej 
längre må vara i mistning af dess höga rättighet uti tull- 
inkomsten, hvilken därigenom, at bonden sin afvel och 
varor på landet förbyter och säljer, icke ringa minskas och 
borgerskapet äfven få hugna sig af de dem allemådigst 
förunte privilegier. 

3. 

Uti § 2 af E. K. M:ts nådigste resolution på 1734 års 
riksdags enskijlte besvär har E. K. M:t takts förtrösta 
Magistraten om dess allemådigste resolution at få af 
främmande upbära i ballast penningar helfften emot det i 
Viborg förr vanligit varit, neml. 4 rd:r, eller at i annor 
händelse de ankommande fartyg få tillhållas upföra ballasten 
på landet, om hvilket allemådigste utslag Magistraten med 
borgerskapet nu underdånigst anhålla. 



1738 105 

4. 

Likaledes har E. K. M:t uti 5 och 6 § allemädigst 
lemnat staden hopp at d. 25 januarii och 29 septetnb., då 
här i orten inga andra marknader hällas, fä nyttia 2:ne 
frimarknader, hvarfOre nu om allemådigste tilständ dertil 
bönfaller, sä at samma marknad af inhemske och främ- 
mande i 2 dagar nyttias mä och 4 dagar däreffter af bor- 
gerskapet allena. 

Och som Fredrichshamns stad uppä d. 24 augusti 
eller Bartholomaei dag, då Helsingfors och Borgå stads 
priviligerade marknad i Pyttis sochn hällas, vid 1731 års 
riksdag erhållit en fri marknad i berörde stad och Pyttis 
sochn icke långt är belägen ifrån Fredrichshamn, så at för 
Helsingfors och Borgå städers borgerskap effter en kost- 
sam och besvärlig resa föga handel är, fördenskull an- 
hålles ytteriigare i diupaste underdånighet, at E. K. M:t 
allemädigst täckes bibehålla staden vid dess d. 13 octob. 
1584 erhålne och förra riksdagame confirmerade privilegier, 
så at i förmägo deraf den för Fredrichshamns stad bevil- 
jade marknad til någon annan dag utsättas kunde. 

5. 
Uti resolutionen på stadens enskijlte besvär vid 1719 
års riksdag har H. K. M:t allemädigst täckts förtrösta sta- 
den at effter erhållen fred återfå så stor summa i kiällare- 
friheten, som effter Kongl. resolution d. 6 octob. 1668 och 
9 martii år 1660 allemädigst staden förundt är, och som 
staden nu allenast 230 d:r silfver mynt åtniuter i stället för 
1^285 d:r dito mynt, så lefva Magistraten och borgerskapet 
i det underdåniga hopp at se fullbordan af samma aller- 
nådigste tilsäijelse, så mycket häldre som stads kyrkian, 
Ulrica Eleonora kallad, genom byggmästarens förseende 
med nytt tak förses måste, emedan eljest hela huusbygg- 



106 1738 

nåden fOrskiämmes af röta, och til de tvänne kostbare 
båkars uprätthållande eljest ingen tilgång finnes, hvarföre 
staden förbudit är uti allemådigste resolution pä dess 1734 
i underdånighet insinuerade besvär d. 29 junii 1736 2 § 
någon genandt af in- eller utgående fartyg upbära. Aller- 
nådigste Konung! Magistraten med borgerskapet lefva i 
det säkra hopp at nu af E. K. M:ts milda nåd niuta fruch- 
ten af Hennes K. M:ts allemådigste tilsäijelse år 1719, och 
hvarigenom de kunna undvika så offta at E. K. M:t be- 
svära och hvilket deras nöd eljest tvingar dem til. 

öfver detta, som således anfördt är, E. K. M:ts aller- 
nådigste resolution i underdånighet afvaktar och med all 
efftersinnelig underdånigste nit framhärdar 

Stormächtigste Allemådigste Konung 

Eoers Kongl. Maijrts 

allemnderdånigste och troplichtigste 

undersåtare och tienare 

C. Bid. Renhorn. 



Bilaga. 

Påminnelser vid städemes uti Nylands- och 
Tavastehus läns höfdinge döme enskijlte besvär 
och ansökningar vid 1738 års rikzdag. 

Helsingfors stapelstad. 

1. 
Enär rikssens nödvändigheter ärfordra, det städeme 
komma at ytterligare utgjöra något contributions contin- 
gent, lärer hans Kongl. M:t i nåder täckas så förordna, at 
denna staden, i anseende till des inbyggares så väl ringa 
antal som slätta handel och näring samt deraf följande 
fattigdom och medellöshet, må, vid bende contingents 



1738 107 

reparterande städeme emellan, njuta den lindring, som 
svarar emot des tillstånd, at kunna drägeligen utbetala 
hvad sålunda påsatt varder. 

2. 
Så vida staden blifvit privilegierad på tredjedelens 
beständige åtnjutande af den härstädes fallande accisen 
och sådant icke sedermera, igenom någon sednare Kongl. 
förordning, är vordet förändradt, anhålles i underdånighet 
at staden måtte vid samma förmon framgent varda nådigst 
bihehåUen, at till publique huusens byggnad och vidmagt 
hållande samt andre förefallande utgifter använda, häldst 
stadens öfrige till desse behof anslagne inkomster äro 
ganska ringa och otilräckelige. 

3. 
Hans K. M:t har under d. 6 sidstl. junii jag ibland 
annat i underdånighet föredragit huru nödigt, och i syn- 
nerhet till denne stadens uphjälpande tjänligit, det vore at 
ofrälse-männ, som innehafva de här i landet inrättade såg- 
värk, blefvo aldeles förbudit till at directe åt utrikes orter 
få själfve utskjeppa sine bräde tillvärkningar samt någre 
utrikes fahrtyg till den ändan införskrifva och at dem der- 
emot kunde påläggas at de samma till borgerskapet här i 
staden för skjäligt värde försälja, varandes jag fördenskuld 
med borgerskapets i denne punct införde underdånigste 
ansökning så mycket mera ense, som en slik handel och 
utskjeppning, såsom en borgeriig nähring, ej allenast ostri- 
digt länder städemes borgerskap till förfång och skada, 
utan ock är emot 1617 och 1673 årens handelsordinantier 
stridande och otillåten för andre än dem, som antingen 
aflagt borgare-eeden och draga stadsens tunga eller ock, 
emot visse onera realia till stadens nytta, handla en gros. 



108 1738 

det dock icke lärer få eller utan befahradt underslef kunna 
skjee af flere än dem, hvilka i staden äro boende, hvar- 
jämte äfven uti hand. b. 7 cap. 4 § är de främmande för- 
budit at af upstadsbo och landtmann något kjöpa eller 
borga, hvilket alt ej synes kunna komma till behörig värk- 
ställighet och vinna den härvid påsyfftade ordentlighet i 
handelen samt annan n)^g värkan, om 1724 års seglations- 
ordnings 4 § skulle derhän varda lämpad, at utländske 
skjeppare, under skjeen at fylla lasten, skulle hafva frihet 
at vid utseglandet sig tillhandla eller till utförsel intaga 
bräder af de ofrälse landtmann, som till slik handel annars 
icke hafva någon laglikmätig frihet, kunnandes borgerskapet 
härstädes ju omöjeligen någon tid försee slike skjepp med 
full laddning, så länge det ei får af såg ägandeme till- 
handla sig bräder, såsom den förnämsta och nästan endaste 
vahran här ifrån kan exporteras och utrikes handelen un- 
derhållas med. I anseende till hvilket alt, med hvad mera 
både jag och staden uti detta ärendet redan underdånigst 
anfört, än vidare på det trägnaste i underdånighet anhålles, 
at sågägandemes utskjeppningsfrihet måtte varda dem alde- 
les betagen och de handlande här i staden sålunda få 
tillfälle till at igenom bräde-tillvärkningames upkjöpande 
själfve drifva någon utrikes handel samt i så måtto nyttja 
den frihet, höga öfverheten täckts dem till den ändan i 
nåder förunna, och den häriiga lägenhet, de af själfva na- 
turen dertill äga, förmedelst en så god hamn och lastnings- 
plats intill staden liggande, som uti ganska fåå städer i 
riket lärer finnas. 

4. 

I lika måtto har till förende så väl under åfvanrörde 
dato i underdånighet andragit som ock vid 10 puncten af 
öfver- och Nedre Hållola häraders enskijlte rikzdags besvär 
mig närmare yttrat om den förträffeliga nytta och fördel, 



1738 109 

både K. M:t och cronan samt hela landzorten skulle till- 
flyta igenom canalens inrättning ifrån Tavastehus län ige- 
nom Nyland ned till hafvet, varandes sådant nu så mycket 
mera klart och handgripeligit, som, vid det jag nyligen låtit 
undersöka om beskaffenheten af de skogar, hvilka ligga 
bredevid de ställen, som till ber.de canals ledande blifvit 
föreslagne, det befunnits, at uti någre skogstracter finnas 
stora trän, som kunna tjäna till master och spiror, hvilka, 
i fall durchfahrten komme i gång, kunde både med publid 
och privatorum märkelige båtnad och vinning nedföras 
och försäljas, utom andra producter af spanmål, victualie- 
persedlar, tjära, trävärke och mera dylikt, som Tavastehus 
läns inbyggare då finge, men nu för tiden, i brist af be- 
qvämlig lägenhet till transporterandet åt städeme, icke hafva 
tillfälle till at afsätta, hvarföre jag nu som förr detta icke 
annat kan än i underdånighet på det högsta styrka till 
ofta ber.de canals skyndsamma värkställande såsom ett 
värk, hvilkets nyttbarhet ofelbart innan kart skulle ej alle- 
nast betala, utan ock vida öfverstiga all den bekåstnad, 
som der uppå blifver använd. 

5. 
Sammaledes är af mig under merbende dato, eller d. 
6 junii innevarande år, i underdånighet vordet förestäldt 
nödvändigheten af ett fästnings värks anläggande här vid 
staden, ej allenast till stadens och landets desto bättre för- 
svar och bevakande, utan ock till en öriogsflottas betäck- 
ning, så vida härstädes blefvo en fortificerad hamn och 
jämväl inrättad place d'armes eller samlings- plats för finske 
regementeme vid förefallande nödvändighet, jämväl tyg- 
huset och förråds magazinet ifrån Tavastehus hitflyttade 
med mera. Och är jag altså till alla delar conform med 
stadens underdånige ansökning i denne punct, med lika 



110 1738 

underdånig vördnad otvifvelakteligen försäkrad om K. M:ts 
nådigste bifall till detta angelägne förslag såsom ofelbart 
både till allmänn och enskijlt nytta och säkerhet ländande. 

Borgo upstad och hushållning*) Men at 

äfven extendera sådant till ofrälse-männ, för det de besitta 
allodiale eller berustade säterier, tyckes med förr åberopade 
laga stadgars lydelse och egentelige ändamål icke vara 
öfverensstämmande och des utom gifva anledning till hvaije- 
handa misbruk och underslef, hafvandes jämväl, hvad en- 
kannerligen säteries rusthållen angår, K. M:t under d. 24 
maij 1734 i nåder täckts resolvera, at deras innehafvare, 
som icke äro af adels ståndet, böra uti delagtighet i präste- 
gårds byggnaden ansees lika med andre ofrälsemänn, der 
likväl, om adelig rätt allenast följde med jorden, denne 
tyngd då icke skulle slike rusthålls innehafvare vidhänga. 

11. 
Enär det händer at någre regements-monderingar 
varda här i landet förfärdigade, lärer det komma at skjee 
af de uti städeme härstädes befintelige handtvärkare, så 
vida de det arbetet kunna medhinna och försvarligen åstad- 
komma. 

12. 

Beträffande denne punds förre del, näml. huruvida 
Borgo stad bort under den ifrån och med år 1730 åtnjutne 
frihets prolongationen för båtsmanns penningames ärläg- 
gande graveras, så lärer det vara en sak, som på K. M:ts 
egen höga förklaring af des i nåder utfärdade frihetsreso- 
lution ankommer. Och hvad angår den staden påförde 
resten af brännvins accisen, så, i fall någon af dem, som 
derföre varit taxerad, den samma ej kunnat eller kan 



») Defect harifrän. 



1738 111 

drdgeligen utgiOra, hemställes K. M:ts nädigste välbehag 
i underdånighet, om icke sådan rest kunde få i räkenska- 
peme afskrifvas, och staden sålunda icke besväras med des 
betalande. 

13. 

Aldenstund med K. M:t och kronan så väl Borgo 
som de öfrige städeme här i höfdingedOmet ingått ett 
vist contract om en ständig penninge summas årlige ärläg- 
gande, i stället för båtsmänns utgörande in natura, vet- 
tandes man icke någon anledning till at föreställa sig 
ändring derutinnan, ty lärer ock staden vid samma con- 
tract varda i nåder bibehållen. 

14. 
Förutan det ansökningen i denne punct om stapel- 
rätts förunnande åt Borgo stad är allenast stäld på den 
tillstundande tiden, då staden kunde komma i bättre tillväxt 
och förkofring, så synes ock sådant ej gärna låta sig gjöra 
i anseende till Helsingfors stapelstads nära belägenhet, 
hvarest stapelrättigheten, i brist af tillräckelige producter 
samt bruk- och sågvärksägames handel och utskjeppning, 
med föga drifft och fördel hittills kunnat och nu för tiden 
kan underhållas och försvaras, med mindre durchfahrten 
ifrån Tavastehus län blefvo inrättad. 

A. E. Gyllenstiema. 



112 1739 

26. Stockholm den 27 september 1739. 

KommerskoUegli utlåtande om § 5 af Helsingfors stads 
besvär om källarefriheten. 

Stormächtigste Allernädigste Konung. 

Eders K. M:t har i nåder behagat remittera till coll^ii 
och statz contoirets underdånige utlåtande 5 § af Helsing- 
fors stadz vid nästöfverståndne riksdag i underdånighet 
insinuerade enskijlte besvär, hvaruti andrages, det Hennes 
K. M:t i resolutionen på stadsens enskijlte besvär vid 1719 
åhrs riksdag allemådigst skolat takts förtrOsta staden at 
efter erhållen fred återfå så stor summa i kiällare friheten, 
som efter Kongl. resolution d. 6 octobr 1668, d. 9 martii 
1660 och d. 8 novemb. 1650 allemådigst staden förundt 
är. Och som denne Helsingfors stad nu allenast skal åtniuta 
230 d. s:mt i stället för 1,285 d. dito mynt, så skal Magi- 
straten och borgerskapet lefva i det underdånige hopp at 
se fullbordan af samma allemådigste tillseijelse, så mycket 
häller som stadz kyrckian, Ulrica Eleonora kallad, med 
nytt tak försees måste, emedan eljest hela husbyggnaden 
skal förskiämmas af röta, och til dhe tvenne kåstbara båkars 
uprätthållande eljest ingen tillgång finnes, hvartil staden 
medelst resolution på des 1734 i underdånighet insinuerade 
besvär af d. 29 julii 1736 2 § förbudit är någon genandt 
af in eller utgående fahrtyg at upbära. Till underdånigst 
följe af ofvanhögstbemälte E. K. M:ts nådige remiss och 
befallning hafve collegium och statz contoiret tagit omrörde 
Helsingfors stadz underdånige ansökning uti behörigt öfver- 
vägande, befinnandes väl utaf de af staden opgifne resolu- 
tioner at denne staden åhr 1650 d. 8 novemb. blifvit be- 
nådad med tull och accisfrihet åhriigen på 16 oxhöfder 
franskt vijn, renskt och spanskt vin af hvardera slaget tio 



1739 113 

åmar, vinäticka fyra oxhöfder, miöd tälf tunnor, momma 
åtta pipor och tyskt Ohl fjorton läster. Och enär staden 
anno 1660 sökt tullfrihet pä nägre fremmande drycker till 
stadzkiäUarens underhällande, har genom Kongl. resolution 
d. 9 martii samma åhr staden blifvit tillagt frihet i stora 
siötullen på en pipa spanskt och en åhm renskt vijn samt 
fjorton läster Wissmars öhl, hafvandes ock genom ytterli- 
ligare resolution denne staden d. 8 octobr. 1668, i stället 
för den beviljade friheten på miöd, tyskt öhl och momma, 
blifvit beviljat tullfrihet på två oxhöfder franskt brännevin 
och tvä oxhöfder vijn ätticka, så vida ofvannämbde drycker 
där icke kunna konsumeras, uppå hvilcka fastagier frem- 
mande drycker tullfriheten räknas stiga til långt högre 
summa än then staden nu i kiällarefrihet ährligen niuter. 
Men som i följe af K. M:ts bref d. 23 octobr. 1686 then 
summan, som städeme i kiällare frihet ätniutit efter 1684 
åhrs stat och räkning, blifvit reparterat pä städeme i gemeen, 
så at hvar skulle niuta en proportionerat deel, och til fun- 
dament af slik repartition blifvit tagit det contributions 
contingent, som the sig på 1686 åhrs riksdag åtagit, hvar- 
igenom somblige af städerne fädt något mindre, en del 
åter mera i kiällarefrihets summor, än the tilförene ätniutit, 
ty kunna collegium och statz contoiret för deras deel eij i 
underdånighet styrcka E. K. M:t at i nåder bevilja staden 
Helsingfors den begiärte förbättring på kiäUarefriheten, 
hälst cronones stat eij synes kunna tåla någon ny eller 
extraordinarie afkortning och dessutom i följe af E. K. M:ts 
nådige bref af d. 6 martii 1733 eij kan gifvas nägre medel 
och utvägar vid handen, hvarigenom sådan förminskning 
för E. K. M:t och cronan kunde ersättias, utan hålla colle- 
gium och statz contoiret i underdånighet före, at staden 
Helsingfors kan låta sig åtnöija med den kiällarefrihet, som 
den samma efter repartition städeme emellan hit tils niutit, 

8 



114 1740 

hvilcket dock E. K. M:ts nådigste godtfinnande underdå- 
nigst hemställes. Vij fratnhärde med diupaste vördnad till 
dOdzstunden 

AUemådigste Konung Eders Kongl. Maij:ts 

alleninderdänigste och troplicktigste 

tienare och undersåtare 

G. Palmfelt. 

C. G. Bielke. Hind. von Westerling. Carl von Grooth. 

I. Wulfvenstierna. P. Drufva. Olof Leijonstedt. 

C. Christopherssen. S. I. Leijonmarck. Eric Ekebark. 

Stockholm 
d. 27 sepi 1739. 



27. Stockholm den 14 augusti 1740. 

Konung Fredriks resolution som svar pä borgmästarens 
i Helsingfors C, B, Renhorns till 1734 ärs riksdag 
inlämnade anhdllan, innehållande tillåtelse att inrätta 
ny lastageplats för staden äfvensom en ny barlast- 
pennings införande. 

Såsom staden i bem:te §§ underdänigst anhåller, at 
den samma kunde antingen af fremmande fahrtyg få i bar- 
last penningar upbära hälfften emot det som i Viborg förr 
vanligit varit, neml. fyra riksdahr, eller i annor händelse de 
ankommande fahrtyg tilhållas upföra deras bariast på lan- 
det, altså och emedan K. M:t vid detta ärendets öfver- 
vägande förnummit, det den gamla barlastsplatzen är så 
upfyld och tillgrodd, att där icke mer någon låssning skie 
kan, utan at inrättning af en ny barlastplats högst af nöden 
är, fördenskull låter K. M:t nu dess nådige ordres til lands- 
höfdingen i orten afgå, at tillhålla Magistraten därstädes 
både at utse en ny tienlig plats til bariastens upläggande 



1743 115 

som ock projectera en effter den medhafvande barlastens 
myckenhet lästetal proportionerad taxa til afgifftens erläg- 
gande, hvanippå sedermera i anledning af K. M:ts nådige 
bref til dess och riksens Commerce collegium af d. 19 
sept 1738 bem:te collegium kommer på lika sätt med sta- 
den Helsingfors effter omständigheteme at föranstalta, som 
det med städeme Landscrona och Gefle i likt måtto skiedt 
är; men den af staden begiärde taxan för h varje fremmande 
skiep, at i barlastpenningar erlägga hälfften emot det som 
i Viborg förr vahnligit varit, kan K. M:t i anseende til 
handelens förtryck icke bevilja, hvilket K. M:t härmed velat 
lemna staden til nådigt svar och effterrättelse. Förblifvan- 
des K. M:t den samma och dess utskickade riksdagsfull- 
mäktige med Kongl. nåd och ynnest altid bevågen. Da- 
tum ut supra. 

Friedrich. 

Gusi Boneauschiöld. 



28. Stockholm den 2 november 1743. 

Kammarkollegiets uttalande angående Helsingfors ansök- 
ning om tvenne frimarknader.^) 

Stormäktigste Allemådigste Konung. 

Eders K. M:t hafver igenom nådig remiss behagat 
infordra detta coUegii underdånige utlåtande öfver 5:te § 
af staden Helsingfors vid 1734 åhrs riksdag ingifne under- 
dånige enskijlte besvär, hvaruti anhålles, att som borger- 
skapet derstädes icke skall hafft att hittills få hugna sig af 



') Upläsit i rådet d. 17 novembrr 1743 och bifallit, i anledning 
hvaraf staden får resolution på 1734 åhrs rikzdag enskijlte t>esvar och 
Commerde collegium svar. 



116 1743 

någre frimarknader, hvaraf dock staden vid tillfälle någon 
förmohn kunde tillflyta, förutan att det ock skulle lända till 
den kringboende allmogens märkeliga nytta, det fördenskull 
bemälte stad mätte beviljas 2:ne frimarknader åhrligen, 
nembligen den första vintertiden d. 25 januarij eller Påls- 
mässodagen och den andra om hösten d. 29 september 
eller Michelsmässodagen, pä hvilka terminer där å orten 
inga andra marknader skola infalla. 

Häröfver hafver coUegium för nödigt ansedt att höra 
så väl landshöfdingen i orten som vederbörande städer och 
allmoge, yttrandes sig landshöfdingen, att som de närgrän- 
sande städers och socknars invånare emot desse sökte fri- 
marknader förklarat sig intet hafva att påminna, undanta- 
gandes Eknäs stads borgerskap, hvilkas yttrande derom 
dock skall synas härröra af otillräckeligit begrep om slike 
marknaders natur och inrättning, hvaraf de sä mycket 
mindre skola kunna hafva skiälig ordsak att befara någon 
skada, som de äfven med andre städers inbyggare kunna 
sig dervid infinna, hvarjemte desse marknader, i anseende 
till de många handlandes dervid skieende sammankomster, 
ofömekeligen skola lindra priset för landtmannen och andre, 
som behöfva att sig något af kramgods tillhandla, och der- 
emot öka värdet pä de vahror, som de kunna hafva att 
aflåta, samt sålunda endast skulle vara till någon afsaknad 
för staden Helsingfors, som likväl sielf derom anhållit, i 
förväntan af någon förmohn igenom ständpenningar, bod- 
och hushyror samt andre inkomster, som vid dylika till- 
fällen pläga inflyta, ty skall landshöfdingen för des del 
icke härvid hafva något att påminna, utan fast mera önska, 
att staden Helsingfors härutinnan vunno bifall, såsom hvar- 
igenom sä väl landet som staden någon fördel och nytta 
kunde tillflyta. 

AUemådigste Konung I Nu ehuruväl staden Eknäs 



1746 117 

endast sökt bestrida denne Helsingfors stads giorde ansök- 
ning, under förevändning som hade Helsingfors redan en 
frimarknad vid Pickala i Siundo sockn, samt att Eknäs 
handel skall vara utom des nog inskränkt och igenom 
desse frimarknader än mera komme att lida, likväl som 
hvad Pickala angår, den samma icke är någon marknads 
utan allenast en lastagie plats och collegium icke kan afsee, 
att staden Eknäs något förfång igenom desse 2:ne frimark- 
nader tillfogas, utan att fast mera förmohn och nytta den 
samma så väl som de öfrige kringliggande städer och all- 
moge derigenom tillskyndas, och i afseende hvarpå samma 
städer och allmoge samt landshöfdingen i orten desse mark- 
nader såsom nödige och nyttige ansedt, ty finner collegium 
intet betänkeligit, att äfven för des underdånige del styrka 
E. K. M:t till nådigt villfarande uti denne staden Helsing- 
fors giorde underdånige ansökning, underkastandes detta 
likväl E. K. M:ts egit vidare allemådigste välbehag och 
godtfinnande, och framhärdar collegium till dödsstunden 

Allemådigste Konung Eders Kongl. Maij:ts 

allerunderdånigste och tropliktigste 

tiänare och undersåtar. 

A. v. Drake. Oloff von Törne. Jonas Alström. 

B. von Hofsten. J. von Duben. C. Rosenbeck. 

Stockholm 
d. 2 nov. 1743. 



29. 1746. 

Riksdagsman H, J. Forsstéens inlaga till ständermötet 1746. 

Stormägtigste Allemådigste Konung I 

Ibland andre svårigheter, som tryckt staden Helsing- 
forss och flere städer uti Nyland, har äfven varit then olof- 



118 1746 

lige handeli, som järn bruken therstädes föröfvat, i thet the, 
i stället för at foumera sit bruksfolck med nödige vahror, 
upkiöpt ansenliga partier spannemål och miöl, som the 
med sine fartyg öfversändt till Stockholm och andre orter 
å svenska sidan, hvilcket, förutan flere exempel, nogsamt 
bestyrckes med then ansenlige spannemåls uphandling och 
utskieppning, som bruks patronen Montgomerie för någre 
år tillbakars å daga lagt, hvarföre han väl af städeme blif- 
vit lagsökt vid härads rätten, men saken har för åtskillige 
emillan komne hinder och inkast icke ännu blifvit afgiord, 
äfven som ock bruks patronen Kreij nyligen blifvit för en 
slik olaga handel och spannemåls utskieppning anklagad. 
Thesse bruken låta jämvähl ifrån Stockholm hempta salt, 
tobak och krahm vahror, hvarmed the icke allenast förese 
theras eget folck, utan ock betala alle under bruken varande 
kohl bönder för theras kiörtslor samt aflåta och försälja 
till allmogen, som up ifrån landet tillförre them spannemål 
och victualie persedlar, salt, tobak och krahmvaror, hvar- 
igenom the så mycket mehr lacka och draga allmogen till 
sig, som vid bruken ingen tull upbäres för allmogens 
vahror, och thes utom sälja brukspatroneme sit järn och 
smide vid bruken till lindrigare pris än städeme kunna 
giörat, som thet af them måste sig tillhandla, hvaraf händt, 
at allmogen, i anseende till sådan frihet, vändt sig ifrån 
städeme och handlat med bruken, så at i synnerhet Hel- 
singfors stad therigenom alle åhren anseenligen lidit och 
måste känna brist både på tillförsel och afsättning. 

Nu emedan et sådant förfarande eij annorlunda kan 
anses än som en skadelig landthandel, hvilcken K. M:tt 
igenom thes nådige resolutioner uppå Helsingfors stads 
enskilte besvär af den 18 martii 1689 och 29 decembr. 1693 
alfvariigen förbudit, hafvandes ock Kongl. Berg- och Com- 
mercie coUegieme uppå then klagan, Eknäs stad theröfver 



1746 119 

anfördt, igenom utfärdad resolution af den 24 octobris 
1679 skiäligt funnit, at järn bruken uti Nyland, så för ym- 
nigheten af allehanda victualie persedlar som theras till- 
värckande järns beqvämliga utskieppning, icke böra äga 
frihet at handla med allmogen på thet sätt, som igenom 
K. M:tts nådiga resolution på allmänna besvären vid riks- 
dagen den 1 septembr. 1664 § 4 och uti K. M:ts speciele 
privilegio af den 9 aug. 1673 the uppå fast aflägsne orter 
uti Finland, Norrland och Lappmarken liggande bruken 
förbehållen och förund är, hvilcka resolutioner till bruken 
i Nyland icke kunna extenderas och lämpas, utan skulle 
thesse i allo måtto rätta sig efter thet, som stadgadt och 
förordnat finnes uti H. M:ts drottning Christinas anno 1650 
den 31 octobr. publicerade placat samt K. M:tts vid riks- 
dagame städeme nådigst gifne resolutioner, särdeles för 
Giötheborg af den 8 martii 1660 och Upsala den 30 octobr. 
1675, så at hvad bruken i Nyland till theras nödtorft be- 
höfva, af hvad sort thet hälst vara må, skall hemptas ifrån 
städeme ther i orten, och bruksförvaltame icke hafva macht 
sit bruksfolck med någre andre persedlar förse än allenast 
nödtorftige victualier, spannemål, salt och saltfisk, samt flere 
taran- och nötande vahror, men ingen handel under sådant 
tillfälle drifva med landt- eller bergzlagzman, utan för reda 
peningar, thet vare sig för järn, ved och kohlförslor, eller 
hvad nampn thet hafva kan, hvarföre ock högbem-.te Kongl. 
collegier hälsosammeligen pålagt bruksförvaltame at åriigen 
hos landshöfdingen ingifva specification på sit bmksfolck, 
som the försvara, på thet landshöfdingen tillika med stads 
Magistraten må kunna thes bätre afse, hvad till hvart bmks 
foumerande vill behöfvas, så at icke bmksförvaltaren eller 
någon annan må understa sig under skien at foumera 
bmken för provision med mera än nödvändigt tarfvas. Och 
till förekommande af städernes förfördelande med oloflig 



120 1746 

uphandling vid bruken hafva mer högbemrte Kongl. col- 
legier äfven rättvist pröfvat, thet hvarcken med the vahror, 
som bruksförvaltarne tillätit är at af landtmannen kiöpa 
eller till honom försälja, någon handel får idkas vid bruken, 
utan at sådant för större ricktighet skuld skall skie på vissa 
dagar i veckan på beqväma tårg platser, them landshöfdin- 
gen hade at utse och förordna, thit både bruksförvaltaren 
och landtmannen hvar sine tillåtelige vahror hade at föra 
och föryttra, och at thet, som således till sahlu ankommer 
och tillförene vid någon tull platz tullen icke erlagt, veder- 
börligen blifver för tullat, hvilcket alt bilagde extracter utaf 
the här åberopade resolutionerne underdånigst utvisa. För- 
thenskuld och som thetta hälsosamma förordnande uti thesse 
sednare tider icke blifvit efterlefvat, hvartill ordsaken ofel- 
bart varit the många förändringar, som orten igenom krig 
och flycht särskilte gånger varit underkastat, altså anhålles 
å Helsingfors stads vägnar allerunderdånigst, at E. K. M:tt 
i nåder täcktes anbefalla, thet landshöfdingen uti orten 
tillika med flere vederbörande kunde till en skyndsam och 
eftertryckelig värckställighet befordra och handhafva, hvad 
åfvanberörde K. M:tts samt Kongl. Bergz- och Commercie 
coUegiemes resolutioner emot brukens föröfvade olaglig- 
heter innehålla och förmå, samt at E. K. M:tt lika nådigst 
täcktes förordna, l:o thet bruksförvaltarne mage hädanefter 
i början af octobris månad årligen till landshöfdingen in- 
sända förteckningar på alt theras bruksfolck och therjämte 
upgifva, hvad slagz och huru mycket vahror the året om 
behöfva till bruksfolckets förnödenhet, på thet landzhöfdin- 
gen tillika med bergmästaren i orten och vederbörande 
Magistrat må kunna bepröfva nödvändigheten theraf och 
borgerskapet hafva tillfälle at foumera bruken med nödige 
krahmvahror samt theremot vara afnämare af brukens stång- 
järn och andre effecter, at till utrikes orter exportera, såsom 



J74 7 121 

ock 2:o at vissa ställen nähra vid bruken mage utses och 
inrättas till tårg och tullplatzer, hvarest bniksförvaltame, 
borgerskapet ifrån städeme och allmogen både vinter och 
sommar tiden kunde infinna sig med sine vahror och them 
föryttra. 

Således skulle bruken och städeme å både sidor vara 
behåldne och the förra eij hafva fog at klaga öfver tvång, 
emedan them therigenom eij betages en skiälig och till- 
börlig frihet uti theras rörelse, utan endast thet missbruk, 
som the hittils föröfvat städeme i orten till skada och för- 
fång uti theras tillständige handel och nähring. 

Afvachtandes E. K. M:tts allemådigste bönhörelse och 
utslag härå uti diupaste underdånighet och framhärdar till 
döds stunden 

Stormägtigste Allemådigste Konung 

Eoers Kongl. Maijrtts 

allemnderdånigste troplicktigste undersåte 

och tienare 

Forsstéen. 
Riksdags fullmäcktig för Hellsingfors. 



30. Stockholm den 7 april 1747. 

Regeringen af slår förlängningen af stadens frihetsår. 

Friedrich med Guds nåde, Sveriges, Göthes 
och Wändes Konung p. p. 

Vår ynnest och nådiga benägenhet med Gud Alsmäg- 
tig. Troman och landshöfdinge, utur Eder underdåniga 
skrifvelse, dat. d. 4 november sistledit år, hafve Vij i nåder 
inhemtadt, af hvilka orsaker Magistraten i staden Helsing- 
fors anhållit om Eder underdåniga föreställning hos Oss, 
at bemälte stad kunde benådas med en tilökning af nijo 



122 1747 

års frihet, utom de dä snart förflutna 3:ne åhren, samt 
staden undfå ersättning för det förskott, som til cronan af 
tull och accis medlen för åren 1745 och 1746 blifvit i un- 
derdånighet afstådt, men at uppå Edre föreställningar bor- 
gerskapet sig omsider ifrån nijo frihets år til trenne begif- 
vit, neml. ifrån och med 1747 til och med 1749, så at de 
år 1750 skulle komma sine utskylder at betala, hvilcken 
tilökning I för anförde ordsaker skull til Vårt nådiga bifall 
underdånigst hemställer och anmäler derjämte stadens hand- 
landes underdåniga anhållan, at dem i nåder kunde för- 
unnas någon handels eller nederlags plats vid gräntsen för 
tiära och andra landtmanna vahror, som allmogen i Savo- 
lax och Carelen kunna hafva at aflåta och hvilcka desse 
handlande sedan derifrån kunde äga frihet at utskieppa, 
underställandes I derjämte Vårt nådiga bepröfvande, om 
icke uti Helsingfors kunde upbyggas baraqver för den där- 
varande gamizon, så väl invånarena til någon lisa uti den 
af dem öfverklagade dryga inqvarteringen som ock det 
där föriagde krigsfolcket till större beqvämlighet, med mera. 
Detta hafve Vij tagit i behörigt öfvervägande, och som 
staden Helsingfors, efter skiedd afhandling, såsom et för- 
skott til statsvärckets understöd lemnat och afstådt halfva 
behållningen af 1745 och 1746 årens inflytande små tulls- 
och accis medel, så finne Vij ock, at staden enligt den vid 
accordet afgifne försäkran til ersättnings undfående är be- 
rättigad. Men hvad den begiärte tilökningen af 9 års frihet 
beträfar, som I projecterat til 3, så emedan staden, i an- 
seende til den under sidsta kriget lidne skada och krigs 
olyckor, allaredan åtniutit 3:ne frihets år och nu inga andre 
omständigheter existera än de, för hvilcka staden erhållit 
frihet, ty kunna staden Helsingfors någre flere frihets år 
icke beviljas. 

Beträffande vidare berörde stads handlandes under- 



1747 123 

dänige anhållan, angående någon handels eller nederlags 
plats undfående vid gräntsen för tiära och andra landt- 
manna vahror, så vele Vij Oss deröfver framdeles yttra, 
enär Vårt Commerce collegium med dess infordrade utlå- 
telse inkommit. Och hvad baraqve byggnaden för den i 
Helsingfors varande gamizonen vidkommer, så är detta 
mål hos riksens ständers defensions deputation anmält, 
hvilcken härutinnan efter de författningar, som vid försvars 
värcket komma at tagas, sig vidare i underdånighet yttra 
lärer, då I och härom skolen ärhålla Vårt nådiga svar. 
Vij befalle Eder Gud Alsmägtig nådeligen. Stockholm i 
rådkammaren d. 7 april 1747. 

Friedrich. 

Oust Boneauschiöld. 



31. Stockholm den 5 maj 1747. 

Riksens höglofL ständers, öfver ärendena som angå Stor- 
furstendömet Finland, förordnade deputations betän- 
kande om ytterligare frihet för staden Helsingfors. 
Gifvet vid riksdagen i Stockholm d. 5 maj 1747.^) 

Förenämde stads fullmäktig vid påstående riksdag, 
borgmästaren Hendrick Johan Forstéen, har uti ingifvit 
memorial hos deputation andragit, hvad besynnerlig olycka 
och ansenlig skada stadens invånare lidit vid sidsta fiente- 
liga infallet, i det staden, då svenska arméen tog sin reti- 
rade dit och af den ryska arméen derstädes någon tid var 
inspärrad, blef til hus, gårdar och åkrar ganska illa med- 
faren och förstörd. Vid flykten föriorade invåname stor del 



») Inkom d. 18 maU 1747. d. 26 dito bifaU. och afglordt. 



124 • 1747 

af deras lösa egendom, under flykten förtärde de fleste i 
Sverige, hvad de undan fienden rädda kunnat, och vid åter- 
komsten til orten hafva de varit nödsakade att giöra ansen- 
lig bekostnad på deras förstörda hus, gårdars och åkrars 
uprättan- och i stånd sättande, innan de kunnat dem bebo 
och bruka, så att deras öfriga ringa förmåga dertil upgått, 
hvarmedelst de blifvit utblottade och råkat uti ett ganska 
torftigt tilstånd. I anseende hvartil borgerskapet till deras 
någoriunda uprättelse väl anhållit om prolongation af den 
allmänna friheten på 9 år, men på herr landshöfdingen 
Gyllenborgs föreställning begifvit sig til 3:ne, hvarom vel- 
bem:te herr landshöfdinge äfven til K. M:t lemnat staden 
des underdåniga föreskrift under d. 4 novembr. nästl. år; 
men i anledning af K. M:ts och Riksens Cammar coliegii 
och Estats contoirs d. 25 februarii sidstl. gifna underdåniga 
utlåtande, har K. M:t, medelst rescript til bem:te collegier, 
d. 7 aprilis afslagit staden all ytteriigare frihet och endast 
i nåder försäkrat om ersättning, af hvad staden år 1745 
och 46 utaf små tulls och accis medlen til Estats värkets 
understöd förskutit. Fördenskull har borgmästaren slute- 
ligen anhållit, det deputation, i anseende til stadens mång- 
faldiga lidande och de flera omständigheter af herr lands- 
höfdingen andragne blifvit, ville tilstyrka riksens höglofl. 
ständer att understödja staden åtminstone med den af herr 
landshöfdingen på 3:ne år föreslagne frihet. 

Hvilket med hvad mera uti memorialet, herr lands- 
höfdingens underdåniga skrifvelse och K. Mitz nådigste 
rescript anfördt finnas deputation hos sig i behörigt öfver- 
vägande komma låtit. Och aldenstund ej mindre allment 
vetteriigt är, än utaf herr landshöfdingen intygat, huru illa 
staden til hus, gårdar och åkrar medtagen blifvit, hvarom 
strax efter fredsslutet lagligen är undersökt, då inbyggame 
bevist och med ed styrkt, att deras utaf fienteligheten och 



1747 125 

under flykten til fast och lös ägendom tagne skada stigit 
til ett värde af 268,643 dal. 13 öre koppm:t, hvaremot de 
cronans och stadens utskylder, som invåname hertils niutit 
frihet på, tillika med det staden undfått af tull och accis 
medlen för alla 3 hafda frihets åren, allenast belöper sig 
til 22,871 dal:r 30 öre koppmrt, hvaraf nogsamt skiönjes, 
att berörde frihets år ganska ringa kunnat förslå att ersätta 
den ansenliga skada, staden på förenämnde sätt lidit, ser- 
deles som tull och accis medlen, hvilka af K. M:t voro 
dertil anslagne, upgått til de förstörde publique husens 
upbyggande, så att deraf aldeles intet kunnat komma in- 
våname emellan til delnings. Fördenskul och som riksens 
höglofl. ständer uti deras d. 12 september 1743 til K. M:t 
aflåtne underdåniga skrifvelse, angående städemes i Fin- 
land frihets år, försäkrat, att i den händelsen de då bevil- 
jade 3:ne allmenna frihets åren icke skulle, efter föregån- 
gen laga undersökning, finnas tilräckelige til deras uprät- 
telse, så skulle ytterligare frihet hvar och en stad efter des 
serskilte beskaffenhet tilläggas. Altså har deputation ej 
underlåta kunnat att riksens höglofl. ständer tilstyrka, det 
de i rättvist och benägit behiertande af ofvanförmrte sta- 
dens Helsingforss invånares ansenl. olyckor behagade i 
underdånighet anhålla, det K. M:t i nåder värdes föriäna 
staden Helsingfors frihet ännu uti 3:ne år, detta inberäknat, 
på alla ordinarie och extra ordinarie förr under frihet be- 
grepne utskylder samt den vid riksdagen nu skiende be- 
villning, på thet at således the fattigare invåname mage 
hugnas med någon lindring och undsättning, som kunde 
bidraga til uprättelse uti deras afmattade tilstånd; men 
hvad tull inkomsteme angår, så ehum stadens invånare 
betarfvade dem til något deras skadestånd få niuta och sig 
emellan dela, kan likvel deputation vid rikets nu varande 
belägenhet icke råda til någon eftergift, utan böra de till- 



126 1751 

falla cronan, sedan staden bekommit åter des af samma 
medel til cronan de förflutne 2:ne åren giorda förskott 

Som dock riksens höglofl. ständers vidare ompröf- 
vande deputation hörsammast hemställer. År och dag som 
föreskrifvit står. 

På Deputationens vägnar: 

Sten C. Bielke. Matth. Pagelius. 

J:n Lillia. Nils Janson. 



32. Stockholm den 6 augusti 1751. 

Adolf Fredriks resolution uppå Helsingfors stads, genom 
fullmäktigen vid 1747 års riksdag borgmästaren H. 
J. Forsstéen, inlämnade besvär angden deintrdng i 
handeln, som tillskyndas staden af bruken i Nyland. 

Kongl. M:t har, sedan vederbörande häröfver hörde 
blifvit, detta ärende hos sig i öfvervägande komma låtit. 
Och hvad nu först det angår, at bruksägame låta ifrån 
Stockholm hämta salt, tobak och kramvahror, at dermed 
icke allenast förse deras egit folck, utan ock betala de un- 
der bruket varande kohlbönder för deras arbete, samt deraf 
aflåta till allmogen, som upp ifrån landet tillförer dem 
spannemål och victualie-persedlar, jämväl at jemsmidet vid 
bruken till lindrigare pris försälljes än ständeme det kunna 
giöra, hvaremot stadsfullmägtigen åberopar sig K- Mrts 
Bergs och Commercie coUegiers resolution af d. 24 octobr. 
1679 samt 2me Kongl. resolutioner på Hellsingfors stads 
enskijlte besvär vid 1689 och 1693 årens riksdagar, i för- 
mågo af hvilcka han anhåller, at denne handel såsom 
olaglig må förbiudas, så finner K. M:t, at desse åberopade 
resolutioner dels äro för enskijlte personer utfärdade, dels 



1751 127 

at de sedermera till sin värkan uphördt, i det medelst 
Kongl. brefvet af d. 23 maji 1700 och d. 23 januarii 1722 
bruksägame i riket blifvit tillåtit at få upkiöpa spannemål, 
smör, ost, kiött, fläsk, salt, allehanda torr och salt fisk, 
blaggam och valmar så väl till egit bmkfolks behof som 
ock at byta sig till malm, tackjern, kohl och stafrums veed 
med mera, at dermed betala körslor och forlöner, hvilcket 
genom Kongl. resolutionen på städemes allmänna besvär 
af d. 16 octobr. 1723 är faststält; men deräst någre olag- 
ligheter genom kramhandel samt vahrors upköpan och för- 
sälljande på andra orter af bruksägame skulle vara begån- 
gen, som dock nu icke blifvit bevist, lärer sådant stå at 
förekommas, när vederbörande derföre lagligen tilltalas och 
de derom utgångne förordningar i akt tages. Vidare an- 
hålles å stadens vägnar, det bmksägame måtte påläggas 
at insända förteckningar till landshöfdingen i orten på alt 
deras bruksfolck och derjemte upgifva hvad och huru 
mycket varor de året om behöfva, på det landshöfdingen 
och Magistraten må kunna finna nödvändigheten deraf och 
borgerskapet hafva tillfälle at foumera bmken med nödige 
kramvaror samt deremot vara afnämare af brukens stång- 
jem och andre effecter; men förutan det sådant på ingen 
ort i riket skall vara bmkeligit, finner K. M:t ei mera bil- 
ligt, at Magistraten skulle befatta sig med något efterseende 
om bruksarbetames antal och underhåld, helst bmken och 
deras ägare skulle derigenom ställas under skadeligit tvång 
och hinder i deras handtering, der likväl bmken i Finland, 
eij mindre än å andra orter, äga rättighet at besörja om 
deras egen betiening samt at få upkiöpa det de behöfva 
och afsättia deras jem, hvaräst och hos hvilcken de för sig 
finna bäst och fördelaktigast. Beträffande sist den inrätt- 
ning, som sökes med torg och tullplatser på vissa ställen 
vid bmken, hvaräst bmksförvaltame, borgerskapet och all- 



128 1752 

mogen kunde inställa sig med deras varor och dem för- 
yttra, så emedan både de i Finland belägne som ock 
andre i riket varande bruk hafva tillstånd at af landtman- 
nen sig tillhandla nödige varor utan tulls erläggande, med 
mindre de äro belägne i bergslageme och innom bergs- 
tullame, men berörde föreslagne marcknader skulle med- 
föra en nödvändighet at inrätta tullupbörd, hvilcket vore 
för bruken en ny gravation, förutan det ej någon af all- 
mogen, för hvars beqvämlighet sådane marcknader pläga 
inrättas, detsamma nu begiärdt, fördenskull kan staden i 
denne des ansökning icke villfaras, hvilcket till svar och 
efterrättelse härmedelst lemnat varder. Förblifvandes Kongl. 
M:t i öfrigit staden med nåd och ynnest bevågen. Datum 
ut supra. 

Adolph Friedrich. 

Qusi Boneauschiöld. 



33. Odaterad skrifvelse våren 1752. 

Helsingfors stads fullmäktige Henrik Pipping bringar 
konungen sin lyckönskan i anledning af kröningen. 

Stormäcktigste Allemådigste Konung! 

Eder K. M:ts trogne undersåtare, borgmästare och råd 
samt borgerskapet i Hellsingfors, hafva, til underdånigste 
åtlydnad af E. K. M:ts nådige befallning och kallelse bref, 
i rattan tid affärdat mig, såsom deras fullmägtig, til den 
nu påstående riksdagen. 

Då en långsam siukdom och besvärlig resa icke alle- 
nast betagit mig den förmon at vara tilstädes vid riks- 
dagens början, utan ock afskurit mig den nåden at få 
bivista E. K. M:ts hugneliga kröning och hyllning, bör jag 



1752 129 

ej underlåta at härmedelst i diupaste underdånighet försäkra 
E. K. M:t om deras undersåteliga trohet, kärlek och lydno, 
hvarvid de, så väl flere gånger tilförene som nu nyligen, 
med liflig ed förbundit sig at beständigt förblifva, på sätt 
och vis som regerings formen och E. K. M:ts dyra för- 
säkring eska och af dem fordra. 

Til E. K. M:t giöra the sådana offer med så mycket 
gladare och välvilligare hiertan, som de äro i underdånig- 
het försäkrade at E. K. M:t bidrager alt hvad möijeligit är 
til alla des trogne undersåtares välgång, frihet och säkerhet. 

I thet underdåniga hopp, at E. K. M:t jämväl, ej mindre 
än thes glorvyrdigste förfäder thet giort vid theras äntrade 
til regeringen, lärer med någon besynnerlig Kongl. nåd 
anse Hellsingforss stad, som effter den gudommeliga försy- 
nens skickelse i långliga tider arbetat med fattigdom och 
olyckor, hafva the pålagt mig at hos E. K. M:t i under- 
dånighet föredraga näriaggde besvär och ansökningar, hvilka 
fördenskul til E. K. M:ts nådigste ompröfvande och högst- 
rättvisa utslag jag härmed underdånigst öfverlämnar och 
framhärdar oaflåteligen med diupaste undersåtelig vördnad. 

. Stormägtigste Aldranådigste Konung 
Eder Kongl. Maijrts 
alldraunderdånigste och tropligtigste undersåte 
och tienare 

Hind. Pipping. 
Riksdags fullmägUg fOr Hellsingfors stad. 



130 1752 

34. Stockholm den 7 maj 1752. 

Adolf Fredrik bifaller till Helsingfors stads, genom borg- 
mästaren Henrik Pipping inlämnade anhållan om 
rätt att uppbära ^gierningsören'' af handtverkare, 
bosatta inom 4 mils omkrets ifrån staden. 

Vid öfvervagande af denne ansökning har K. M:t för- 
nummit, huniledes i Kongl. resolutionen på borgerskapets 
allmänne besvär af d. 12 julii 1731 och § 25 stadgas, at 
med giemingsörens erläggande af sochne handtvarkare på 
landet till städeme skulle förblifva tädan effter som dit 
tills, effter det som förr vahnligit varit, jemväl at resolu- 
tionen på borgerskapets besvär af d. 12 aprilis 1739 i § 10 
förmår, det visse städer hade at åtniuta af sådane ämbets- 
män och handtvärckare 1 dal:r silf:mt i giemingsören, dock 
inga andre än de, som genom privilegier och resolutioner 
dertill rätt ägde, till hvilkas richtige indrifvande lands- 
höfdingame, enligit deras instruction af åhr 1734 § 14, 
åligga räcka städeme handen. Nu som det jemväl befin- 
nes, at högt sahlig Hennes M:ts Drottning Christina privi- 
legium för denne stad af d. 2 octobris 1639 § 11 den- 
samma en sådan förmon tillägger, at inga handtvärckare 
mage på 4 mihl om kring staden få vistas, så har K. M:t 
velat samtycka till ofvannämde Hellsingfors stads giorde 
ansökning, at af alla innom fyra mihl från staden belägne 
socknars handtvärckare få upbära en daler silfvermynt i 
giemingsören såssom en hielp i stadsens små inkomster, 
hvilcket staden härigenom till svar och vederbörande till 
underdånig effterrättelse länder. Förblifvandes K. M:t den- 
samma jemte borgmästaren Pipping med nåd och ynnest 
bevågen. Datum ut supra. 

Adolph Friedrich. 

Qust. Boneauschiöld. 



1752 131 



35. Stockholm den 14 maj 1752. 

Landshöfding Gustaf Gyllenborgs till regeringen afgifna 
utlåtande angående Helsingfors stads besvär rörande 
skonandet af stadens sågverk tillhöriga skogar. 

Stormächtigste Allemådigste Konung! 

Hoos E. K. M:t hafva Magistraten och borgerskapet 
i Helsingfors uti 4 § af deras enskijlte underdånige riks- 
dagz besvär i underdånighet anhållit, at de skogzmarcker, 
som deras såg värk blifvit tillslagne och utsynte, eij måtte 
hädan effter, som nu en tid skall skiedt, igenom hyggen 
för cronans räkning utödas och för såg värcken onyttige 
giöras, i anseende dertill at såg bräder äro nästan deras 
endaste exporter till utrikes handelens drifvande och fort- 
sättiande. 

Och som E. K. M:t i nåder behagat häröfver infordra 
mitt underdåniga utlåtande, så har till underdånigste hör- 
sammande af samma nådige befallning jag i underdånig- 
het berätta bordt, det bemälte borgerskap icke hafva 
några enskijlte till staden hörande sågvärk, utan äro de 
allenast delägare uti åtskillige kring Helsingfors i Hel- 
singe sochn belägne sågqvamar, hvilcka på vissa krono 
indeite och oindelte samt skatte hemmans skogar inrättade 
blifvit. 

Desse skogar hafva väl något blifvit medtagne igenom 
det hygge, som cronans manskap år 1747 om vintern giorde, 
samt genom de timmer och bielke lefverantzer, hvilka bor- 
gerskapet sedermera sig åriigen åtagit till fästningz bygg- 
naden at utgiöra, men som E. K. M:t igenom nådig skrif- 



132 1752 

velse af d. 16 julii 1750 i nåder befalte mig at på alt sätt 
låta vårda skogame och jag befarade, at de skulle för myc- 
ket igenom en slik till fästningz byggnadens förnödenhet 
giord åtgiärd komma at lida, till E. K. M:ts och kronans 
samt de handlandes skada, så fant jag mig föranlåten at till 
E. K. M:ts nådigste approbation förordna dykeri commis- 
sarien Amnorin at såsom interims jägmästare hafva noga 
uppsyn på skogame i länet, i synnerhet kring Helsingfors, 
så at de icke skulle igenom för mycket huggande och 
sågande utödas till krono hemmanens skada och under- 
gång, samt at i föllie deraf anbefalla honom at hvad som 
till fästningz byggnaden kunde betarfvas, skulle på sådane 
ställen utsynas, der skogen kunde bäst umbäras, ehuru det 
och blefve något längre ifrån Helsingfors, såsom ock at 
lagfora dem, som utom behörigt tillstånd och utsyning på 
krono hemmansägor fälte något timmer eller stockar, som 
min härom aflåtne underdånige berättelse af d. 4 octobr. 
1750 vidare i underdånighet utvisar. Och som E. K. M:t i 
nåder behagat gilla denne min till skogames conservation 
giorde författning, så förmodar jag i underdånighet, at, enär 
bemälte interims antagne jägmästare hämtinnan effterkom- 
mer sin skyldigheet och ägame af desse sågvärck äfven 
sielfva vilia vara angelägne at icke såga mera, än hvad 
dem vid såg inrättningen kan vara tillåtit, icke heller öfver- 
tala allmogen kring thesse sågvärck at fälla något, utom 
hvad dertill kan behöfvas, och till salu i staden införa, 
skogame kunna blifva för framtiden tillräckeliga, skolandes 
jag föröfrigit enligit min embetes plicht icke underlåta at 
derpå et vakande öga hafva, det skogame i kring Helsing- 
fors må, så mycket som E. K. M:ts och rikets tienst det 
någonsin i anseende till fästningz byggnaden kan tillåta, 
befredas och besparas, emedan det äfven framdeles för 
fästningen och staden, vid hvariehanda påkommande hän- 



1752 133 

delser, torde vara nödigt och angelägit at hafva den i 
Helsinge sochn belägne skogen conserverad. 
Framhärdandes underdånigst 

Stormächtigste Allemådigste Konung 

Eders Kongl. Maijrts 

allerunderdånigaste och troplichtigaste tienare 

och undersate 

Gust. Gyllenborg. 

Stockholm 
d. 14 maj! 1752. 



36. Stockholm den 23 maj 17^ 

Regeringens svar uppd 4 § af Helsingfors stads af borg- 
mästaren H. Pipping inlämnade anhållan om skonan- 
det af skogarna kring Helsingfors. 

Kongl. M:t har af landshöfdingens och riddarens utaf 
Kongl. Nordstjeme orden gref Gyllenborgs härom afgifne 
yttrande inhämtat, det borgerskapet ej hafva någre enskijlte 
till staden hörande sågvärk, utan skola de allenast vara 
delägare i åtskilliga kring Helsingfors i Helsinge sockn 
belägne sågqvamar, hvilke på visse crono indelte och oin- 
delte samt skattehemmans skogar inrättade blifvit, och at 
desamma något medtagne blifvit genom det hygge, som 
cronans manskap 1747 giorde, samt medelst de timmer 
och bjelkar lefverantser, hvilka borgerskapet sig åtagit till 
fästningsbyggnaden at giöra, skolandes den författning blif- 
vit giord, at noga upsyn hålles på skogame, i synnerhet 
kring Helsingfors, så at de ej genom för mycket huggande 
och sågande utödas, hvilket, när det af den interims antagne 
jägmästaren behörigen fuUgiöras, och ägame af desse såg- 
värk sielfva vilja vara angelägne at icke såga mer än hvad 
dem vid såginrättningen kan vara tillåtit, icke heller öfver- 



134 1752 

tala allmogen kring desse sågvärk at falla något, utan hvad 
dertill kan behöfvas, och till sahlu i staden införa, förmodas 
skogame för framtiden kunna blifva tillrackelige. 

Och som ofvannämde landshöfdinge derjemte förmalt 
sig derpå skola hafva ett vakande öga, at skogame kring 
Helsingfors mage så mycket, som cronans och rikets tjenst 
i anseende till fastningsbyggnaden kan tillåta, befredas och 
sparas, halst det afven framdeles för fästningen och staden 
larer vara nödigt at hafva den i Helsinge sockn belagne 
skogen conserverad, så har K. M:t sådant i nåder velat 
gilla och derom bref till meranamde landshöfdinge afgå 
låtit, hvilket alt staden härigenom tillkannagifves. För- 
blifvandes K. M:t den samma jemte ofvannämde borgmäs- 
tare med nåd och ynnest bevågen. Datum ut supra. 

Adolph Friedrich. 

Qust. Boneauschiöld. 



37. Stockholm den 6 juni 1752. 

Adolf Fredrik af slår Helsingfors stads ftiUmäkttges, 
H. Pippings, anhållan ont insättande af ^Banco trans- 
port-sedlar'' uti landtränteriet, i stället för deras 
öfversändande till Stockholm. 

Kongl. M:t har af riksens bönders banco fuUmachtiges 
haröfver aflemnade yttrande förnummit, det banquen, enligit 
des inrättning och förordningar, ej kan godtgöra någon 
invisning, med mindre valuta varckeligen blifvit i des cassor 
eller contoir insatte, i betrachtande hvaraf borgerskapet 
uti Helsingfors så mycket mindre i ofvannämde giorde 
ansökning kan villfahras, som banquen med landt-ränte- 
rieme och deras förvaltning alts intet hafver at skaffa, eij 



1752 135 

eller äger dem at befalla, samt således pä intet sätt kan 
bevaka säkerheten af de dersammastädes insatte medel, 
hvilcka ock skulle för banquen blifva alldeles onyttige, så 
framt man icke på des egen bekostnad och äfventyr ville 
dem hit föra låta, hvilcket staden Helsingfors härigenom 
till svar lemnat varder. Förblifvandes K. M:t densamma 
jemte ofvanberörde borgmästare med nåd och ynnest be- 
vågen. Datum ut supra. 

Under Hans Kongl. Maij:ts 
vår allemådigste Konungs och Herres frånvaro 

A. I. Wrangel. 
Cari J. Stiemstedt. A. I. v. Höpken. 

Fabian Wrede. Gab. von Seth. 

Qust. Boneauschöld. 



38. Stockholm den 6 juni 1752. 

Regeringen afsfyrker en af Helsingfors stads fullmäktige, 
borgmästaren H. Pipping, inlämnad anhållan om 
kronomedels anslående till magistratspersonalens af- 
löning. 

Uti bemälte § andrages i underdånighet, huru ledes 
sedan sysslome och arbetet hos Magistraten derstädes och 
dess betiening nu mera, i anseende till inqvartering, rust- 
ningsbyggnad och arméens samman dragande, ansenligen 
tilltagit, men Magistraten nu består af nästan få ledamöter 
och betiente, till hvilckas aflönande jämte expencer och 
publiqve bygnader 1,241 nr 21 Vs öre s:mt uti den för staden 
år 1696 utfärdade staten blifvit anslagen, så har Magistra- 
ten i underdånighet föreslagit en ny och förbättrad aflö- 
nings stat, sig bestigande till en summa af 3,100 nr 10 Va 



136 1752 

öre s:nit och således 1,858 nr lOVs öre dito mynt högre än 
den gamla staten, anhållandes det K. M:t täcktes åtminstone 
till Va delar af dessa 1,858 nr 107, öre s:mt föröka stad- 
sens inkomster genom oindelte hemmans räntor, tillökning 
i stadsens kallare frihet eller någre andre värckelige förmå- 
ner, då borgerskapet, ehuru svårt och utblottat dess tillstånd 
är, vill åtaga sig att tillskiuta den öfrige trediedelen. Här- 
vid har landshöfdingen och riddaren af Kongl. Nordstieme 
orden gref Gyllenborg intygat, det ofvannämde Magistrats 
sysslor så ansenligen blifvit ökte, att lag och rätt icke kan 
tillböriigen handhafvas eller en god aeconomie och politie 
underhållas, om icke staten blifver förökt med 2:ne rådmän, 
1. stads notarius, 1. fiscal och 2:ne stadstienare samt Magi- 
stratens och betieningens ringa löner förbättrade, medmera. 
Detta alt har K. M:t hos sig till öfvervägande förehaft, fin- 
nandes betänkeligit att samtycka, det något af cronans 
inkomster må anslås till Magistratens i Helsingfors aflö- 
nande, utan har staden att tillse, att den samma genom 
egne rörelser och handteringar skall komma i det stånd, 
at den af enskijlte medel kan bestå den nu sökte till ök- 
ningen i staten. Dock hvad angår de omförmälte 2me 
extraordinarie rådmäns antagande, har K. M:t dertill velat 
lämna nådigt bifall, emedan sådant till sysslomes bättre 
bestridande ofelbart lärer bidraga, hvilcket staden här- 
igenom till svar och behörig efterrättelse tillkänna gifves. 
Förblifvandes K. M:t den samma jämte åfvann:de borg- 
mästare med nåd och ynnest bevågen. Datum ut supra. 

Under Kongl. M:ts frånvaro 

A. J. Wrangel. 
C. J. Stiemstedt. A. I. von Höpken. 

F. Wrede. Gab. von Seth. 

G. Boneauschiöld. 



1752 137 

39. Stockholm den 29 juni 1752. 

Regeringens resolution för staden Helsingfors att från 
Fredrikshamn få inhämta tjära mot lilla tullens erläg- 
gande vid inkommandet. 

Kongl. M:t har vid öfvervägandet häraf befunnit, huru- 
ledes genom Kongl. rescriptet af d. 29 octobris nästl. ähr 
till K. M:ts Cammar och Commerde collegier blifvit tillåtit, 
at tiära emot Vs procent recognition må öfver ryska grän- 
tsen till de svenske städeme införas. Och emedan ena- 
handa omständigheter sig förete med den tiära, som siö- 
ledes ifrån Ryssland till de svenske städerne inkommer, 
ty har K. Mi i nåder velat törklahra, at densamma icke 
heller med högre afgifft vid inkommandet bör graveras, än 
enär den öfver gräntsen förd varder, hvilcket staden här- 
igenom till svar och vederbörande till underdånig effter- 
rättelse lemnat varder. Förblifvandes K. M:t den samma 
jemte berörde borgmästare med nåd och ynnest bevågen. 
Datum ut supra. 

Under Hans Kongl. M:ts 
vår allemådigste Konungs och Henes frånvaro 

A. I. Wrangel. A. I. von Höpken. 

Fabian Wrede. Gab. v. Seth. 

Gust Boneauschiöld. 



40. Stockholm den 27 juli 1752. 

Regeringens nekande svar på Helsingfors fullmäktiges, 
Henrik Pippings, anhållan att få uppbära vissa medel 
till inrättandet af ett spinnhus i staden. 

Kongl. M:t har vid detta ährendets öfvervägande af 
vederbörandes derom afgifne underdånige yttrande fömum- 



138 1753 

mit, det för mänge spinnhus redan äro i riket inrättade, 
samt at derigenom händt, det ^innhus fonden, som emel- 
lan desse månge spinnhus blifvit fördeld, är för hvart och 
ett vorden så ringa, at intetdera af dem åstadkommit den 
på syfftade nyttan. I betrachtande hvaraf samt de flere 
här vid varande omständigheter K. M:t håller betänckeligit 
till den i ofvannämde måtto giorde ansökningen at sam- 
tyckia, hvilket staden Helsingfors härigenom till svar lem- 
nat varder. Förblifvandes K. M:t i öfrigit den samma jemte 
berörde borgmästare med nåd och jmnest bevågen. Datum 
ut supra. 

Under Hans Kongl. Maijrts 
vår allemådigste Konungs och Herres frånvaro 

H. Cedercreutz. A. I. v. Höpken. 

Fabian Wrede. Gab. von Seth. 

Qust Boneauschiöld. 



41. Helsingfors den 28 november 1753. 

LandshOfding O. Gyllenborg meddelar magistraten stads- 
ämbetsmännens nya förbättrade lönevillkor. 

Ädel och Högachtad Herr Borgmästare så ock 
Högvälachtade Herrar Rådmänn. 

Uppå Magistratens skrifvelse til mig af den 18 näst- 
vekne april har jag til välment svar lämna skolat, at som 
sysslorne för Magistraten, sedan fästnings arbetet här å 
orten företogs, blifvit anseenligen ökte och dyrheten äfven, 
på hvad til dagelig nödtorft behöfves, numera, emot de 
förre tider, allmänneligen tiltagit, så finner jag, i grund af 
K. M:ts d. 6 junii föri. åhr gifvit nådigste resol. och H. M:ts 
samma dag hit aflåtne allemådigste skrifvelse, för min del 



1753 139 

skiäligt, at först borgmästarelönen af stadsens enskildte 
medel nu förökes til siuhundrade daler silfvermynt och 
sedan kämners precsidis-lön til tvåhundrade daler silfver- 
mynt samt vidare de fyra på staten förut bestådde och til 
någon del indelte öfrige rädmäns-löneme til etthundrade 
fembtijo daler silfvermjmt för hvar, såsom ock at de i fiohl 
antagne tvenne rådmänn mage niuta årlig lön tvåhundrade 
daler silfvermynt hvarthera, så vida the ej hafva indelning, 
jämväl at rådstufvu notarien får etthundradefembtijo daler 
silfvermynt årligen, enligt mit bref til Magistraten under 
den 16 nästledne junii. Och emedan angelägit är, at någon 
skickelig stads fiscal må härstädes finnas, ty lärer äfven 
honom i årlig lön komma at anslås etthundrade daler s:mt, 
och ville Magistraten med första til samma sysslas besätt- 
jande ingifva hos mig behörigt förslag. Dock bör vid 
lönemas förökande i omtalte måtto, samt då öfver den 
gamla staten nu flere löner blifva bestådde, noga i ackt- 
tagas, at detta sker af sådane stadsens enskildte medel, 
som til aflöning äro anslagne, samt at siuhundrade daler 
silfvermynt årligen af dem först tagas til publiqve byggna- 
der; och skulle öfverskåttet då ej altid räcka til aflöningen, 
på sätt som ofvan förmält är, så kommer bristen at stadna 
proportionaliter för hvar och en, på det de medel, som 
årligen böra läggas af til allmänne byggnader och repara- 
tioner, mage hållas oförryckte och borgerskapet således 
slippa undergå taxeringar til omtalte behof. Jag är 

Magistratens tjänstberedvillige tjänare 

Gust. Gyllenborg. 
S. Stichsus. Jean Friedrich Pagander. 

Helsingfors 
Lands cancellie 
d. 28 nov. 1753. 



140 1755 

42. Stockholm den 13 mars 1755. 

Adolf Fredrik bifaller till ett af landshöfdingen uppgjordt 
»project til en instruction för den ständige brand- 
väckt", som skall inrättas i Helsingfors. 

Adolph Friedrich med Guds nåde Sveriges, Göthes 
och Vändes Konung etc. etc. etc, arfvinge till Norrige 
samt hertig til Schlessvig Hollstein etc. etc. etc. Vår ynnest 
och nådiga benägenhet med Gud alsmägtig Troman och 
Landshöfding samt Riddare af Vår Nordstiärne orden. Vij 
hafva i nåder låtit Oss föredragas Eder underdånige skrif- 
velse af den 13 junii sidstföriedit åhr jämte det tillika in- 
sände projectet til en instruction för den ständige brand- 
vackt, som i staden Helsingfors nu kommer at inrättas, och 
som Vij funnit godt at til alla delar gilla samme project, 
undantagande at i den meningen uti 5 §: beträdes någon 
bära värja, som ej dertil är berättigad, är följande tillägg- 
ning giord: som effter Kongl. förordningen af den 19 octo- 
ber 1719 icke är dertil berättigad, så varder samme instruc- 
tion Eder til behörig effterrättelse och värckställighet härhos 
återsänd. Derjämte hafva Vij äfven samtyckt til Eder under- 
dånige föreställning, at alla slagsmål, som ske på torg och 
gator där i staden, mage, likasom enligt 1733 års Kongl. 
förordning här i Stockholm skier, vid slottsrätten uptagas 
och afgiöras, hvaruti commendanten kommer at vara bisitt- 
jare med tvänne officerare och trenne af stadsens leda- 
möter, samt stadssecreteraren at föra protocollet. Och eme- 
dan thetta med åtskilligt annat i instructionen rörer den 
där i Helsingfors liggande garnizonen, ty anbefalle Vij nu 
general-majoren och commendeuren af Vår Svärds orden 
Aminoff at sådant vederbörande officerare til deras under- 
dåniga effterrättelse förständiga, och på det de härom mage 



_r75j5 141 

blifva omständeligen underrättade, bafven I bemälte general 
major en afskrifft af förenämde instruktion at tilställa; hvar- 
med Vij befalle Eder Gud alsmägtig nådeligen. Stockholm 
i rådkammaren d. 13 martii 1755. 

Adolph Fredrich. 

Sam. Ehrenlund. 



43. Stockholm den 13 mars 1755. 

Instruktion, kuarefter brandvakten i Helsingfors stad sig 
rätta bör. 

På det en ordning vid brandvackten må blifva hållen, 
så åligger: 

1. brand officeraren hvar afton preecise klåckan nio 
jämte sex man väckt infinna sig uti det här vid torget 
belägne gamla stadsens corps de garde, och afdelas tå fyra 
man, at på punden kl. tije af marchera 2:ne i södra och 
västra samt 2:ne i norra och östra qvarteren, som böra 
långsamt och tydeligen utropa hvad klåckan är slagen 
samt tillägga: Guds härliga, milda och mägtiga hand bevare 
vår stad för eld och brand, samt hvad vinden blås. Af 
thenne väckt bör en vara försedd med en skramla i bältet 
och en sax samt then andre med et läder ämbare och yxa 
samt om vintertiden, tå mörckt är, äfven hafva en liten 
lyckta, och komma the med ropande, som sagt är, hvar 
timmas klåckeslag at uthålla och continuera hela natten 
igenom ifrån kl. 10 om aftonen in til och med kl. 6 om mor- 
gonen uti odober, november, december, januarii, februarii, 
martii och april månader; men uti maji, junii, julii, augusti 
och september månader ropas ifrån kl. 10 om aftonen in 
til och med kl. 4 om morgonen. Brand officeraren har 



142 1755 

at hålla ricktig journal öfver alt hvad sig hvarje natt til- 
drager. 

2. Tilkommer brandvackten under berörde tid gran- 
neligen tilse, hvar någon vådeld kunde upkomma eller ä 
färde vara, eller ock sot brinna, och tå then sådant varse 
blifver, bör then genast tilsäga klåckringame at utan rin- 
gaste drögsmål genom klämtning af tvänne slag gifva elden 
tilkiänna samt genast icke allenast med klappande på 
luckor och dörrar samt portar tilsäga the närmaste i gran- 
skåpet, utan ock låta hög- eller närmaste gamizonsvackten 
få veta, at utan uppehåld låta slå på larmtrumman, hvilcket 
äfven stadsens trumslagare bör vid slike händelser giöra. 
Och på thet intet hinder må skie at komma til sprutan, 
så bör 

3. uti brandvackten ständigt hänga och vara en eller 
tvänne nycklar til spruthuset, som altid bör vara til hands, 
och så snart vådeld händer, åligger åtta man af brand- 
vackten med tilropad och anmodad hielp af gamizons 
vackten utbringa sprutan til sitt behörige ställe, at ther 
öfverlemnas til en tå ther närvarande brand- eller rot- 
mästare, then ther äger, utan intrång af någon annan, 
öfver sprutan föra direction jämte the närvarande magistrats 
personer, hvarpå the afdelte fyra man väckt åter therifrån 
af marchera och med klåckslagets ropande continuera. 
Och tå elden släckt blifvit samt trumlingen och klåckring- 
ningen afstadnat, ropar brandvackten högt: Gud vart ähra, 
elden är släckt, hvarpå sprutan bör af brandvackten til 
spruthuset tilbaka föras och sprutmästaren tilställas. 

4. Eij må brandvackten gå in på någon krog, kiäl- 
lare och cafféhus at supa och dricka, vid straf at rida på 
trähästen första gången, men andra gången och vidare 
dömmas efter omständigheteme. Görer the thär något 
oväsende, angifva the sådant hos närmaste väckt, och vid 



1755 143 

redskapens aflefvererande berättas thet för brandvackts offi- 
ceraren, som bör slikt oskick gifva Magistraten vid handen. 

5. Likaledes bör ei heller emellan den 1 augusti och 
1 maji efter kl. nio och uti maji, junii och julii månader 
efter kl. 10 om aftonen löst folck slå sig fläckvis i sällskap 
tilsamman på gatan. Brytes häremot, åligger patrollen och 
brandvackten them at gripa samt i nästa väckt insättia. 

Beträdes tå någon bära värja, som efter Kongl. för- 
ordningen af den 19 october 1719 ei thertil är berättigad, 
plickte han första gången med åtta dagars fängelse och 
thessutan efter samma Kongl. förordning med femtio daler 
silfimts böter, eller i brist af botum med tijo par spö. 
Vare ock lag samma om them, som befinnas med andre 
til skada tjenlige gevähr och värcktyg, såsom pistoler, 
pufertar eller andre lön gevähr eller ock påkar med flera, 
jemnväl ock om dem, som gå förklädde och med masqver 
förtäckte ansickten. 

6. Enär slagsmål timar, skal brandvackten skramla, 
likaledes om någre hålla på at stiäla, bära misstänckte 
bördor eller them vil öfverfalla, men ei må the skramla 
hvarcken för eld eller andre orsakers skuld, vid straf at 
rida en timma på trähästen. 

7. När någon skramlar, förfoga the närmaste brand- 
vackter sig straxt dit samt de ordinarie vackter och patrol- 
ler at stilla slagsmål, fasthålla tiufven och föra the brotts- 
lige i arrest. 

8. Och emedan brandvackten, som til stadsens vård 
antagen och som en ständig corps ansedd är samt med 
andre påster och vackter efter krigs articlame et lika hägn 
och beskydd niuter, så skal then ock uti thet, som theras 
tjenst rörer, derefter ansees och följackteligen, om någon 
af them stöld begår, then tid han giör väckt, efter krigs 
articlame dömmas i slottsrätt. 



144 1755 

9. Om brandvackten med hugg och slag eller skiälls- 
ord skulle blifva öfverfallen, bör gamizons vackten tå straxt 
och sielfmant komma then til hielp och giöra gemensamt 
motvärn, och dömmes theröfver i slotts rätt efter krigs- och 
siö-articlame, lika som brottet hade skiedt emot en annan 
Kongl. väckt, likmätigt förordningen af den 9 martii 1733, 
och gälle vid slikt tilfäUe vacktens egit vittne efter XVII 
cap. 11 § R. Be. 

10. Angriper brandvackten någon med hugg, slag, 
skiälsord eller oanständigt tiltal utan fog, bote tredubbelt 
högre än efter allmänna lagen, eller plickte med kroppen 
efter straf ordningen. 

11. Likaledes böra ock patroller och brandvackten, 
tå the råkas, bemöta hvarannan med höflighet, och at 
hvarcken then ena eller then andra tilfogar then sedige 
och them, som i sine rätta ärender stadde äro, något hin- 
der, fast mindre them i ord och giäming förolämpa. 

12. Brandvackten skal se sig noga före at icke vid 
skramlande i oträngda mål skräma the kiörandes hästar til 
skenande. Den, som domaren häruti finner brotslig, bote 
efter lag och ersatte skadan, om någon theraf timan 

13. Kommer ock brandvackts officerame efter om- 
ständigheteme för sine begångne förseelser at dömmas uti 
slotts rätt. 

Sluteligen åligger brandvackten, at hörsamma hvad 
Magistraten och theras officerare them på embetes vägnar 
anbefalla, vid thet straf, som lag förmår. 

För mindre brott må borgmästaren, eller then hans 
syssla förrättar, låta brandvackten afstrafa extra judicialiter, 
men de större, som på kroppsplickt eller penninge böter 
ankomma, ransakas och afdömmes af slotts rätt, efter an- 
gifvande hos Konungens befallningshafvande. 

Nu emedan det länder Oss til nådigt välbehag, at 



1755 145 

landsböfdingen och de öfrige vederbörande uti en sä an- 
gelägen och nyttig del varit sorgfällige om Helsingfors 
stads vård och bästa, hvilcket Vij i nåder äro benägne at 
i alla mål befrämja, ty vele Vij härmed och i kraft af detta 
Vårt öppne bref i nåder til alla delar hafva gillat och stad- 
fflstadt denne för brandvackten i Helsingfors stad författade 
instruction, hvilcken framgent hädanefter af alla veder- 
börande noga och obrottsligen efteriefvas och handhafvas 
bör. Det alla, som vederbör, hafve sig hörsammeligen at 
efterrätta. Til yttermera visso hafve Vij detta med egen 
hand underskrifvit och med Vårt Kongl. sigill bekräfta 
låtit. Stockholm i Rådkammaren d. 13 martii 1755. 

Adolph Friedrich. 
L S. 

Sam. Ehrenlund. 



44. Odaterad skrifvelse af år 1755. 

Borgerskapet i Helsingfors anhåller genom rådmannen 
Nils Burtz om ytterligare 10 frihetsår för staden, om 
byggnadshjälp, om monopol å ett brygghus, om tull- 
bevakning på Sveaborg, om lättnad i inkvarteringen, 
om tillsättande af en ständig kommendant o. s. v. 

Stormächtigste AUemådigste Konung. 

At inför E. K. M:tt Helsingfors stads Magistrat och 
borgerskap nu åter får deras åliggande i underdånighet 
andraga, det erkienner med djupaste vördnad Magistraten 
och borgerskapet för en så mycket ovärderiigare nåd och 
förmån, som staden i dess närvarande slätta och utarmade 
tillstånd har E. K. M:ts allemådigste hielp och milda Kongl. 
omvårdnad högst af nöden. 

10 



146 1755 

Den oförlikneliga hamn, som Helsingfors stad äger, 
och deraf flytande beqvämlighet för handel och sjöfart 
har vähl jemte andre skiähl och orsaker bevekt framfame 
glorvyrdigste Konungar denne stad med stapel rättighet 
och flere förmåner i nåder hugna, under hvilkas åtniutande 
jemväl stadsens borgerskap uti fredslugnet sig någorlunda 
förkofrat, i synnerhet så länge skogame deromkring gåfvo 
ämnen till export vahror, hvilka varit och äro det fömemsta 
och nästan endaste stöd för denne stads utrikes handel, 
emedan dels bergsbrukens aflägsenhet, dels borgerskapets 
mindre förmögenhet at giöra förtager nekar staden at få 
dertill nyttia deras tillverckningar till någon qvantitet. 

Men sedan den lilla förmögenhet borgerskapet i så 
måtto kunnat vinna blifvit et rof åt fienden under 2:ne 
olyckelige krig, sedan de handlande tidt och ofta lidit odrä- 
geliga siöskador, och sedan skogarne blifvit så medtagne, 
at deras ringa afvel icke vill till utskieppning förslå (varande 
de längre upp i landet befintel. och nu till et omåtteligit 
svedjande upoffrade skogar onyttige, så länge farleden emel- 
lan de stora insiöarne och saltsiön vid Helsingfors icke är 
öpnad), och sedan staden genom dess iråkade lägervall och 
minskning i utrikes handelen äfven måst känna förtust i 
den inrikes, i anseende till bristen på landtmanna och 
ätande vahrors tillförsel, hvartill denne staden dess utom 
såsom belägen på en udde ute i hafvet och således skild 
ifrån en nära communication med inre landet äger mindre 
fördelachtig belägenhet, och hvarföre landtmannen genom 
underpris på salt och toback m. m. nödvändigt måste dit- 
låckas, sedan borgerskapet dels eij haft förtager, dels ock, 
om de kunnat få, icke vågat begynna några kåstsamma 
och för det allmänna nyttige fabriqve-inrättningar i en för 
fiendtlige inbrått så öppen ort (hvilken fruchtan likväl nu 
mera igenom E. K. M:ts nådigste ömhet medelst fästnin- 



1755 147 

games anläggande i det masta försvunnit), sedan borger- 
skapet uti deras trånga trä koijor blifvit i deras rörelse 
ännu mer trängde och hindrade af en svår inqvartering 
till mänga tusende d. s:mt åhrligen, sedan staden genom 
den marek som fästningsvärken borttagit förlorat 496 d. 
20 öre s:mt åhrlig ränta och åtskillige af det smärre borger- 
skapet sitt deraf hämtande uppehälle samt borgerskapet 
med en odrägelig och i en så liten stad ovanlig skiutsning 
betungade, till förtigande af de dryga skatter och utskylder 
som staden nu måste till E. K. M:ts och cronan utgiöra, 
och ändteligen sedan stadsens handlande borgerskap måst 
se de fördelachtigaste och största lefverantzeme till crono 
magaslneme gå sig utur händerne samt andre städers och 
landets invånare och främmande tränga sig i deras bor- 
gerliga nähring och rättigheter, så har af alla dessa olyckor 
och tryckande svårigheter eij annat kunnat hända än at 
borgerskapet, som nu är tämmeligen talrikt emot förra tider, 
måste befinna sig och ständigt förblifva uti ett utblottat 
och uselt tillstånd, hvarutinnan de hvarcken kunna vara 
E, K. M:t och riket, det omkringliggande landet eller sig 
sielfva till det gagn och den nytta, som ändamålet värke- 
ligen kräfver. 

Med underdånigste vördnad och tacksäijelse erkänner 
Magistraten och borgerskapet den nådigste omvårdnad E. 
K. M:t täckts draga för landets försvar medelst de anlagde 
fästningsvärken, och till hvilkas skyndesamma fullbordan 
staden fördristar sig underdånigst anhålla om tillräckelige 
medels anslående i anseende till både landets och stadens 
deraf säkert förmodade hägn och beskydd samt den up- 
muntran och stadga näringame å båda ställen deraf ge- 
mensamt synes hafva at vänta. 

Borgerskapet håller i underdånighet före, at denne 
ansenliga fästning och dess gamizon samt därstädes desti- 



148 1755 

nerade flåtta kräfver med skiäl en stad, hvars borgerskap 
är förmöget och förmår både i freds och i synnerhet krigs- 
tider gå fästningen och flåttan med hvarjehanda förnöden- 
heter till hända, hvilka där måste vara och blifva så myc- 
ket flere och större som Sveaborgs fästning är en place 
d'armes och skall inrymma största dehlen af finska arméns 
förnödenheter. 

Uti denne underdåniga tancka har borgerskapet blifvit 
än mera styrckt utaf de privilegier, som för Landscrona nya 
stads invånare uti samma höga afsicht i nåder blifvit ut- 
färdade. 

E. K. M:t täcktes utaf föregående i nåder pröfva, at 
Helsingfors stad till dess upkomst äskar en lika nådig om- 
vårdnad, så framt den någonsin skall kunna upresa sig 
utur dess vanmackt och bli för E. K. M:tt och riket så 
nyttig, som et så vichtigt och angelägit ändamåhl som 
försvars värkets understöd af den samma kräfver. 

E. K. M:t lärer och allemådigst täckas afse, at en 
gammal stad som Helsingfors synes vara lika svår at för- 
bättra som en aldeles ny at uprätta, då dess hus, som alla 
äro af trä, måste ombyggas och giöras vahrachtigare eller 
af sten och tompteme efter den nya planen ändras, samt 
då dess borgerskap och invånare äro fattige och stadde 
utom tillfälle till förkofring, med mindre de genom hvarje- 
handa förmåner och friheter hielpas under armame och de 
nu till stoppade kiäUor till en fördelachtig utrikes handel 
öpnas, hvarigenom äfven capitalister kunde till buhrskaps 
vinnande dit lackas, och således staden uti handel, rörelse 
och förmögenhet tilltaga. 

Allemådigste Konung! Uppå sådane grunder fördristar 
sig borgerskapet om följande förmåner, fri- och rättigheter 
underdånigst anhålla uti den undersåtel. underdåniga till- 
försicht, at E. K. M:tt lärer dertill, såsom de endaste och 



1755 149 

tillika sakraste hielpe medel till stadens upkomst, dess aller- 
nådigste bifall lemna, nembl. 

1. 
Anhåller Magistraten och borgerskapet i underdånig- 
het, at staden i nåder må förunnas till dess uphielpande 
10 frihets åhr för alla cronoutlagor. 

2. 
Anhålles underdånigst, at thet af herr öfversten och 
riddaren Ehrensvärd utgifne projed, angående ny indelning 
till gator och qvarter, måtte i nåder approberas och sta- 
dens invånare i nåder understödjas med någon byggnads 
hielp till grundmur, kalck och takresning utan ersättning, 
samt at the tompter och hus, som igenom thenne rubbning 
invåname frångå eller eljest till fästnings byggnaden kom- 
mer at intagas, må till deras fulla värde ersättas, hvarjemte 
lika underdånigt anhålles, att E. K. M:tt täcktes i nåder 
med cronans kåstnad denne gång låta de i staden nu för- 
fallne publiqve byggnader af sten å nyo upbyggas. 

3. 
Emedan en dehl af stadsens förmögnare borgerskap 
med nog dryg kåstnad nu låtit upbygga et brygghus af 
sten, till at therigenom foumera garnizon och arbets man- 
skapet både i staden och på Sveaborg samt the flere ther- 
ikring anlagde fästningsvärken, så hemställes E. K. M:t i un- 
derdånighet, om icke bemälte brygghus-intressenter kunde 
beviljas den förmån at, utan intrång af andre, få allena 
brygga och hålla dricka till sahlu både i staden och å nyss 
nemde fästnings värk, så länge the kunna hålla thet godt 
och tillräckeligit, samt at alle andra vid vahrans förlust 
samma förmån må förbindas. 



150 1755 

4. 
Hemställes i underdånighet, om icke till förökande af 
cronans och stadsens inkomster samt till förekommande af 
hvarjehanda underslef och lurendrägerier, hvartill därstädes 
tillfälle kunde gifvas, behörig tulltäkt och bevakning på 
fästningen Sveaborg må inrättas. 

5. 
Anhåller Magistraten och borgerskapet underdånigst, 
thet E. K. M:tt täcktes allemådigst hädanefter befria staden 
för then härtills hafde starka inqvartering åtminstone tills 
vidare, och då staden kan komma i det tillstånd, at then 
utan mindre gravation än härtills skiedt kan tåla en sådan 
tunga, hälst allaredan tillräckelige hus och baraquer för 
cronans räckning blifvit i Helsingfors byggde, ther herrar 
officerare och manskapet kunna inqvarteras. 

6. 
Emedan staden och borgerskapet ganska mycket lider 
genom commendanters men i synnerhet place majorers 
ofta skiende ombyte, ty anhålles i underdånighet, at en 
ständig commendant, eller åtminstone en ständig place 
major, må i Helsingfors förordnas samt af K. M:tt och 
cronan niuta lön och inqvartering. 

7. 
Anhåller borgerskapet underdånigst, at de hädanefter, 
som hittils skiedt, icke må gå i mistning af lefverantzeme 
till crono magazineme i Finland, utan at alla sådane up- 
handlingar mage, på sätt som E. K. M:ts nådigste resolu- 
tion på städemes almänna besvär af den 12 april 1739 
föreskrifver, förrättas af riksens höglofl. ständers fästnings 
byggnads uphandlings deputation in loco, hvilken l:o är 



1755 151 

förut van vid uphandlings giöromåbl, och 2:o har der- 
till all den tid och tillfälle som behöfves, sedan fästnings 
byggnads räckningame för den förflutne tiden nu mera 
blifvit afgiorde och för den löpande tiden nu pä färska giär- 
ningen veckotals kunna afgiöras. 

8. 
Äfvenväbl anhåller borgerskapet underdånigst för sig 
så vähl som för andre borgare, hvilka framdeles kunna sig 
i staden nedsätta, om den frihet at innom 3 åhr derefter 
få inrätta hvarjehanda slags manufadurier, fabriqver eller 
andre värk, äfven som i Landscrona, utan at någre privi- 
legia exclusiva skola ligga dem i vägen, och det tillika med 
sine barn och efterkommande få niuta manufadur och andre 
previlegier sig till godo, jemte det at de, som efter berörde 
3 åhrs förlopp vilja inrätta någre sådane värk, må för- 
unnas dertill lika tillstånd, som med alle öfrige rikets un- 
dersåtare skie plägar, och at de, som nedsätta sig innom 
de tre första åhren, mage få af manufadur fonden förskott 
till ylle och linne väfnads manufadurer emot behörig sä- 
kerhet. 

9. 

Som det är ostridigt, at flere städers eller kiöpingars 
anläggande kunna mycket bidraga till det vidsträckta fin- 
ska landets upodlande och till vinnande af mera tillförsel till 
staden af sådane vahror, som icke allena tiena at nyttias i 
staden, utan och kunna exporteras till andre orter, hvar- 
igenom handelen finge mera styrka och landtmannen äfven 
slippa at försumma sig och giöra kåstnad med sine vahrors 
framförslande ifrån aflägsne orter till staden, i synnerhet när 
sådane kiöpingar inrättas på de ställen, dit vahror siöledes 
med lätthet kunna transporteras, altså anhåller borgerska- 
pet i djupaste underdånighet at få så mycket mera anlägga 



152 1755 

en kiöping vid Turckhauta by, 3 mihl på denne sidan om 
Tavastehuus, som icke allena allmogen omkring hela Säx- 
mäki siön och de dermed sammanhängande vattnen kan 
med båtar komma till Turckhauta, utan och all liknelse är 
at med liten kåstnad giöra en canal emellan stora Peijene 
siön och berörde ort samt derifrån vidare ner till Helsinge 
åån, som de vid sidsta riksdag nödige fundne och för- 
modeligen sedan skiedde alvägningar på åar, siöar och 
strömmar lära utvisa. 

10. 
Sedan tobaks fabriqven här i Helsingfors nu mera 
vunnit det skick, at dess till värkning hädanefter på ryska 
orteme och flere städes förmodas äga samma afsättning 
som holländsk, anhålla de handlande eller interessenteme 
allerunderdånigst, at vid all här spunnen tobaks utförsel 
af tull cammaren återbekomma de utgifter, som vid tobaks 
blademes införande utifrån blifvit för lika stort qvantum 
blader erlagde, jemte praemium, på sätt som för andre 
manufactur verk betalas, till 15 procent af värdiet. 

11. 
Och som i anseende till de många nu mera emot 
förra vanligheten förefallande aeconomie måhl, härrörande 
af de inrättningar och anstalter som för den i guamizon 
och till fästnings byggnaden commenderade milicen skie 
måste, en politie borgmästare ju längre ju mer är nödig 
och oumgängelig, altså fördristar borgerskapet i under- 
dånighet anhålla at en sådan borgmästare må icke allenast 
staden i nåder beviljas utan och i afseende på stadens 
hädanefter förmodade tillväxt, hvarigenom E. K. M:ts och 
cronans inkomster blifva otvifvelachtigt rundeligare, der- 
jemte dess lön kunde af cronomedlen anslås, åtminstone 



1755 153 

in till dess stads cassan utan synnerlig klänning kunde 
med dess lön graveras. 

12. 
Som riksens höglofl. ständers banco inrättning i Stock- 
holm icke förer med sig den nytta och beqvämlighet för 
inväname i Finland som i Sverige, i anseende till dess 
vida aflägsenhet och dera! flytande svårighet och hinder i 
handelen, at i hast fä uplåna penningar till hvarjehanda 
förefallande bebof, så har Magistraten och borgerskapet i 
underdånighet hemställa skolat, om icke E. K. M:t skulle 
i nåder täckas finna för godt, thet en någoriunda tillräckelig 
banqve för Finland i Helsingfors, såsom den säkraste ort i 
anseende till fästnings värken, kunde inrättas, under Stock- 
holmske banqvens inseende. 

13. 
Äfven så underställes i underdånighet E. K. M:ts 
allemådigste godtfinnande, om icke till de många fattigas 
vård och skiötsel et lazarett i Finland kunde inrättas och 
the i hela Finland ved Österbotn inflytande lazarets medel 
thertill anslås, som sedan at vissa personer eller förestån- 
dare kunde disponeras, hvilken inrättning Magistraten och 
boi^erskapet underdånigst anhåller måtte skie i Helsingfors, 
i anseende till den myckenhet folck där Ugga och siukna 
samt de många fäldtskiärer och läkare therå orten äro at 
tillgå, hvilka vid lazarettet kunde, jerate de flere, som ther 
till komma at antagas, giöra betjening och the oförfame 
tberigenom äfven hafva tillfälle at öfva sig vidare i läkare 
konsten. 

14. 

Anhåller Magistraten och borgerskapet i underdånig- 
het, at the staden beviljade tull- och accis-medel, hvaraf 



154 1755 

hälften för åhren 1745 och 1746 blifvit till E. K. M:tt och 
cronan såsom län öfverlemnade och ännu innestä, mätte 
i nåder till staden återbetalte blifva, 

15. 

Slutel. fördristar sig Borgerskapet underdånigst anhålla 
om E. K. M:ts nådigste utslag och villfarighet uti stadsens 
för detta ingifne underdåniga ansökningar, rörande ersätt- 
ning för de 496 d:r 20 öre s:mt årlig ränta och inkomst, 
som staden genom den till fästningsvärken borttagne mar- 
ken föriorat, samt angående tillökning i skiutslegan till 24 
öre mihlen för stadsens formän. 

Uti E. K. M:ts nådigste skiöte nedlägga i djupaste 
underdånighet Magistraten och borgerskapet desse deras 
underdånigste ansöknings måhl, hvilka borgerskapet så 
mycket mera i underdånighet förhoppas, at E. K. M:t lärer 
med nådigste ömhet och omvårdnad täckas anse och aller- 
nådigst afhielpa, som de äro de endaste medel till Helsing- 
fors stads uprättande utur dess förfallna tillstånd, och at 
skaffa den samma den styrcka och rörelse, hvarigenom en 
stor dehl af landet kunde till bättre häfd hielpas, dess rå 
ämnen förädlas, en nyttig och richtande utrikes handel i 
gång bringas, cronans inkomster af et tahlrikt och förmö- 
get borgerskap formeras och ändtel. riket af sädane bor- 
gare hafva nödig hielp och handräckning uti dess försvars 
värck. 

Framhäide med underdånigste zelé till dödsstunden 

Stormächtigste Allernådigste Konung 

Eders Kongl. Maijrts 

underdånigste och troplichtigste 

undersåtare 

Nils Burtz Larsson. 
Helsingfors stads fuUmfichtig. 



1756 155 

45. Stockholm den 17 juni 1756. 

Regeringen förklarar sig beträffande rätta forum för ett 
mål, som arrendatorerne af Helsingfors stads mjöl- 
kvarn väckt 

Till Landshöfdingen Grefve Gyllenborg. 

Adolph Friedrich p. Hos Oss hafva riksens ständer 
uti underdånig skrifvelse af den 26 sistledne mail anhållit, 
at som the besvär, hvilcka arrendatorerne af en Helsingfors 
stad donerad vatn miöhl qvam hos Eder theröfver anfördt, 
at Magistraten thersammastädes, sedan arrende åhren voro 
förbij, genom ofentelig audion låtit til then mästbiudande 
utbiuda samma qvam, skola röra sådant måhl, hvilket kom- 
mer under städemes enskijlta hushållnings måhl, med 
hvilka våra hofrätter, coUegier och befallningshafvande emot 
the städeme nådigst fömndte privilegier samt å theras 
besvär utfärdade resolutioners innehåll icke bör sig befatta, 
utan endast hörer till Magistratens fria disposition och för- 
ordnande, hvarföre ock the, som thermed eij åtnöijas, b.öra 
sine besvär theröfver hos Oss andraga, thet altså Vij i 
nåder taktes sätta thetta måhl i thet stånd thet var, innan 
vårt nådiga utslag af den 23 januarii föriedit åhr hämtinnan 
utföll, så at arrendatoreme mage, sedan the hos Magistraten 
sina skiähl uptedt och thess utslag theröfver fått, vända 
sig till Oss med sina underdånige besvär, om the sig ther- 
till befogade finna. Thet är förthenskuU härmed till Eder 
Vår nådiga befallning, at 1 vederbörande härom förständi- 
gar samt till behörig värckställighet befordrar, hvad riksens 
ständer i så måtto begärt. Vij befalle p. Stockholm i Råd- 
kammaren d. 17 junii 1756. 

Adolph Friedrich. 

Joh. Råfeldt. 



156 1756 



46. Stockholm den 9 september 1756. 

Adolf Fredriks resolution angående några förmåner för 
städerna Helsingfors och Lovisa. 

Som K. M:t vid nådigt öfvervägande af nödvändig- 
heten med stenhusbyggnaders anläggande i Helsingfors och 
Lovisa, sä för defensionen och handelen som skogames 
besparing, i nåder ansedt den af öfversten och riddaren 
Ehrensvärd till en början gjorde författningen vara mycket 
der till bidragande, i det tegelbruks anläggame sig för- 
bundit att till egit behof och för egen räkning bygga upp 
en sten för hvarje 10 tegel de få lefverera till cronan, och 
det utan någon hjelp, om byggnaden sker på deras landt 
ägendomar, men med understöd af cronan, om byggnaden 
sker i endera staden Helsingfors eller Lovisa, så har K. M:t 
i det senare fallet till detta ändamåls fullkomliga vinnande 
i nåder veladt låta förmåneme och vilckoren bestå uti föl- 
jande, nemligen att hvarje tomt icke bör blifva större än 
2,000 quadrat alnar, att städeme byggas effter stadfästade 
planer, att altid en våning i husen blir hvälfder, källarne 
inberäknade, att de tomter strax skola betalas, som cronan 
behöfver af stadsens gamla tomter, att de invånare och 
tegelbrukzägare, som bygga stenhus innom 4 år i Helsing- 
fors, få kalcken och taklagen af cronan och, om ägame 
behöfva, få låna dörrar, dörr- och fönsterkarmar af cronan 
på 4 år, till att då betalas effter fästningsbyggnadens medel- 
pris, men att de åter, som vilja bygga stenhus i Lovisa 
eller de yttersta husen i Helsingfors i facer, flanquer och 
courtiner, skola få grundvalen, kalcken, sparrame och 
taklagen af cronan till skäncks och det öfrige till låns 
på föromrörde sätt, hvilcket alt vederbörande till under- 
dånig efterrättelse länder. Och K. M:t förblifver borgerska- 



1756 157 

pet med ynnest och näde stedse välbevägen. Datum ut 
supra. 

Adolph Friedrich. 

C. F. Höpkcn. 



47. Stockholm den 20 november 1756. 

Adolf Fredriks resolution, innehållande svar d en af 
Helsingfors stads fullmäktige rådman Nils Burtz 
framställd anhållan om vissa fri- och rättigheter dt 
staden (se sid. 145). 

Kongl. M:t har berörde ansökning, sedan riksens stän- 
ders secrete utskotts underdåniga tancka deröfver inhäm- 
tad blifvit, sig föredraga låtit samt deraf förnummit detta 
borgerskaps torftiga tilstånd och ordsakeme dertil: at sko- 
game deromkring blifvit medtagne, som tillförene gifvit 
staden ämnen til export vahror och varit det förnämsta 
stöd för deras utrikes handel, emedan dels bergsbrukens 
aflägenhet, dels borgerskapets mindre förmögenhet at göra 
förtager hindrat staden at få dertil nyttia deras tillvärck- 
ningar til någon quantitet, at borgerskapets förrut samlade 
lilla förmögenhet blifvit et rof åt fienden under tvenne 
olyckelige krig, at de handlande tidt och ofta lidit odräge- 
liga siöskador och jämväl nyligen haft den olyckan at 
mista et skiepp med 5,000 tunnor salt och et partie spe- 
cerier och viner, at staden gienom utrikes handelens af- 
tagande äfven måst känna förlust i den inrikes, i anseende 
til bristen af landtmanna och ätande vahrors tillförsell, 
hvartil denne staden desutom såsom belägen på en udde 
ute i hafvet och således skild ifrån en nära communication 
med inre landet, hvilcken svårighet icke heller gienom 
durchfart är hielpter, äger mindre fördelachtig belägenhet, 



158 1756 

och hvarföre landtmannen nödvändigt måste gienom under- 
pris på salt och tobak ditlåckas, at borgerskapet uti deras 
trånga träkojor blifvit i deras rörelse ännu mer trängde 
och hindrade gienom en svår inqvartering, at borgerska- 
pets vahnmagt och utblottade tilstånd nekadt dem at kunna 
giöra sig rätt nytta af den rörelse, som fästningsbyggnaden 
och trouppames vistande där i landet i de senare åhren 
dem tilbudit och hvaraf således andre städers och landets 
invåhnare fått hämta masta fruchten, med mera. 

Sådan finnes detta borgerskapets nuvarande belägen- 
het, i det stället rikets försvar och säkerhet fordrar uti en 
fästning och ännu mera uti en place d*armes och där en 
galere escadre får sin station et både tahlrikt och förmögit 
borgerskap, som är i stånd at ved trängande tilfällen bi- 
springa desse försvarsvärck och däruti föriäggande troupper 
med hvarjehanda nödtorften 

Och som Helsingfors stad, både för fästningens säker- 
het så väl som til befrämjande af invåhnames egen för- 
mohn i framtiden samt de angelägne skogames besparing, 
kommer at byggas af sten och få en annan indelning än 
den nu hafver, och således denne staden kommer lika som 
å nyå at uprättas, hvilcket dett fattiga borgerskapet är för 
des medellöshet skull af sig sielf oförmögit at åstadkomma, 
så finnes så mycket mera angelägit och billigt, at borger- 
skapet blifver af K. M:t och cronan hulpit under armame 
och staden gienom eftergifter och nya rörelsers befrämjande 
i ståndsatt til at kunna upfylla det ändamål, som rikets i 
anseende till försvars värcken dermed förknippade säkerhet 
af dem samma äskar. 

Hvad altså l:o angår Helsingfors stads underdåniga 
ansökning, at den samma til des uphielpande tijo frihets 
åhr för alla crono utlagor mage förunnas, hvaröfver riks- 
dags fullmächtigen sedermera sig på det sättet förklarat, at 



1756 159 

de af K. M:t och cronan eftergifvande utlagor måtte efter 
förra vanligheten upbäras och stadscassan inflyta, men af 
staden til des gemensamma nytta fä disponeras, såsom til 
rådstugu, skola och tullhus, pack- och våghus jämte bro- 
ocb flere publique byggnader med mera, för hvilcka behof i 
annat fall de fattige invåname, i anseende til stads cassans 
ringa inkomst och medellösa tillstånd, kommo särskilt och 
öfver sin förmoga at taxeras, skolandes en sådan stadens 
torftighet nogsamt kunna deraf intagas, at den påbegynte 
scholshusbyggnaden af sten, sedan invåname låtit sig 
taxeras för hälften af des kåstnad, lickväl för penninge- 
löshet i stadens cassa och för borgerskapets oförmögenhet 
at med sammanskotter dertil vidare bidraga nu måste af- 
stanna, så finner K. M:t at staden derutinnan ej vidare kan 
villfaras, än at den ifrån 1757 dhrs början må i nåder på 
förenämde sätt beviljas åtta åhrs befrielse för bevillnings 
afgiften, tillvärcknings och minuterings aviserne; men 
hvad lön och betalningsafgiften angår, hvarföre staden ock 
sökt försköning, så kan ingen eftergift deruti beviljas emot 
1720 och 1723 åhrens reglementer samt 1739 åhrs Kongl. 
förordning, jämte mångfallige de förflutne riksdagar utfär- 
dade stadgar, hvilcka uttryckeligen fastställa, det den under 
ständernes contoirs förvaltning hörande och endast til rikets 
gälds afbetalande anslagne fonden icke bör, under hvad 
namn det vara må, til andre behof nyttias och användas 
eller någon minskning deruti til borgenäremes känning 
och afsaknad tillåtas. Och på det cronan af en sådan 
eftergift må kunna draga någon omedelbar nytta, så åligger 
staden at i göriigaste måtto anlägga de publique husen i 
sielfve fästningslinieme, så at de kunna til defenssion emot 
öfverrampling tiena. 

2. Aldenstund den af öfversten och riddaren Ehren- 
svärd projecterade planen til Helsingfors stad är approbe- 



160 1756 

rad, fördenskull vill K. M:t i nåder foga den anstalt, at 
Magistraten och borgerskapet med första til deras under- 
dåniga efterrättelse undfår en utförlig plan såväl på staden 
i allmenhet som på hvart och ett ställe i synnerhet, hvilcka 
det ena efter det andra komme at bebyggas af sten, och 
hvad de privata husen angår på sätt som K. M:t under 
d. 9 septembr. sidstledne förordnadt; men beträffande pu- 
blique byggnader, som nu alle äro af trä och mycket 
förfallne, så vill K. M:t, at, så snart karngatan är i värcket, 
staden må til dessa husen undfå tegel och alt det öfrige 
til skiäncks, som borgerskapet til den privata husbygg- 
naden får låna. 

Att villfara staden uti des i 2 § giorda underdåniga 
ansökning, angående ärsättning för tomteme och husen, 
som gienom den nya planen komma at rubbas, kan K. M:t 
icke vidare än at cronan må til fullo ärsätta de platser och 
hus, som hon sielf behöfver eller för fästningsbyggnadens 
skull komma at undangå; men vidkommande ombyten af 
tomter och gator, så emedan det allenast är en förvandling 
af ställen, som för stadens egen förmohn och nytta skull 
kommer at skie, ty pröfvar K. M:t för skäligt, at Magistra- 
ten bör sådant invånarene imellan jämka. 

3. Beträffande den i 3 § giorda anhållan, at brygg- 
hus interessenteme i Helsingfors, som med dryg lässnad 
skola anlagt ett brygghus af sten, mage allena, utan intrång 
af andra, få brygga och med dricka försee gamizonen och 
arbetsmanskapet både i staden och på Sveaborg samt de 
flere deromkring anlagde fästnings värck, så länge de kunne 
hålla det godt och tilräckeligit, samt at alle andre samma 
förmon måtte vid vahrans förlust förbindas, så bör härvid 
i achttagas hvad Kongl. förordningar i dy mål påbinda 
och stadga. 

4. Hvad tullbevakningen i Sveaborg vidkommer, vil 



1756 161 

K. M.i derom sig framdeles i nåder utlåta, nar riksens 
ständer deröfver afgifvit sin underdåniga tancka. 

5. Så snart tilräckelige casemer och pavilloner hun- 
nit för den i Helsingfors nödige gamizonen af cronan 
byggas, om hvilckas skyndesamma fullbordande K. M:t 
låter föranstalta, så vill K. M:t i nåder befria staden ifrån 
all inqvartering för den beständiga gamizonen; men imel- 
lertid kan borgerskapet eij mera framdeles än hittils en 
sådan inqvartering sig undandraga, då staden och landets 
såkerhet så kräfva skulle. 

6. Aldenstund riksens ständer vid denna riksdag för 
godt funnit, at alla förskotters meddelande til ylle- och linne- 
väfnads manufactur inrättningars anläggande nu komme 
at uphöra, fördenskull kunna dylika förskotter af manu- 
factur fonden för det antingen nu i Helsingfors varande 
eller hädaneffter sig där nedsättiande borgerskapet icke 
bestås; men hvad de sökte privilegiers ärhållande til hvarje- 
handa slags manufactur inrättningar vid kommer, så vil K. M:t 
staden derutinnan i möjeligaste måtto villfara, hälst K. M:t 
anseer en sådan frihet för aldeles oumgängelig, til vinnande 
af mera rörelse för detta borgerskap och stadens upkomst 

Hvad 7:e angår stadens underdåniga ansökning at få 
anlägga en kiöping vid Turckhauta by, 3 mil på denna 
sidan om Tavastehus, så emedan ännu felar behörig under- 
sökning om de vatudrag, som dervid kunne tiena til är- 
hållande af communicationer invåname imellan, och eij 
heller landets geographiska afmätning ännu blifvit fullbor- 
dad, hvilcket alt K. M:t anseer för de hufvudsakligaste om- 
ständigheter, som böra tiHörlåteligen utröras, innan något 
angående kiöpingars inrättning för den ena eller andra 
staden kan med trygghet fastställas, ty finner K. M:t sig 
nu förrut, och innan sådant föregått, icke kunna öfver detta 
ansökningsmål vidare yttra. 

11 



162 1756 

8. Anhåller väl staden i underdånighet at, vid all 
därstädes spunnen tobaks utförsell till Ryssland och flere 
oiter, af tuUcammaren återbekomma de u^fter, som vid 
tobaksblademes införande utifrån blifvit för lika stort quan- 
tum blader erlagde, jämte 15 procents exportations prsmier 
för all den spunnen tobak, som til utrikes orter af sättes; 
men som alla utifrån inkommande tobaks blader äro til 
den ändan med afgifter belagde, på det inrikes plantageme 
måtte vinna destå bättre afsättning på sina blader och 
desamma efter hand förkofras, at man må undvika inför- 
skrifva denna vahra utifrån, som framdeles til nödigt behof 
inom riket kan vinnas, så kan K. Mit, särdeles så länge 
icke någon brist på spunnen tobaks afsättiande för Hel- 
singfors stad inom riket lärer gifvas, nu icke heller lämna 
denna stad några särskilta förmohners åtniutande, utan 
pröfvar bäst, at borgerskapet därstädes må ställa sig, hvad 
i allmenhet detta ämne rörande blifvit stadgadt, til behörig 
effterrättelse. 

9. I anseende till de många nu emot förra vanlig- 
heten i bemälte stad förefallande oeconomie måhl, och 
hvilcka härröra eij allena af de nya inrättningar til stadens 
enskilte behof, medelst ändring i stadens indelning til 
gatur och tomter och stenhusbyggnad med mera, utan 
ock af de anstalter, som för den i gamizonen och til fäst- 
ningsbyggnaden commenderade militien skie måste, pröf- 
var K. M:t, at en politie borgmästare i bemälte stad är ju 
längre ju mehr nödig och oumgängelig at antagas; i an- 
seende hvartil K. M:t är benägen denne underdåniga ansök- 
ning i nåder at bevilja, dock på det sättet, at staden må 
om en sådan borgmästares aflönande, utan cronans gra- 
vation, sielf besörja. 

10. Hvad stadens underdåniga ansökning om en 
banques inrättande i Helsingfors vidkommer, så ehuru 



1756 163 

K. Mit finner, att en sådan inrättning kunde bidraga til 
handels och närings rörelsers ökande för inväname i Fin- 
land, dock lickväl och i anseende däruppä, at banquens 
trefnad och bestånd beror på en förenad styrka, hvilcken 
igienom des fördelande i sådane smärre banquer försvagas, 
såsom förfarenheten i förledit seculo nogsamt visat, til för- 
tigande af de skiäl och omständigheter, som röra banquens 
hemligheter, kan K. M:t icke pröfva en sådan banque's 
anlä^ande vara för riket i allmenhet nyttigt eller staden 
kunna i denna ansökning vilHaras. 

11. Huru och på hvad sätt Helsingfors stad må 
vinna den begiärta lazarettsinrättningen, deröfver vil K. M:t, 
när riksens ständer i detta mål afgifvit deras underdåniga 
tanke, sig framdeles i nåder utlåta. 

Hvad sidst och 12:e beträffar merbemälte borgerskaps 
underdåniga anhållan om nådigt utslag och villfarighet uti 
stadens för detta ingifne underdånige ansökningar, rörande 
ärsattning för de fyrahundrade nijetijo sex dahler 20 öre 
silfvermynt åhrlig ränta och inkomst, som staden igienom 
den til fästningsvärcken borttagne marken skall förlorat, så 
emedan det är angelägit och billigt, at cronan til staden 
ärsätter all den förlust, som den samme gienom den för- 
lorade mareken lidit, eller af den marek, som cronan fram- 
deles kunde af staden behöfva, ty låter K. M:t des nådiga 
befallning til riksens ständers upphandlings deputation i 
Helsingfors afgå, at derom med staden liquidera och den- 
samma för des skiäliga fordringar fömöya, sedan lickväl 
bemälte deputation förrut med des underdåniga utlåtande 
om detta mål til K. M:t inkommit, hvilcket alt vederbörande 
til underdånig effterrättelse länder. Förblifvandes K. M:t i 
öfrigt honom Nils Burtz med Kongl. nåd och ynnest väl- 
bevågen. Datum ut supra. 

Adolph Friedrich. 

Carl Amell. 



164 1757 



48. Stockholm den 5 mars 1757. 

Kongl. Krigs-kollegium beviljar någon lättnad för inkvar- 
teringen i Helsingfors att en skrifvelse ttll landshöf- 
dingen Hans Henrich Boije. 

Välborne Herr Landshöfdinge och Riddare af Kongl. 
Svärds orden Hans Henrich Boije. Genom nådig skrifvelse 
af den 21 sidstl. januarii har H. K. M:tt i nåder förständi- 
gat Kongl. collegium, att H. K. M:tt icke kunnat i nåder 
bifalla til then af Helsingfors stads riksdags fullmägtig sökte 
befrielse för borgerskapet från gamizons inqvarteringen 
therstädes, emedan then åberopade Kongl. resolutionen af 
d. 20 novembrr 1756 icke annat innehåller, än at, enär 
tilräckelige casemer och pavilloner för gamizonen hunnit 
blifva färdige, skulle Helsingfors stad från all inqvartering 
af then ständige gamizonen befrias, men at borgerskapet 
emedlertid icke kan undandraga sig en sådan inqvartering, 
som landets och stadens säkerhet kräfver. Dock på thet 
staden, såsom möijeligheten och tilgången på medel kan 
tillåta, må vinna någon lindring i inqvarterings tungan och 
framdeles, tå byggnaden af de ständige baraqveme af stan 
kommit til värckställighet, fullkommeligen til godo niuta 
K. M:ts hOgberOrde nådige resolution, är Kongl. coUegii 
välmenta begäran, at Herr Landshöfdingen i nästa års stats 
förslag reqvirerar, hvad som erfordras til i stånd sättande 
af the baraqver, hvilcka äro aflefvererade på slotts stat och 
således böra af slotts stats medlen underhållas. Kongl. 



1757 165 

coUegium befaller Herr LandshOfdingen och Riddaren Gud 
alsmägtig. Stockholm den 5 martii 1757. 

På Kongl. M:ts och riksens Krigscollegli väg:r 

A. R. Wrangel. B. Virgin. 

M. A. von Kothen. Wadenstiema. 

L S. 
Carl Wallendahl. 

Vidi 
Joh. Alopsus. 



48. Stockholm den 4 november 1757. 

Adolf Fredriks förordnande genom landshöfding Norden- 
skjöld angående de till staden donerade hemmanens 
disposition. 

Adolph Friedrich p. p. p. Vår ynnest p. p. Sedan 
Vij inhämtat Vårt och riksens Kammar collegier under- 
dåniga utlåtelse af d. 27 nästl. april Ofver Eder företrädares 
i embetet, framledne landshöfdingens och riddarens af Vår 
Nordstiäme orden grefve Gyllenborgs, giorde underdåniga 
förfrågan, huruvida landshöfdingen må hafva vård och 
tilsyn om sådane hemman, som städeme där i länet blifvit 
donerade, med hvad mera härvid anfört blifvit, rörande i 
synnerhet Magistratens i Helsingfors rättighet at fritt få 
disponera om åboers af och tilsättiande på någre denne 
stad donerade hemman, hvilket bemälte landshöfdinge vid 
ett särskilt tilfälle, då åboeme på Nybondas och Reimers 
hemman, belägne % mil i^^n Helsingfors, af Magistraten 
blifvit afsatte. Magistraten förehållit och sedan vidare sökt 
den samma at bestrida, hafva Vij i nåder detta mål til öfver- 
vägande förehaft. Och emedan af Helsingfors stads dona* 



166 1757 

tions bref af den 3 augusti 1569, d. 30 augusti 1576, d 30 
januarii 1594, den 2 october 1639 och den 8 november 1650 
det befinnes, att Sveriges forna konungar til bem:te stads 
utrymme, muhlbete, fiske och andra nOdtorfter, fOrlänt vissa 
cronohemman, hvaribland afven äfvanbemalte uti Åggelby 
och Tali byar belägne hemman flro inbegrepne, hvilcka 
staden hade at niuta, bruka och behälla, qvitte och frie fOr 
alla deraf gående vissa och ovissa utlagor til evärdelig egen- 
dom, undantagandes kyrcko tienden och alla extra ordinarie 
contributioner, som blifvit K. M:t och cronan förbehällne, 
hvarförutan Konung Cari XI d. 29 decembris 1693 jemvfll 
i nåder resolverat, at Magistraten i Helsingfors ålåge de 
til staden donerade hemman i bastå måtto cultivera och 
snarare förbättra än låta dem förvarras. Fördenskull och 
i betrachtande så val haraf som och i grund af Kongl. 
brefvet af den 18 februari 1747 til Vår och riksens Svea 
hofrätt, hvilcket förmår, det Consistorium Academicum i 
Upsala ägde frihet, i anledning af dess privilegier såsom 
et oeconomicum, at af och tilsättia åboer på de Academin 
donerade hemman m. m., finna Vij i nåder, at städeme 
böra på enahanda sätt consideras^ och at de således med 
åboernes af och tUsättUmde å de dem donerade hemman 
mage ha/va sielfva efter lag och omständigheter at för- 
fara, samt at I följackteligen med dispositionen öfver slike 
hemman eller de dera varande åboers antagande och skil- 
jande ei må hafva något at skafa, halst städeme dymedelst 
uti deras inrättningar, emot privilegieme och de sedermera 
undfångne försäkringar och resolutioner, skulle blifva för- 
fördelade, dock at I, til följe af Kongl. brefvet under den 
9 junii 1735, theröfver äger hafva tilsyn, at Magistrateme 
eij afhysa eller ödelämna de städeme donerade hemman, 
samt at de åriigen til cronan u^öra de utskylder, hvilcka 
enligt privilegiema för slike hemman böra erläggas, hvilcket 



1759 167 

aH Eder fOrdenskuU hinned tU efterrtttelse i nåder til- 
kanna gifves. Och XTij befalla p. p. Stockholm i Räd- 
kammaren d. 4 november 1757. 

Adolph Friedrich. 

Cari Araell. 



50. Stockholm den 1 mars 17S9. 

Resolutlon angående Instruktionen för Helsingfors stads 
auktionskammare. 

Hos Kongl. M:t hafver landshOfdingen och riddaren 
af K« Mrts Sverds orden Anders Johan Nordenskjöld uti 
underdånig skrifvelse af d. 5 sept 1757 i underdånighet 
anmält, huru som, sedan auctioneme vid den i Helsingfors 
stad inrattade auctions-cammaren, i anseende till den der- 
stades varande myckna rörelsen, börjat mer an tillfOrene 
Okas, angelagenheten fordrar, det bemalte auctions-cam- 
mare med instruction och ordning må varda försedd, i 
anseende hvartill han med Magistraten öfverlagt och öfver- 
enskommit om en sådan instruction och ordning, som den 
har nedanföre ord ifrån ord finnes intagen. 

Instruktion och ordning hvarefter auctions- 
och adresse-kammaren uti Helsingfors stapelstad 
hädanefter har sig att rätta. 

AUdenstund K. M:t genom 10 § uti 1680 och 35 § i 
1723 årens resolution på stademes allmänna underdåniga 
besvär behagat, i anseende till invånarenas större beqväm- 
lighet vid hus och gårdars samt lösörens försälljande, 
allemådigst förklara och tillåta, att uti alla städer, therest 
thet sig gjöra låter, auctions-kammare må inrättas, igenom 



168 1759 

hvillka jämväl alla varor, som blifva utexeqverade, kunna 
pä bästa sättet föryttras och till redbara medel vändas, för- 
denskulld och ej mindre till befordran häraf, än att äfven 
all ting ordenteligen måtte tillgå, varder till denna stads 
auctions-adresse-kammares efterrättelse nedanstående in- 
struction och ordning författad, hvillken K. M:ts allemå- 
digste approbation och stadfästelse till stadens och auctions- 
värckets så mycket större säkerhet kommer i underdånig- 
het att föredragas. Helsingfors Rådhus d. 25 junii 1757. 

§ 1. 
Skall auctions-kammaren här i Helsingfors stad de- 
pendera af borgmästare och råds generele inspection, äfven 
som alle the brott, hvilka emot thenne auctions stadga 
begås, skola af Magistraten upptagas och afgiöras, ehvad 
domstol den brottslige annars lyder under, och komma 
likmätigt 13 § uti 1731 års Kongl. resolution på städemes 
allmänna besvär tvänne af magistrats personeme härstädes^ 
som till detta addressevärcks handterande efter skjedd 
öfverläggning pröfvas vara de skickeligaste och säkraste, 
att theröfver till directeurer förordnas, hvilcka likväl icke 
annars än altemative vid auctioneme behöfva vara tillstädes. 

§2. 
Thesse auctions directeurer skola hafva sig till biträde 
en casseur, som till lika förer protocoUet, och en mäcklare, 
hvilka tvänne sidstnämnde ej allenast böra, innan the till 
sysslome admitteras, ställa hvar för sig säker borgen, utan 
ock vara, ej mindre än directeureme, sålunda edsvurne, 
som ofvan högst bem:te 13 § uti K. M:ts nådigste resolu* 
tion uppå städemes underdåniga besvär af år 1731 före- 
skrifver. En ständig vacktmästare bör ock vara vid auc- 
tionskammaren, hvillken jämte the af stadsbetjänteme, som 



1759 169 

till bandtlangandet vid auctionen blifva utsedde och för- 
ordnade, böra jamval vara edsvurne. 

§3. 
Som nu auctions-kammaren harstfldes, sedan den så- 
lunda under edsvurne directeurer och betjäning fOrvalltas, 
är för kronan och allmänheten ett säkert och för staden 
högst nödigt och angelägit värck, sd får, pä samma sätt 
som för Stockholms stad år 1734 förordnadt är, vid ett 
hundrade dahLr snuts vite, angifvaren och the fattige till 
tveskifftes, ingen af stadsens invånare, miUtie- eller andra 
stater, eho det ock vara må, som innom staden och Svea^ 
borg eller annan stadsens ägande jord och marek bor eller 
vistas, hädan efter hålla någon auction och egendom bort- 
auctionera eller auctionera låta uti enskilldte eller kronans 
hus igenom andre, än de till auctionernes förrättande af 
Magistraten vederbörligen förordnade personer, i hvillken 
händelse den vanlige auctions provisionen till ordinarie 
auctions kammaren af en sådan olagligen för auctionerad 
^endom bör tillärkjännas. 

§4. 
Directeurens gjöromål bör förnämligast vara inseendet 
öfver betjäningen, att hvar och en af them gjör sin skyll- 
dighet vid godsets emottagande, förvarande, numererande, 
försättjande och utlefvererande, samt hafva noga tillsyn att 
penningame för det försållda godset, efter then af honom 
vid auctioneringen hållne controUen, i rattan tid uppbäras 
och till behörige orter aflefvereras, renskrefne förteckningar 
efter hvarje auction, förslag hvarje månad och årlig räkning 
med renskrefne auctions-protocoller vid hvarje års slut till 
Magistraten i rattan tid insinueras, i synnerhet acktande 
att the, som innom then rätta tiden med betalningen för 



170 1759 

det kiOpte godset sig eij infinna, bebörigen exeqveras, med 
mera, som thenne förordning innebäller. 

§5. 
Casseuren, som bör hafva en nyckel till auctions- 
rummet, hans syssla skall theruti bestä att, tå något till 
försälljande uppgifves, auctionsdirecteuren derom kundgjöra, 
förteckningar af egaren underskrefne emottaga, qvittera och 
genom anslag å the förnämste orter i staden kundgjöra, 
vid försäUjningen the samma uti ett af Magistraten årligen 
lämnadt, med stadsens sigill försegladt, genomdragit, folie- 
radt, af stads-secreteraren contrasigneradt och med Magi- 
stratens underskrift bestyrckt protocoU införa till namn, 
numer och pris jämte dagen och månaden, nflr och till 
hvem the inlemnade varor blifvit försållde, efter försäljnin- 
gen penningame för det försållda godset inom 8 dagar 
incassera, then inflytande provision i stadscassan månadtel. 
insättja och hvarje månad förslag samt vid årets slut en 
noga och rigtig räkning öfver importencen jämte renskrif- 
vit protocoll inlefverera, som ad acta, sedan the bebörigen 
blifvit reviderade, i archivo förvaras. Thet åligger ock 
casseuren utom auctions timmame att hvarje onsdag och 
lögerdag både före- och efter-middagen vara tillstädes i 
auctionsrummet, till penningames och varors emottagande 
och utlefvererande, och i then händelsen the inropade 
varome inom then föreskrefne tiden eij blifva inlöste, gifva 
sådant directeuren tillkjänna, som therom efter 4 och 14 
§§:s lydelse vidare åligger att föranstallta. 

§6. 
Består mäklarens ämbete theruti, att han är jämte 
casseuren tillstädes och blifver honom till hjelp vid godsets 
eller persedlemes emottagande och u^fvande, uppräknande 



1759 171 

och nuinererande, för hvillka han till lika med casseuren 
ar ansvarig, hvarföre honom ock lämnas en nyckel till det 
aadionsrummet, hvaniti varorae blifva inlagde, på det un- 
der auctions påstående ingen tidsspillan förordsakas måtte. 
Tbesstttan bör han ock hvarje onsdag och lOgerdag vid 
varomes emottagande och utlefvererande i audionsrummet 
vara tillstftdes. 

§7. 

Alljes observeras af casseuren, att anslag på the för- 
nimste orter i staden utslås och theruti kundgjöres auc- 
tions dagen och timman samt orten och rummet, hvarest 
tbet till förvandling anslagne godset ar liggande, och vissa 
stunder utsattes, då en hvar samma gods kan få bese. 
TiU den flndan bör ock sådant gods med möjeligaste kort- 
bet kjöparen till efterrättelse i anslagen specificeras och för- 
teckningar tbessutom öfver allt gods vara i auctions con- 
toiret tillstädes att uppvisa till dem, som det begära. 

§8. 
Bör ingen auctions termin ringare utsättas än efter 
8 eller 14 dagar, på thet be^änteme hinna att godset be- 
bOrigen anteckna, numerera och specificera, så framt icke 
ägaren till insättningen sådant expresse påstår och begjär. 
Sedan termin infallit, bör uppå samma dag klåckan 11 
foremiddagen på torget och uti alla gatehöm kring staden 
ringas af vacktmästaren med auctions klåckan och till lika 
utropas rummet och tiden eller klåcke-slaget, när samma 
dag eftermiddagen auction börjas skall, för hvilcken utring- 
ning och kundgörelse vacktmästaren undfår 16 öre s:rmt. 

9. 
Enär således det är kommit till auctions termin och 
directeuren med ett modest tal berättat the närvarande, att 



172 1759 

tå en allmän och af K. M:t i näder privilegierad auction 
är för händer, hvarvid en hvar uti kjöpandet har att be- 
tjäna sig af egen frihet, men tberjämte förmanat till tyst- 
och beskedlighet, väl vetande att sä väl rummet som per- 
soneme vid auctionen alla äro under Konungens hägn och 
beskydd, bör mäcklaren gjöra utropet af varan samt pä 
hvad sätt der sättjes, anten genom upp- och afslag eller 
uppslag allenast, och procederas sedan med utropet, till 
det högsta bodet ärhållas, dä det anslås, hvarpå genast 
casseuren kjöparens namn och bodet antecknar, och på det 
ägaren icke må skje fömär, kan han anten sjelf eller genom 
fullmäcktig vara tillstädes och sin fördel vid försäUjningen 
af varome bevaka; men the varor, som äro utexeqverade 
och blifva för auctionerade, böra till den mästbjudande utan 
betänckande öfveriämnas. 

Efter sluten auction, och innan auctions-betjänteme 
åtskilljas, åligger thet casseuren att med mäklaren och be- 
tjäningen sin hållne annotation collationera. 

Under det auctionerandet skjer, förer directeuren en 
controU, hvarutinnan endast varans nummer och namn, och 
hvad summa den blifvit inropad före, införes, jämte dag 
och månad, när det skjedt, hvillket efter sluten auction 
med casseurens protocoll till lika coUationeras. 



§ 10. 

Vid årets slut förordnar Magistraten en af dess leda- 
möter och en af stadsens älldste som jämte stads casseuren 
öfverse och revidera alla ofvannämnde auctionsprotocoller 
och räkningar samt gifva Magistraten vid handen, om 
tberuti något förseende inlupit, då sådant på directeurens 
och casseurens ansvar, äfvensom allt hvilcket ej skickeligen 
förvaltas, ankommer. 



1759 173 

§11. 
När sä hflnder, att auction icke pä ordinarie auctions- 
kammaren hälles, utan i andre rum eller på landet, och 
casseuren, som sä stflndigt i ordinarie auctionsrummet skall 
uppväckta, är hindrad och syslosatt med annat arbete, sä 
föUjer stadsnotarien eller nägon annan af Magistraten för- 
ordnad (emedan ingen auktion utan en särskilld protocolls 
förare hällas får) med directeuren till auction och ther förer 
protocollet, som till casseuren med underskrift inlämnas, 
och njuter notarien för en sädan extra förrättning skjuts 
och särskilldt dag-tractamente, hvarutom han sä väl som 
casseuren, för hvart anslag the utgifva, njuta sex öre s:rmtt 
i löhn. 

§ 12. 

Af all fast egendom samt skeppsparter gifves i pro- 
vision 1 Va procentum, af andra varor, säsom salt, vin, 
spannemäl, guUd, silfver, jouveler etc. etc. 2 procentum 
och af husgeråds saker och böcker tre procentum. 

§ 13. 
Åligger vederbörande, som villja nägra varor låta för- 
auctionera, att tvänne renskrefne förteckningar therå ingifva, 
uppå then ena anamma qvittens och then andra till casseu- 
rens verification qvarlämna; men uppå ut-exeqverade varor 
inlämnar then, som execution förrättat, allenast en ren och 
underskrefven förteckning till casseuren, emot dess qvit- 
tence, uppå persedlames antal och dens namn, hos och för 
hvillken execution värckställd blefvit. Det åligger äfven 
sälljame att draga försorg om varomes transporterande till 
auctionsrummet, eller der auction hållas skall, det vare sig 
af sterbhus- eller annan egendom, men då ingen ägare till 
varan finnes, afdrages den nödiga omkostnmgen af auc- 
tions-summan. 



174 1759 

§ 14. 
Hvillken som icke inlöser eller på annat sfltt giör 
auctions-kammaren, för tbe varor han inropat och sig till- 
handlat, satisfaction inom 8 dagar, skall gifva till auctions- 
kammaren 3 procentum straff och varan äntå vid föUjande 
auction föryttras pä bemälte köpares äfventyr, och hvad 
den vid sednare försälljningen sälljes mindre till skall hos 
then första kjöparen utan försummelse genast utmatas. 

§ 15. 

Auctions vacktmastaren och the tvanne af stadsens 
betjflnte, som till handtlangandet förordnas, tillse vid auc- 
tion, att tjufvar icke fä tillfälle gjöra pä auctionspersedlame 
skada, äliggandes dem att noga efterse, hvem nägot stycke 
till besigtning gifves, pä thet att thet ricktigt äterstäUes, 
gäende i öfrigit auctions kammaren till hända, uti hvad ä 
ämbetes vägnar dä kan befattas. Enar penningame säledes 
blefvit incasserade, undfär den, som nägra varor till för- 
sälgning insatt, efter directeurens anvisning, sedan provi- 
sion och annan omkostning blefvit afdragen, beloppet af 
casseuren till fullo betalt; men enar nägre utexeqverade 
varor försalljas för crono- och stads-utskylder, sä förblifva 
penningame i auctions cassan. 

Till then ändan sä val som till de öfrige inflytande 
penningars förvarande skall en järnbeslagen kista ständigt 
hällas i auctions-contoiret, försedd med 2:ne läs, hvartill 
directeuren och casseuren hvarthera hafva sin nyckel. 

§ 16. 

Och som säledes bäde besvär och ansvar för desse 

auctions-betjänter är, sä varder efter öfverenskommelse med 

Magistraten them, som säledes äro tjänstgörande, nemligen 

directeuren, casseuren och mäcklaren säsom till lön eller 



1759 175 

flrfcflnsla anslagen hälften af all inflytande auctions-provision, 
hvaraf . directeuren tillkommer en fjerdedel, casseuren tre 
åttonde delar och mäcklaren en fjerdedel samt vacktmästa- 
ren en ättondedel, hvillken provision betjanteme kunna 
strazt innehålla och uti rakenskapeme afskrifva, men then 
öfrige hälften förblifver uti stadsens cassa, som en annan 
stadsens inkomst, att till stadsens behof stå likmätigt 1720 
års regeringsforms 51 § under Magistratens och borger- 
skåpets disposition. 

I öfrigit åligger förberörde auctions betjante att ställa 
sig thenna auctions förordning i alla delar till behörig och 
skylldig efteriefnad, så att hvar för sig iackttager, hvad för 
honom harutinnan utsatt ar. 

A. J. Nordenskiöld. 
P. J. Grevillius. Thomas Ant. Clayhill. 

Nils Burtz L:son. Gust. J. Bock. 

Hind. Pipping. 

Alexand. Stidueus. 

Nu aldenstund å denna instruction och ordning åstun- 
das K. M:ts nådigste stadfästelse och den samma finnes 
vara grundad uti Kongl. förordningar och resolutioner 
samt innebära nöjacktig säkerhet så för kronan som en- 
skillte, utom det att denna författning jämväl länder stadens 
invånare till mera beqvämlighet samt den föreslagne be- 
tjäningen till ordning och nödig utkomst, ty vill K. M:t 
härmed i nåder hafva gillat och stadfästat berörde instruc- 
tion och ordning att lända samtelige vederbörande till rät- 
telse och efteriefnad. Datum ut supra. 

Adolph Friedrich. 

Carl AmeU. 



176 1761 

61. Stockholm den 22 Juli 1761. 

Regeringens skrifvelse till landshöfdingen öfverste A. H. 
Ramsay för vidtagande af åtgärder mat emigrationen 
till Ingermanland, Liffland och Karelen. 

Adolph Friedrich med Guds nåde Sveriges, 
Göthes och Vändes Konung p. p. Arfvinge til 
Norrige samt hertil Schlesswig, Hollstein p. p. p. 

Vär ynnest och nädiga benägenhet med Gud als- 
mägtig, Troman och Landshöfdinge samt Riddare af Vår 
Svärds orden. Hos Vår justitiae canceller har öfversten 
och Riddaren Ramsay vid handen gifvit, huruledes then 
vanart skal invitat sig uti finska skärgården omkring Hel- 
singfors, at mycket folck af bägge kiön åriigen begifva sig 
ifrån sin födelse ort samt hemligen går öfver til Inger- 
manland, Liffland, Carelen och thet under ryska väldet nu 
varande Kymmenegårds lähn, klagandes öfversten i syn- 
nerhet theröfver, at natten mellan den 28 och 29 sidst- 
ledne junii trenne af thess drängar med en hus piga rymt 
til Revel, och at thessutom et band af tijo personer miss- 
tänckes at likaledes vilja sig utur landet begifva. 

I anseende hvartil och som Kongl. förbudet af den 
18 november 1693 stadgar, at om någon dräng, piga eller 
annat löst folck utan pass reser från Finland och ertappas, 
skal en sådan på närmaste fästning et år hållas til arbete, 
och Kongl. brefvet af d. 17 april 1738, angående them som 
vika utur riket, förordnar, at the mans personer, hvilcka 
rymma utur riket til ryska sidan, böra dömmas til et års 
fästningsarbete och sedan sättas til soldater vid ledige rotar, 
men något allmänt stadgande om et slikt rymmande af 
bägge kön icke utkommit, ty har vår justitiae canceller 
underdånigst hemstält, om icke thet kunde pröfvas nö- 



1761 177 

digt at vidtaga sådane mått och steg, hvarigenom et 
slikt skadeligt rymmande mätte, så mycket möijeligit tr, 
förekommas, samt bvad ofvamiamde sflrskilt angifne hän- 
delse beträfar, oss i nåder skulle tackas antyda Eder 
foga then anstalt, at öfverste Ramsay må efter thess åstun- 
dan få en öfver och 2:ne under officerare, hvilcka kunna 
med sig hafva then person, som bem:te öfverste före- 
slår och kan igenkiänna förberörde personer, tå the med 
Edert resepass och föreskrift til gouvemementet i Reval 
kunde ditresa och på behörig ort, om och thär the rymde 
öfverkommit, sig anmäla om theras återfående til Sverige, 
bvarefter, och i fall the varda extraderade, the utskickade 
tå skulle åligga at föra rymlingame til orten at ther un- 
dergå ransakning och straf. 

Hvilcket Vi uti nådigt öfvervägande tagit. Och althen- 
stund vi aro sinnade at framdeles vidare förordna, huru 
the, som rymma utur riket, i allmänhet böra ansees och 
strafas, förthenskull hafve Vij nu, hvad öfversten Ramsays 
nu förrymde tjenstefolck angår, i nåder funnit skiäligt til 
Vår justitiae cancellers ofvanberörde underdåniga hemstäl- 
lande i så måtto bifalla, som I uppå bemälte öfverstes be- 
giäran och kostnad ägen at utse någon tjenlig person, 
som i följe med then af merbem:te öfverste utskickade må, 
försedd med Edert rese pass och föreskrift til guvememen- 
tet i Revel, på behörig ort och ställe, sedan the förutnämde 
rymningar blifvit igenfundne, giöra ansökning om theras 
extraderande och återförande til Finland. Ankommandes 
sedan på Eder, at icke allenast the rymningar, i fall the 
återfås, varda befordrade til laga ransakning och dom, 
utan ock at the öfrige, hvilcka efter öfverste Ramsays be- 
rättelse misstänckas för upsåt at vilja olofligen afvika, i 
fall thet icke redan skedt, therifrån kunna blifva hindrade. 



12 



178 1762 ^ 

Vij befalle Eder Gud Alsmägtig nädeligen. Stockholm i 
Rädkammaren den 22 julii 1761. 

Under Kongl. Maij:ts 
vår allemädigste Konungs och Herres frånvaro 

Carl G. Tessin. Gab. von Seth. 

Carl Strömberg. Hamilton. 

F. Friesendorf. C. F. Tömflycht. 

52. Stockholm den 20 juli 1762. 

Regeringens nekande svar pd Helsingfors stads anhållan 
om indragning af Lovisa stads marknad i Sysmä 
(tilläten genom k. bref af d. 8 sept 1756). 

Kongl. M:t har i näder lätet sig föredragas riksens 
ständers om ofvanberörda ansökning aflätna underdåniga 
skrifvelse och finner, i anseende till hvad riksens ständer 
andraget, ej skäl att samtycka till den i förenämnda måtto 
sökta indragning af marknaden i Sysmae, utan bör den 
samma, såsom till landmannens beqvämlighet nödig, bibe- 
hållas, dock på det sättet och med den ändring uti K. M:ts 
ofvanbemälde nådiga resolution af d. 18 september 1756, 
att Lovisa, Borgo och Helsingfors städers borgerskap mage 
på denna Syssms så väl som på Anianpeldo marknad ega 
och idka gemensam handelsrättighet, hvilket alle, som 
vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Förblifvande 
K. M:t i öfrigt ofvanberörda städer och riksdags fullmäg- 
tige med nåd och ynnest städse bevågen. Datum ut supra. 

Under Hans Kongl. M:ts 
vår allemådigste Konungs och Herres frånvaro 

Gab. von Seth. Cari Gustaf Lädenhielm. Cari Lagerberg. 
Otto Fleming. C. Rudenschöld. 

P. von Stube. 



176 7 179 



53. Stockholm den 21 Januari 1767. 

Adolf Fredrik af slår en af Helsingfors stads fullmäktige 
Pehr Hansson Sunn gjord anhållan om lindring af 
inkvarteringen i Helsingfors. 

Kongl. M:t har detta mål i nådigt öfvervägande tagit, 
och alldenstund den af riksdagsfullmägtigen Sunn äbero- 
pade K. M:ts nådige resolution af den 20 novembris 1756 
icke annat innehåller, an at, enar tilräckelige cassemer och 
pavilloner för gamizon i Helsingfors hunnit blifva färdige, 
skulle staden från all inqvartering för den ständige gamizon 
befrias, men at borgerskapet emedlertid icke kan undan- 
draga sig en sådan inqvartering, som landets och stadens 
säkerhet kräfver. Fördenskull och emedan cassemer och 
pavilloner ännu icke äro för hela gamizon at tilgå, ty fin- 
ner K. M:t af ofvan åberopade resolution följa, at borger- 
skapet i Helsingfors måste fortära at besörja om inqvar- 
teringen för den del af garnizon, som i de upbygde 
baraquer och pavilloner icke kan inrymmas, hvilcket ve- 
derbörande til underdånig efterrättelse länder. Datum ut 
supra. 

Adolph Friedrich. 

Carl Carlskiöld. 



180 1769 

54. Stockholm den 29 december 1769. 

Kammarkollegiets och statskontorets till regeringen af- 
glfna utlåtande angående Helsingfors stads ytterli- 
gare ansökta frihetsår % 

Stormächtigste Allemädigste Konung. 

Hos E. K. M:t hafva riksdags fuUmägtige för Hell- 
singfors stad Peter H. Sunn och Johan Sederholm i under- 
dånighet andragit, hurusom bemälte stad, förmedelst the 
honom år 1756 i nåder beviljade frihets år för bevillning 
och accisen, vunnit then förmån, att scholae-, pack- och 
våghus samt tull- och accis cammare blifvit af sten up- 
byggde; men som flere stadens publique byggnader, i 
synnerhet kyrkan, rådstufvan och skiepsbryggan, skola vara 
så aldeles förfallna, at the af benådningen i behåll varande 
medel på långt när icke skola förslå till desse byggnader, 
och staden thertill ej haller skall äga förmögenhet, hälst 
byggnaden måste skie af sten, så anhålla fullmägtige un- 
derdånigst, thet täcktes E. K. M:t i nåder hugna Helsing- 
fors stad med frihet på fyra års tid för bevillningen och 
accisen, samt att nödige materialier till thesse byggnader 
må efter vanligheten af cronoförrådet i nåder förunnas. 

Häröfver har E. K. M:t i nåder behagat infordra col- 
legii och stats contoirets underdånige utlåtande, till un- 
derdånigst följe hvaraf collegium communicerat thetta mål 
med landshöfdingen och riddaren af E. K. M:ts Svärds 
orden Boije, som uti skrifvelse och svar af den 6 uti inne- 
varande månad vid handen gifvit, att Hellsingfors stads 
uråldrige träkyrka skall befinnas så bofäUig, att then innan 
kort blifver obrukbar. Rådstufvan, som äfven af trä varit 



O Afgjordes i rådet i denna riktning den 2 febr. 1770. 



1769 181 

upbygd, skall ock vara så förfallen, att then pä flere är icke 
kunnat nyttjas, utan stär öde. Skiepsbron skall likaledes 
tarfva ansenlig bäde tillbyggnad och förbättring, och att 
värkställa thesse byggnader utan understöd, thet skall för 
stadens invänare i thesse svåre tider blifva en omöjelighet, 
hvarföre landshöfdingen tillstyrker, att thet sökte understö- 
det af fyra frihets är mä blifva staden i näder beviljadt, pä 
lika sätt, som then förra gängen en sådan Kongl. nåd 
åtnjutit, hälst thet för cronan förmenes blifva en ringa 
saknad, emedan thet årligen skall utgiöra en ringa summa, 
men staden kan therigenom blifva försätter uti ett bäde 
hielpeligit och ansenligit tillstånd. 

Och hvad de sökte materialier och byggnings ämnen 
angår, så förmenar landshöfdingen, at staden the samma 
ej mindre än andre, som anlägga stenhusbyggnader, enligit 
E. K. M:ts förordnande i nåder förunnas, hvadan lands- 
höfdingen och häller före, at inga andre hus än af sten i 
staden borde få byggas, sä länge en slik Kongl. nåd varar 
vid nybyggnader. 

För öfrigit anmäler landshöfdingen Boije, att Helsing- 
fors stad ganska väl skall användt the tillförene genom en 
slik frihet förundte benådnings medel till the af fullmägtige 
omförmälte schola och packhus byggnader af sten. Och 
om de nu upräknade byggnader inom the utsatte 4 åren 
blifva färdige, så förmenar landshöfdingen, att så liten 
betydande summa, som bevillningen och accisen är, icke 
kan bättre användas. 

Vid denne af staden Helsingfors begärdte ytteriigare 
frihet fä collegium och stats contoiret i underdånighet 
erhindra, att sedan hos riksens ständer riksdags fullmäg- 
tigen för bemälte stad, rådman Nils Burtz ibland annat 
begärdt 10 års frihet för alla crono utlagor, sä har E. K. 
M:t, i anledning af secrete utskottets underdåniga tillstyr- 



182 1769 

kände, genom resolution af den 20 november 1756 i nåder 
beviljat berörde stad åtta frihets år, räknade ifrån 1757 års 
början till 1764 års slut, dock icke för alla utlagor, utan 
endast för bevillnings afgiften samt tillvärknings och minu- 
terings accisen, som Magistraten af borgerskapet skulle få 
upbära och disponera till rådstugu-, scholae-, tull-, pack- 
och våghus, jemte bro- och flere publique byggnader, 
hvartill staden dessutom skulle undfå tegel, kalk, taklagen, 
dörrar, dörr och fönster karmar till skiänks. Och emedan 
riksens ständers secrete utskott år 1756 funnit Helsingfors 
stad ej kunna tilläggas mera än 8 års frihet, ehuru riket 
då ostridigt var i bättre tillstånd än nu, sedan thet genom 
ett kostsamt krig blifvit utblottadt, staden jemväl utom 
dess haft goda vilkor att få alla erforderliga materialier till 
sine publique byggnader utan betalning, så att af benåd- 
nings medlen ej mera behöfts användas än dagspenningen 
för arbetame, ty kunna kollegium och stats contoiret i un- 
derdånighet icke tillstyrka E. K. M:t att i nåder villfara 
Hellsingfors stad uti denne ansökning om ytteriigare fri- 
hets år för bevillningen, tillvärknings och minuterings acci- 
sen till de återstående publique husens ombyggande, nem- 
ligen kyrkan, rådhuset och skiepsbron, hvilken sistnämda 
genom inflytande hamnpenningar synes kunna repareras 
utan cronans bekostnad. Kyrkan, som uti E. K. M:ts år 
1756 utfärdade nådige bref icke är nämd, lärer, efter van- 
ligheten vid slike tillfällen, genom coUecter och stamboks 
medel kunna hielpas. 

Och hvad angår Helsingfors stads underdåniga an- 
sökning att till ofvannämde publique hus upbyggande 
erhålla erforderlige materialier af cronan, så aldenstund 
därtill lärer åtgå ansenliga summor, i synnerhet till kyrican 
och rådhuset, fördenskull kunna collegium och stats con- 



1771 183 

toiret icke i underdänighet tillstyrkai att cronan i desse 
medellösa tider med en sådan utgift belastas. 

CoUegium och stats contoiret framhärda med all un- 
dersåtelig trohet och lydno, 

Allemådigste Konung Eders Kongl. Maij:ts 

allerunderdånigste tienare och 

tropligtigste undersåtare. 

Philip F. Rothlieb. 01. Lindberg. 

Paul Stockenström. Lars Silfverstolpe. 

Clas Wirell. Nils MQller. 

Daniel Aurell. P. I. Ekman. 

Stockholm 
d. 29 dec 1769. 



55. Stockholm den 27 februari 1771. 

Af skrift af Kongl. Majestäts reskript till hans befaMnings- 
haf vande i Helsingfors, innehållande förordningar an- 
gående magistratens aflöning, skattöreslängdema, do- 
nationsjordens och stadskassans förvaltning. 

Altsä vele vi harutinnan i nåder hafva förklaradt och 
stadgadt: 

l:o at Magistratens aflöning må förblifva vid 1696 
års stat med den dertil i landshöfdingen gref ^Gyllenborgs 
tid skedde tillökning, emedan den tilkommit med menige 
borgerskapets sämja och samtycke, blifvit af landshöfdin- 
gen godkflnd och ar at ansee såsom ett laga kraft vunit 
beslut, hvars häfvande voro så mycket mer betflnckelig, 
som Magistratens sysslor och besvär med stadens rörelse 
sig ökat; 

5:o at til ordentelighets vinnande vid flere förekom- 
mande vahl förrättningar i stadens politie och edonomie 



184 1771 

ärender en ricktig skattöres längd mä uprättas, hvartil 
borgerskapet äfven gifvit anledning, och den samma blifva 
grund til så väl de äldstes som borgmästare och rådmans 
samt riksdags mans vahl, borgerskapet dock obetagit at 
låta sådane vahl skie genom electorer, och at borgerskapets 
äldsta mage bestå af 18 til antalet, sex af de förmög- 
nare handlande, tre af de mindre förmögne samt nio af 
handtvärcks classen; 

6:0 at den oordning, som finnes vara tillkommen med 
stadsens krono donations jord, bör skyndesamt af Eder 
och Magistraten rättas, likmätigt 1745 års Kongl. bref samt 
landshöfdinge instructionen; 

7:o at med stadsens styrelse i det, som angår hus- 
håldningen med dess cassa och räckenskaper samt redo- 
giörelse, bör förhållas efter administrations stadgan samt 
hvad 1723 och flere årens Kongl. resolutioner på borger- 
skapets allmänna besvär derom stadga och at, då veder- 
börande, som dermed hafva at giöra, ej äro om saken 
ense, bör Magistraten öfver skilljacktigheten gifva utslag, 
och den missnögda äga tilstånd deremot ä behörig ort 
andraga besvär. 

Hvilcket alt Eder härmed til svar och efterrättelse i 
nåder tilkänna gifves. 



56. Stockholm den 4 december 1771. 

Ottstaf III:s förbud för den s. k. bondetrakteringen. 

Gustaf p. p. p. 

Uti ingifven underdånig skrift andraga samtelige riks- 
dags fullmäcktige för städeme i Finland, det desse städer 
redan flere år kjändt de mångfaldiga olägenheter, som af 



1771 185 

en inritad osed igenom de så kallade bonde tracteringar 
existera, i tby att de handlande med flere af stfideraes 
invånare, för att draga bonde handelen till sig och därmed 
prsjttdicera hvarandra, bestå allmogen, tå den med sine 
fohror af spannemål, victualier och andre vahror inkommer, 
fri förplägning af mat, dricka, vin, öhl och bränvin och det 
ofta i flere dygn, hvilcket gjör, att böndeme hälst hålla 
sig till dem, som bast kunna tradera, hvaremot de mindre 
fOrmögne, som ej hafva råd därtill, förfördelas och gå i 
mistning af den förmohn att kiöpslaga med bonden och 
få sig vahran ur första hand, utan måste de i stället skaffa 
sig sine behofver af de förmögnare, som då låta så väl 
betala sig, att välplägnings kostnaden blifver tillika nog 
mndeligen, ja, ofta öfver och icke under betald, hvarigenom 
eij allenast de private utan ock kronan vid skjeende up- 
handlingar till publiqve behof medelst slik stegring blifva 
för mycket lidande, eij att förtiga den försummelse i tid, 
som för landtmannen under sådan plägning fruktlöst bort- 
går, och det bullersamma och oskickeliga uppförande, som 
därunder ofta öfvas. 

Till före kommande af detta oskick såsom högt skad- 
ligit, särdeles i anseende till däraf uppkommande dyrhet 
och förfång i handel i synnerhet för de fattige och mindre 
förmögne, som häraf kjänna den största skada, hafva be- 
mäUe fuUmägtige funnit högt nödvändigt, att slike bonde 
tracteringar mage öfver alt i Finland förbjudas, så att den 
ena staden och medborgaren icke mera än den andra må 
hafva tillfälle att på sådant sätt komma vidare oreda till 
hvars annars olägenhet åstad. 

Och som Vi för dylika ordsaker redan för detta, ge- 
nom nådigt rescript till Vår befallnings hafvande i Vasa, 
låtit förbjuda de handlande uti städeme i Österbotten vid 
100 d. s:rmts vite att dädanefter hålla de brukelige så kal- 



186 1772 

lade bonde plägningar ät allmogen, dä de med sine vahror 
till städeme inkommit, samt allmogen, vid hvarje bonde 
förelagt 10 d. s:rmts vite, att sädane plägningar af sine 
handelsmän eij pästä, af hvilcken pligt Vs-del skulle till- 
falla angifvaren och de öfrige Vs^delar det lazarettet, som 
i lähnet kan komma att inrättas, eller, i fall ingen sädan 
inrättning därstädes skulle skje, til Åbo lazarett aflämnas, 
sä anhålla ofvannämde riksdags fullmägtige underdänigst, 
att ett lika förbud öfver hela Finland måtte i nåder utfär- 
das. Nu emedan Vi i nåder godt funnit härtill att lämna 
Vårt bifall, så vida I, hvad Edert i nåder anförtrodde lähn 
angår, eij något därvid hafven att påminna, ty är i sådan 
händelse härmed till Eder Vår nådiga befallning, det I ju 
förr dess häldre låten i Edert lähn en allmän kundgörelse 
om ett dylikt förbud utfärda och sedan tillika hålla en 
alfvarsam hand däröfver, att detta i hvarje ort obrottsligen 

efterlefvas må, hvarmed p. p. 

Stockholm i Rådkammaren den 4 dec. 1771. 

Gustaf. 

Joh. v. Heland. 



57. Stockholm den 29 juni 1772. 

Kommersekollegiets utlåtande angående Helsingfors stads 
ansökning om förbud för staderna utom Nylands och 
Tavastehus län att bevista marknader I detta län. 

Stormägtigste Allemådigste Konung. 

Hos E. K. M:t har underdänigst Helsingfors stad, 
genom dess riksdags fullmägtig borgmästaren Johan Kuhl- 
berg, uti 7 § af dess vid nu påstående riksdag anförde 
underdåniga besvär anhållit at alla städer, utom Nylands 



1772 187 

och Tavastehus lähn, med deras borgerskap må förbjudas 
at bivista marknademe innom sagde lähn, hvaremot Hel- 
singfors stad icke heller vill bivista någon marknad i de 
andre lähnen, deröfver E. K. Mrt genom remiss af den 12 
sistledne maii, som härhos i underdånighet återföljer, takts 
infordra dess och riksens Commerce coUegii underdåniga 
utlåtande. 

Till underdånigste fullgjörande häraf får coUegium 
vid handen gifva, at hvad de marknader angår, som blif- 
vit Helsingfors stad enskilt förunte at till rörelsens lättande 
och befordran med allmogen i lähnet hålla, så öfverens- 
stämmer med ändamålet af slike marknaders inrättning, at 
andre städers borgerskap ej mage deruti deltaga, hvaremot 
således, i fall det sig tilldraga skulle, Helsingfors stad förut 
äger rättighet at söka vederbörlig handräckning; men hvad 
åter de marknader vidkommer, som blifvit staden och all- 
mogen i lähnet, till befordran af en mera vidsträckt handels- 
rörelse, under namn af frimarknader i nåder förunte, så 
är och synes likmätigt afsigten dermed böra vara andre 
städers borgerskap utom lähnet lika fritt och öpet at de 
samma med sine handels och slöjde vahror bivista, som 
allmogen niuter ostridig rättighet at till sådane marknader, 
afvensom till hvilke städer innom riket dem bäst synes, 
dess afvel och landsafkomster afföra och försälja, i följe 
hvaraf ett sådant förbud, som Helsingforss stad i förbe- 
rörde måtto sökt, lärer finnas antingen öfverflödigt eller 
så stridande emot frimarknaders rätta egenskap, at det ej 
i något af desse fall lärer kunna få rum. CoUegium fram- 
härdar i djupaste undersåtelig vördnad samt oföränderlig 
trohet och nit. 



188 1772 

58. Stockholm den 13 juli 1772. 

Utlåtanden angående förbadet för nyländska allmogen att 
utföra fisk till ryska sidan. 

1. 
Stormägtigste Allemådigste Konung! 

Till underdånigste fullgiörande af E. K. M:ts dess och 
riksens Commerce collegio under den 12 sidstledne maii 
nädigst gifne och härhos återföljande remiss af 12 § uti 
Helsingforss stads, genom dess fullmägtig vid nu påstående 
riksdag borgmästaren Kuhlberg anförde enskildte under- 
dånige besvär, däruti förmäles, att staden tillika med gar- 
nizonen på den nära därintill belägne Sveaborgs fästning 
skall utsättas för brist och dyrhet på fiskvaror, genom den 
seglatibn allmogen i nyländske skärgården nyttjar till est- 
och liffländska sidan, dit allmogen icke allenast afför dess 
färska och salta fisk, utan skall ock därvid gifvas tillfälle 
till tullförsnillningar, lurendrägerier och mycket folks ut- 
practicerande utur riket, samt däriöre underdånigst hem- 
ställes, om icke samma seglation må hädanefter kunna all- 
deles förbjudas, har Kongl. collegium däröfver hördt öfver 
directeuren vid stora sjö tullen om stapelmohr(?), som uti 
afgifvit memorial lämnat härutinnan den uplysning, att 
sedan Est- och Lifflands afstående år 1721 till ryska kro- 
nan den Ålands-boame samt finname i Kimito, Korpo, 
Tofsala, Navo, Tenala och Nylands skären, som idka fiskeri, 
skäl och fogelfångst, tillförene tillåtne handelsfrihet på be- 
rörde länder kom att alldeles uphöra och blifva förbuden, 
så har densamma sedermera år 1725 väl åter blifvit i så 
måtto tillåten, att allmogen i finska skären på andra sidan 
om Hänge udd skulle, för då infallen missväxt, få till 
Reval utföra ved, trä-kärill, färsk- och salt fisk samt skäl- 



1772 189 

späck och återhämta spannemål, boskap, hästar och pen- 
ningar, dock att både vid ut- och ingående behörig anmä- 
lan skedde och så väl sjö- som lilla tullen blefve betald 
vid de uti skären inrättade tull platsar m. m. Men som 
Kongl. reskriptet därom, af den 23 september sidstberörde 
åhr, tillika förmäler, att sådant endast skett till vidare fast- 
ställande, som sedermera år 1727 fölgdt, med förbehåll af 
framdeles reglering, så har ock, sedan omständigheteme 
med landets upodling sig nu mera alldeles förändradt, 
öfver directeuren lika som general tull ärende societetens 
fuUmägtige sådant förut till E. K. M:ts Cammar coUegium 
år 1760 hemstält, trodt förbud eller inskränkning emot 
denna handelsrörelse äga rum, efter den icke allenast myc- 
ket viker ifrån principe samt gifver utvägar till underslef 
och lurendrägerier, utan ock betungar kronan med tull- 
betjänings underhållande vid förenämde tuUplatsar, samt 
dässutan ärfarenheten visat, att skärgårds allmogen minst 
nyttjat farten på Revel till spannemåls hemförskaffande, då 
brist varit på brödföda, såsom afsigten därmed varit, utan 
då merendels ballastade återkommit. 

I så fatte omständigheter, och enär ofvanberörde all- 
mogen uti Nylands skären med villkor förundte seglations- 
frihet på Est- och Lifland icke nu mera kan för samma 
allmoge ansees för angelägen och nödvändig, sedan landet 
nu icke allenast har spannemål till skärgårds allmogens 
behof att aflåta, utan ock denna allmoge, efter en sund 
handels principe, bör och kan uti städerna där i landet 
samt innom riket söka och vinna afsättning på deras fiske- 
och landtmanna-vahror och däremot ärhålla till kjöps hvad 
de till sine förnödenheter betarfva, finner ock collegium 
sig för dess underdåniga del så mycket mindre kunna 
undgå att instämma uti underdånigt tillstyrkande om in- 
ställande af Nylandske allmogens seglation på Est- och 



190 1772 

Liffland, som det är ovedersägeligit, att densamma ej min- 
dre lämnar ett mera öppet tillfälle till lurendrägeri och 
hvarjehanda tullförsnillning än den, genom betjänings 
underhållande för bevakning och tulluppbörden därvid, 
faller kronan till större last och tunga, än att någon ringa 
beqvämlighet för allmogen kan i någor måtte vara där- 
emot svarande, hvarigenom ock Hellsingforss, med de flere 
städer i orten, kan blifva stäld utan klagan öfver brist och 
dyrhet på färsk- och salt fisk, men hvilket dock till E. K. 
M:ts egit närmare nådigste ompröfvande collegium i all 
underdånighet öfverlämnar och framhärdar i oföränderlig 
trohet och nit. 

2. 

Öfver de besvär, som borgmästaren och riksdags fuU- 
mägtigen ifrån Helsingfors stad herr Johan Kuhlberg vid 
den sidst öfverståndne riksdag hos E. K. M:t i underdånig- 
het insinuerat, rörande Nyländska skär-allmogens segla- 
tions frihet på Est- och Liffland med mera, hafver E. K. 
M:t i nåder behagat anbefalla mig att med mitt under- 
dåniga yttrande inkomma. 

Till underdånigste åtlydnad härutaf ålågo mig nu att 
afgifva underdånigt utlåtande både så vidsträkt och så 
grundat, som denna angelägna saks natur och beskaffen- 
het fordrade, men det blifver svårt att skilja denna ifrån 
frågan som i allmänhet rörer den af allmogen i gemen nu 
i sednare tider så tygellfritt och till det allmännas skada 
nyttiade seglations friheten, och det så mycket mera, som 
jag skiäligen föreställer mig, att afsigten med dessa under- 
dåniga besvär ingen annan varit än att indirecte få någon 
slags resolution, som inskränkte samma seglations frihet, 
hälst tillgången med denna saken sig så förhåller å ömse 
sidor ifrån äldre tider tillbakars, och hvarom de tid efter 
annan utkomne stadgar och resolutioner nogsamt vittna. 



1773 191 

Min underdåniga tancka och hopp är det, att E. K. 
M-t allemädigst tärer finna för godt att framdeles sträcka 
sin nådiga omtanka så till denna som öfrige rörelse gre- 
nar, och då synes blifva rätta tiden att utreda samt ut- 
staka sådana grunder uti denna vidlöftiga seglations fråga, 
hvilka en gång för alla giöra en skillnad emellan städer 
och land nyttig för E. K. M:t och riket samt säker och 
beständig till underdånig efterlefnad, ty att helt och hållit 
förbinda färsk fisks afsättning på Liffland anser jag för 
betänkeligit, då jag är öfvertygad om att den eij gifves i 
de finska städerna, hvarest en stor del af borgerskapet äro 
fiskare och sjelfva lefva af denna handtering. 

Med underdånigste vördnad och zele har jag den 
nåden att till lifsslutet framhärda 

Stormägtieste AUemådigste Konung 
Eders Kongl. Maijrtts 

allerunderdånigste och troplicktigste undersåte 
och tienare 

H. H. Boije. 



50. Stockholm den 7 juni 1773. 

KongL resolution angående reparationskostnader för Grå- 
hora bdk, gifven som svar på en af Helsingfors stad 
inlämnad skrif velse. 

Kongl. M:t har, sedan vederbörande hörde blifvit, 
ofvanberörde ansökning hos sig uti nådigt öfvervägande 
komma låtit och pröfvar i nåder skjäligt, att sedan Hel- 
singfors stad till följe af K. M:ts nådiga utslag den 30 
sist ledne martii bör vidkännas den vanliga allmänna båk 
afgiften äfven för egne fartyg och i egne farvattn, så bör 



192 1773 

båkames reparation och underhållande af kronan ensam 
genom båkafgifts medlen besörjas, hvilcket vederbörande 
till underdånig efterrättelse länder. K. M:t förblifver stad- 
sens borgerskap med ynnest och nåde städse välbevågen. 
Datum ut supra. 

Gustaf. 
K. s. 

C. Wadenstiema. 



eo. Stockholm den 21 juni 1773. 

Gustaf III:s resolution pä ansökningar angående ersätt- 
ning för tomter, som i Helsingfors blifvit intagna till 
fästningsbyggnaden. 

Kongl. M:t har detta mål hos sig uti nådigt öfver- 
vägande komma låtit, och ehuru K. M:t af handlingame 
förmärckt, det borgmästaren Kuhlberg sig sluteligen in- 
skränckt inom den begäran att återfå Clayhilska åkern uti 
den så kallade Brobergska hagen, kan K. M:t icke eller 
dertill annorlunda i nåder lemna dess nådiga villfarighet, 
än att, hvad den för berörde åker af staden uti fortifications 
cassan på Sveaborg deponerade återlösnings summan sju 
hundrade dahl:r kopparmynt angår, den må staden utaf 
berörde cassa återgifvas, dock utan någon dera beräknad 
ränta, hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse 
länder. Och K. M:t förblifver stadsens borgerskap med yn- 
nest och nåde städse välbevågen. Datum ut supra. 

Gustaf. 

C Wadenstiema. 



1773 193 



61. Stockholm den 8 september 1773. 

Resolutton uppd ansökning om att för de till fästnings- 
byggnaden inköpta gärdar och tomter mä af fästnings- 
byggnads-medlen betalas tomtören och brandvakts- 
penningar samt kyrkoreparations-medel för aren 1766, 
67, 68, 69, 70 och 71 och sedan framgent, bestigande 
sig till ettusen och tto daler tjugutvd öre silfrmt 
med ränta därå, jämte öfriga onera utgöras lika med 
privata gårdsägare, samt om icke de af kronan in- 
köpta gårdar och tomter kunde staden genom auktion 
inrymmas. Gifv. d. 8 sept 1773. 

Kongl. M:t har detta mål i nådigt öfvervägande tagit, 
men finner icke skjäl, att kronan skal graveras med af- 
gifters betalande för de gårdar och tomter, den samma 
redan vederbörligen inlöst. Och hvad angår kronogårdar- 
nes bort auctionerande, så förmodar K. M:t att fästnings 
byggnads directeuren i Finland lärer härvid iagttaga, det 
K. M:ts och kronans rätt bevakas, utan att staden Helsing- 
fors något för nära skjer, hvilcket vederbörande till un- 
derdånig efterrättelse länder. Datum ut supra. 

Gustaf. 

C Wadenstiema. 



62. Helsingfors I mars 1776. 

Helsingfors borgerskap anhåller om ändring af utslag, 
gifna af ägodelningsrätten i Helsinge socken. 

Stormägtigste Allemådigste Konung. 

Hos E. K. M:t äro Magistraten och borgerskapet i 
Helsingfors föranlåtne at i diupaste underdånighet söka 

• 13 



194 1776 

ändring uti flere af compromiss- eller ägodelnings rätten 
i Helsinge sockn och Nylands lähn gifne utslager af d. 7 
september och 31 october samt d. 1 november innevarande 
åhr 1774 uti storskiftes tvisten imellan denne Helsingfors 
stad, såsom dehlägare i Gumtäckt by, och herr lieutenanten 
välborne Samuel Enhielm, som äger et säteri i sagde by, 
igenom hvilka utslager välbemälte ägodelnings rätt beha- 
gadt tillägga staden tre femte dehlar och säteriet två femte 
dehlar, i stället för det at staden, enligit jordeböckeme, 
bör hafva fem siette dehlar och säteriet allenast en siette 
dehl i berörde bys ägor, utom det at ägodelnings rätten 
äfven tillagdt sätteriet en dehl i Sömäs udden tillika med 
thet ther belägne vinter krogstället, ther doch sagde Sömäs 
tract ligger staden närmast och theriöre bordt staden allena 
tilerkiännas, hvarigenom staden föriorat både mulbete och 
hela stranden med ther varande ängar. Ej att förtiga, thet 
säteriet jemvähl blifvit förbehållit at niuta dehl uti Sömäs 
bäck lika med staden, ehum samme bäck ligger innom 
stadens grents och oachtadt säteriet des utom haft en dylik 
bäck vid Gumtäckt gård med en therå inrättad miöhlqvam, 
som nu i stället på stadens andehl blifvit räknad, hvar- 
utom stadens innvånare blifvit betagit at nyttia fiske på 
Gumtäckt bys fiskevattn samt til öfverflöd säteries ägaren 
tillstånd lemnat at ingierda sin skogs lott, hvarigenom 
mulbetet för stadsens kreatur för mycket minskas. 

I thesse delar med thet mera, som igenom sagde 
utslager gådt staden emot, seer Magistraten och borger- 
skapet sig icke kunna undgå at i underdånighet söka den 
högrättvisa ändring och rättelse, at staden måtte i nåder 
tilläggas icke allenast fem siette delar i sagde Gumtäckt 
by, utan ock hela Sömäs tracten med thet omtalte krog- 
ställe och then thär belägne Sömäs bäcken jämte stranden 
och ther varande ängar, tillika med rättigheten för stadsens 



1776 195 

innevånare at fiska therikring, så länge ägome ligga af- 
hyste, jemväl ock at skogs mareken måtte för mulbetes 
samfälte nyttiande lemnas ostängd, dock så, at brukbara 
häfder och skieende upodlingar jämte hagor härunder icke 
begripes. Men som the skiähl och orsaker, som föranlåta 
Magistraten och borgerskapet till desse underdånige besvär, 
icke kunna deduceras och så omständeligen utföras och å 
daga läggas, som sig borde, innan Magistraten och borger- 
skapet hinner få del af the flere slags handlingar, som 
härtil höra, af hvilka Magistraten vähl redan fådt compro- 
miss rättens protocoller och utslag, dock icke tidare eller 
förr än sent om qvällan d. 22 nov. sistl., som är åtta dagar 
sedan, hvilket af medföljande notarien Willströms betyg 
kan i nåder inhemtas, men storskifts chartan och des 
beskrifning med flere handlingar, såsom högst nödige vid 
besvärens författande, har icke ännu til denna stund ifrån 
landtmätaren Hagström kunnat erhållas, ehuru Magistraten 
igenom flere beskickningar therom varit sorgfällig, såsom 
stads tienaren Ullstens intygande och Hagströms egit bref 
utvisar, altså och på det Magistraten och borgerskapet 
måtte kunna omständeligen utföra och bevisa sin sak, nöd- 
gas Magistraten och borgerskapet, til reservation af fatalier, 
underdånigst anhålla om tid til at i underdånighet få in- 
komma med en mera fullständig och närmare deduction, 
så snart sig giöra låter, och at til den ändan få räkna 
fatalier ifrån den dag, storskiftes chartan och des beskrif- 
ning med flere nödige handlingar erhålles, eller åtminstone 
ifrån d. 28 november sistl., då compromiss rättens proto- 
coller och utslager erhölts, samt at imedlertid stadens talan 
måtte i nåder stå öppen uti alt, hvad then angående be- 
rörde storskifte kan finna sig befogad at i underdånighet 
anmärka och påstå. 



196 1776 

Framhärdande med all undersåtelig diup vördnad och 
trohet 

Stormägtigste Allemådieste Konung 

Eders Kongl. A/&ij:ts 

allerunderdånigste och troplichtigste undersåtare 

Joh. Kuhlbei^. P. S. Grevillius. A. Stichaeus. 

Dav. Bergenfelt. Eric Sundbeck. And. Polviander. 

Såsom stads äldste, å borgerskapets vägnar, 
underskrifva : 

Cari H. Sunn. Gab. Pacchalen. And. Wahlgreen. 

Ma(r)tin Rönberg. Daniel Kruse. Petter Åberg. 

Sven Strömgreen. H. Sohlberg. And. Nygren. 



Bilaga. 

Utslag uppå besvär, att ägodelnings rätten i 
Helsinge sockn uti storskiftes tvisten emellan 
staden för thess i Gumtäckts by varande fem 
donations hemman å ena samt egaren af frälse 
säterie i samma by lieutenanten Samuel Enhjelm 
å andra sidan genom utslag af d. 7 sept., 31 
oct. och 1 nov. 1774 förklarat, att säterijet borde 
bibehållas vid thet stång och alnetal, som det af 
ålder innehaft, samt det öfriga af byns ägor 
tillhöra staden, till följd hvaraf tre femte delar 
tillföllo donations hemmanen och två femte delar 
säterijet; utägor och fiske delades jämnt dem 
emellan. Häruti anhålles underdånigst om änd- 
ring. Gifv. d. martii 1776. 

Kongl. M:t har i nåder låtit sig föredraga thesse 
underdåniga besvär, och hvad först angår then af assesso- 
ren Hisinger och lieutenanten Enhielm uti förklaringen 



1776 197 

gjorde påminnelse thervid, att flgodelnings rätten af anförde 
skjfll ogillat theras invändning emot borgmästaren Kuhl- 
bei^ att i thetta storskiftes-mflbl vara stadens fullmägtig, 
sedan han förut, och tå saken åhr 1759 vid Härads rätten 
förevarit, nyttjades som laga ombuds man för säteriet i 
samma måhl, så emedan Enhielm sitt emot ägodelnings 
rattens utslag öfver thenna invändning förklarade missnöije, 
icke på sätt lag föreskrifver fullföljt, utan låtit samma 
utslag thymedelst vinna laga kraft, ty varder thenne på- 
minnelse till vidare pröfvande icke uptagen. 

Beträffande sedan hufvud saken, så pröfvar K. M:t i 
nåder rättvist ägodelnings rättens förrberörde utslag, såsom 
på lag och goda skäl grundat, till alla delar at gilla. Och 
skola the besvärande ersätta sine vederparter theras för- 
ordsakade rättegångs kostnad med tvåhundrade femtijo 
dahler silfvermynt. Thet vederbörande till underdånig efter- 
rättelse länder. 

Gustaf. 

£. L. Segercrona. 

63. Stockholm den 3 december 1776. 

Gustaf III:s resolution, innehållande svar på en af baron 
Ramsay å borgerskapets i Helsingfors vägnar inläm- 
nad skrlfvelse angående en skeppsbros byggande och 
ett skeppsvarfs inrättande på Skatudden. Åfven andra 
projekterade nybyggnadsplaner omtalas. 

Gustaf med Guds nåde Sveriges, Göthes och 
Vändes Konung etc. etc, Arfvinge till Norrige, 
Hertig till Schlessvig Hollstein etc. etc. 

Vår ynnest och nådiga benägenhet med Gud AUs- 
mägtig, Troman, Öfverste och Vice Landshöfdinge samt 



198 1776 

Riddare af Vår Sverds orden. Vi hafve nu mera sluteligen 
låtit oss föredragas General-liutenantens och Landshöfdin- 
gens etc. Baron Ramsays underdåniga skrifvelse, dat den 
13:de septembris sistledit år, med anmälan af Helsingfors 
stads Magistrats och borgerskaps underdåniga ansökning 
rörande en tillämnad skepps bro byggnad af sten och ett 
skeppshvarfs inrättning på den så kallade Skateudden jemte 
flere omständigheter, som tilsammans uti siu särskilte punc- 
ter innefattas, och vele derföre följande svar till Eder och 
vederbörandes efterrättelse meddela. 

1. Hafve Vij inhämtadt, at alt hvad som angår l:sta 
puncten af ofvannämnde ansökning, enligt Vår nådiga 
befallning nu mera blifvit verckstäldt genom anvisning på 
stället, huru then tillämade skeppsbryggan får anläggas, 
utan hinder för defensionen och den graf, som för de i 
negden projecterade värck framdeles torde finnas nödig at 
framdragas. 

2. Ehuru Magistraten och borgerskapet anseer den 
lilla vik på Skatudden, där kruthusen nu stå, vara mast 
tjenlig och beqväm till inrättande af ett skjeppshvarf samt 
tror, at den af kronan kan umbäras, kunne Vi likväl icke 
samtycka til uplåtandet af berörde plats till skjeppshvarfs 
inrättning, som förut finnes för stadsens behof vid Ulricas- 
boi^, hälst den ofvannämde platsen är projecterad såsom 
tjenligast til en sluten tyggård för armeens fält artillerie i 
Finland och den omnämde viken jämväl är beqvämlig till 
anläggande af en lastadie brygga för nämde tyggård. 

3. Finne Vi väl Helsingfors stads plan vara nog 
liten och trång, samt at inga flere tomter till utdelning, än 
där nu finnas, äro at tilgå, men kunne dock icke bevilja 
den i underdånighet sökte utvidningen hvarken åt tracten 
af Broberget, Kampen eller Ulricasborg, innan af oss i 
nåder blifvit faststäldt, hvilken af de flere upgifne desseiner 



1776 199 

framdeles kan komma at följas til berörde ställens oceu- 
perande med försvars värck. 

4. Ansedt staden i anledning af Kongl. resolution, 
dat. den 20 november 1776, giordt sig hopp om nödige 
cassemer och baraquers upbyggande för gamissons man- 
skapet derstädes, ansee Vij dock närmare instemmande 
med det vilkor, som då blifvit utsatt och sedermera i nåder 
anbefallt, at sjelfva försvars verket borde först komma i 
fullt stånd, innan sådane byggnader kunde företagas. Och 
pröfve Vij dessutom borgerskapet nu mera icke hafva så 
stor orsak at klaga öfver inqvarterings tungan, hälst gar- 
nisonen sedan förledit år blifvit minskad genom ett artillerie 
compagnie, som är förlagt i Tavastehus, och en stor del 
af den öfriga garnisonen äfven är inqvarterad i de för 
kronans räkning inlöste hus och gårdar. 

5. Anseer Vij det vara stridande emot defensions 
principen at igen fylla den så kallade Gloviken, hälst det 
samma skulle bereda en större front för en fiendtelig attaque, 
som igenom den samma fördelaktigt betages. 

6. Finne Vij at, enär någondera af desseineme på 
lands sidan blifvit i nåder pröfvad och faststäld, då först 
kan utrönas, hvilka ställen af stadens ägor till fästnings 
byggnaden icke nödvändigt behöfvas, och 

7. Pröfve Vi at sjelfva försvars värcken först efter 
nådigt förordnande böra komma i stånd, innan någon ytter- 
ligare hjelp till publique eller enskilte hus byggnader i 
Helsingfors kan i nåder beviljas. Vij befalle Eder Gud 
allsmägtig nådeligen. 

Stockholms slott den 3 december 1776. 

Gustaf. 

Joh. v. Heland. 
Vidi 

I. Hellenius. 
v. Lands secret 



200 1777 

64. Tavastehus den 8 november 1777. 

Skrifvelse från landskontoret I Tavastehus till magistraten 
i Helsingfors angående ^käUttre-frljheten'. 

Till Magistraten i Helsingfors. 

KongL M:t har uti bref och svar af d. 27 aug. sidstl. 
i bland annat i nåder gifvit dess och ricksens Högkamar 
coUegium, statscontoir och Comerce colleg. til känna, det 
K. Mrt i nåder pröfvat för godt, at stademes beviljade 
kallare frijheten ån vidare mage äga bestånd och på det 
satt komma stademe til godo, at den för hvarje stad de- 
terminerade summa i dal. s:rmt evalveras til R:r efter tre d. 
s:rmt i jämnlikhet med det, som för siötulls clareringen i 
allmänhet är fast stäldt, samt at de således til vist belopp 
i R:r upkommande summor mage, i stället för den förut 
åtniutna förmon at använda desse frijheter uti tull clarerin- 
gen, hädanefter af Kongl. stats contoiret til innehafvame 
utbetalas ifrån innevarande åhrs början, samt til den ändan 
icke allenast i nåder anbefalt collegieme och stats contoiret 
at om värckställigheten deraf besörja, utan ock vederbörande 
härom til deras underdånige efterrättelse förständiga. Af 
detta K. M:ts nådigste förordnande hafver altså Kongl. 
Cammar collegium och stats contoiret genom högtd skrif- 
velse af d. 16 nästl. october lemnat mig del, med anmodan 
det jag ville sådant til vederbörandes kundskap komma 
låta. Och som för Helsingfors stad i grund af 1686 års 
contribution och Kongl. stats contoirets bref af den 1 junii 
och 25 october 1689 såsom källare frihet blifvit i d. s:rmt 
determineradt och utsatt 223 d. 13 öre s:rmt, som ä 3 d. 
s:rmt p:r R:r giöra siuttio fyra R:r 22 sk. 6 runst, så har 
Kongl. stats contoiret tillika anmodat mig uppå Magistra- 
tens reqvisition af under händer hafvande medel i Landt- 



1786 201 

rfinterijet förskottsvis låta utbetala för innevarande åhr den 

utsatte summan emot qvittence, hvilcken flfven för ndsta 

ähr på staten bestås. Detta alt har jag fördenskull vällofl. 

Magistraten til efterrättelse vid handen gifva bordt och 

förbrr. 

Vallofl. Magistratens hörsamme tienare 

A:de Bruce. 
Tavastehus 
Landscontoir d. 8 Joh. Nordensvan. 

nov. 1777. 



65. Från förra hUften af 1786. 

Riksdagsmannen för Helsingfors stad A. Byströms Idago- 
mål öfver krögares tillsättande utan magistratens 
vetskap. 

Stormägtigste Allemådigste Konung. 

Allaredan vid 1778 års riksdag har Helsingfors stads 
Magistrat och borgerskap genom deras då befuUmägtigade 
ombud i underdånighet bönfallit om E. K. M:ts nådigste 
förbud för commendantskapet och vederbörande embets- 
män å Sveaborg at efter godtycko, utan Magistratens vet- 
skap och vederböriig afgift til E. K. M:t och kronan samt 
staden, innom hvars gebit fästningen är belägen, til borger- 
skapets förfång antaga och tilsätta krogare, salu bryggare 
och tracteurer med flere näringsidkare, hvaröfver veder- 
börandes underdåniga förklaringar jemväl skola blifvit af- 
fordrade och inkomne. Men som nådigt slut härutinnan 
ännu icke blifvit meddelt, så vågar i underdånighet jag 
såsom stadens til nyss öfverstånden riksdag utsedde ful- 
mägtig, å egne och hemma varande medbröders vägnar, 
så mycket mer bönfalla om E. K. M:ts allemådigste hägn 
och rättvisa uti denna omständighet, som all rörelse för 



202 1786 

det mindre borgerskapet numera så godt som aldeles af- 
tagit, sedan ett ansenligit salu bryggeri, som hittils varit 
en af deras betydeligaste näring, blifvit i nyligare tider af 
obehörige personer ä Sveaborg inrättadt, och dricka där- 
ifrån nog oblygt äfven til sielfva staden transporterat. 

Allemådigste Konung! 

Lät E. K. M:ts landt-faderiiga ömhet och nåd äfven sträcka 
sig til detta borgerskap, som utom ett tidigt motande af 
de dem öfver hängande olägenheter snart se sig fortyna 
under tyngden af de dem åliggande årlige utskylder. 

Framhärdar uti all undersåtelig vördnad, trohet och nit 

Stormägtigste Allemådigste Konung 

Eder Kongl. Maijrts 

alldraunderdånigste och tropligtigste undersåte 

A. Byström, 



66. Stockholm den 12 december 1786. 

Regeringens resolution pd en af städerna i Finland, öster- 
och Västerbotten gjord anhållan om befrielse från 
båtsmansunderhållets utgifvande in natura. 

Kongl. M:t har detta mål med de däröfver infordrade 
underdåniga utlåtander hos sig i nådigt öfvervägande 
komma låtit, och hvad förrst angår, huruvida oftanämnde 
städer, då de orsaker, hvarföre de erhållit denna befrielse, 
neml. skeppsflottans flyttning och aflägsenhet ifrån dem, 
derigenom nu mera uphört, att K. M:t och riket äger en 
flotta både i Finland och Stockholm, må undslippa att 
prsestera de etthundrade åttatijo sju båtsmän, som de i 
äldre tider utgjort, så emedan en sådan befrielse icke alle- 



1786 203 

nast stödjer sig pä de handlingar, hvilka under en tid af 
mer än hundrade är säsom contractet ansedde och gällande 
varit, utan ock pä flere Kongl. förordnander, löften och för- 
säkringar, ty pröfvar K. M:t i näder rättvist att befria dem 
ifrån bätsmans presterande in natura samt tillåta dem att 
än vidare förfara med penningars eriäggande i stället för 
båtsmäns anskaffande. Och hvad sedermera beträffar desse 
penningars eller vacance afgifters utgörande, så alldenstund 
desse städer varit undantagne från den afgift af trettijo 
daler silf:rmynt för hvarje bätsmans nummer, som genom 
Kongl. brefvet den 26 martii 1748 blifvit stadgad för stä- 
deme i Sverige, samt alt ifrån den tiden, lika som förut 
skjedt, fortfarit at årligen betala deras uppå contracter 
grundade båtsmans penningar, til des desamma i stöd af 
1776 års mynt-valuation börjat utgå efter tre daler silfver- 
mynt riksdalem, och dessutom större delen af desse stä- 
der nu uti deras underdåniga ansökningar och förklaringar 
sielfve erbudit sig att, i stället för båtsmäns presterande in 
natura, årligen betala deras vacance båtsmans afgift efter 
två daler silfvermynt riksdalem, fördenskull pröfvar K. M:t 
äfven i näder billigt att städeme i Finnland, öster och 
Västerbottn hädanefter må utgöra de båtsmans pennin- 
gar eller vacance afgifter, som i deras år 1682 faststälde 
contracter utsatte äro, beräcknade efter två daler silfvermynt 
för hvarje riksdaler, hvilket vederbörande til underdånig 
efterrättelse länder. Datum ut supra. 

Under Kongl. Maij:ts secret 

L. S. 

G. v. Carlson. 



204 1787 

67. Stockholm den 19 mars 1787. 

Regeringen bifaller en af Helsingfors stads fullmäktige, 
handelsmannen Johan Sederholm, redan 1769 inläm- 
nad ansökan om ersättning för tomter och åkrar, dem 
staden genom fästningsbyggandet gätt miste om. 

Kongl. M:t har öfver detta mål infordrat dess och 
rikets Krigs- och Cammar collegiers samt Etats contoirets 
underdånige utlåtande, och sedan stadens fordringar, efter 
behörigen skedd värdering af förenämde ägor, blifvit ut- 
räknad till sjutusende sexhundrade nittiofem riksdaler trettio 
skillingar ellofva rundstycken specie, hvartill kommer några 
ägor vid Ulricasborg och Brobergs traden, som fästnings 
byggnaden ännu nyttjar, hvarföre artigt arrende blifvit af 
kronan betalt, men för hvilcke, enligt stadens fullmägtigs 
rådmannen Byströms begifvande, blifvit faststäldt en summa 
i ett för alt af sexhundrade trettioåtta riksdaler trettioåtta 
skillingar specie, hvarigenom stadens hela fordran skulle 
bestiga sig till en summa af åtta tusende tre hundrade 
trettiofyra riksdaler tjugu skil:r elofva rundst. specie, så har 
K. M:t, i anseende till andragne skjäl, i nåder godtfunnit 
att bevilja staden denne sökte ersättning på följande sätt 
och terminer, nemlm 

För innevarande år . 638 rd:r 38 sk. 

, år 1788 1,006 , 32 , 

, ,1789 952 , 15 , 2 rdst. 

n . 1790 2,427 , 19 , 7 „ 

n n 1791 881 , 40 . 7 , 

, , 1792. . • . . . 2,427 « 18 „ 7 „ 

om hvilke medels utbetalande K. M:t nu låter nådig befall- 
ning till dess och rikets Etats contoir afgå. Datum ut supra. 

Under Kongl. Maijrts secret 

G. v. Carlson. 



1787 205 

68. Sveaborg den 25 april 1787. 

Båkholmens lotsar anhålla af magistraten i Helsingfors 
om tillåtelse att draga notpd Båkholmens norra sida, 
mot förpliktelse att utsätta prickar pd Kronbergs- 
fjärden och den Helsingfors närmast liggande far- 
leden. 

Sä framt den högtärade Magistraten i Helsingfors 
skulle täckas bifalla vår ansökning att, utom the oss förut 
bevilljade förmohner, fä enskilt och utan inträng af andre 
idka notdrägt pä norra sidan af Bäkholmen utan afgift, för- 
binda vi oss härmedelst pä det kraftigaste, säsom thet 
ock skall äligga vare efterträdare i sysslan, att alt framgent 
hädanefter sjelfve utsätta och vid mackt hälla the remmare 
och prickar, som uppå Helsingfors stads yttra och inre 
farleder samt then sä kallade Grönbergs fjärden och flere 
nödige ställen böra ärligen finnas och underhällas, sä att 
staden därmed aldrig mätte besväras. 

Till mera säkerhet underskrifva vi, Bäkholms lots 
älderman och samteliga lotsar, ofvan berörde förbindelse 
samt rista egenhändigt härunder vara bo märken, som 
skedde ä Sveaborg den 25 april 1787. 

And. Johan Wickberg, 
Staffan Backman, Johan Wickman, Peter Brandt, 

Eric Brandt, Eric Kärman, Johan Balck, Gust. Ericsson. 

Bomärken 

• 

Till föregäende förbindelse finner jag godt bifalla 
och alt därföre den samma godkänner och härmedelst till 
deras obrottsliga efteriefnad stadfäster, emot det att desse 
lotsar orubbadt blifva bibehällne vid de dem förundte fri- 
heter. Sveaborg den 25 april 1787. 

F. M. Fleetrood. 



206 1787 



60. Helsingfors den 2 juli 1787. 

Borgerskapet anhåller om byggnadshjälp för uppförande 
af ett nytt rådhus i Helsingfors. 

Stor Mägtigste Aller Nådigste Konung. 

I sistledne februarii månad har E. K. M:ts befall- 
ningshafvande tilsändt Magistraten de desseiner, som Kongl. 
öfver intendents embetet til en ny rådhus byggnads up- 
förande af sten här i Helsingfors stad författat, och E. K. 
M:t med dess egenhändigt påtecknade höga påskrift aller 
nådigst behagat approbera samt tillika gifvit vid handen, 
at Magistratens och stadens af honom anmälte underdåniga 
ansökning om hielp och understöd af höga cronan till 
samma byggnads fullföljande skulle blifvit til vederböran- 
des utlåtande i nåder remitterad, och lärer således ännu 
däruppå bero. 

I mediertid och då Magistraten och staden nu äger 
den oskattbara lycka at få se sin dyra konung här på 
stället, har den trodt sig ej böra försummma att för den 
höga nåd, den samma igenom omrörde desseiners appro- 
bation redan är vederfaren, inför E. K. M:t i diupaste 
underdånighet härmedelst nedlägga sin alltid brinnande 
undersåteliga vördnad, erkänsla och tacksägelse. 

Ingenting kan därföre ligga Magistraten och borger- 
skapet mera om hjertat än at ila til uppfyllandet af E. K. 
M:ts aldrig af dem tilfylles högst bepriseliga afsicht, med 
varacktighet och prydlighet uti berörde nya rådhus bygg- 
nads anläggande och fullbordande; men de måste ock 
derjemte på det högsta beklaga sin stora oförmögenhet 
och en oöfvervinneriig brist på utvägar inom sig at kunna 
bestrida de stora omkostnader, som dertil högst oumgänge- 



1787 207 

ligen fordras och minst Iflra bestiga sig till tijo å tolf 
tusende riksdaler specie. 

Det allena har således varit orsaken til stadens för- 
berörde ansökning om hielp och understöd i detta ämne, 
och grunden dertil ligger äter uti E. K. Mrts glorvyrdigste 
herr faders, den uti trogna undersätares hiertan i evig 
åminnelse förvarad och högtalskade Konung Adolph Fred- 
richs den 20:de november 1756 gifne härhos följande 
nådiga resolution. 

Af den samma värdes E. K. M:t allemådigst isynner- 
het inhemta, uppå hvad ganska öma och bevekande flere 
skal högst bemälte Konung funnit nödigt at ej allenast i 
nåder förunna denne utblottade Helsingfors stad flere be- 
tydeliga förmoner, utan ock förordna, at den til de publique 
byggnader, som den tiden varit alla af träd och då redan 
mycket förfallne, skulle, så snart Larmgatan är i vercket, 
af kronan eller fästnings byggnaden undfå tegel och alt 
det öfriga til skänks, som borgerskapet til den privata 
husbyggnaden efter Kongl. resolutionen af den 9:de sep- 
tember 1756 skulle få låna och finnes hafva bestält utaf 
kalk och taklag, dörrar, dörr- och fensterkarmar, grundval 
och spärrar. 

Nu har väl den omnämnde Larmgatan eij alt sedan 
kommit i vercket, men staden har emedlertid blifvit och 
redan för flere år varit aldeles utan något rådhus och med 
det samma helt och hållit utan tjenlige sessionsrum för 
stadens domstolar och auctions cammare, jemte nödigt 
utrymme för alla de öfrige angelägne behof, som den nya 
rådhus ritningen innehåller. 

Således täcktes E. K. M:t vid öfvervägande häraf 
aller nådigst finna, huru högst nödvändigt en ny rådhus 
byggnads ofördröijeliga företagande och fullföljande i sielfva 
vercket härstädes är, men huru omöijeligit det, i anseende 



208 1787 

til största delens af borgerskapets utblottade tillstånd, till- 
lika blifver at någonsin kunna täncka deruppå, om ej en 
nådig hielp och understöd dertil kommer, hälst Kongl. 
öfver intendents embetets icke längesedan hit ankomne 
särskildte dessein, öfver den för sielfva rådhus tomtens 
mycket bärgiga och sluttande läge samt nödige hvalf och 
källare erforderliga grundmuren, nogsamt visar, at den 
minst kommer at bestå af fyra alnars högd. 

Mångfaldiga vedermälen af E. K. M:ts outtrötteliga 
sorgfällighet at på andre rikets orter befordra publique 
byggnader til verkställighet gifver ock Magistraten och 
borgerskapet det glada underdåniga hopp, at E. K. M:ts 
medfödda högstbepriseliga milda hiertelag eij eller lärer 
tillåta, at denne Helsingfors stad blifver i ett lika ämne 
hielplös. Magistraten och borgerskapet fördrista sig för- 
denskull at i en sådan glädie full öfvertygelse härigenom 
ytteriigare i djupaste underdånighet bönfalla, det täcktes 
E. K. M:t allemådigst vid den omförmälte nya rådhus 
byggnadens företagande och fullföljande behugna staden 
med den hielp och understöd, som E. K. M:ts högstsalige 
herr fader redan så mildt och nådigt den samma tilsagt, 
samt til den ändan lika nådigst förordna, at Kongl. fäst- 
nings byggnaden på Sveaborg måtte igenom dess arbets- 
manskap til en början låta å tomten förrätta nödig berg- 
sprängning samt sielfva grundmuren med dertil hörande 
valf och källare upföra, då staden sedan vill bjuda til at 
med de tilgångar, sig nu visa och framdeles samlas kunna, 
efter sin yttersta förmåga fullfölja den öfriga byggnaden. 

Sluteligen utbeder sig Magistraten ännu at vid detta 
tillfälle få aflägga sin allerunderdånigste tacksägelse för 
E. K. M:ts allemådigaste utslag och bifall til utbekom- 
mande af stadens fordran för til fästnings byggnaden 
bortgångne ägor och lägenheter. Och torde det väl kunna 



1789 209 

sflgas, at de derföre utfallande medel borde til meranamnde 
nya radhus byggnad användas. Men då allenast en nog 
liten del deraf tillhörer stadens allmänna cassa, och det 
masta bör tillfalla flere af det torftiga mindre borgerskapet, 
hvaribland många äro i den belägenhet, at de nästan 
måste sucka efter dagligt bröd, så blifver nog liten del för 
samma byggnad öfrig. 

Allemådigste Konung! Bönhör med vanlig ömhet 
denne underdånigaste ansökning af ett folk, som endast 
brinner af undersåtelig nijt at igenom oftanämnde nya råd- 
hus byggnad få för samtid och efterkommande upresa ett 
varaktigt minnesmärcke af E. K. M:ts sälla regering och 
landsfaderiiga bevågenhet emot hvarje samhälle i sitt rike. 
Framhärdande i djupaste undersåtelig vördnad och trohet 

Stormägtigste Allemådigste Konung 

Eders Kongl. Maij:ts 

allerunderdånigste och troplicktigste tjänare 

och undersåtare 

Joh. Kuhlberg. Äbr. M. Alftan. A. Stichaeus. E. Sundbeck. 
And. Polviander. Petter Schwartz. Friedrich Mattens. 



70. Helsingfors den 3 oktober 1789. 

Rådmännen och sekreteraren vid Helsingfors magistrat 
anhålla om lika värdighet och rang med dem i Wis- 
mar^y 

Stormäcktigste Allemådigste Konung. 

Som rådmänneme här i Helsingfors stad, utom theras 
ordinarie sysslor och domare ämbetens förvaltning, hafva, 

O Kongl. M:t finner icke något skjäl att härtill lemna dess nådiga 
bifall. Drottningholms slott den 8:de novembris 1791. 

Under K. M:ts secret (L. S.) 
E. Schröderheim. 

14 



210 1789 

sflrdeles under nu varande krigstid, ganska trägen tjänst- 
giöming både med besicktningar öfver E. K. M:ts och 
kronans här och på fästningen Sveaborg varande hus och 
effecter samt all tirkrono magazineme och förråds husen 
härstades ankommande spannemål och proviant-persedlar, 
tilika med prof-bakningar och förmalningar jämte inqvar- 
tering af E. K. M:ts krigsfolck och reglering om then här- 
stades stundeligen förefallande skiutningens bestridande, 
med hvad mera til E. K. M:ts och kronans höga tjänsts 
befordran erfordras, under hvilcka angelägne förrättningar 
magistrats personeme härstades ofta sakna det hägn och 
anseende, som deras ämbeten borde åtfölja. Så emedan 
rådmänneme och stads seaeteraren både uti Wissmar och 
flere andre städer äro i nåder inbegrepne under Duels 
placatet och benådade med rang, ty dristar hos E. K. M:t 
Magistraten i djupaste underdånighet bönfalla, det värdes 
E. K. M:t af högt bepriselig Kongl. nåd allemådigst hugna 
rådmänneme och stads secreteraren här i Helsingfors med 
lika värdighet och rang, som rådmänneme och stads secre- 
teraren i Wissmar fömndte äro. 

Med all undersåtelig nijt och trohet framhärde til 
dödsstunden 

Stormäcktigste Allemådigste Konung 

Eders Kongl. Maij:ts 

allerunderdånigste och tropliktigste tiänare 

och undersåtare. 

Joh. Kuhlberg. A. Byström. A. Stichsus. 

E. Sundbeck. Petter Schwartz. Friedrich Mattens. 



1792 211 

71. Stockholm — 1792. 

Riksdagsman N. Haidenstrauchs ansOkan om hämmandet 
af obehörigt intrång i stadens handtverkerier% 

Stormagtigste Allemädigste Konung! 

Så väl genom äldre författningar och resolutioner 
som i synnerhet genom E. K. M:ts vid sistledne riksdag 
utfärdade nädigste försäkran till rikets borgerskap och stä- 
deme i allmänhet, jemte E. K. M:ts nådigst u^ifne sär- 
skilte resolution uppå klagomål öfver thet intrång, embeteme 
och handtvärkerieme i städeme genom obehörige perso- 
ners handtvärks idkande och på flere sätt uti theres rörelser 
lida, hafva städemes embeten vederfarits det utmärktaste 
vedermäle af E. K. M:ts nådigste omvårdnad för städemes 
handtvärkeriers trefnad; men då sådant oaktadt, och emot 
E. K. M:ts nådigste vilja, ännu befinnes hvarjehanda miss- 
bruk, städemes embeten til det betydeligaste förfång ther- 
utinnan, att på landet omkring och emellan städerna uti 
sochname finnes alle slags öfverflödige och snart sagt 
oräkneliga samt otillåtne handtvärkare, dristar jag i dju- 
paste underdånighet hemställa, huruvida E. K. M:t antingen 
täcktes nådigst anbefalla thes befallningshafvande att, enligt 
13 och 18 §§ uti 1734 års landshöfdinge instmction, noga 
handhafva the härom utgångne nådigste författningar och 
specielt tillse, att öfverflödiga gärningsmän och handtvär- 
kare af the tillåtne professioneme, såsom skräddare, sko- 
makare, smeder m. fl., utan till ett viss antal efter soch- 
nemes storlek, och sådane, som efter författningame ej 
böra tillåtas, såsom garfvare, sämskmakare, sadelmakare. 



^) Föredr. i Kgl. Beredningen d. 10 mars 1792 och hos Hans 
Kgl. höghet hertigen af Södermanland d. 25 derpåfl. april samt resl. som 
i pTotocoUet 



212 1793 

hattmakare, gjördelmakare och färgare, icke mage pä landet 
sig nedsätta i egenskap af sochne handtvärkare och stä- 
demes handtvärkare på hvarjehanda sätt förfördela, eller 
hvad utväg E. K. M:t nådigst sjelf bäst och nyttigast pröf- 
var till detta missbruks afvändande, pä det E. K. M:ts 
trogne undersätare och handtvärks idkare i städeme, emot 
E. K. M:ts nädiga vilja, genom sädant inträng och saknad 
uti näringame icke mätte blifva bragte uti uselhet och 
tbermed följande obeständ att kunna fuUgjöra de skyldig- 
heter till E. K. M:t och kronan, som de af underdänigste 
nit önska. 

I underdänigste hopp, att E. K. M:t af landsfaderlig 
omsorg läter sig i näder värda om sina trogne under- 
sätares väl, framhärdar jag uti underdänigste nit och trohet 

StormägUgste Allemädigste Konung 

Eders Kongl. Maij:ts 

underdänigste och tropligtigste undersätare 

Nath. Haidenstrauch. 
Riksdagsman för Helsingfors stad. 



72. Drottningholms slott den 4 oktober 1793. 

Regeringens resolution angående utarrendering af staden 
Helsingfors tillhörig Jord. 

Gustaf Adolph med Guds näde Sveriges, 
Göthes och Vändes Konung p. p. p. Arfvinge 
till Dannemarck och Norige, Hertig till Schlesvig 
Hollstein p. p. 

Vär ynnest och nädiga benägenhet med Gud allsmäg- 
tig. Tro man. Friherre, Landshöfdingl Vi hafve i näder 
lätit oss föredragas edert den 9 sistledne julii jämte Ma- 



1793 213 

gistratens i Helsingfors och stadens äldstas förklaringar 
afgifne underdåniga yttrande, angående de besvär borg- 
mästaren Anders Byström i underdånighet anfördt däröfver, 
att sedan nämde Magistrat och stadens äldste vägrat By- 
ström bifall till dess gjorda ansökning om femtijo års 
prolongation å dess innehafvande arrende af Töhlo tegel- 
bruk och därtill lydande marek, hafva I medelst utslag af 
den 20 december 1792 i anseende dertill, att den för By- 
ström genom utslag af den 30 novembr. 1779 bevilljade 
arrende tiden då ännu icke var förfluten, förklaradt Eder 
lika med Magistraten finna frågan om arrende tidens för- 
längande för det närvarande icke äga rum, utan att, om 
vid arrende tidens utgång i afseende på borgmästarens 
redan gjorde och framdeles tillgörande kostnad å plan- 
tagiers utvidgande och förbättrande anledningar förekomma 
till arrende tidens förlängande, där om då i laga ordning 
anmälan göras och vederböriigt utlåtande afbidas. 

Och som Vi funnit besväranden icke hafva andragit 
skäl af den beskaffenhet, att de kunna värka ändring i 
ofvannämde edert öfverklagade utslag, det Vi fördenskull 
i nåder gillat och faststält, så gifve Vi Eder det till svar 
och vederbörandes förständigande samt behörig efterrät- 
telse härmed i Nåder tillkänna. Befallandes Eder Gud 
allsmägtig nådeligen. Drottningholms slott den 4 octo- 
ber 1793. 

Under min Allemådigste Konungs och Herres minder- 
årighet. 

Cari. 

M. Rosenblad. 
Vidi. 
Jon. Maur. Odengren. 



214 1794 



73. Helsingfors — 1794. 

Augusttner-frimurare-logen anhåller att få Ofvertaga de 
medel, hvilka anslagits till ett barnhus d Sveaborg, 
men som ej emottagits till förvaltning af fästningens 
skoldirektion *). 

Stormägtigste Allemädigste Konung! 

Sedan framledne presidenten Boije genom frivillige 
sammanskotter bragt tillhopa en summa penningar at an* 
vändas till en barnhus inrättning i Helsingforss och man 
vid början af samma anläggning förmärkte, at desse medel 
knappast ville förslå endast till husets byggnad och för- 
färdigande, har derföre värkställigheten af denna inrättning 
kommit at aldeles upphöra. 

Efter flere års förlopp befunnos tillgångame för hela 
denna cassa, dels uti utestående fordringar, dels i en för 
barnhusets räkning inköpt plantage, allenast utgiöra 2,931 
riksdaler 37 skillingar 10 rst, hvilken summa K. Mrt ge- 
nom dess resolution af den 29 april 1783, som härhos 
underdånigst är fogad, efter ärbjudande af Augustiner lo- 
gens i Helsingforss då varande styresman hans excellence 
herr generalen riddaren och commendeuren af E. K. M:ts 
orden grefve Fredric Posse, i nåder med visse vilckor till- 
låtit få lemnas till styrcka för en på Sveaborg ej långt 
förut börjad scholae inrättning. 

Enär denna anstalt kommit till scholae directionens 
kunskap, har den genast af de orsaker, dess här under- 
dånigst näriagda memorial innehåller, förklarat, at denna 
inrättning omöjeligen kunde utvidgas, hvarföre till dess 



^) Föredrogs på Stockholms slott den 19 juni 1794 och bifölls. 



1794 215 

vidare understöd icke behöfdes mera än högst 50 riksdaler 
om året. 

I en sådan sakens ställning och då tillfällige omstän- 
digheter sätta schols directionen på Sveaborg utur stånd at 
fullgiöra de vilckor, hvarmed denna gåfva till densamme 
ärbjudits, fördristar Augustiner frimurare logen i Helsing- 
forss, genom mig såsom dess nu varande styresman, i 
diupaste underdånighet anhålla om E. K. M:ts nådigste 
tillstånd at hädanefter fritt och utan någons an^råk £ä 
disponera ofvannämde 2,931 riksdaler 37 skg:r 10 rsL, 
sedan likväl till merbemälte scholse direction deraf blifvit 
lemnade i capital 833 riksdaler 16 sk:r, hvilke å 6 procent 
förräntade årligen af sig kasta 50 riksdaler, dem directio- 
nen sig endast förbehållit 

Genom en sådan E. K. M:ts nåd kan Frimurare logen 
i denna aflägsna landsort, jemte förökande af flere grader, 
utvidga de barmhärtighetz värck, hvilke altid utgiöra före- 
målet af rättskaffens frimurares omtanka och bemödande. 

Med all undersåtelig vördnad och nit framhärdar i 
sidsta dödsstunden, 

Stormägtigste Allemådigste Konung! 

Eders Kongl. Maij:ts 

allerunderdånigste och tropligtigste tjenare 

och undersate 

Axel Reuterholm. t 



BUaga. 

Memorial. 

Till svar å respective finske frimurare barnhus direk- 
tionens den 30 sistl. maij aflåtne skrifvelse, rörande den 
af bemälte direktion under den 4 april 1783 gjorde och 
af Konungen den 29 i samma månad nådigst gillade 



216 1794 

underdåniga proposition att till directionen öfver soldate 
bama schole inrättningen härstädes få uplåta någon fond, 
hvilken under schole direktionens disposition skulle an- 
vändas till finska indelte arméens fattiga soldate barns 
emottagande på Sveaborg och undervisning i kristendo- 
men jemte öfriga anbefalte kunskaper, samt dervid för- 
nyade begäran att med förenemde vilckor nu få aflefve- 
rera sagde fond till härvarande schole cassa, har schole 
directionen äran vid handen gifva, att directionen med 
yttersta beredvillighet skulle antaga seij dette åliggande 
och med oförtruten nit söka upfylla det vackra ändamål, 
hvarföre medlen ärbudne blifvit, om ej samma hinder och 
svårigheter, som tillförene härvid mött, äfven nu satte schole 
directionen aldeles utur stånd att kunna värkstäUa indelte 
arméens soldate barns mottagning och upfostran å denna 
fästning. 

Nu varande schole inrättning för gamizonens soldate 
barn på Sveaborg, grundad å afledne regements pastoren 
Stigzelii frivilliga gåfva 333 rd. 16 sk., Frimurare sam- 
fundets i Helsingfors samt herrar compagnie chefs och 
privates sedermera gjorde ädelmodiga sammanskotter och 
de af Konungen aller nådigst tillagde ved och ljusmedlen, 
kort afgifter samt plickt penningar mot policen m. m., 
kan svåriigen förenas med något nytt schole etablissement 
för finska landt arméen af följande ordsaker. 

1. Som inge andra rum än kronans här äro att 
tillgå, hvilka äfven nog litet svara mot gamizonens och 
öfriga härvarande staters behof och nödvändiga utrymme, 
har hvarje corps, genom hopträngning och skedde öfver- 
enskommelser sinsemellan, utaf deras tilldelte bonings rum 
afstådt och uplåtit dem, som nu tjena till scholor, och 
hvaruti ett större antal barn, än redan gifves, ej utan olä- 
gen trängsel inrymmas kan. 



1794 217 

2. Utom någre få fader- och moderlösa barn, som 
under schole directionens särskildte tilsyn åtnjuta under- 
håll och vård genom dertill utsedde och belönte personer, 
äro alla soldate barnen mellan läsningstiden inqvarterade 
uti gamizons baraqueme jemte deras föräldrar, hvilka utan 
schole cassans minsta gravation besörja barnens skötsel, 
föda, klädnad och värma m. m. Att i lika måtto härstädes 
soingera och underhålla främmande barn, så vida det vore 
en naturlig fölgd, att de beständigt skulle vistas på fäst- 
ningen, blir en helt annan omständighet och ett åliggande, 
som omöijeligen kan värkställas utan en särskild dryg och 
odrägelig kostnad, hvaruti denna schole cassa ej har utväg 
att deltaga. 

3. Ehuru en regements officer af hvarje corps, till 
befrämjande af ordning och skick innom scholome, god- 
villigt och utan ringaste vedergällning antagit sig inseendet 
öfver sitt regementes schola — äfven som regementemes 
prästerskap, af lika ädel nit för den fattigas väl, utan annan 
belöning än den hugnande tillfredsställelse, som välgöran- 
det altid medför, åtagit sig tillsynen öfver schole mästame 
och lärosättet samt att qvartaliter undersöka schole barnens 
framsteg och förkofran genom ordenteliga examina, — 
och directionens secreterare besörgt den artiga cassa redo- 
görelsen, blifver det större besvär, särdeles för de sed- 
nare, som oemotsägeligen åtföljer en större schole inrätt- 
ning, genom landt arméens soldate barns antagande nog 
mödosamt, att af dem skäligen kunna begäras eller i an- 
seende till deras öfriga trägna embetes göromål väntas, 
och denna handhafning öfver och innom scholorne samt 
schole cassan är oumbäriig. 

Af sådane skäl finner schole directionen intet lägligt 
att under dess disposition mottaga den ärbudne fonden, 
förenad med förutnemde vilckor, utan föranlätes direc- 



218 1796 

tionen således å nyo afsäga sig all befattning dermed. 
Sveaborg den 14 junii 1793. 

Pä gamizons soldate bama schole directionens 
vägnar: 

C. N. af Klercker. 
Gust. v. Gutofskii. J. Adlerstråhle. I. Pinello. 

C P. Nyberg. 

74. Stockholm den 29 augusti 1796. 

Kunglig Majestäts och rikets Commers-collegii resolu- 
tion angående inrättande af frimarknader i Nylands 
och Tavastehus höfdingedömen. 

I anseende till den ringa nytta en del marknader, på 
den fot de nu äro stälde, tilskynda handelsrörelsen» har 
K. M:t funnit en lämpligare marknads reglering nödvändig 
och uti nådig skrifvelse til dess och rikets G)mmerce col- 
legium den 11 junii 1788 dertil faststält följande allmänna 
grunder: 

l:o at alle enskildte marknader, såsom hinderlige för 
en större samling af folk och varor samt gynnande han- 
dels speculationer och et pä billighet grundadt jämt varu- 
pris, borde aflysas och inge andre tillåtas än så kallade 
frimarknader, til hvilka säljare och köpare i hela riket utan 
minsta skillnad äga ett fritt och obehindradt tilträde; 

2:o at desse borde hällas i städeme, emedan, utom 
det at sådant instämmer med ändamålet af städemes inrätt- 
ning, både säljare och köpare finna derstädes mera be- 
quemlighet och utrymme samt under Magistratens tUsyn 
fullkomligare trygg- och säkerhet, och staden på flere sätt 
tilskyndas en skälig vinst genom talrikare samling af folk 
och varor samt större bodhyror och ståndpenningar med 



1796 219 

mera, hvarvid likväl undantag mä göras för de orter, som 
pä långt afstånd äro belägne, så at landtmarknader mage 
bibehållas, då aflagsenheten kan räknas til sex mil och 
derutöfver ifrån städeme, och äfven understundom på när- 
mare afstånd efter som omständigheteme sig förete, och 

3:0 at termineme marknademe emellan så jämkas 
och indelas, at handlanden och slögde-idkaren kan med 
maklighet och utan afbrytning i sin rörelse bivista den 
ena marknaden efter den andra, samt at härvid äfven haf- 
ves afseende på landtmannens bequämlighet, hvarjämte 
K. M:t i nåder updragit och anbefallt Kongl. collegium 
at, sedan vederbörande hörde blifvit, besörja och verkställa 
en öfver hela riket allmän och efter förenämde grunder 
lämpad marknads reglering. 

Til följe häraf har Kongl. collegium, hvad Nylands 
och Tavastehus län angår, efter öfvervägande af så väl 
hvad vederbörande anfört och föreslagit, som och hvad 
de tid efter annan hos K. M:t underdånigst gjorde och 
til Kongl. collegii åtgerd i nåder remitterade marknads- 
ansökningar innehålla, funnit skäligt at härmedelst fast- 
ställa och förklara, det må tils vidare, och intil dess nödigt 
kan pröfvas at annorlunda förordna, af de i berörde län 
hittils tillåtne marknader endast följande bibehållas och så- 
som frie fortfara å nedannämde tider ooh ställen samt påstå 
så många dagar, som för h vardera här utsattes, nemligen: 

Tavastehus den 8 januarii och 20 september, sex 
dagar h vardera; 

Helsingfors den 30 januarii åtta dagar och 12 sep- 
tember fyra dagar; 

Ekenäs den 17 mars och 13 october, åtta dagar 
hvardera; 

Laukelas by i Urdiala socken den 28 september tre 
dagar; 



220 1796 

Padasjoki sockens kyrkoby den 2 october tre dagar; 
Pickala i Sjundeå socken den 8 october tre dagar, samt 
Lojo kyrkobacka i Lojo socken och östra Raseborgs härad 
den 8 martii tvenne dagar. 

Hvilke marknader Kongl. coUegium finner til handels- 
rörelsens vidmagthällande och bedrifvande i detta län til- 
räckelige och mast lämpelige, varandes alle köpare och 
slljare så inom som utom länet utan minsta skillnad til- 
låtit at dem til idkande af all loflig handel besöka, hvil- 
ket vederbörande til efterrättelse länder. År och dag som 
förut skrifvit står. 

På Kongl. Maj:ts och rikets Commerce collegii vägnar: 

J. Liljencrants. 

O. C. Altin. 



Helsingfors den 6 augusti 1683. 

Borgerskapet i Helsingfors förpliktigar sig att ärligen 
erlägga 60 daler för hvarje båtsman staden var 
stridig uppställa^). 

Som städemes fullmägtige på sidst hållne riksdag uti 
underdånighet hafva anhållit att få gifva en vis summa 
penningar för hvar bysse skyttare och båtsmän de tilförende 
utgjordt hafva och slippa det besvär, som sjelfva manska- 
pets praesterande med legnings, underhålds, klädje och 
rotepenningars erläggander och utredningar med sig förer, 
och H:s K. M:t deras begäran icke allenas hafver täckts 
aggreera, utan ock dem med den nåden omfatta och ige- 
nom en särdeles resolution, daterad Kungsöhr den 18 
februarii är 1681, allemädigst försäkrat, at, när de sitt då 

O Detta dokument, hvilket såsom synes hänför sig till 1600-talets 
handlingar, bifogas hflr såsom ett tillflgg. 



1683 221 

hafvande fulla ordinarie båtsmansthall en gång ifrån sig 
lefvererat hafva och sedan åriigen utgöra och betala en 
viss summa penningar för hvar man de tilförende utgjordt 
och prssterat hafva, härefter ifrån manskapets prssterande 
och all den tunga, som det med lagning, underhållande, 
beklädning, kläde och rote penningars erläggande, utred- 
ningar eller hvad namn det hafva må skulle vara befriade, 
altså hafver denne stads Magistrat och samtelige borger- 
skapet med särdeles erkäntsel denne K. M:ts nåd eriarit 
och till att visa sin villighet til K. M:ts och riksens tjenst 
efter moget öfvervägande samtyckt och beviljat åriigen att 
utgöra sextio dahl. kopp:t för hvar ordinarie båtsman denna 
staden tilförene utgjort hafva, belöpandes uti en summa 
för tio båtsmän sexhundrade dahl. kopp:rmt. Och såsom 
båtsmans tahlet i krigstider alltid är fördubblat vordet, alt 
så skall ock denna summa penningar af sexhundrade dahl. 
uti tillstötande krigstider (de Gud länge och nådeligen 
afvände) fördubbladt varda, förpliktandes så väl borgmästare 
och råd then ordinarie summan uti freds tider som den 
fördubblade uti krigs tider hvart år uti en summa och 
innan Michaelis dag uti Stockholms banco för Kongl. 
amiralitets räkning inlefverera, och, där det innan föresatte 
termin icke skjer och penningame rigtigt i banco lefve- 
reras, betalar Magistraten två penningar för en. Till ytter- 
mera visso att detta obrottsligen efterkommas och hållas 
skall, är detta på samtelige borgerskapets vägnar af stad- 
sens Magistrat med dess vanlige insegel och underskrift 
bekräftat. Datum Helsingfors den 6 augusti 1683. 

På Borgmästare, Råds och Borgerskapets vägnar: 
L. s. 



Register öfver i texten förekommande personers namn. 



Adolf Fredrik: 126, 130, 134, 140, 156, 

157. 165, 179. 
Aminoffy generalmajor: 140. 
Amnoriiiy dykerikommissarie: 132. 
Armfelt, kapten: 79. 
Bofje, Hans Henrik, landshöfding: 164, 

180, 181, 191. 
Bnrtz, Nils, rådman: 145, 157, 181. 
Byström, Anders, rådman:201,204,213. 
Carl XI: 166. 

Christina, drottning: 119, 130. 
Qayhills, borgare i Fredrikshamn: 96, 

97. 
Creutz, grefve: 33. 
EnliJelm, Samuel, löjtnant: 194, 196, 

197. 
Ehrensvard, öfverste: 156. 
Forell, Abraham, stadsfullmäktig i 

H:fors: 90. 
Forell, Erik, sekreterare: 71, 78, 81. 
Forsstéen, Gabriel, medlem af H:fors 

magistrat: 1. 
Forsstéen, Henrik Johan, borgmästare: 

117, 123, 126. 
Forsstéen, Lars (H.), rådman: 7, 16, 

50. 
Fredrik 1: 37, 39, 69, 70, 84, 93,* 100, 

114. 
Gustaf III: 184, 192, 197. 
Gyllenborg, Gustaf, grefve, landshöf- 
ding: 124. 131, 133, 136, 138, 155, 

165, 183. 
Qyllenstiema, A. E.: 111. 
Hagström, landtmfltare: 195. 



Haldenstrauch, Nath., riksdagsman: 
211. 

HIsinger, assessor: 196. 

KreU» brukspatron: 118. 

Kuhlberg, Johan, borgmSstare: 188, 
190, 197. 

LIeven, grefve: 33. 

Löven, generalmajor: 33. 

Montgomerie, brukspatron: 118. 

Nordenberg, Carl Fredrik, löjtnant: 
102. 

Nordenskiöld, Anders Johan, lands- 
höfding: 165, 167. 

Nummers, öfverste: 79. 

Pipping, Henrik, borgmästare: 128, 
130, 133, 134, 135, 137. 

Posse, Fredrik, grefve, general: 214. 

Ramsay, A. H., baron, öfverste, lands- 
höfding: 176, 177, 197, 198. 

Renhorn, C. Bid., borgmästare: 101, 
106, 114. 

Sandelhielm, öfverdirektör: 36, 38. 

Sederholm, Johan, handelsman, riks- 
dagsfullmäktig: 180, 204. 

Sillcke, Sven, rådman: 40, 50, 52, 57, 
61, 64, 65. 

Stiemcrantz, P., baron, landshöfding: 
36, 38, 39, 59, 63, 70, 73, 82, 91, 95, 
97, 99, 104. 

Stigzelius, regementspastor: 216. 

Sunn, Pehr Hansson, riksdagsfullmäk- 
tig: 179, 180. 

Tammelin, Henrik C, borgmästare: 7, 
16. 



224 

Tesche, borgare i Fredrikshamn: 96, 97. Wetter, Abr., borgmistare, riksdagsman 
Uhrvåder, Thomas, rådman: 85, 87, för H:fors: 21, 33, 34, 35,37,50,59, 

88, 93, 96. 61, 78. 

Ullsten, stadstjänare: 195. WlUstrOm, notarie: 195. 

Ulrika Eleonora, drottning: 16, 81. Wrangel, Ofverste: 79. 



Innehållsförteckning. 

Sid. 
1714 d. 30 jan., Helsingfors magistrats landsflykt medlemmars 

klagan inför regeringen 1 

1719 d. — — Riksdagsmannen Tammelins och Forsstéenssupplik 7 

. d. 17 oki, Regeringens resolution på stadens besvär 16 

. d. — — Helsingfors magistrats aflöningsstat 19 

1723 d. 21 Jan., Helsingfors enskilda besvär, inlämn. af A. Wetter 21 

. d. 20 ma], Riksdagsman A. Wetters bimemorial 33 

. d. — — Anhållan om sjOtullsmedel till kyrkobyggnad . . 34 

1725 d. 19 oki, Anhållan om befrielse från tobaksacdsen 35 

1726 d. 15 mars. Regeringens resolution på borgerskapets supplik 37 

1727 d. — Jan., Helsingfors enskilda besvär 40 

. d. 20 Jan., Riksdagsman S. Sillckes m. fhs bilagor till föreg. 

skrlfvelse 50 

. d. — — Riksdagsman S. Sillckes anhållan om ärendenas 

åtgörande 57 

. d. 2 sepi, Borgarståndets vid riksdagen 1727 rekommenda- 
tion för Hrfors 64 

1728 d. 11 Jan., Regeringens resolution på stadens senaste besvär 65 

1730 d. 30 april, Afslag på anhållan om förlängda frihetsår .... 70 
. d. — - dec, Borger^pets inlaga till närmaste riksdag .... 71 

1731 d. 23 mars. Ett utlåtande af krigskollegium 79 

, d. 13 juli, Staden befrias från erläggande af sina rest afgifter 81 

1733 d. 4 juli, BevUjad tillåtelse att utskeppa bjälkar 82 

1734 d. 18 juni. Anhållan om bidrag till byggandet af två fyrbåkar 85 
. d. 15 oki. Finska kommissionens utlåtande ang. myntet . . 87 

1735 d. 25 . Resolution ang. vissa förmåner för staden .... 90 

1736 d. 29 juni, . . . . . . .... 93 

. d. 13 Juli, Om staden tillfallande skattören 100 

1738 d. — - Stadens besvär till riksdagen 1738 101 

1739 d. 27 sepi. Om käUarefriheten 112 

1740 d. 14 aug.. Om en ny lastageplats 114 

1743 d. 2 nov.. Kammarkollegiets utlåtande om frimarknader . . 115 

1746 d. — — Inlagan till riksdagen 1746 117 

1747 d. 7 april, Afslag på förlängning af stadens frihetsår .... 121 
. d. 5 maj. Ständemas utlåtande om frihetsåren 123 



226 

Sid. 

1751 d. 6 aug., Resolutlon på stadens riksdagsbesvar 1747 .... 126 

1752 d. — — Stadens lyckönskan tUl Adolf Fredriks kröning . 128 
. d. 7 maj, Om rätt att uppbflra skatt af handtverkare .... 130 
. d. 4 . Landshöfd. O. Gyllenborgs utlAtande om stadens 

besvär 131 

. d. 23 . Om skogarna kring Helsingfors 133 

. d. 6 jwil, Om banco-transportsedlar 134 

, d. . . Om magistratens aflönande 135 

, d. 29 , Om tjäruhandeln från Fredrikshamn 137 

. d. 27 juli, Om inrättandet af ett spinnhus 137 

1753 d. 28 nov., Om stadsämbetsmännens förbättrade löner .... 138 

1755 d. 13 mars, Reg. godkänner förslaget till en brandordning . . 140 

. d. • • Instruktionen för stadens brandvakter 141 

, d. — — Anhållan om 10 frihetsår, m. m 145 

1756 d. 17 juni. Om rätta forum för ett mål 155 

. d. 9 sept, Om vissa förmåner för Helsingfors och Lovisa . 156 

. d. 20 nov.. Regeringens resolution ang. riksdagsbesvär . . • . 157 

1757 d. 5 mars. Lättnader i inkvarteringen beviljas 164 

. d. 4 nov.. Om donerade hemmans disposition 165 

1759 d. 1 mars. Instruktion för auktionskammaren 167 

1761 d. 22 juli. Åtgärder mot emigrationen till Ingermanland . . 176 

1762 d. 20 • Om Lovisa stads marknad i Sysmä 178 

1767 d. 21 jan., Afslag på lindring i inkvarteringen 179 

1769 d. 29 dec, Om stadens förlängda frihetsår 180 

1771 d. 27 febr., Om magistratens aflöning, donationsjorden m. m. 183 
. d. 4 dec, Gustaf III:s förbud för den s. k. bondetrakteringen 185 

1772 d. 29 juni. Om andra städers marknadsrättigheter 186 

. d. 13 juli, Om förbud att utföra fisk till Ryssland 188 

1773 d. 7 Juni, Om reparationskostnaderna för Gråhara båk . . . 191 
. d. 21 . Om ersättning för tomter upptagna för fästnings- 
byggandet 192 

, d. 8 sept, Resolution ang. erläggandet af tomtören 193 

1776 d. — mars. Om ändring af ägodelningsrättens utslag 193 

. d. 3 dec. Om en skeppsbro och ett skeppsvarf 197 

1777 d. 8 nov., Om källare-friheten 200 

1786 d. — — Om krögares tillsättande utan magistratens vet- 

skap 201 

. d. 12 dec, Om båtsmanshållets utgörande in natura 202 

1787 d. 19 mars, Om ersättning för afstådda tomter och åkrar . . 204 
. d. 25 april, Båkholmens lotsars anhållan om rätt till notdrägt 205 
. d. 2 juli. Anhållan om byggnadshjälp tiU ett nytt rådhus 206 

1789 d. 3 okt, Rådmännens anhållan om högre värdighet .... 209 

1792 d. — — Om hämmandet af intrång i stadens handtverkerier 211 

1793 d. 4 okt. Resolution om arrende af stadsjord 212 

1794 d. — — Om barnhusets å Sveaborg underhållsmedel ... 214 



227 

Sid. 

1796 d. 29 aug., Om inrättandet al frimarlcnader 218 

1683 d. 6 . Borgerskapet förplildar sig att erlägga 60 daler för 

hvaije båtsman staden var skyldig uppställa . 220 
Personregister 223 



Samtliga i detta band publicerade akter befinna sig i original eller 
i afskrifter uti Statsarkivet eller i Helsingfors stads arkiv. 



SKRIFTER 



T7TOIFNA AF 



SYENSKA LITTEBÅTlSiLLSKÄPET 



FINLAND. 



LXXXYI. 




BIDRAG 



TILL 



HELSINGFORS STADS 
HISTORIA 



SAMLADE OCH UTGIFNA 



P. NORDMANN. 



V. 

Gamla Helsingfors 1550—1640. 



HELSINGFORS 1908. 



HBLSINOPORS 

TIDNINeB- & TBTOUUU-ÅKTIEBOLAOETS TRTCKIBI 
1908. 



FÖRETAL. 

Under de sistförflutna tveime decennierna har i vårt 
land framträdt en liflig sträfvan att ur arkivens gömmor 
draga fram i dagen alla de fakta och data, hvilka tjäna 
till att belysa de finska städernas uppkomst, utveckling, 
näringar och inre lif. Sålunda hafva redan städerna 
Vasa, Björneborg, Viborg, Borgå, Jakobstad, Raumo m. fl. 
funnit sina häfdatecknare, och professor Carl v, Bonsdorffs 
utförliga verk om Åbo under löootalet fortsattes f. n. af 
doktor J. W. Ruuth. Denna nya serie af stadshistorier 
skiljer sig väsentligt från den äldre, åvägabragt under 
1600- och 1700-talen, i ty att forskarena icke stödt sitt arbete 
på hörsägner, statistiska uppgifter från sin egen tid och 
tryckta arbeten, utan hämtat sitt material ur offentiiga 
akter, såsom kungliga resolutioner, räkenskapsböcker, bref 
och rådstugurättemas protokoll. 

Till den förra gruppen hänför sig prosten Henrik 
Forsii akademiska afhandlingar om Helsingfors, utgifna 
åren 1755 och 1757, och tiU den senare Erik Ehrströms 
på Svenska Litteratursällskapets förlag 1890 publicerade 
skildring af stadens öden från 1640 till Stora ofreden. 
Det var denna bok, af mig använd såsom underlag för 
ett par populära föredrag, som först väckte mitt intresse 
för min födelsestads framfarna öden och lockade mig 
att börja insamlingen af gamla dokument och spridda 
notiser, hänförande sig till tidelivarfvet 1540— 1800, Af 



dessa urkunder har en större del under åren 1905— 1908 
blifvit publicerade i fyra häften af serien „ Bidrag till 
Helsingfors stads historia". Tryckningen af dessa har 
möjliggjorts uteslutande tack vare handlande K. H. Ren- 
lunds i Helsingfors intresse och frikostiga ingripande. 

Medan detta redigeringsarbete fortgick, fann jag då 
och då tid att utskrifva smärre delar af den historik öfver 
Helsingfors, som här framlägges och hvilken omfattar 
skildringen af stadens första grundläggning och utveck- 
ling till den tidpunkt, då den flyttades till sin nuvarande 
plats. Bandet bildar sålunda en första del till Ehrströms 
verk och är i hufvudsak utarbetadt efter samma plan. Att 
finna en lämplig grund för ämnets fördelning på skilda 
hufvudkapitel var icke lätt. Stora förhärjande eldsvådor 
— i stadsbeskrihiingar ofta använda såsom råmärken 
mellan olika tidsperioder -— inträffade ej i staden vid 
Vanda-å, utan lifvet där förflöt tämligen jämt under 
smärre växlingar mellan upp- och nedgående. Icke ens 
1640, hvilket år vanligen räknas såsom grundläggnings- 
året för nya Helsingfors, betecknar en afslutad epok, ty 
borgmästare och råd intyga, att det var först 1644 borga- 
rena från Gammelstaden begynte bryta upp, och två år 
senare började man på fullt allvar beby^;a tomtplatserna 
på Estnäs-skatan. 

Denna bok utgör, såsom läsaren skall finna det, en 
summa af en massa små detaljuppgifter. Dessa sistnämnda, 
att förlikna vid stenarna i en byggnad, äro icke så många 
de kunnat vara det; under ett i åratal framåt fortsatt ar- 
bete skulle åtskilliga än kunnat anskaffas. I statsarkivets 
massor af gamla räkenskapsböcker gömma sig på flere 
ställen spridda sifferuppgifter, enskilda borgares namn 
o. s. v., men — ett människolif är kort, och andra arbets- 
uppgifter föreligga den, hvilken icke egnat sitt lif uteslu- 



tände åt historisk forskning. Det väsentliga af urkunds- 
materialet har dock blifvit utnyttjadt, och mig till försvar 
framhålleSy att de 90 årens stadshistoria, som här framläg- 
ges, till sitt omfång icke understiger hvad andra stads- 
krönikörer på sitt håll sammanbragt om sina resp. städers 
första tidsperioder. 

Vid den tidpunkt, då manuskriptet till denna bok i 
det närmaste var färdigt, afled Herman Renlund, men 
dess utgifvande i tryck behöfde därför ej inhiberas, ity 
att den aflidnes testamentsexekutörer med beaktande af 
donators i tiden muntligt uttalade önskan om verkets fort- 
sättande lofvat utanordna de nödiga medlen till tryck- 
ningen af detta band. Svenska Litteratursällskapets för 
u^ifning af många arbeten strängt anlitade til^ångar 
hafva ej medgifvit utbetalningen af något författarehonorar, 
hvariör en ansökan om ett sådant inlämnats till Helsing- 
fors stadsfullmäktige. 

Helsingfors den 30 mars 1908. 

P. N. 



FÖRSTA KAPITLET. 

Helsingfors förhistoria. — Grundläggningen. — 
Gustaf Vasas tider. 



Det stycke af södra stora strandvägen, som fordom 
frän bottnen af Lillboplax-viken sträckte sig i ostnordostlig 
riktning till forsen i Helsinge-ä och längs hvilket gamle 
kung Gösta, unge hertig Johan, stränge herr Karl och 
Gustaf Adolf den store med följen i krig och fred drogo 
fram, har längesedan grott igen efter det att nya breda 
vägar öppnats till nya Helsingfors. 

Pä samma sätt hafva under seklers lopp äfven de 
kunskapsstigar, hvilka förr öppna och raka ledde in i Hel- 
singfors historia, till en god del utplanats, och med möda 
kan forskaren numera här och hvar upptäcka otydliga 
rägängar och hälft förvittrade märkesstenar efter den gamla 
staden. 

I den förhoppning, att det ibland den nu lefvande 
generationen i Finland och främst i landets hufvudstad 
skall finnas somliga, hvilka intressera sig för att närmare 
lära känna, huru Helsingfors vid Vanda-ä kom till ständ, 
utvecklades och förintades, hafva vi ur tryckta och otryckta 
källskrifter utplockat och sammanställt de spridda dragen 
af stadens öden till en bild, som, i trots af sin bristfällig- 
het, dock torde kunna gifva nägon föreställning om dess 
utseende och om lifvet inom det lilla samhället. 



— 10 — 

Gustaf Vasa, svensk till börden och fosterländsk till 
sinnelaget, sträfvade under hela sin regering att bryta de 
bojor utlänningarna lagt pä Sveriges handel och befordra 
nya städers anläggning och de gamlas uppblomstring genom 
inhemska borgares nitälskan. Afven de finska städemas 
väl läg konungen varmt om hjärtat, och planer på grun- 
dandet af nya togos tidigt upp. Sålunda hade redan år 
1528 åt lagmannen öfver SOderfinne lagsaga Erik Fleming 
beviljats rätten att inom sin fOrläning, Raseborgs län, an- 
lägga Ekenäs, för att denna stad, och icke det förhatliga 
Reval, skulle förse den nyländska allmogen med utländska 
varor. Men af Ekenäs vardt stort ingenting; nylänningama 
fortforo att utskeppa sina landtmannaprodukter till Reval 
och där göra uppköp. De ägde på orten gamla affärs- 
vänner och talrika dit inflyttade fränder; de drogo därför 
gärna dit 

Hände så år 1545 att en svårare vådeld härjade Åbo. 
Slottsfogden därstädes Tomas Jönsson Ryting vände sig 
då till konungen med en förfrågan, om staden borde åter- 
uppbyggas och på hvilken plats. Härpå gaf Gustaf Vasa 
den 30 april 1546 det besked^) att, då han endast en gång 
(1530) besökt orten, han ej ansåg sig kunna med bestämd- 
het uttala sig i saken, men så mycket drog han sig dock 
till minnes, att Åbo icke hade en god köpstads läge. Där- 
för gaf han i uppdrag åt Ryting och Fleming att utmed 
kusten af Raseborgs län, eller annorstädes i närheten, efter- 
forska en lämplig plats för en ny sjöstad och så belägen 
att ett godt fäste i dess närhet kunde uppföras. »Sedan 
måtte man finna råd* — heter det vidare i brefvet — »att 
både de Åbo, Raumo och Ulfsby borgare blifva tillsam- 



*) A. A. Arvidsson: Handlingar till upplysning af Finlands hflf- 
der, VII, s. 176. 



— 11 — 

mans, att den landsändan mätte hafva en god, fast köp- 
stad.* 

Åbo reste sig emellertid äter ur askan, och där sam- 
manträdde pä vären 1547 Finlands ständer för att rädsla, 
främst om handelsfOrhäUandenas ordnande. De uttalade 
sig i den riktning, att landet skulle draga den bästa nytta 
af ett par större städer och att de smä helt och hället borde 
utrymmas till förmän för dessa, nämligen Viborg och Åbo. 
Mötet föreslog^) (den 1 april 1547), att, dä inom Viborgs 
murar 300 tomtplatser lägo öde, dessa mätte besättas med 
goda och förmögna män, sälunda att Borga, Ulfsby och 
Ekenäs skulle öfvergifvas och dessas inbyggare genast flytta 
till Viborg. Raumo- och Nädendalsboama kunde äter lämp- 
ligen draga sig öfver till Åbo. Konungen afgaf den 30 
april 1547') sitt svar pä denna ständemas supplik. Han 
afstyrkte tills vidare de nämnda städemas utrymmande, men 
förutsatte ä den andra sidan dock möjligheten af att bor- 
garena i Borga och Ekenäs med det allra snaraste kunde 
komma att öfverflytta till Viborg. (Härom hade denna stad 
anhällit.) Planen att anlägga en ny sjöstad blef emellertid 
icke öfvergifven. 

»Oss synes — skref konungen den 16 januari 1548 
till Fleming — för vär person likast vara, att sädan handels- 
plats blefve lagd till Sandhamn, efter där en god och ren 
led till och eljest alldeles väl beläget*. Dit kunde svens- 
karna föra sina varor, tillbyta sig salt och annat gods af 
hoUändarena'). 

I och för planens snara realisering gaf Gustaf Vasa 
den 29 januari s. ä. order ät sina fogdar att till Sandhamn 
lata framföra timmer i och för resandet af spannmälsbodar. 



^) Arvidsson, U, s. 259. 
•) . VII, s. 207. 

•) • . s. 237. 



— 12 — 

Till dess att dessa blefve färdiga skulle den OfverflOdiga 
kronospannmälen frän Viborg förvaras i Borga. Det på- 
bjudna arbetet tyckes hafva vidtagit ganska snart, att döma 
däraf att en viss Jöns skrifvare den 10 april omtalas såsom 
sysselsatt på Sandhamn O* Ungefar samtidigt hade konun- 
gen gillande mottagit ett förslag af befallningsmannen på 
Viborgs slott Måns Nilsson, att man vid Sandhamn borde 
anordna årsmarknader, dit antagligen både tavaster och 
ryssar gärna komme att infinna sig. Konungen anmärkte 
att, om de förra ej ägde reda penningar till uppköp af 
kronans spannmål, kunde man i utbyte taga talg, hudar 
eller bockskinn. 

Hvad läget af Sandhamn angår må i förbigående 
nämnas, att denna relativt stora, flacka holme befinner sig 
söder om Degerölandet och att de båda öarna skydda in- 
loppet österifrån till det nuvarande Helsingfors. På Sand- 
hamn, ofta äfven kalladt Sandö, funnos fordom tvenne lots- 
hemman. Platsen, som låg väl till invid stora kustfarleden, 
var bemärkt redan under det föregående seklet. På Sand- 
hamn hade nämligen 1431 hållits en förberedande rådpläg- 
ning mellan deputerade för Krister Nilsson Vasa i Viborg 
och rådet i Reval om ordnandet af handelsförbindelserna 
mellan de båda städerna^. 

Mot Gustaf Vasas plan att vid Sandhamn anlägga en 
köpstad gjordes från Finland invändningar; man framkas- 
tade förslaget, att en ny stad lämpligen kunde placeras 
vid mynningen af Helsinge-älf (Vanda-å), pär hade hållits 
s. k. Eusebiimässo-marknader, besökta af flere socknars 
befolkning, och laxfisket i forsen var gifvande.] Med an- 
ledning af förslaget skref konungen den 2 juni 1548') till 



O Arvidsson, VU, s. 240. 

«) J. W. Ruuth: Viborgs sUds historia, haft I, s. 78. 

•) Arvidsson, VII, s. 244. 



— 13 — 

Fleming: „Hvad I och andre skrifvit hafva om den platsen 
vid åmynningen (»Åmijnedt*) vid Helsingefors vele Vi 
vidare låta berådslå och framdeles gifva eder däruppå vårt 
betänkande och mening tillkänna**. Tills vidare uppgaf 
konungen ej sin ursprungliga föresats; den 31 januari 1550 
uttalade han sig för anläggningen af en befästning till 
handelns skydd vid Sandhamn, och i den följande dag 
undertecknade »Seglations- och handelsordningen ^) för Fin- 
land** motiveras och utvecklas planen på den nya staden 
vidare. Däri påpekas behofvet af en centralt belägen ny 
handelsplats, dit köpmän från Norrbotten, Finland, Ryss- 
land och Holland kunde samlas till varuutbyte. Det säges 
ock, att vid Sandhamn vore den lägligaste platsen såsom 
belägen midtemot Reval, och särskildt från denna ort gällde 
det att draga handeln öfver till Finland. Beträffande varu- 
omsättningen tänkte regeringen sig, att ryssarna skulle till 
Sandhamn hämta gråverk, vax, lin, hampa, hudar, handskar, 
bänkryor, filtar, stöflar och tvål och i stället förse sig med 
salt, koppar, järn och diverse skinnvaror. För att Sand- 
hamn skulle kunna blifva uppbyggdt, lofvar konungen till- 
kännagifva, att borgarena från de små fläckarna (= köpin- 
garna) Raumo, Borgå och Ekenäs samt rika bönder i om- 
nejden skola begifva sig dit Konungen hade ock förord- 
nat, att Bengt Uthanby, »som besynnerlig på rysk handel 
väl förfaren är*, skulle sändas till orten för att sätta verket 
i gång. Den 9 maj s. å. påminde^) Gustaf fogden i Borgå 
län Erik Spåra och lagmannen Henrik Klasson Horn om 
den marknad, som skulle anordnas vid Sandhamn; han 
uppmanade dem att sälja säd och virice åt de holländska 
köpmän, hvilka voro att förvänta till den nya handels- 



Arvldsscm, U, s. 280. 
«) . Vn, s. 306. 



— 14 — 

platsen, ty konungen hade sändt ett extra bud till Reva! 
för att locka Ofver holländare med saltlaster till finska sidan. 

Vi nämnde Spåras namn och skynda att tillägga, det 
den man Gustaf Vasa framom alla andra anlitade som 
utförare af sina byggnadsplaner rörande Helsingfors just 
var välbördige herr Erik Spåra till Hyvikylä (i Hauho), 
fogde öfver Borgå län 1550—1553 samt bosatt å Helsing- 
fors kungsgård; han titulerades då »Konglig Majestäts 
befälfaafvare på Helsingefors och öfver Raseborgs län*. 

Under förra hälften af 1550 besökte Erik Spåra Sve- 
rige, och det förefaller som om konungen efter samman- 
träffandet med honom hade uppgifvit tanken på Sandhamn 
och i stället godkänt planen, att det nya stadssamhället 
skulle förläggas till mynningen af Helsinge-å ^). Där hade, 
säges det, Matts Larsson redan under vintern låtit uppsätta 
några spannmålsbodar, ehuru så illa placerade, att högvatt- 
net stigit öfver golfven. Emedan det ej tidigare talats 
något om bodar vid Helsingefors, är det icke otänkbart 
att här en förväxling med spannmålsbodarna på Sandhamn 
föreligger. För detta antagande talar ock det faktum, att 
konungen mot slutet af samma år gaf order åt Spåra att 
låta bygga goda spannmålsbodar vid Helsingfors, dit krono- 
säden kunde samlas från mellersta och östra Finland, och 
till uppsyningsman öfver förråden hade utsetts slottsskrif- 
varen i Åbo Erik Olofsson. 

För att skaffa orten bebyggare befalldes Henrik Horn 
och Nils Boije den 12 juni 1550 att tillhålla innevånarena 
i Raumo, Ulfsby, Ekenäs och Borgå att flytta till Helsing- 
fors, där de skulle träda i åtnjutande af samma privilegier 
som rikets öfriga köpstadsborgare. Alltså fyra af Finlands 



O Sockennamnet skrefs år 1417 Helsingaa och 1498 HelsingåéL 
Heisinge flr alltså en nyare fonn. 



— 15 — 

summa sju städer skulle i ett nu slopas för att möjliggöra 
en endas uppkomstl I sanning en rätt egendomlig natio- 
nalekonomisk vishet och ett väl långt drifvet patriarkaliskt 
förmyndarskap öfver fria medborgare, men lät oss ej glömma, 
att de ledande idéerna pä 1550-talet icke voro värt sekels, 
samt att en utflyttning däförtiden jämförelsevis lätt kunde 
försiggä. Tomtprisen stodo oändligt lågt, virket var billigt 
och lösegendomen i hemmen var ringa. 

Ehuru det kungliga brefvet afslutats med hotelsen att 
de, som ej flyttade till Helsingfors, skulle straffas som 
ohörsamma undersåtar, dröjde det dock några månader 
innan verket kom i gång. I ett bref af den 20 augusti 
15500 l*te^ konungen Horn och Boije veta, att det dock 
kunde vara rådligt att öfverväga, om Raumo- och Ulfsby- 
borgarena borde bringas att flytta, eller om det vore till- 
räckligt att de bästa af dem skulle gifva sig i väg. Emel- 
lertid borde i alla fall farleden till den nya staden utprickas. 
Vidare medgaf konungen för någon tid framåt borgarena 
i den nya staden rättighet att utföra äfven sådana varor, 
— lax dock undantagen — som voro förbjudna till utförsel 
från andra städer. 

Ett antal Borgåbor voro de första, hvilka utrymde 
sin gamla boningsort till förmån för den nya. Det heter 
i augusti 1550, att de hade »för händer att flytta till Hel- 
singfors**, och att deras största önskan vore, att de ny- 
ländska skärgårdsbomas handel på Reval måtte förbjudas. 
Alltså ett underdånigt uttryck för konungens egen sträfvan. 
Gustaf Vasa skrifver vidare den 13 oktober O, att då han 
fått veta, att »de Borgåborgare flytt till Helsingfors och 
begynna där flux till att bygga, så vore det godt, att de 



^) Arvidsson, VU, s. 322. 
«) . VU, s. 331. 



— 16 — 

lagade deras byggningar skickeliga, så att de icke gjorde 
sig själfva därmed skada, och skulle man rätt utmäta deras 
byggningar och så laga det, att gatorna ginge rätt fram'. 
Denna skrifvelse har Borgå stads historiograf T. Hartman 
tolkat som om borgarena afslutat flyttningen. Detta synes 
dock ej varit fallet, såsom vi strax skola påpeka. Den 2 
april 1551 underrättade^) nämligen konungen Horn, Boije 
och Spåra, att han icke var i tillfälle att Ofversända någon 
byggmästare, som kunde utstaka tomtplatserna, och då 
konungen ej själf besökt orten, kunde han ej från Sverige 
gifva råd och besked om hvarest lämpligaste platsen för 
staden vore att finna. 

Inlupna föga hugnesamma bud om tredska vid flytt- 
ningen nödgade konungen att den 18 juni 1551^ aflåta 
följande stränga påbud: »Vi Gustaf Vasa etc. göre veterligt, 
att efter Vi förnummit hafva det en part af våra under- 
såtar, som hafva bott i Raumo, Ulfsby, Borgå och Ekenäs 
städer, fast ovilliga äro att flytta till Helsingfors, efter som 
Vi dem dit och ofta (meniga Finland och dem själfva till 
gagn och bistånd) befallt hafva, därför hafva Vi nu befallt 
vår troman och tjänare Henrik Klasson, att han alla före- 
nämnda städers inbyggare på våra vägnar allvarligen till- 
säga och förmana skall, att de utan allt vidare dröjsmål 
och förhalning sig till Helsingfors begifva och flytta skola. 
Om någon af förenämnda städers invånare härefter emot 
sådan vår befallning ohörsam sig befinna låter, skall Henrik 
Klasson densamma straffa låta och våra befallningsmän i 
Finland vara honom behjälpliga till att straffa det olydiga 
sällskapet, som sig icke efter vår befallning rätta och till 
Helsingfors flytta.* 



*) Arvidsson, VTO, s. 62. 
•) . . s. 72. 



— 17 — 

Raumoboama gjorde sig emellertid ingen brådska, 
och det var ganska naturligt, då de några år förut fått 
emottaga löftet, att de till evärdeliga tider skulle tryggas i 
besittningsrätten till de af dem för drygt pris inlösta tomt- 
platserna. Härom brydde sig konungen ej, utan han skrif- 
ver till sin landtfogde Måns Ivarsson den 19 juni 1551 0, 
att han fått höra, att de oaktadt hans .allvarliga befall- 
ning och mångfaldiga förmaningar höUo sig fast styfve**. 
De måste upphöra med sitt köpslående i Raumo och be- 
gifva sig i väg till Helsingfors. Fogden borde därför till- 
sätta en eller två kariar att öfvervaka dem och .mana på 
att de packa sig i väg*. 

Nu hjälpte det ej längre att tredskas utan börsamma 
ordern. Från Raumo kommo borgarena så pass mangrant, 
att denna ort mellan åren 1552 och 1556 låg nästan öde, 
och från Ulfsby — där borgarena 1548 varit summa 50 
— skref fogden Nils Ingeson: .Här finnas inga skepp sedan 
Ulfsby borgare (1552) flyttade sig till Helsingfors** ^. Borgå 
hade sjunkit ned till Borgå-^, och i den f. d. staden om- 
talas 1556 endast krögaren Per Wasth, som med 6 mark 
bidrog till fogderäntan i Borgå socken^). 

När platsen vid Vanda-ås mynning valdes för Hel- 
singfors, tycktes man hafva följt en från medeltiden nedärfd 
sed. Såsom bevis därför påminna vi om Åbo stads pla- 
cering vid Aura-å, Ulfsby vid Kumo-älf och Borgå likaledes 
förlagdt till stranden af en å. Alla dessa städer liksom 



») Arvidsson, Vm, s. 87. 

^ , p s. 203. Att staden ej totalt var utblottad på 

invånare framgår däraf, att Gustaf Vasa ännu så sent som den 22 mars 
1555 finner sig föranlåten att upprepa sin påminnebe om deras afflytt- 
ning. Han yttrar, att ftnskOnt de tredskande för sin olydnad rätteligen 
hade bort mista lifvet, kunde de slippa ,med att gifva konungen ett 
stycke penningar för deras hals' samt sedan gifva sig i väg. 

') T. Hartman: Borgå stads historia, I, s. 46. 



— 18 — 

äfven Viborg lågo i närheten af hafvet, men ändå så pass 
långt därifrån, att de liksom gömde sig undan anfall från 
sjösidan och åt landssidan voro lätt tillgängliga och lämp- 
liga att befästa. Eftersom man på den tiden icke hade 
reda på landets höjning och ej tänkte sig in i möjlig- 
beten att hafvet kunde vika bort från stranden, drog man 
sig icke heller för att placera Helsingfors nära bottnen af 
en icke alltför djup vik. 

Till plats för staden utsågs västra åbrädden utmed 
den 6 meter höga forsen, efter hvilken orten erhöll sitt 
namn^). Södra allmänna landsvägen gick här fram öfver 
ån, som i sitt nedre lopp är 15 till 18 meter bred. Marken 
är i närheten af broöfvergången ganska kuperad, ity att 
några granitknallar sträcka sig i åns längdriktning och bilda 
delvis rätt branta afsatser. 

Tomtplatser och andra nödiga utmärker för den nya 
staden erhöllos på det enkla viset, att Forsbyböndema, som 
i trakten hade ägor, tvingades att i vederlag för afträdt 
område emottaga jord på annat håll. Det var den tidens 
enkla sätt att expropriera. »Erik Påfvelsson som några 
ägor vid Helsingefors njutit hafver* — heter det i ett 
kungabref från juni 1551 — »bekomme klockareämbetet 
i Lojo socken". Om den nye klockaren var nöjd med 
bytet och sin lott, förmäler ej historien, däremot vet man, 
att Simon Klementsson och Per Larsson i Vik voro miss- 
nöjda och knorrade, då regeringen förenade under kungs- 
ladugården deras, ej långt från staden belägna, jordlotter 
och i ersättning gifvit dem några afsides liggande delar af 
indragna kyrkogods. Af skattelängden för 1551 framgår, 



^) Helsingfors fOrste häfdatecknare, prosten Henrik Forsius, ut- 
iSgger vidt och bredt i sin akademiska afhandling af år 1755 om upp- 
komsten af detta namn; härledningen är i själfva verket så enkel, att 
den icke tarfvar några kommentarier. 



— 19 - 

att i Helsinge socken*) inom Forsby funnos fem gårdar, 
och husbönderna hette: 

Simon Mattsson \ 
Anders Olsson j 
Klemet Mattsson | 
Michel Persson \ Va skatt. 
Per Jönsson. j 

Af dessa fem åboar lefde ännu 1571 Klemet Mattsson 
och Michel Persson på sina gamla hemmansdelar. 

Det var alltså på dessa bönders mark tomtplatserna 
utstakades, och förmodligen utdelades de gratis, eftersom 
någon uppbörd af tomtören ej omtalas. Att döma af stads- 
planen (invid sid. 32) löpte genom Helsingfors en hufvud- 
gata i samma längdriktning som ån, och denna stråt, sam- 
manbindande landsvägarna, korsades af flere kortare grän- 
der. Ungefär i midten utbredde sig en öppen oregelbun- 
den plats, förmodligen torget, och invid detta hade väl de 
publika byggnaderna sin plats. 

Beträffande den första uppsättningen af stadens in- 
vånare stå oss följande uppgifter till buds. Af borgarena 
i Raumo på 1550-talet (1553—1556) omnämnas såsom bo- 
satta i Helsingfors Simon Nilsson Sonki^, Baggila, Kukko, 
Soini, Henrik Pakila och J. Jönsson samt hustru Dordi. 

Namngifna äro ock Nils Hofvare — han som förtryt- 
samt yttrat, att flyttningen till Helsingfors vore en tillämp- 
ning af »jute lag" — Olof Nilsson, Per och Mårten Olsson, 
Per Selle och Staffan Andersson. Markus Sundergelt blef 
byfogde och Knut Bulder (Buller) rådman. I all sin ringhet 
bestod sig staden tvenne borgmästare. Den förste var 



») Ar 1551 var totalantalet rökar i Helsinge 357. 
*) Jakob Teitts klagomålsregister, s. 296. 



— 20 — 

Henrik Pakila*) — kvarstod i ämbetet ännu 1560 — och 
år 1554 omtalas som borgmästare den förmögne Matts 
Bertilsson, rådman i Viborg 1549—1551. Af de från Ekenäs 
inflyttade nämnas en viss Jören Frode och Erik Lille*), och 
eftersom Nils Olsson uppgifves (1556) vara bamfödd i Pojo, 
hade han troligen Ekenäs till hemort. Vidare omtalas från 
1556 Jöns Paxula, Bertil Nilsson och rådman Michel Olofs- 
son. Af mera betydande borgare, hvilka drefvo handel i 
större skala, förtjäna att framhållas Hans och Jakob Greek^) 
(Greker), Hans Lakman, Greger Jönsson och Jakob Kniphoff, 
alla af utländsk härkomst. 

Helsingfors var alltså omsider befolkadt, vid forsen 
hade en tullmjölkvam blifvit byggd, och ett stycke därifrån 
stod en stor våg, där bönderna och stadsboama kunde få 
sina varor uppvägda. Det första beviset på att handel och 
sjöfart började idkas vid den nya staden finna vi i ett af 
Gustaf Vasa den 29 oktober 1551 utfärdadt kvitto*), af 
hvilket framgår att han af Erik Spåra fått emottaga 6 
ungerska gyllen i likvid för 600 spiror, försålda till en 
holländsk köpman. Samme man intager i sina räkenska- 
per*) för 1551 följande utgiftspost: ,Item är gifvet i styr- 
manslön en styrman för han styrt K. M:s skepp ifrån Hel- 
singfors, som saltet dit förde, 8 mark*. 

Ett annat kvitto utfärdade Gustaf Vasa i Stockholm 
den 3 juli 1554, hvarmed han betygar att Matts Sigfridsson 



*) Var den 4 juni 1554 medlem af en ägodelningsrfitt i Borgl 

^ Denna borgare i Helsingfors Ofverlät åt sin svåger ett gods i 
Hauho för 50 mark Ortugar. Urkunden bevittnades af haradshOfdingen 
Jöns VestgOte, befallningsmannen Erik Spåra, Matts Skytt till Bråddnäs 
och Truls Persson, hvilka alla vistades i Helsingfors. R. Hausen, Bidrag 
tiU Finlands historia, III, s. 278. 

*) Jakob Oreeks hustru hette Britta; heimes syster Margareta var 
gift med Mårten Mattsson till Sarflax. 

*) Finlands statsarkiv. Räkenskapshandlingarna N:o 2994. 

•) . . . N:o 2993. 



~ 21 — 

inlevererat 3 guldstycken och 7 ungerska gyllen för krono- 
spannmäl, försåld i Helsingfors 0. 

Törhända att staden redan vid denna tidpunkt fått sig 
ett eget sigill. Hvad figuren i skölden föreställer är icke 





^M ^ 


v^ 


^^ 


>fORS8Y 


/ ^SJ 


^^^= 


^^"^^^ 


^N. / 


f^pxJV 


k^^ 


-\ 


>*<l 




p 


^ 


K^ 


l''-l 


^? 


^'*^-^'*N 


N^\V 


\ ^ ( 




%)f 


Ov 


^ 




1/ 


/ 


\ 


tr 


hy i 


r ^ 


_J 


V-J 



Kartsklzz, utvisande kyrkans forna plats, utfOrd 1S75 af E. v. Knorring. 

fullt klart. Man har sagt, att den skulle föreställa hälften af 
en laxstjärt *), alltså en symbol för fisket vid åmynningen. 

^) Gustaf den förstes registratur, band XXIV, s. 538. 

*) Författaren af denna bok förevisade ett aftryck af sigillet åt svenska 
riksheraldikem grefve A. L. Lewenhaupt, och denne ansåg tolkningen rik- 
tig. På den grund att öfver Oammelstadsviken i norr och söder går ett 
flyttfågelstrSck har den förmodan uttalats, att figuren i vapenskölden skulle 
förestalla en svanvinge, en förmodan som dock är ytterst osannolik. 



-^ 22 — 

Beträffande seglationen på Helsingfors fann sig konun- 
gen nödsakad att i sin nya bandelsstadga tid efter annan 
göra diverse ändringar och tillägg. Redan 1551 den 12 
juli tillstadde han^), att Revalsboama på sina fartyg fritt 
finge afhämta finska produkter. Den 4 november samma 
år utfärdades ett skyddsbref^) för inbyggarena i Nyland 
och Helsingfors län. Desse hade nämligen klagat att de 
vid utförandet af kronans arbeten i Helsingfors af ortens 
ämbetsmän „ofta öfverfallna, slagna och illa handterade 
blifva utan all skälig orsak, brott eller skuld*. Försvars- 
brefvet gafs, men det afslöts med en anmaning till veder- 
börande, att icke själfva gifva kronans tjänare orsak eller 
tillfälle till hugg eller slag, utan villigt utföra hvad dem 
ombetrodt blifvit. 

Då de nya borgarena i Helsingfors började idka sin 
handel, yppade sig snart missförstånd rörande rätta inne- 
börden af regeringens påbud om hvilka personer skulle få 
idka köpenskap och hvilka detta var förbjudet. I Gustaf 
Vasas mandat') om böndemas i Finland seglation af den 
9 augusti 1552 hade konungen uttalat följande grund- 
principer: Bönderna må förblifva bönder och sköta åker, 
äng och fiske, medan köpmännen i städerna må sköta 
seglationen som sitt yrke. Emellertid hade bönder före- 
tagit sig att själfva idka utrikeshandel, medan frälsemän 
och fogdar hade, under föregifvande att det skedde för 
kronans räkning, till oskäligt låga pris af allmogen upp- 
köpt diverse varor och exporterat dem, köpstadsmännens 
näsa förbi. Detta förfaringssätt blef nu strängeligen för- 
bjudet och i all synnerhet därför att Reval, Riga m. fl. 
utländska städer »blifvit med allehanda goda varor all- 



») Arvidsson. VIII, s. 77. 

«) . . s. 101. 

*) A. A. von SUemman: Samling a! bref, stadgar m. m., I, s. 129. 



— 23 — 

deles fullstoppade'' och hvilka varor sedan sålts till balfva 
priset. 

Inom förra hälften af 1553 inlämnade menige man 
till konungen en supplik, i hvilken de begärde, att någon 
måtte försändas att besiktiga stadsplatsen och anvisa dem 
hvar de skulle bygga sina hus, för „att de icke framdeles 
skulle nedrifvas för slottsplatsens skull**. Vidare begärdes 
stadfästelse på de privilegier borgarena åtnjutit i sina forna 
stadshemvist, skattefrihet samt frihet för gästning under 
vissa år samt rätten att till sin kyrkobyggnadskassa få 
öfverföra sakörena från staden. 

I anledning af nyssdterade besvärspunkter vilja vi 
bifoga ett par kortfattade reflexioner. Det framgår af dem, 
att Gustaf Vasa ej hade utfärdat särskilda privilegier för 
det nyanlagda Helsingfors, att bebyggandet vid ingången 
af sommaren 1553 icke hade fortskridit synneriigen långt 
samt att konungen var betänkt på att i närheten af den nya 
staden låta uppföra ett slott eller annat befästningsverk. 

Konungen gaf ej något definitivt svar på stadsboar- 
nas supplik. Han uppmanade emellertid den 12 juni 1553^) 
Erik Spåra, att denne, då de härnäst träffades, skulle på- 
minna honom om ärendena, då besked skulle erhållas. 
Däremot gafs omedelbart svar på femte punkten, gällande 
Helsingforsboamas anhållan att få segla till Reval med virke 
och ved, en rätt som »de tyska tiggare* begagnade sig af. 

Veden betalades då med en mark Riga-mynt per 
famn. 

Kung Gösta resolverade, att de för innevarande år 
kunde få föra sin ved till Reval. Sist gafs benägen tillåtelse 
att tre marknader åriigen finge hållas i Nyland, nämligen 
en i Helsingfors, en i Pämå och en i Pyttis, dock med 



») Arvidsson, VHI. s. 130. 



— 24 — 

det förbehåll, att man »allvarligen tillsäger Helsingfors- 
borgarena, att de handla skäligen med bönderna*. 

Samma år den 17 juni 1553^) hade konungen låtit 
utgå ett nytt »Mandat om tillföming till städerna i Finland*. 
Däri framhölls, huru ojämt tillförseln fördelat sig; som- 
liga orter hade ingenting fått, medan åter andra öfver- 
bopats med varor. Helsingfors borde förses med landt- 
mannaprodukter från Tavastland samt från Borgå och 
Raseborgs län. Åt Henrik Horn och Nils Boije gafs i 
uppdrag att afhandla ärendet med städerna i Finland, „så 
att denna förordning alldeles vid makt skall hållen blifva". 

Äfven af den 16 juli 1553 finnes ett bref*) rörande 
Helsingfors' handel. Konungen ville hafva reda på, hvilka 
varor voro mest begäriiga för ryssarna. Sådana förnöden- 
heter borde. man alltså hopa till Helsingfors och emot dem 
tillbyta sig hampa, tjänlig till tågvirke; man skulle då 
slippa att betala dyra penningar för Revalensemas ofta 
förfalskade kabelgam. Åt en viss Jöns Månsson gafs i 
uppdrag att stanna i Helsingfors, där emottaga fogdarnas 
leveranser af spannmål, försälja denna och lämna borgarena 
reda penningar. 

Naturligtvis rådde det yrkesafund och konkurrens mel- 
lan städerna på samma kuststräcka. Konungen hade den 
9 november 1554*) beviljat Helsingforsboama rätt att resa 
till Viborg och där handla med ryssarna, liksom köpmän- 
nen från denna stad skulle få komma till Helsingfors och 
där fritt köpslå med holländarena. Helsingforsboamas affärs- 
resor till Viborg hade emellertid blifvit förhindrade, hvilket 
egenmäktiga förfarande af den östligare stadens borgare 
Gustaf strängt förbjöd den 9 november 1554. Äfven en 



«) Arvidsson. VIII, s. 133. 
*) . .8. 135. 

») . . s. 173. 



~ 26 - 

senare gång upptog konungen samma sak, och då skref 
han helt förtrytsamt: .Oss förundrar icke litet, att de arm- 
lingama Viborgs borgare vele förmena andra borgare, som 
sig hädan och till Viborg begifva med sina varor, att de 
icke må köpslå med ryssarna, utan vele den handeln be- 
drifva genom sina egna händer*. Samma år utfärdade 
regeringen ånyo ett påbud, att allmogen i Tavastehus, 
Borgå och Raseborgs län borde handla på Helsingfors och 
ej på Åbo eller Viborg. 

Beträffande varomas skäliga pris rådde naturiigtvis 
olika åsikter hos köpare och säljare. För att utjämna 
dessa anordnades den 3 september 1555 ett större möte i 
Helsingfors rådstuga. Dit hade samlats icke blott borger- 
skapet och åtskilliga bönder från landsorten, äfven riks- 
råden Måns Johansson till Bro, Biriel Nilsson till Vienäs 
och Göran Eriksson till Fågelvik samt frälsemännen Björn 
Persson till Fållnäs och Ulf Hindersson till Fullingerum. 
Att ett så ståtligt sällskap kommit samman berodde natur- 
ligtvis blott af den omständigheten, att konungen vistades 
på orten och att högstdensamme tillsatt en kompromiss- 
rätt, hvilken, med borgare och bönder som parter, ägde 
rådslå, jämka och besluta om skäliga varupris. Ur proto- 
kollet, som fördes af Jakob Teitt^), stå följande upplys- 
ningar att hämta. 

Bönderna klagade till först öfver att de voro nöd- 
sakade att leverera sina varor (förmodligen säd) efter rågadt 
mått, men fingo själfva vid inköp hålla tillgodo med struket. 
Domen utföll hvarken sinnrik eller tröstrik, ity att det 
svarades, »att bönderna skola laga så, att en struken spann 
må draga en upprågad". Bättre besked gafs dem i anled- 
ning af klagomålen öfver användningen af olika slags 

*) Jakob Teitts klagomålsregister mot adeln i Finland 1555—1556, 
s. 213. 



- 26 — 

handvågar. Beslutet med afseende å nyttjandet af .bisrnar" 
och »pundere* blef en tillämpning af satsen „med det 
mått som I maten skall ock eder mätit varda*. Mellan 
borgarena i Helsingfors å ena sidan och Kongl. Majestäts 
bönder, skogsmän och skärikarlar uti Raseborgs och Borgå 
län å andra sidan träffades alltså följande aftal om prisen 
på de mest gångbara varorna. 

Borgarena skulle betala för: 
100 st. furubräder, 10 alnar långa, V2 

aln breda, 2 finger tjocka . . . . 7 V2 i^ark *). 
100 st. furubräder, 6 alnar långa, Vs 

aln breda, 2 finger tjocka . . . . 3 V2 
100 st. spärrar, 12 alnar långa. Va aln 

breda IV, , 

1 famn vedträn, 1 Va aln långa ... Va 

1 tunna tjära 2 „ 

1 decker (= 10 stycken) bockskinn . 6 

1 torr oxhud 2 ^ 

1 , kohud 1 „ 

1 tunna saltad torsk 5 

1 „ ^ strömming 4 

1,000 mörtar eller abborrar Va « 

1 Lff torra gäddor 5 öre. 

1 „ smör efter Borgå-vikt 12 „ 

1 „ „ „ Åbo-vikt 10 » 

1 „ humle 1 » 

O Från är 1636 slogos i Sverige mynt i mark, som ifrån den 
tiden var högsta myntenhet, tills marken i denna egenskap 1704 undan- 
trängdes af dalem. En svensk mark under slutet af Gustaf Vasas rege- 
ring svarade mot 1 finsk mark 42 penni nutida mynt. På en mark 
gingo 8 öre, på ett öre 3 Oriugar och på en Ortug 8 penningar. — Af 
ofvanstående förteckning framgår således att man under den gamla goda 
tiden i Helsingfors kunde köpa en famn ved för 70 penni och 1 skål- 
pund smör för 10 penni I 



— 27 - 

Bönderna skulle betala för: 

LU hampa 12 öre. 

n lin 2 Va mark. 

„ linblår 6 » 

, hampblår 7 ^ 

» nätgam V, , 

Beträffande priset på råg, kom och matt skulle bor- 
garena sälja säden efter gångbara pris, enligt af konungens 
fogde årligen gifna föreskrifter, och ,, saltet, som bönderna 
behöfva, skall fogden sätta upp och ned efter tidens lägen- 
het". Vid borgerskapets handel med Tavastehus läns bön- 
der skulle desse betjänas med sina brukliga mått: väcka, 
karp och spann, medan Borgå läns och Raseborgs läns 
borde få hvar efter sina gamla mått. 

Gustaf Vasas förhoppning att ett antal holländska 
köpmän skulle bosätta sig i det nyanlagda Helsingfors 
gick endast i ringa mån i uppfyllelse. År 1551 hade en 
icke namngifven holländare kommit till orten, och en viss 
Jakob van Lybeck, som åvägabragt detta, fick därför emot- 
taga en extra gratifikation*). I tullängden för 1556, den 
första som finnes — de lem första åren hade orten förmod- 
ligen åtnjutit tullfrihet — namnes „Gert utaf Holland", men 
han handlade på tyska hamnar och ej på sitt mera aflägsna 
hemlands. I förbigående må ock påpekas, att köpmannen 
Mårten Horn möjligen kan hafva varit af holländsk börd, 
och med full säkerhet kan detta sägas om Hans van 
Sanden (Sandhen, Santten). 

Om honom hafva vi ett och annat att förtälja. På 
1540-talet uppträdde som gäst (köpman) i Stockholm hollän- 



^) Item ar gifvet Jakob v. Lybeck till Reva! den tid han bestyrde 
en holiander tlU Helsingfors 1 .tHrepeimingar 2 mark', (N;o 2993 J 



- 28 — 

dåren Hans van Santen, äfven införd i Åbo stads tull- 
räkenskaper, och med all sannolikhet är det samme man, 
som senare idkade köpenskap på Helsingfors och om 
hvilken det heter: »han vill blifva borgare vid forsen". Hans 
varuexport år 1560 uppgick enligt räkenskapslängden till 
ett värde af 12,200 mark. Van Sanden idkade ock handel 
på Reval. Den 20 februari nyssnämnda år afläto befall- 
ningsmännen på Viborgs slott Klas Kristerson Horn och 
Jakob Henriksson Hästesko till rådet i Reval en skrifvelse, 
i hvilken de begärde förklaring och rättelse beträffande 
flere mot svenska kronans undersåtar begångna vålds- 
handlingar. Sålunda hade bland andra köpmannen Hans 
van Sanden, som befraktat en skuta med salt, lidit en för- 
lust genom att fartyget invid Högland blifvit antastadt af 
fribytare från Reval. Ofver denna oförrätt hade van Sanden 
till konungen inlämnat en klagoskrift. 

Köpmannen i fråga tyckes hafva varit en af Helsing- 
fors mest förmögna borgare. Ett påtagligt bevis på van 
Sandens goda ekonomiska ställning lämnar ,,sölvskatte- 
registret* af år 1570. Det befanns då att han var ägare 
till 18 st. gull (ringar), 144 lod silfver, 5 LIS koppar och 
2Vs LS tenn*). Hans v. Sanden ägde ock Bläsa-by i 
Helsinge, och hans gård i staden var säkerligen en af de 
största. Vi sluta därtill af följande omständighet. Den 10 
augusti 1571 undertecknade Gertrud Germundsdotter — 
änka sedan 1567 efter Arvid Eriksson till Hyvikylä och 
svärdotter till den ofta omtalade Erik Spåra — en förbin- 
delse, genom hvilken hon utfäste sig att till Hans van 
Sanden återbetala ett lån på 1,500 mark kung Eriks mynt. 
Hon erkände sig därjämte hafva bott i van Sandens hus 



>) F. S. A. N:o 3324. I reda penningar ägde S. 3,000 mark. 



— 29 ~ 

och gått med honom „till duk och disk''^) ifrån fastlags- 
söndagen till Larsdagen, »h vilken förtäring jag* — heter 
det i skuldförbindelsen — »beflitar mig att betala**. 

Hans van Sanden var gift med Anna Henriksdotter 
(Jägerhom af Spurila), som öfveriefde honom och ingick 
nytt äktenskap med en viss Krister Eriksson. Detta veta 
vi däraf, att van Sandens måg, f. d. ryttmästaren vid Torsten 
Stålhandskes regemente, sedan 1632 assessor vid Åbo 
hofrätt välborne Hans Bengtsson Gyllenlod till Olsböle 
den 24 september 1634 framträdde inför rådstugurätten i 
Helsingfors och yrkade på att hans hustrus, Annas, stjuf- 
faders andra hustru Elisabet Samuelsdotter skulle utlämna 
hans hustrus patrimonium, hvilket bamagods hon under 
händer haft Assessorn hade så mycket mera skäl att upp- 
träda bestämdt, som svarandeparten redan tidigare „på det 
högsta defamerat hans ära, skällandes honom för en skälm 
och en tjuf och hans hustru för en slamsärk*. Rätten ut- 
dömde också arfvet efter Hans van Sanden*). 

Denne man lefde ännu år 1594; ett kvitto bestyrker 
detta. På den plats, där staden Helsingfors' första kyrka 
stod, fanns ännu för några år sedan van Sandens grafsten, 
numera ersatt af en kopia. En af E. von Knorring 1875 
utförd teckning efter den starkt förvittrade originalstenen, 
satt till minne af van Sanden och hans ätt, bär följande 
inskrift: HANS VAN SANDEN END SINE ERVEN ANNO 
D:NI 1590. Denna tolkning af inskriften bestyrker en 
äldre sådan. I maj 1866 hade nämligen doktor S. G. 
Elmgren besökt Gammelstaden och där (se Hist. arkisto I, 
s. 155) funnit en söndrig grafsten, hvars tecken han tydde 



^) Hvad hel inackordering på den tiden kostade i staden kunna 
vi ej uppge, men sannolikt var priset ungefär lika stort som år 1583; 
då betalade man för kost och kvarter 3 daler per månad. 

*) P. Nordmann: Bidrag till Helsingfors stads historia, II, s. 202. 



— 30 



till .ANS VAN SA ND SINE ERV DNI 

1590. (Sista siffran blef orätt uttydd.) 

En vapensköld med delvis otydbara tecken påminner 
om den gamle Helsingforsborgarens adliga härkomst. Pä 
ömse sidor om ett kors stå bokstäfvema H och S inristade. 
Korsets underiag kan tydas som ett öppet timglas på 
samma gång som dess öfre del bildar ett v(an). Sandens 
grafsten måste betraktas som en stor raritet med hänsyn 
till att den därnäst äldsta — den invid Gamla kyrkan resta 




H 





stenen öfver gossen Anders Johan Sjöman af år 1790 — 
är hela två sekel yngre. Ett bevis för vår stads fattigdom 
på synliga historiska minnesmärken! 

Platsen för v. Sandens grafsten är lätt att finna. Den 
ligger väster om den n. v. vägen till Åggelby ungefär 100 
meter från vägkorset invid väfveriet. 

[På tal om i Helsingfors aflidna personer inflika vi 
här den uppgift, att den kände Arvid Eriksson Stålarms 
maka fru Elin Fleming vid 49 års ålder under en resa i 
staden afled den 16 januari 1603. Hon begrofs dock ej 
här utan i Tenala kyrka. Fru Elin, som den 9 juli 1579 
på Villnäs firat sitt bröllop, var en dotter till riksrådet 



- 31 - 

Herman Fleming och Gertrud Håkansdotter Hand. Hen- 
nes olycklige make afled 70-årig, statsfånge på Gripsholm, 
i början af maj 1620. Äfven han hade under sina väl- 
maktsdagar ofta besökt Helsingfors.] 

Vår kännedom om Helsingfors utrikeshandel under 
Gustaf Vasas tider stöder sig på tullräkenskapema för åren 
1556, 1557 och 1560, alla förvarade i Stockholm 0. Af 
dem framgår att det förstnämnda året 28 fartyg (antagligen 
samma fartyg ett par turer) afgått till Danzig, Reval och 
Stralsund; 21 voro befraktade af ortens borgare, 7 af 
utlänningar. År 1560 utlöpte 11 fartyg till Narva, 12 till 
Reval, 10 till Lybeck och 1 till Danzig^). (Af borgarenas 
egna farkoster nämnas »Hertugnäs-skeppet* och „Besken".) 

Stadens förnämsta exportartiklar utgjordes af tjära 
och virke (bjälkar, mastträd, spiror, spärrar, läkter, bräder 
m. m.); därnäst kommo hudar och skinn, hästar och smör 
samt i sista rummet fisk och humle. De inhämtade varorna 
bestodo af salt, tyger, lin, säd, öl, vin, koppar, mässing 
och diverse annat i mindre kvantiteter. För att anföra 
några sifferuppgifter må nämnas, att under de tre åren 
inhämtades summa 5,908 tunnor salt, 29 åmar vin, 96 fat 
öl, o. s. v. Till utlandet sändes 1,611 tunnor tjära, 351 
tunnor smör, 6,399 famnar ved och 8,047 tolfter bräder. 

År 1556 representerade Helsingfors import 15,275 mark 
och export 20,600 mark, hvilket i betraktande af stadens 
ålder var ganska mycket. Under de följande åren gingo 
summorna själffallet nedåt, då ju många borgare vid denna 
tidsperiod öfverflyttade till sina gamla hemvist. År 1560 



>) Tyvärr är serien af tullräkenskaper för åren 1585—1616 så ofull- 
ständig att af denna till våra dagar bevarats endast längderna för 1583 
—1585 (in- och utrikeshandeln) samt för 1606, 1610, 1614—1616 (ut- 
rikeshandeln). 

*) K. Grotenfelt: Suomen kaupasta ja kaupungeista, s. 89. 



- 32 — 

uppgick importen till c. 24,000 mark (salt 7,964, hampa 
och lin 7,000) och då äro i denna summa ej inberäknade 
tullfria varor för 7,500 mark. Exporten var ännu större; 
den representerade 28,000 mark förutom transitovaror till 
Narva, värda 39,600 mark. 

Allt detta upplyser oss tullräkenskaperna om. — 
Tulltaxan i våra dagar fastställer vissa fixerade afgifter 
för bestämda kvantiteter (vikter) tullpliktiga varor. Förr 
var det annorlunda. Under Gustaf I:s tid eriades endast 
för importeradt salt och humle tull för en viss kvantitet, 
medan det för alla andra varor fanns föreskrifvet huru 
stor del af varans värde borde erläggas. Johan III lät 
tillämpa detta senare förfaringssätt äfven på salt och humle. 
Det ser ut som om en varas försäljningspris lagts till grund 
för värdesättningen, om man får hålla sig till följande 
anteckning i Helsingfors införsellängd för 1585; däri beter 
det: „Af utländske är uppburet efter som hvar och en sitt 
sålt hafver**). Det blef emellertid vanligt att tullafgiften 
uppbars, innan varan försåldes, och ett skäligt pris (marke- 
gång) lades till grund för uppskattningen. Lagen bestämde 
straff för den som utsålde varan till högre pris än det vid 
tullbehandlingen fixerade. Varans ägare värderade själf 
sin egendom, medan vägaren (såsom sådan nämndes 1555 
i Helsingfors Jakob Greker) och tullnären förde tullregistret 
och aflevererade till kronan uppbörden. Afgiften beräkna- 
des till 5 proc. eller något därutöfver och eriades på 1500- 
talet oftast in natiira. Sålunda hände det sig i midten af 
1580-talet, att då tvenne främmande köpmän till Helsingfors 
infört 468 tunnor salt, fingo de i tullumgäld afstå icke 
mindre än 33 tunnor^. År 1614, Helsingfors och Borgå 



O T. S. Dillner, Studier rörande Finlands handel 1570—1622, s. 4. 
Uttryckets riktighet ifrågasattes af samma författare. 
*) Dillner, s. 48 och 122. 




Hans van Sandens grafvärd i Gammelstaden. 






1 



1. Borgmästaren Matts Bertilssons sigill (1558). — 2. Fogden 
Anders Korps sigill (1559). — 3. Sigfrid Aronus Forsius' sigill (1599). — 
4. Borgarene Jost och Jakob Småpepers sigill (1558). 

Teckningarna äro utförda af doktor J. W. Ruuth. 





Helsingfors äldre sigill 
från 150().talet. 



Helsingfors nyare sigill 
från 1600-talet. 



Teckningarna efter aftryck i vax utförda af Gösta Sundman. 



— 33 — 

hade då gemensam tullförvaltning, levererade tuUnären nära 
nog 90 proc. af importtullens belopp i diverse varor, ej i 
mynt. Af varuägarens kvalifikationer berodde, om han 
skulle erlägga half, hel, fjärdedels tull eller ingenting alls. 
Det gafs en hel mängd olika kategorier: svenska med- 
borgare och främlingar, yrkesköpmän och tillfälliga hand- 
lande, farande gäster och bofasta borgare på egna gårds- 
tomter, o. s. v. Den infödde borgaren, som ägde burskap, 
gård och grund, tillhörde en förmånlig kategori. (Jakob 
Greker, gäst 1557, namnes borgare 1560.) För vinnandet 
af denna fördel skaffade sig många egna gårdar, och så- 
lunda tillmötesgicks regeringens sträfvan att befordra stä- 
demas uppblomstring och utveckling. År 1585 uppbars i 
Helsingfors af utlänningar 7 proc. och af stadens egna 
inbyggare 1 ^/^ proc af varomas värde i tull. Allt detta 
gäller om varor som inhämtades; tullafgiftema för utgående 
gods varierade mycket, men torde i medeltal hafva upp- 
gått till 3 proc. af värdet. 

Från utlandet importerade drycker bildade en skild 
grupp för sig och för dem betalades acds, d. v. s. en af- 
gift för deras utminutering och försäljning. Af de många 
skiftande stadgandena nämna vi exempelvis 1577-års för- 
ordning, däri acdsen för svenskt öl var bestämd till 8 öre 
per tunna, för pryssing (en ölsort från Preussen) 18 öre, 
för körsdrank (mjöd) 12 öre samt för viner Vio ^^ ^^^^^ 
värde. Adelsmän och högre kronobetjänte gingo fria för 
accisen på de främmande drycker de för husbehof inför- 
skrefvo. Stundom gjordes ock ett undantag för utminu- 
teringen i stadskällaren. År 1616 hade Åbo beviljats käl- 
larefrihet, och möjligen var det vid samma tidpunkt som 
Gustaf II Adolf låtit Helsingfors „införskrifva några slags 
främmande drycker för stadskällarens behof fria för tull- 



— 34 — 

och accis** ^). Ortens borgmästare och råd anhöllo emel- 
lertid att 4 oxhufvud rödt vin därutöfver fritt finge an- 
skaffas. 

Det ekonomiska tillståndet i Helsingfors vid ingången 
af år 1558 belyses af den skrifvelse*) stadens borgmästare 
och råd den 14 januari ^hasteligen** afläto till hertig Johans 
sekreterare doktor^) Andreas (Olavi) och fogden Hans 
Tomasson (i Åbo) med en ödmjuk anhållan, att desse för 
Guds skull ville för konungen skildra de fattiga Helsing- 
forsborgarenas ömkliga läge och skaffa dem rätt. 

I staden hade nämligen rådt stor split och tvedräkt, 
ty Ulfsby- och Raumoboama hade — så snart de fått till- 
stånd att afflytta (härom längre fram) — idkat seglation 
på Lybeck och Stralsund samt gjort goda affärer utan 
att erlägga stadgade afgifter, medan däremot de kvarblifna 
borgarena föga eller intet kunnat idka sin lagliga handel. 
Senaste sommar hade stadens samtliga skepp, så när som 
på de två sämsta, helt tagits i anspråk för kronans räkning 
med transport af krigsfolk mellan Stockholm och Helsing- 
fors, och fogden Anders Korp hade förbjudit äfven de två 
skeppen att afsegla till utlandet. Därutöfver hade kronans 
ämbetsmän, präster och somliga af adeln beg3mt idka lands- 
köp, stadsboama till stort förfång. Äfven andra olofliga 
landsköpmän hade i stort antal uppträdt vid vintermark- 
naderna och inköpt böndemas varor till halfva värdet. 
Dessa billiga varor hade de sedan öfversändt till Reval 
med det resultat, att t. ex. priset på ved hade därstädes 
från 1 mark per famn under våren nedgått till Va "^^u-k 
på hösten (1557). 



O Nordmann, Bidrag, I, s. 65. Skrifvelsen är odaterad. 
») . . I. s. 9. 

*) »Andreas Olavi, som sig låter kalla en doktor i lageme' skrif- 
ver Jakob Teitt d. 31 aug. 1558. 



— 35 — 

Under sådana förhållanden kunde de arma borgarena 
icke konkurrera med de olagliga köpmännen, och med stor 
oro emotsåg man stundande fattigdom och nöd. 

Regeringens svar på denna rätt ynkliga supplik — 
afsändarena anhöUo att vederbörande ej måtte misstycka 
deras »plumpa och oförståndiga framställningar" — är icke 
kändt, men troligt är, att ej myndighetemas ingripande år 
1559^), utan förbättrade affärskonjunkturer 1560 återupp- 
hjälpte stadens tvinande handel. 

Det nyssnämnda året 1560 uppgick Helsingfors stads 
import till ett värde af 24,400 mark; häraf representerade 
salt 7,964 mk, lin och hampa 7,000 mk, tullfria varor 7,500 
mk o. s. v. Exporten var än större; transitogodset till Narva 
ägde ett värde af 39,000 mark och de finska varorna 28,000 
mark (skinn 7,000, trävaror 6,800, tjära 4,150, talg 4,900, 
smör 4,075^. 



Hvad Helsingfors kyrkliga förhållanden angår under 
Gustaf Vasas tid hafva vi blott följande uppgifter att anföra. 

Så snart staden blifvit anlagd, skildes dess område 
från Helsinge församling och erhöll egen kyrka och präst. 
Såsom förste kände kyrkoherde nämner M. Akiander herr 
Sigfridus 1557. Om ortens skolmästare finnas något ut- 
föriigare notiser att tillgå. Då Borgåboarna 1551 öfver- 



') Mot slutet af detta är beklagade sig borgerskapet ånyo öfver 
att bönderna i landsorten, stadsboama till förfång, uppköpte varor och 
förde dem, dels på egna, dels på hyrda skutor till Reval och andra 
orter söder om Finska viken. Gustaf Vasa gaf därför (den 5 nov.) sina 
befallningsman order att noga tillse, det inga obehöriga personer finge 
idka landsköp och att bönderna ej torgförde sina produkter utanför Hel- 
singfors, hvarjämte borgarena på orten förmanades att med ordning och 
skicklighet köpslå med allmogen samt betala ungefär samma pris som 
samma varor betingade sig i Reval. 

*) Grotenfelt, Suomen kaupasta, s. 92. 



— 36 — 

flyttade till Helsingfors, följde bland andra med Bertil 
Kristoffersson, som sedan 1545 fungerat som skolmästare i 
Borgå. Han öfvertog sin gamla befattning i sitt nya hem- 
vist och uppbar tills vidare i lön inkomsterna frän Sten 
Bengtssons gods Homhattula, beläget pä västra stranden 
af Borgå å. Godset, som utgjorde ett prebende till S:t 
Sigfrids altare i Åbo domkyrka, indrogs emellertid snart 
till kronan och i stället gafs på order ^) af hertig Johan 
den 8 april 1557 ät skolmästaren i årslön tvä läster spann- 
mål (hälften råg och hälften kom), kommen från Sääks- 
mäki härad. Beloppet utkvitterades första gången den 10 
maj s. å. Af ett föriäningsregister från anno 1558 synes 
att herr Bertil af fogden pä Sjundby Anders Larsson upp- 
burit ett mindre kvantum säd. 

Beträffande skolstugan^) och djäknarnas antal vet 
man ingenting. Törhända att undervisningen ej omfattade 
andra ämnen än skrifning och läsning, ty den 22 mars 
1555 befallde Gustaf Vasa, att fogden i Helsingfors Hans 
Larsson — året förut anklagad för att hafva skattlagt jor- 
den, icke efter mantalet och skatteberäkning, utan efter 
gissning — att taga en viss Lasse Michelsson till sin hjälp- 
reda, för att denne skulle lära ^de unga drängar räkna, 
som han hafver tagit ifrån skolan **. Gossarna skulle alltså 
genomgå en elementarkurs i bokföring, om ett så modernt 
begrepp finge användas. 

Bertil Kristoffersson fungerade emellertid ej blott som 
skollärare, utan äfven i egenskap af själaherde, ty den 12 
mars 1558 skrifver han sig »kyrkopräst till Helsingfors** ä 



') K. G. Leinberg, Skolväsendets historia, IV, s. 2. 

^ I rådstugurättens protokoll af d. 3 oki 1632 omtalas en å prftst- 
gårdens äng befinUig strandbod .under skolstugan*. I fall hänned afses 
den non: och öster om kyrican belägna strandängen, kunde skolhuset 
hafva stått någonstädes på bergssluttningen mot bron. 



— 37 — 

ett till Anders Korp, konungens ridfogde i samma stad, 
utfärdadt kvitto. Af ett odateradt bref, ställdt till hertig 
Johan, framgår, att då mannen en gång infunnit sig till 
Lojo för att där afhämta sin spannmål, befanns denna redan 
vara disponerad för andras räkning. Emedan brefskrifvaren 
säger sig ej „annat lärt än prästaämbetet och akta uppå 
skolstugan, lärandes fattiga barn", befann han sig jämte 
hustru och egna barn i största fattigdom. Sin höge herre 
till nytta och behag ville han emellertid fortsätta med att 
leta efter — malmberg. Akiander anger för år 1561 en 
viss Carolus såsom kyrkoherde, men om denna man hafva 
vi intet funnit annoteradt i urkunderna. 

År 1560 var kanske mäster Kristoffersson ledig från 
sitt arbete i skolstugan, ty då omtalas såsom skolmästare 
Henrik Larsson, men följande tvenne år fungerade åter 
den ordinarie läraren'). Kanske afled han 1562, ty 1563 
är det skolmästaren Johannis Michaelis, som uppbär lö- 
nen. Fogden Johan Knutsson hade till honom utgifvit 2 
läster spannmål^). Följande år den 19 januari förordnade 
Erik XIV att åt skolmästaren i Helsingfors Petrus Thomae 
Rautia skulle utgifvas 2 läster spannmål från Hattula härad, 
„för att denne dess troligare och flitigare skall instituera 
unga djäknar uti förenämnda skola, icke allenast i de 
stycken, som tarfvas till den rätta och sannskyldiga Guds 
ords kunskap, utan också uti andra dygdesamma bok- 
liga konster**'). Samme man, då kallad Peder Thomae, 
erhöll den 3 juni 1569 konung Johans stadfästelsebref på 
sitt lärareämbete, och skulle han få behålla tjänsten och 
därmed förenad lön, „så länge han fliteligen är vid sitt 



O Leinberg, IV, sid. 5. För hvartdera året 1561 och 1562 uppbar 
samme lärare 12 pund råg och 12 pund malt. 
*) Leinberg, IV, sid. 6. 
•) . I. . 347. 



~ 38 — 

kall bäde med lärdom och disciplin, som nu ungdomen 
behöfver**. 

Om stadens offentliga byggnader: kyrkan, rådhuset 
och skolstugan finnas inga autentiska uppgifter. Att kyr- 
kan är 1553 befann sig under uppförande, kan man tOr- 
hända sluta sig till af den omständigheten, att borgerskapet 
då begärt att stadens sakören skulle få användas för bygg- 
nadsföretaget O- Gustaf Vasa uppsköt emellertid afgöran- 
det, men troligt är att anhållan blef beviljad. 

Då man valde kyrktomten, gällde det att på samma 
gång finna ett lämpligt ställe för begrafningsplatsen. Alltså 
gick det ej an att förlägga kyrkan midt i staden mellan 
bergsknallarna; man stannade därför vid valet vid en af 
Forsby ängarna, vid stadens utkant icke långt från präst- 
gården. Vi hålla sålunda före, att Helsingfors äldsta kyrka 
restes af trävirke på den plats, där man än i dag kan 
skönja resterna af grundmuren äfvensom spåren af begraf- 
ningsplatsens stengärde. Kyrkans plan bildade en liten 
rektangel 20 x 9 V2 meter; emedan denna sträcker sig i 
östlig-västlig riktning — sålunda placerades kyrkorna alltid 
fordomdags — befann sig koret åt öster, och tvenne dörrar 
i långväggarna och i västra kortväggen tyckas hafva beredt 
menigheten tillträde till det inre. Öfver östra gafveln höjde 
sig ett litet tom, såframt man kan lita till teckningen ä den 
invid sid. 32 fogade stadsplanen. Ett stycke söder om 
platsen för kyrkan reser sig en bergsklint, af Gammel- 
stadens nu lefvande äldsta invånare kallad Klockberget, 
och det är mycket sannolikt att klockstapeln i forna dagar 
höjde sig där. 

Kyrkan var helt visst i alla afseenden anspråkslös, 
Kung Johan, sitt rikes främste byggherre, gaf den 11 ja- 



*) Nordmann, Bidrag I, s. 7. 



— 39 — 

nuari 1589 order åt grefve Axel Leijonhufvud, att denne 
vid första läglighet skulle på bästa platsen i staden skrida 
till uppförandet af en stenkyrka, 90 alnar lång och 40 alnar 
bred*). Detta vackra projekt kom dock aldrig till utfö- 
rande. Stadsboama fingo nöja sig med det tempel de hade. 

Det finnes inga säkra bevis för att stadens kyrka år 
1571 skulle hafva blifvit uppbränd af moskoviterna, efter 
att desse i mars det nämnda året härjat och bränt Borgå. 
En sägen om att fienden utsträckt sitt plundringståg ända 
till Helsingfors motsäges af den omständigheten, att Hel- 
singe socken blef oberörd af härjningen, medan en god 
del af Borgå socken och södra Sibbo svårt ödelades. Skulle 
fienden 1571 hafva hälsat på i Helsingfors, hade helt visst 
borgerskapet i sin följande år aflåtna supplik berört denna 
olycka och det så mycket hellre, som i skrifvelsen pesten 
sommaren 1571 omnämnes och frågan gällde anställandet 
af ny kyrkoherde. Den första träkyrkan stod alltså på sin 
plats, och idén om dess ersättande med en annan af sten 
hade troligen upprunnit hos konung Johan själf, som ju 
flere gånger passerat orten och lagt märke till dess an- 
språkslösa beskaffenhet. Att likvisst någon eldsvåda om- 
kring år 1570 skadat staden ses af en längre fram påpekad 
omständighet. 

Om hospitalet för de spetälska vilja vi längre fram i 
annat sammanhang berätta. 

Till de torftiga upplysningarna om stadens topografi 
hafva vi blott att tillägga några ord. På kartor från 1700- 
talet betecknas kullen söder om landsvägen och nord- 
ost om Arabia porslinsfabrik med namnet ^Galgberget' . 
Det var alltså på denna plats som de lifdömda (några om- 



') Historiallincn Arkisto, XII, s. 169. Notisen är hämtad ur Palm- 
sköldska saml. N:o 313 i Uppsala universitets bibliotek. 



— 40 — 

talas i rådstugurattens protokoll) afrättades, och sannolikt 
var det afven hfir, som de dödsdomar hertig Karl under 
sitt besök i Helsingfors afkminade, bragtes i verkställighet 

Beträffande byggnadssättet och hemmens inredning 
stå oss endast några sparsamma uppgifter till buds. I stort 
sedt tedde sig gamla Helsingfors som en by, i ty att invid 
boningshuset stodo på samma tomt visthus, badstuga, lada, 
fähus, ja till och med ria, och utmed stränderna befunno 
sig fiskbodar. Några gator tyckas hafva varit stenlagda, 
ty vid gräfningar i närheten af n. v. Anneberg har gatsten 
kommit fram i dagen. Ingenstädes omtalas porten eller 
rökstugoF. Husen voro således s. k. svenskstugor, lång- 
sträckta envåningsträhus med fönster, utvändigt skyddade 
medels träluckor. De mindre bemedlade bestodo sig blott 
stuga ^med skorsten **. Från andra större gårdar omtalas 
stugan och i^anderstugan**, förmodligen åtskilda af en kall 
förstuga. I bästa fall bestod sig gårdsägaren stuga, kam- 
mare och .andra kammaren**. 

Af i bruk varande bohag omtalas bord, stolar, bän- 
kar, sängar och kistor samt vidare bolster, hufvudbolster, 
fällar, ömgått, vepor, lakan, fat, grytor, kittlar, spjäll, knif- 
var, skålar, tekannor samt fat och tallrikar af tenn. Vid 
dryckeslagen framskymta trästånkor och kannor samt ett 
och annat silfverstop, i undantagsfall användt såsom för- 
medlare af klubbslag. 

Tvenne sägner förmäla om fynd af dyrbarheter, som 
skulle blifvit gjorda på Gammelstadens mark, men till dem 
kan man ej sätta någon tilltro. Enligt den ena, antecknad 
af W. Lagus i arbetet „0m mynt funna i Finland**, skulle 
en länsman i en bergsskrefva hittat ett större käri, fylldt 
med silfverpjeser och mynt, och enligt den andra påstås 
en gubbe vid namn Jemmark mot slutet af 1700-talet under 
arbete i en åker i trakten af nuvarande villan Anneberg 



— 41 — 

hafva fått tag i en så stor skatt af guld- och silfvermynt, 
att han likasom länsmannen vardt stormrik. Dessa histo- 
rier äro emellertid föga historiska. 



Det vore af stort intresse att kunna meddela nog- 
granna uppgifter om lifvet i gamla Helsingfors under Gu- 
staf Vasas tider, om borgarenas hus och deras inredning, 
om kläder och föda samt om människomas åskådnings- 
sätt. Tyvärr stå oss inga tillförlitliga uppgifter till buds 
från den egentliga staden under 1550-talet, men ur fog- 
darnas på kungsgården räkenskaper kan ett och hvarje 
af intresse utplockas, och lifvet i kungens gård måste i 
allt väsentligt hafva återspeglat det samtida i borgarenas 
gårdar. Vi vilja därför lämna en något utföriigare fram- 
ställning däraf och torde denna försvara sin plats, emedan 
den i sin mån kan tjäna som en upplysande parallell samt 
ock därför att den stöder sig på hittills icke publicerade 
dokument. 

Mellan Vanda-ås mynningsgrenar sträcker sig en 
holme, som uppmätt på nutidens kartor är 286 meter lång 
i norr och söder och hvars största bredd är 115 meter. 
Marken är kuperad, och där berggrunden reser sig högst, 
är den 12 meter öfver vattenytan. Holmens isolerade läge 
och förträffliga byggnadsgrund gjorde att Gustaf Vasa utsåg 
den till plats för en kungsgård, och år 1551 påbörjades 
arbetet vid forsen med full fart. Tack vare fogden Erik 
Spåras utföriiga räkenskaper (1551) kunna vi göra oss en 
god föreställning om dess omfattning och art. 

Uppe i norra skogsbygden högg man virke under en 
tid, som motsvarade 536 dagsverken, och virket — bestå- 
ende af balkar, stockar, läkter och pålar — flottades på 
våren utför ån. Till pålningsarbetet vid „stegehuset" åt- 



— 42 — 

gingo 426 dagsverken. Hufvudbyggnaden, som konungens 
troman, fogden, skulle bebo, var icke liten; den inrjonde 
nya borgstugan (skrifves äfven borgarstugan), två matsalar, 
tvenne kamrar och en mindre „skrifvarestuga". Ensamt 
till upptimrandet åtgingo mer än 1,400 dagsverken. Upp- 
tagningen af lera och sand, formandet och bränningen af 
4,370 tegel, dessas forsling till platsen samt murarearbetet 
tog förstås rätt många armar i anspråk. 

Endast en kakelugn omtalas, men den måste hafva 
varit ganska stor, eftersom till dess resande användes 146 
dagar. Vidare omtalas att åt murmästaren utbetalats i lön 
16 mark 2 öre för det arbete han haft med tvenne skor- 
stenar i borgarstugan och svennestugan samt en dito i 
skrifvarestugan och en i badstugan. 

Att hufvudbyggnaden blifvit uppförd i två våningar 
sluta vi däraf att muraren arbetat på två skorstenar „uti 
stugorna öfver borgar- och svennstugan". I de förnämligare 
rummen insattes summa 16 fönster, och hvarje fönster 
(med rutor af konungens eget glas) var 1 aln högt och 
1 V2 ^In bredt. Glasmästarens ersättning utgick med det 
relativt höga beloppet af 8 mark. Lämnande onämndt 
de kvantiteter af bräder, som anskaffades för bygget, på- 
peka vi som en belysande omständighet, att husen täcktes 
med torf% Taktorfven blef tydligen radad på de 24,610 
flikama näfver, som blifvit hopsamlade. 

I hufvudbyggnadens närhet uppfördes ett stall och 
ett visthus, ditflyttade från gamla länsmansgården, en mu- 
rad källare, en badstuga och „en stuga framför". Kvarnen 
på holmen och bron öfver forsen remonterades grundligt, 
och gården omgafs med ett nytt staket. Tvenne båtar 
sträcktes på 7 alnars köl, och af 12 U hampa förfärdi- 



F. S. A. N:o 2,993. 



~ 43 — 

gade en spinnare ett „ vindarerep ** samt hamptackeltåg till 
en Mskäribåt*'. 

Hela det arbete, som år 1551 utfördes vid kungsgår- 
den, hade tagit i anspråk 8,633 dagsverken. 

Då det torde äga sitt intresse att äfven känna prisen 
på de mest gångbara varorna, meddela vi här såsom exem- 
pel några uppgifter ur nyssciterade räkenskaper. Ett spann 
råg betalades med 12 öre och ett dito kom med 10. Ett 
skålpund humle kostade 5(?) öre och ett skeppund hampa 
ungefär 32 mark. För 100 alnar groft lärft erlades blott 
6 mark 2 öre, alltså endast Va öre per aln; 9 gånger dyrare 
var 1 aln grå rysk vadmal. En tunna tjär^ kostade 2 
mark, 1 takbräde 1 7^ öre och 1 „bottenbräde" 1 öre. En 
älghud kunde man lägga sig till för 2 ä 3 mark stycket 
och likaså en slipsten. 

I „ summan uppå alla uppbume fatburspersedlar till 
Helsingefors pro a:o 1551** ingå följande varor och föremål: 
1,528 alnar lärft, 1,503 alnar vadmal, 21 Skff 12 L® hampa, 
24 LB ull, 4 borddukar, 3 skifdukar, 4 sängbolster, 2 huf- 
vudbolster, 2 bänkbolster, 25 vepor, 6 tapeter (Tapet), 15 
st. ryska lakan, 6 par lakan, 1 sparlakan, 9 ryor, 3 får- 
skinnsfällar, 60 räfskinn, 1 kanna och 3 stånkor af tenn, 1 
kopparmortel, 1 bryggkittel med jämfot, 1 kokkittel, 1 kok- 
gryta, 1 kolgryta, 6 småkittlar, 2 mässings ljusstakar med 
jämpipor samt en kopparskifva, som vägde 1 L® och 15 U. 

Vi anteckna vidare de löner, som utbetalats åt de 
personer, hvilka voro anställda vid kungsgården liksom 
äfven löntagarenas namn och funktioner, så vidt dessa 
senare finnas särskildt angifna. Man lägge märke till huru- 
som rätt många voro af tysk härkomst. Fogden Erik 
Spåra, som hade 4 hästars rustningsskyldighet, uppbar i året 
120 mark. En särdeles förfaren man måste Kalmar-Nils 
bysseskytt hafva varit, efter som hans lön uppgick till 40 



- 44 — 

mark. Anders Larsson, underfogde, Lambrecht snickers, 
Jöns Markusson, Henrik Skulth och Henrik Lydichs hade 
enhvar 20 mark i lön. Näst desse i rang och lön kom Erik 
stallmästare med 18; 16 bestodos ät Michel Morian, Jakob 
van Lybeck, Anders Mieltz, Tomas Groel, Lasse Poeltz, 
Knut POlcke, Hakan smed, Lasse Mattsson, Krister Jöns- 
son, Esper Tomasson, Eskil kock, Hans bordskärare, Mats 
Olsson, Knut smed, Lasse Larsson, Tomas Knutsson, Hans 
Holst och 6 andra. Mareg skomakare, Mårten glasmästare 
och Kristoffer plogmakare tillhörde 12 marks lönekategorin, 
medan Lasse tunnbindare hänfördes till 10 marks samt 
Matts ridsven och Staffan Spitz fingo nöja sig med 1 mark 
lägre. Båtsmännen Sigfrid Träbo och Anders Knape hade 
än lägre löner. 

De 21 personer, hvilka rubricerades under benämnin- 
gen legofolket, uppburo i penningar blott 1 till 5 mark. 
Till denna grupp hörde exempelvis Olof fiskare, Hans 
fädräng, Anna mälterska, Brita bagerska, Mariet stugukona, 
Mariet bryggerska, Gertrud fäkona, Valborg fäkona, Karin 
svinkona m. fl.*). 

Dessa uppgifter hänföra sig till år 1551. Fem år 
senare rådde åter rörelse på kungsgården. Af bevarade 
kvittenser öfver varor, dem diverse personer levererat till 
Anders Korp, framgår att åländska, svenska och tyska skep- 
pare kommo och foro. En hämtade stångjärn, en annan 
salt, en tredje öl o. s. v., och än är det Per skeppare, Nils 
Jönsson eller Lienhart Wannemaker som anländt eller af- 
rest. På kungsgården väntade man ett högt besök. 

Då Gustaf Vasa 1555 kom öfver till Finland, med- 
förde han förstås åtskilligt, som var behöfligt för hans hus- 
håll under den långa vistelsen i vårt land. Vi kunna så- 



*) F. S. A. N:o 3,047. 



— 45 — 

ledes antaga, att han ock under uppehället ä Helsingfors 
kungsgärd använde exempelvis egna sängkläder, men icke 
desto mindre torde det vara af intresse att omtala hvad 
af sädant bohag förvarades pä platsen och det sä mycket 
mer som ätskilligt nytt blifvit anskaffadt, kanske just för 
konungabesökets skull. 

Ett par hyenden (mattor) af bockskinn skedde tör- 
hända den äran att blifva trampade af monarkens fot, och 
vi taga för gifvet, att den omtänksamma Änders Korp icke 
heller försummat att i det finaste gästrummet uppsätta den 
stickade tapeten och de fyra nya bänkdynorna (^ alnar 
långa) med en beklädnad af hvitt läder och placerade på 
det 11 alnar långa bänkklädet. Gårdens fatbur var för 
tillfället rätt väl försedd; där förvarades bland annat ett 
dussin hvita och 40 st. svart och hvita lakan, 43 st. vepor 
(täcken 4 V, X 2 Va alnar) samt 18 st. ryor, somliga en- 
färgade, andra svart-rödbrokiga, vidare ett fåtal borddukar, 
några handkläden m. m. 

Arkliinventariet för samma år utvisar, att Gusaf Vasa 
vid sin ankomst till kungsgården kunde hafva blifvit häl- 
sad med dundrande salut. Där förvarades nämligen 8 
falkoner, 12 nickhakar samt några fjärdingar krut. Kanske 
ock manskapet paraderade under vapen; där funnos åt- 
minstone 79 st. „spitsar med uddar*. Knektarna voro 
antagligen ock till sitt yttre uppsnyggade. Vi sluta därtill 
af den omständigheten, att Helsingfors borgmästare Matts 
Bertilsson och rådmannen Michel Olofsson den 24 februari 
1556 hade till Anders Korp levererat patronflaskor, hamesk- 
tygi 23 stycken rör, 1 dussin fausthamrar m. m., allt in- 
förskaffadt genom Laurentz Fleming i Reval^). 



>) Till denna stad hade år 1551 från Helsingfors Ofversandts 
Henrik Skytt för att dar försälja ett antal (gamla) gevär. Under färden 
uppbar han i tärepenningar 2 mark. 



— 46 - 

Efter konungens besök pä platsen vidtog arbetet med 
uppförandet af »Nye konungsbyggningen**. I skogsbyg- 
derna i norra Helsinge högg man äter timmer och därpå 
användes 1558 icke mindre än 994 hjälpdagsverken. Tim- 
ret flötades ned utför ån samt upplades. Det nyssnämnda 
året heter det, att 530 stockar lägo af sedda för «nye bygg- 
ningen vid forsen" ^). Huset restes och stod färdigt inom 
årets utgång, eftersom räkenskaperna angifva, att till tak- 
täckningen åtgått 19,469 flikar näfver'-*). 

Äfven mot slutet af 1560-talet rådde lif på den lilla 
holmen vid Helsingfors, ty där vistades 1559 icke mindre 
än 210 fullvuxna personer. I konungsbyggnaden bodde den 
välbetrodde mäktige Anders Korp, och eftersom där fanns 
godt om utrymme, kunna vi taga för gifvet, att hans när- 
maste män i befälet Olof Sigfridsson och Krister under- 
fogde hade sitt logi där. Om detta äfven var fallet med 
Erik stallmästare, pröfvad i tjänsten, lämna vi osagdt; alla 
dessa och därutöfver 26 andra namngifna personer räkna- 
des till hoffolket. Ätt mycket arbete den tiden fanns att 
utföra och öfvervaka framgår däraf att, utom Lasse snickare 
och 22 timmermän, 35 stycken ämbetsmän, d. v. s. handt- 
verkare, voro anställda i fast tjänst och åto gårdens mat 
Det var därför ej att undra på att den kvinnliga tjänste- 
personalen vid fatburen, bakerskoma inbegripna, uppgick 
till 11 personer. 

På den kungsgården underiydande Viks ladugård — 
den afskildes därifrån 1555 — voro talrika arbetare syssel- 
satta. Än äro dagsverkare »komne till att slå och räfsa 
och komma hö i hus", än äro de samlade för att köra 
dynga, plöja, så, gärda, svedja, gräfva eller trampa lera. 



') A. Allardt: Borgå län 1537—1573, s. 104. 
•) . . . . s. 53. 



-- 47 — 

hugga „katze ved** (virke till fasta fiskbragder), binda och 
utsatta katsor, än åter att hugga svedjeland eller fälla skog. 

I kungsgården måste det hafva sett rätt krigiskt ut, 
ty där voro stationerade 6 stycken skyttar (förmodligen 
artillerister) och 34 landsknektar. Desse hade bland annat 
sig anförtrodt öfvervakandet af 19 stycken tyska fångar, 
om hvilkas första infångande och vidare öden vi tyvärr 
intet hafva att meddela. Kanhända voro de helt enkelt af 
Gustaf Vasas legoknektar, som gjort myteri. Flottan repre- 
senterades af två hoper (små krigsfartyg) med en besätt- 
ning om 16 båtsmän; på den gamla jakten tjänstgjorde 10 
och på den nya 9 samt på skäribåten 5 båtsmän. Om 
vi därutöfver tillfoga, att på platsen vistades 8 »främmande 
personer** och att i arbete infunno sig 41 legohjon, fram- 
går att Anders Korp ^) hade ett maktpåliggande värf i alla 
dessas öfvervakande och — utfodring. Ja, det var i san- 
ning inga små kvantiteter mat, som tarfvades för att mätta 
så många hungriga magar. På Viks ladugård, hvars ägor 
omfattade byarna Östra-Vik och Västra-Vik samt halfva 
Forsby och som lydde under kungsgården^), hade 1558 
satts 117 spann råg, som i skörd afkastat 515 spann. Hela 
sädesskörden föregående år hade utgjorts af 337 spann 
(råg,vkom, hafre). Att kreatursbesättningen betydligt ökats 
framgår däraf, att talen för kor, får och svin från resp. 84, 
139 och 83 gått upp till 103, 333 och 87. Af fåren voro 
78 engelska; utom åtskilliga arbetshästar funnos 17 frisiska. 

Från Viks ladugård kunde alltså förnödenheter af 
åtskilliga slag hämtas till kungsgården, men där förbrukades 



*) Anders Korps fogdebref är dateradt den 21 nov. 1556. Han 
var mellan 1556—1560 fogde öfver Borgå län, omfattande Helsinge, 
Sibbo, Borgå, Pämå och Pyttis socknar. Hans företrädare i ämbetet 
hade varit Erik Spåra och Hans Larsson. 

') Under denna hade 1558 af Forsby ägor blifvit slagna 7 Vt skatte- 
marker. 



— 48 — 

förstås äfven ett och hvarje af de naturaprodukter, hvilka 
inflöto i kronans skatt 

Importen af utländska rasdjur till Finland är alltså idce 
enbart vårt tidehvarfs uppfinning. Gamle kung Gösta var 
en nog så klok och framsynt man. 

Af bröd konsumerades i kungsgården stora kvantiteter. 
De mängder som under ett år förtärdes af menige man — 
de representerade hela läster — frånse vi nu och nöja oss 
med att nämna, det för Anders Korp och hans närmastes 
räkning blef bakadt blott 24 hvetekakor af 1 spann (V, 
tunna) hvetemjöl, 1 tunna skrädt bröd, 1 tunna svennebröd 
och 1 dito spisbröd, den sista sorten tillredd af hälften råg- 
och hälften bjuggmjöP). 

öl behöfdes förstås ymnigt och det af åtskilliga slag, 
ty fogdens gom kräfde Ijufligare läskedryck än drängens. 
Medan 1 tunna herreöl bryggdes af 2 spannmalt och 
5 Va marker humle samt fogdeöl af 1 spann 3 kappar malt 
och 3 marker humle, bestods till svenneölet blott hälften 
så mycket humle och till det svaga spisölet blott 1 mark 
på Vs spann malt 

Hvad kött och fisk vidgick nöja vi oss med att om- 
nämna följande rubriker: gäss, höns, nötkött, fårkött, får- 
ryggar, fläsk, sylta, korf, lax, sik, abborrar, mörtar^ torra 
gäddor o. s. v. Till matlagning användes vidare smör, salt, 
gryn, ärter, bönor, kål, ägg m. m. 

Fisket i forsen och på fjärden utanför var i forna 
dagar mycket lönande. Af bragdemas antal 1561 vid 
kungsgården kan man ej draga detta resultat, ty de ut- 
gjordes blott af 2 laxnät, 2 vidjemjärdor och en håf, men 
räkenskapsboken för 1555 upptager 38 tunnor saltad ström- 
ming, 8 Va tunna saltad lax och 16 Va tunna torsk. Fyra 



«) F. S. A. N:o 3,143. 



— 49 - 

år senare fångades 36 st. laxar, och i fiskbodama förvara- 
des därjämte 20 L0 torr id, 16 LS torra mörtar och abbor- 
rar samt 75 tunnor .färsk fisk*. — År 1558 ägde Helsing- 
forsboama summa 9 st notar, af hvilka dock tvenne kommo 
på Sandhamn. 



Låt oss nu återvända till Gustaf Vasa och dennes 
åtgärder för så vidt de beröra Helsingfors. De politiska 
förvecklingarna mellan Sverige och Ryssland, som fortgått 
inpå 1550-talet, hade i början af 1555 resulterat i öppna 
gränsfejder, och ryktet om dessa uppskrämde så gamle 
kung Gösta, att han fann för nödvändigt att i egen hög 
person besöka sitt rikes östra provinser. Åtföljd af väl- 
rustadt manskap och sin son Johan, anlände Gustaf den 
13 augusti till Åbo. Han kom för att tillse, »att den lands- 
ändan Finland i någon måtto måtte bättre blifva försedd 
och försvarad än som varit hafver". Efter att ett par veckor 
hafva dröjt i Åbo och därifrån gifvit order åt Jakob Bagge 
att rycka inåt Ryssland 0> begaf sig konungen sjöledes till 
Helsingfors, där vi finna honom den 2 september. 

Efter en veckas vistelse på orten afreste konungen 
till Viborg och dröjde där från slutet af september till ut- 
gången af oktober. Den åldriga monarken kände sig höge- 
ligen missbelåten med allt hvad han i Finland fått se och 
höra*). Såsom ett uttryck för denna pessimistiska stäm- 



*) Den dO maj 1555 hade Nils Boje, Oöran Fincke, Erik Spåra 
m. fl. hållit ett möte i Helsingfors i anledning af krigsfaran och därifrån 
skrifvit (på tyska) till rådet i Reval, att de i anledning af ryssamas 
rustningar vidtagit anstalter till landets försvar samt att de i kampen 
hoppades på bistånd från rådets sida. Hausen: Bidrag till Finlands 
historia, lU, s. 314. 

*) Redan många år förut hade Gustaf uttalat sitt misshag öfver 
adelns och ämbetsmännens öfvervåld gent emot allmogen. Sålunda hade 
han den 18 juni 1537 skrifvit till Erik Fleming om olagliga skjutsfarder 



— 50 — 

ning tjäna Gustafs ord till Per Brahe d. ä., skrifna i Viborg 
den 9 oktober: »Detta hela land är nu så fördärfvadt att 
det sent eller aldrig står till att upprätta!* 

Under konungens bortavaro hade förhållandena äfven 
i Helsingfors gestaltat sig rätt brydsamma. I hamnen lågo 
åtskilliga krigsfartyg, och de i borgarenas gårdar inkvar- 
terade^) båtsmännen och knektarna, hvilka ej utfått sina 
månadspengar, kräfde öl och mat. Amiralen Hans Larsson 
Björnram kunde ej hindra sina underordnades pockande 
och öfvervåld, hvarför han anhöll att få fördela krigsfolket 
på den omgifvande landsbygden, där det lättare vore i till- 
fälle att af bönderna erhålla lifsfömödenheter. Konungen 
underrättad härom af sände genast (den 12 november) från 
Borgå ett öppet bref, adresseradt till krigsfolket i Helsing- 
fors. I detta varnades båtsmännen och knektarna på det 
allvariigaste att vidare låta sig komma till last hugg och 
slag mot borgarena och desses hustrur. De hade blifvit 
samlade för att »kriga mot de okristna ryssarna och ej för 
att utan återvändo fulla svärma nätter och dagar*. 

Konungen påskyndade nu sin resa och befann sig 
redan den 14 november i Helsingfors. Där anställde han 
räfst med krigsfolket och vidtog omfattande åtgärder till 
landets försvar. 

Naturiigtvis försummade icke stadens borgerskap att 
frambära sina bekymmer och bland dessa var säkerligen 
klagan öfver den nödtvungna bosättningen på orten den 
icke minst höga. Då konungen utsträckte sin vistelse i 
staden ända till den 1 december, hade han god tid att själf 



och länsmansgflstningen, att om förhållandet ej blefve bflttre, han flmnade 
låta .en part springa af länsmansgårdama, så att det skall knaka i deml* 
>) Detta kflndes väl för borgarena så mycket mer betungande» som 
konungen den 4 april 1554 tillerkänt dem .frihet på någon tid' för 
knektgåstningen. — Vaaranen, VIII, s. 154. 



— 51 — 

öfvertyga sig om att möjligheterna för ortens kommersiella 
utveckling ej voro så lofvande, som han tidigare tänkt sig 
dem. Han gaf tOrhända omedelbart ett hälft löfte ät Ulfs- 
by- och Raumoboama att de skulle fä ätervända till sina 
gamla, kära hemvist, och i början af sommaren 1556 rik- 
tades till dem en direkt uppmaning att ge sig i väg^). 
Till denna orders afgifvande bidrog sannolikt hertig Johan, 
som naturiigtvis gärna ville, att hans hertigdöme finge se 
ett återuppväckande af Ulfsby. Borgarena hemma frän 
denna stad lämnade alltsä Nyland och seglade till sitt land 
igen^). Detsamma gjorde äfven Raumoboama. Bland dem 
befunno sig exempelvis Markus Sundergelt, Olof Nurkka, 
Märten Olsson, Staffan Andersson m. fl. Medgifvandet till 
afflyttning utsträcktes, sä vidt man vet, icke till Borgä- 
boama'), men pätagligen beifrades återflyttningar härefter 
äfven för deras vidkommande mindre strängt, än tidigare 
skulle varit fallet Det stora flertalet af Borgå stads forna 
borgare stannade kvar, bildande hufvuddelen af Helsingfors 
befolkning. Detta faktum ger oss således anledning att 
påminna om, att Finlands nuvarande hufvudstad till sitt 
första ursprung är en koloni af gamla Borgå ^), men denna 
omständighet hindrade ej, att afund och split i forna dagar 
rådde emellan dem. 

Såsom en rätt betydelsefull verkan af Raumo- och 



>) I Rauman kaupungin historia a! V. Högman heter det, att den 
skrifttiga tillåtelsen till aftiyttning ar daterad så sent som 12 mars 1557. 

*) J. W. Ruuth: Björneborgs stads historia, s. 29. 

*) Hartman, Borgå, I, s. 51. 

*) I Helsingfors stads besvårsskrifvelse, daterad den 3 jmii 1594, 
påminner borgerskapet om sin härkomst i följande ord: Vi bedja öd- 
mjukligen att vi antingen måtte flytta till Borgå, dflr våra föräldrar och 
en part af oss tillfOrene hafva bott och dflrifrån drlfna vordne äro eller 
ock att de måtte komma till oss och sedan bo tillsamman uti en stad, 
efter den ena staden ar den andra till men. Nordmann, Bidrag, I, s. 32. 



— 52 — 

Ulfsbyboamas afflyttning förtjänar framhållas, att sedan 
flertalet af de finsktalande inväname dragit i väg, staden 
erhöll och för sekler framåt bibehöll den svenska prägel, 
som naturligt gafs af den omständigheten, att borgarena 
till en öfvervägande del voro svensktalande. 

Medan Gustaf Vasa dröjde i Helsingfors^), fann han 
ock tid öfrig att syssla med saker, som berörde mera per- 
sonliga familjeintressen. Han hade sålunda nöjet att se 
den af honom omhuldade häradshöfdingen Jöns Vestgöte 
och dennes maka testamentera Vexiö gård i Kangasala åt 
hertig Johan, och en vecka senare tillbytte sig konungen 
af systrarna Margareta och Malin, båda änkor, ett par 
ägolotter i Helsinge och Karis mot 14 spann åkerland i 
Borgå. 

Konungen afreste sedan till Åbo och därifrån ett hälft 
år senare till Sverige. Till Finland återvände den åldrige 
monarken ej mera, men Helsingfors angelägenheter lågo 
honom fortfarande varmt om hjärtat Emedan stadens läge 
icke mer behagade Gustaf, uppkastades planer på en ny 
stads anläggning vid södra kusten, men orten borde vara 
så situerad, att stora skepp obehindradt kunde löpa ut och 
in samt på ett sådant ställe, där det gafs tillgång på mul- 
bete och brunnsvatten. För Ramsholmen utanför Ekenäs 
var konungen mindre böjd; däremot kunde törhända Pik- 
kala i Sjundeå vara ,en god lägenhet till att låta bygga 
både köpstad och fäste uppå*. Tre år senare (den 22 mars 
1559) riktade kung Gösta till hertig Johan en uppmaning 
att ytteriigare låta undersöka en plats i Esbo, hvilken för- 
sports vara passlig för ett blifvande stadssamhälle. 



*) Den 20 november 1555 hade flere bönder företräde inför konun- 
gen och klagade öfver orätt, som dem tillfogats a! nflgra frälsemän. 
Teitt, s. 203. 



— 53 — 

^ Det började nu lida mot slutet af den rastlöst verk- 

^ samme konungens lefnad, men ända till det sista bibehöll 

^ han sitt intresse för Helsingfors. Härom vittna några ord 

^ i ortens tuUängd för 1560. Det heter nämligen: »Den före- 

skrifne tull hafver högloflig och salig Kongl. Majestät efter- 
I låtit på sitt yttersta*. 



ANDRA KAPITLET. 
Helsingfors under Gustaf Vasas söners spinu 



Svenska regeringens påbud af är 1558 beträffande 
allmogens kring Helsingfors skyldighet att föra sina landt- 
mannaprodukter till denna ort hade ej åsyftad verkan. 
Stadens borgare vände sig då till landets unge styresman 
hertig Johan, under åberopande af den nådiga bevågenhet 
fursten alltid bevisat Helsingfors, samt bådo honom, att 
han för Guds skull med hårda händer ville taga itu med 
landsköpmännen, hvilka genom sin olofliga handel med 
bönderna höUo på att bringa den arma staden till total 
undergång. Under senaste vinter hade de olofliga köp- 
männen gjort ett par resor till Tavastland och bespisat 
landsortboarna med salt. Vidare anhöllo borgarena att 
såsom förr för 14 öre spännet få köpa kronosäd; emedan 
måttet (spännet) minskats till storlek, kunde de omöjligen 
eriägga högre pris*). 

Tvenne år senare (1562) anförde Helsingforsboama 
klagomål hos konung Erik öfver att bönderna i Tavastehus 
län förde sina varor till Åbo, hvarför deras lilla köpstad 
„icke kan blifva vid makt, utan dagligen dags förringas 
och förvärras**. Konungen lät då den 7 december') s. å. 



') Nordmann, Bidrag, I, sid. 12. 
•) . . I, . 14. 



— 55 — 

menigheten i Helsingfors veta, att han anbefallt gubematorn 
i Finland Gustaf Fincke att tillse, det hälften af Tavastehus 
län skulle såsom handelsomräde hänföras till deras stad, 
medan inbyggarena i den andra hälften af länet finge 
hälla sig till Åbo. Som det emellertid uppgifvits, att bön- 
derna skytt Helsingfors, emedan »med dem där icke skäli- 
gen handteradt blifver, därför masten I (borgare) vara för- 
tänkte till att sä skicka eder med inköpande och utsäljande 
att den ene icke är den andre för när*". 

Af ett annat kungligt bref till Fincke framgår tydligare 
rätta orsaken till att bönderna undvikit Helsingfors; bor- 
garena därstädes betalade lägre pris för landtmannapro- 
dukter än Åboboama gjorde det. 

Oaktadt Erik XIV såsom nämnts kraftigt betonat sin 
önskan att köpstaden vid Helsinge-å hölles vid makt, aflät 
han dock den 13 december 1562 O ett så lydande bref till 
en af sina svenska tjänstemän: 

„Efter det, Anders Målare, vi äro till sinnes att låta 
flytta Helsingfors stad på någon läglig ort, den man med 
tiden kunde befästa, och för Oss är berättadt, att något 
utanför byn vid N. skall vara sådan plats, som härtill tjänlig 
är, därför är vår vilja och allvarliga befallning, att förrän 
som du begifver dig hit utöfver från Finland, skall förfoga 
dig därhädan och bese hvad för lägenhet där är, både där 
som byn nu står, desslikes ock vid förbemälte N., därpå 
du Oss sedan grundlig berättelse och undervisning kan 
göra. Därsom du ock någon annorstädes där omkring 
kunde bespörja någon annan god lägenhet därtill tjänlig 
är, skall du dig vinnlägga sådant att förfara. *" 

Antagligt är att Anders Målare utförde sitt uppdrag 



O Nordmann, Bidrag I, s. 15. 



- 56 — 

och det enligt order promt 0> nien berättelsen om resultatet 
finnes tyvärr ej bevarad; ej heller kunna vi ens gissa oss 
till hvad det var för en plats, som dolde sig under formeln 
N. Konung Erik besökte ej Finland*) och Helsingfors; 
han blef ej den svenska regent, som fick se staden flyttad. 
Innan det skedde, skulle trekvart sekel förgå. Det var för 
öfrigt ej mer sä lätt att enbart på ett kungsord låta en ny 
stad växa upp ur intet, ja, icke ens ur spillrorna af en 
annan äldre. Dessutom råkade Erik snart i delo med 
hertig Johan samt i krig med Danmark, hvilket allt ver- 
kade hämmande på hans inre politik och ekonomiska 
reformsträfvande. 

Den mångbetrodde ingeniören Anders Målare blef 
snart upptagen på andra håll, först vid remontarbetena i 
Viborg och Reval. Frågan om Helsingfors flyttning fick 
alltså förfalla. I staden emotsåg man emellertid med in- 
tresse, att det nordiska sjuårs-kriget skulle ändas, ty år 1563 
hade borgerskapet ålagts skyldigheten att uppställa två 
rotar båtsmän och betala åt dem 200 mark samt förse dem 
med proviant för två månader. Denna pålaga blef sanno- 
likt hvarje år förnyad. År 1564 kontribuerade Helsingfors 
4 läster spannmål och 15 läster tjära. Antagligen skedde 
dock detta mot löfte om betalnings eriäggande i framtiden. 

Öfver Helsinge, Sibbo, Borgå och Pämå var år 1563 
Henrik Simonsson, bosatt i kungsgården, fogde. Han fick 



') Såsom exempel på att kung Erik ej tyckte om invändningar 
och betjänade sig, likasom hans salig herr fader, af ett tydligt språk, 
må nämnas, att, då Gustaf Fincke anmält, det saltpetersjudandet år 
1565 icke kunnat fortsättas under vintern, medan marken var frusen, 
resolverade kungen fyndigt nog: Jorden är alltid frusen för lata svin I 

*) Ar 1562 hade ett rykte gått att han skulle öfverkomma hit; 
Erik Spåra skref den 10 ma] till hertig Johans sekreterare och frågade, 
om konungen snart vore att förvänta till Abo. — R. Hausens manuskript- 
samling. 



— 57 — 

i april det nyssnämnda året uppbära strängt tadeP), för att 
han icke hindrat några kringresande tyska köpsvenner, dä 
desse frän Viborg, öfver Helsingfors, till Reval medfört 
svenskt mynt. Ett sädant förfarande var pä den tiden bäde 
inländska och utländska män förbjudet. Året därpå an- 
befalldes fogden att tillse, det de dagsverken, hvilka å 
Viborgs slott skulle utgöras af allmogen i Helsinge, Sibbo, 
Borgå och Pämå, riktigt fylldes och att arbetet komme att 
ske .flux**). Konungen lofvade (d. 1 nov. 1564) att till 
Helsingfors sända 12 små läster salt, hvilket parti fogden 
sedan ägde afyttra uppåt Tavastland, där brist på varan 
sades råda, samt som köpeskilling emottaga humle*). Denna 
vara borde sedan expedieras till Stockholm. 

Konungen ^nes för öfrigt hafva hyst förtroende till 
fogden i Helsingfors, ty denne vardt i maj 1565 trans- 
porterad till Åbo såsom slottsbefallningsman. Samtidigt 
blef kronans skrifvare i Helsingfors] Göran Månsson för- 
flyttad söder om Finska viken, där det i den nya svenska 
provinsen rådde stor brist på redbara och kunniga fogdar 
och skrifvare*). 

Det närmast följande dokumentet, som till sitt innehåll 
berör förhållanden i Helsingfors, är en odaterad klagoskrift*), 
affattad sannolikt mellan åren 1563 och 1567. Dokumentet 
är ej försedt med namnunderskrifter, men från annat håll 
vet man, att borgmästare och råd i Helsingfors år 1563 
utgjordes af Matts Bertilsson, Erik Sigfridsson, Jakob Greek, 
Sigfrid Persson, Gregers Jönsson, Håkan Eriksson och 
Knut Buller*). 

O Arvidsson, X, s. 70. 

«) . . s. 104. 

•) . .8. 107. 

*) . . s. 123. 

*) Nordmann, Bidrag. I, s. 16. 

*) Ofotenfelt, Suomen kaupasta, s. 94. 



— 58 — 

Dessa anhöllo ä stadens vägnar: 

1) att Kunglig Majestät för Guds skull ville taga sina 
fattiga undersåtar i hägn och försvar, emedan de både i 
Reval och i Helsingfors fatt lida allt möjligt inträng i sin 
viktiga handel med tjära och bräder; 

2) att hindra landsköpmän och bondeskeppare från 
att föra allehanda varor till Reval och Tyskland; 

3) att revalska och svenska handelsmän måtte för- 
bjudas att idka köpenskap utmed kusten samt att lands- 
köpmän och krögare borde hindras att föra salt och annat 
till Tavastland och där tillhandla sig, hvad de kunna öfver- 
komma; 

4) att ersättning måtte beviljas för kronoskjutsar och 
för forslingen af varor till Reval; 

5) att präster och länsmän förbjudas idka sjöfart och 
handel; 

6) att borgerskapet, såsom förr varit sed, skulle få 
åtnjuta fördelen af en frimarknad i Pyttis, af en annan i 
Pämå och en tredje i Borgå; 

7) att borgerskapet måtte återfå de kvamtomter, dem 
konungens fogde för några år sedan intagit under Helsing- 
fors gård, samt 

8) att bristen på mulbete och fiskvatten måtte af- 
hjälpas därmed att ett område på en half mil väster om 
ån, där staden låg, måtte hänföras till stadens ägor. 

Borgerskapets anhållan om stadfästelse på denna 
supplik torde ej hafva blifvit efterkommen. Hvarken Gustaf 
Vasa eller hans äldsta son kom sig för att utfärda ett 
särskildt privilegiebref för Helsingfors. I svenska riks- 
registraturet för 1550, fol. 270, heter det på tal om stadens 
fundation, »att the ther byggia och boo vele skole niuthe 
sådane privilegier som andre riksens köpmän *". Därmed 
fingo borgarena sig tills vidare nöja. 



— 59 — 

Det var konung Johan III som den 3 augastt 1569 
undertecknade stadens första privilegier. Originala ur- 
kunden, ett pergament 30 x 45 cm, d&r dock det kungliga 
signetet numera tyvärr saknas, finnes inbundet såsom första 
blad i den samling af stadens akter, dem rådmannen i 
Helsingfors J. Burtz i 17(X)-talets midt samlat och ordnat 
och hvilket dyrbara band för närvarande förvaras i råd- 
stugurättens arkiv. 

Af privilegiebrefvet, det vi tidigare till punkt och pricka 
publicerat 0> framgår, att borgarena, oroliga för en möjligen 
förestående flyttning af staden, begärt att få blifva och bo 
på platsen och att dem, till desto större trygghet, måtte 
unnas nödtorftiga stadsprivilegier. På grund häraf resol- 
verade konungen, att Helsingforsboama tillätes att blifva, 
där de voro bosatta; skulle dock i närheten anträffas någon 
lämplig plats, som kunde befästas, borde befästningsarbe- 
tena på kronans bekostnad utföras, innan stadsboarna 
komme att anmodas att i närheten uppföra sina hus. 

Efter denna inledning, hvilken antyder att Johan III 
icke helt uppgett sin broders plan på en flyttning af Hel- 
singfors, följa privilegierna. 

1 . Stadens inbyggare beviljades »en fri köpmans handel, 
likasom andra köpstadsmän hafva uti sjöstäderna i vårt rike*. 

2. Till mulbete*), fiske och andra nödtorfter öfver- 
låtas åt staden byarna Gumtäkt med sex och Forsby med 
fyra gårdar; item Blåbärsholmen, Högeholmen, Sompe- 
holmen, Helsingfors-fjärden samt kvamställe vid forsens 
stadssida, dock med det förbehåll att kvarnen ej bygges 
kronans laxfiske till förfång. 



O Nordinann, Bidrag, I, s. 19. 

*) Uti en skattelängd från är 1580 hämtas den upplysning, att de 
åt staden till mulbete anslagna ägorna beräknades utgöra 5 skattehem- 
man, och åren 158a~89 funnos därpå 9 rökar. F. S. A. N:o 3,429. 



— 60 — 

3. Enhvar på orten bosatt innevånare förklarades 
vara skyldig att deltaga i skattemas erl&ggande, så framt 
han ej kunde uppvisa konungens för honom särskildt ut- 
färdade fribref. 

4. Konungen förbehöll sig rätten att förändra och 
förbättra privilegierna, när han för godt funne. 

5. Stadsboama inneslötos i konungens hägn och för- 
svar för allt orätt och öfvervåld. 

Af dessa privilegier voro otvifvelaktigt de punkter de 
viktigaste, som gällde stadsägomas utvidgning samt rätten 
att fritt drifva handel och sjöfart. 

öster om åmynningen anlades ett skeppsvarf, och 
det var där borgaren Jakob Greek lät bygga sig ett fartyg. 
Vi sluta till att så skedde af ett kvitto*), hvilket bestyrker 
att från kungsgården den 20 juni 1570 åt Greek på konun- 
gens order skänktes — en tunna smör „till den skepps- 
byggning, som han för handen hafver". 

Att åtskilligt arbete äfven för kronans räkning utfördes 
detta samma år framgår däraf att på kungsgården voro 
sysselsatta 3 timmermän, 2 smeder, 2 repslagare, 2 tunn- 
bindare, 14 legodrängar, 52 båtsmän m. fl. Redan några 
år förut (1566) hade flere bönder från Sibbo, Esbo och 
Pämå haft arbete »uppå Kongl. M:ts skeppsbyggning vid 
Helsingefors*. Dem bestods fri förtäring, men ytterst ringa 
lön. Endast Tomas i Domarby uppbar V2 ^^^^ P^^ ^^S» 
han synes således hafva varit något slags arbetsledare på 
platsen^. 

Att de 10 båtsmän borgerskapet i Helsingfors var 
skyldigt att ställa i kronans tjänst ofta sysslade vid skepps- 
varfvet, taga vi för gifvet. Hvad militärväsendet i öfrigt 



») F. S. A. N:o 3,313. 

*) A. Allardt, Borgå Ifin, s. 163. 



— Sl- 
angar veta vi, att den 1 febr. 1559 hölls i staden en mönst- 
ring med de 30 ryttare och hästar frälsemännen i omnejden 
utrustat. Ibland dem syntes ock 3 ryttare i blanka stål- 
rustningar (andra buro svarta harnesk), och de voro Anders 
Korps män. Erik Spåra hade redan 1552 åtagit sig att 
uppställa 4 ryttare. Till Johanne-tiden 1562 kallades hela 
det finska frälsets ryttare till mönstring i Helsingfors; ovisst 
är dock, om denna syn blef hållen. Af det finska fotfolket, 
som uppgick blott till 386 man, uppburo 41 i Helsingfors 
sin aflöning (å 6 mark i penningar). Hela artilleriet, för- 
utom det i Åbo, som man ej känner, bestod af 27 man 
sålunda fördelade, att i Viborgs slott stodo 18, i Olofsborg 
7 samt i Helsingfors kungsgård 2 man^). 

Den första uppgiften öfver Helsingfors folkmängd, som 
möter oss, står att hämta ur Mantalsregistret för Sveriges 
rike 1566. Däri heter det, att i staden funnos 

borgare , 85 

K. Majestäts tjänare 39 

kyrkherre 1 

skolmästare 1 

Några år senare tyckes borgarenas antal icke så litet 
hafva gått nedåt. Om orsaken härtill låg i den omständig- 
het, att staden delvis brunnit eller att somliga flyttat bort, 
lämna vi oafgjordt. 

Statsarkivets räkenskapssamling N:o 3,013 anger, att 
år 1570 voro bosatta i Helsingfors 

skattdragande borgare 50 

« borgareänkor 9 

kronans tjänare, som ej buro stadstunga 21 

hyresbåtsmän 22 

») Hlst arkisto, XIX, s. 154. 



~ 62 — 

Alltså summa 102 hushåll, hvilka tillsamman torde 
hafva representerat en totalbefolkning mellan 450 och 500 

personer O- 

I dokumentet finnes följande anmärkning införd: 

^Och ahr wettandes att the vttgiöre ingen Ärlige 
schatt för ty the ther till haffue waritt frij, men thetta 
dhr Anno 70 haffue the vtt giortt kostgärdh såsom kast- 
gärdenn förmäUer." 

Från år 1571 veta vi, att borgarena i Helsingfors till 
antalet voro 46. De förnämligaste hette Matts Bertilsson, 
Lars Mickelsson, Hans v. Sanden, Erik och Hans Sigfrids- 
son, Håkan Eriksson, Eskil Michelsson m. fl. Tomas Num- 
menpä var pätagligen af finsk härkomst Ett par sko- 
makare och skräddare namngifvas äfven, och utskänkningen 
af rusdrycker hade sin representant i Simon källarsven. 

De flesta borgare sysselsatte sig med handel och 
jordbruk. 

Med år 1570 var det emellertid slut på de goda tiderna 
för Helsingforsboama, och en period af år med dryga 
beskattningar följde. För att sammanbringa nödiga medel 
till återinlösen af Älfsborg ur danskamas våld beslöt hene- 
dagen i Stockholm den 23 januari 1571, att en extra hjälp- 
gärd skulle uttagas öfver hela riket Och den var högst 
betydande: de obrända städerna ålades att eriägga hvar 
tolfte och de brända städerna hvar adertonde penning. 
Detta innebar att borgarena af sammanlagda värdet på allt 
det de ägde i guld, silfver, koppar, tenn och mässing samt 
reda penningar skulle betala nyssnämnda delar. 

Af den förteckning, som 1570 upprättades öfver samt- 
liga 46 till antalet skattskyldiga i Helsingfors, framgår, att 



O I Abo bodde samtidigt inemot 5,800 personer, i Viborg 1,700, 
i Björneborg 700, i Raumo 620, i Nådendal 300 och i Ekenfls 100. Borgå 
låg ödelagdt och nedbrfindt 



— 63 - 

skatten tittogs med Vis ^ egendomens värde. Hela be- 
loppet uppgick till 1,851 mark. Det öfvervägande flertalet 
taxerades mycket lågt, voro sålunda relativt fattiga. I sta- 
den funnos endast tvä rika män och tre, hvilka kunde kallas 
förmögna. N:o 1 af dessa fem var borgmästaren Matts 
Bertilsson. Han ägde 200 st. daler, 1,200 mark i penningar, 
8 st. föremål af guld, 200 lod silfver, 1 Vj Skff koppar 
samt mindre kvantiteter tenn^) och mässing. Hela för- 
mögenheten, fastigheter ej inberäknade, uppgick till ett 
värde af 12,248 mark^. Lasse Michelsson kom därnäst 
med ett lösörebo, värdt 10,067 mark. Sedan följde Hans 
v. Sanden och bröderna Hans och Erik Sigfridsson (dennes 
änka Margareta omnämnes 1590^), representerande 2,000 å 
4,000 marks förmögenhet. Håkan Eriksson stod dem när- 
mast med 555; ingen af alla de öfriga hade mer än 75 mark. 
Sölfskatten utkräfdes såsom nämndt 1571, och följande 
år eriades en extra bevillning om 100 ungerska gyllen. 
Sedan följde några år, då kronan åtnöjde sig med de sed- 
vanliga åriiga kontributionema. År 1587 uttaxerades åter 
en gärd om 120 gyllen, hvilken var synneriigen hög*) i 
betraktande däraf att Åbo kräfdes blott på 220, medan 
Viborg slapp med 61 och Raumo med 40. År 1592 be- 
viljades åter 800 lod silfver, d. v. s. samma belopp, som 



O Ar 1567 hade af städerna i Finland, af frälsemän och präster 
uppburits den kvantitet tenn man kunde hopbringa. Det s. k. köpet 
var emellertid en maskerad skatt Frän Helsingfors var det meningen 
att hämta 4 SkG, men endast 1 lyckades man få. — Hist arkisto, XI, 
8. 502. 

*) Tio år senare heter det om samme borgmästare .att han brukar 
afvel' samt ägde ett skattehemman i Helsinge. 

») F. S. A. N:o 3,440. 

O Det faktum, att det år 1577 fanns blott 13 borgare, som höllo 
drängar i sin tjänst, tyder på mindre goda ekonomiska villkor. Matts 
Bertilsson bestod sig 4 drängar, Erik och Hans Sigfridsson, Lars Mickels- 
son och Hans van Sanden enhvar 2 samt 8 andra namngifna blott 1. 
— Uppgiften är hämtad ur räkenskapshandlingarna N:o 3,372. 



— 64 — 

uttogs af Björneborg och Viborg. År 1604 betalade staden 
en mänadsskatt af 16 daler 3 mark^) o. s. v. Men utom 
dessa afgifter i mynt ålades borgarena att utan vidare fylla 
hvarjehanda mera tillfälliga behof utåt. Än skulle knek- 
tarna förses med bröd och fisk, än manskapet på flottan 
med smör och öl. Då krigsskeppen 1591 skulle afsegla 
från Helsingfors, befanns det att de saknade tackel och tåg. 
Att Helsingforsboama då fingo sträcka till med ett och 
hvarje synes själfklart. Det var en klen tröst, att förnöden- 
heter af hvarje slag insamlades under så vackra, skenfagra 
benämningar som «lån", »bevillning", »uppköp* m. m. 

Helsingfors läge vid stora södra strandvägen mellan 
Åbo och Viborg hade till följd, att orten ofta passerades af 
resande mellan Sverige och Ryssland. Den 9 sept. 1583 
och flere dagar därutöfver vistades i staden ryska bojaren 
Peter Woronow med ett följe af 7 personer. Till dessas 
underhåll anslogos 3 daler per månad och person. 

Af den 31 augusti 1576 finnes i behåll ett kungligt 
bref^ angående handeln i Helsingfors. Kring denna sak 
rörde sig sist och slutligen dock borgarenas hufvudintresse. 
De hade sändt ett extra bud med en klagoskrift till konun- 
gen, och i anledning af dess innehåll delgaf Johan borg- 
mästare och råd sin stränga befallning, att alla män, obe- 
roende af stånd och villkor, som bedrifvit otillbörligt lands- 
köp, skulle antastas och lagforas. Vidare ålades de, som 
idkade stadsnäring, att äfven draga stadstunga; hade som- 
liga tilldelats extra friheter, så ankom det uteslutande på 
konungen att bestämma, huru länge dessa skulle fortbestå. 
Hvad sist det klagomål beträffade, att kronans ämbetsmän 
illa bemött utländska köpmän i Helsingfors, så uppmana- 



*) J. W. RuuUi, Björneborgs stads historia, s. 79. 
*) Nordmann. Bidrag I, s. 23. 



— 65 — 

des alla trogna undersåtar att bidraga till beifrandet af 
slikt ö^ervåld. 

Det kungliga brefvet ter sig lika sä långt som tröste- 
rikt, men ovisst år dock, om och i hvilken mån dess bok- 
staf omsattes i praktiken. Den outslitliga frågan om lands- 
köpets afskaffande stod fortfarande öppen och tarfvade på 
nytt regeringens inskridande. Johan III afgaf den 13 ok- 
tober 1584 en vidlyftigt hållen resolution*), däri vid 40 
dalers vite allt landsköp åter förbjöds. Främmande köp- 
män tillätos ej att i Helsingfors och Borgå direkte handla 
med frälsemän, präster, kronans ämbetsmän och bönder, 
utan, om de ej inom 6 veckor efter ankomsten till orten 
åt de ordinarie köpmännen lyckats försälja sina varor, ägde 
de att ge sig i väg till någon annan köpstad. Vidare fast- 
ställdes det, att den marknad, som dittills midsommartiden 
hållits i Sibbo socken, skulle för framtiden föriäggas till 
Helsingfors, och där skulle ock på helga tre konungars 
dag en annan marknad få äga rum. 

Beträffande Helsingfors handel år 1582 äro vi i till- 
fälle att framlägga detaljerade uppgifter. I riksarkivet^) för- 
varas ett dokument, på hvars första blad läses som rubrik 
„Tullen af desse efterskrifne Helsingfors borgare löper". — 
Sedan följer varuförteckningen, hvilken vi här nedan af- 
trycka af det skäl, att den lämnar en god inblick i stads- 
befolkningens sammansättning — de flesta hushållsföre- 
ståndare idkade handel i någon form, hade således ock 
med tullen att skaffa — och dä några af dem längre fram 
i skildringen framskymta, har det ju sitt intresse att se, att 
de redan år 1582 voro bofasta Helsingforsare. 

Summan af tullafgiftema uppgick till 280 daler 31 öre 
enligt nedanstående specifikation. Af de namngifna 57 

^) Nordmann, Bidrag I, s. 27. 
^ Topografica, Helsingfors, I. 



— 66 — 

personerna &r det endast 8, som erlagt högre afgifter Sn 
10 daler; dessa voro tydligen stadens förnämsta handlande. 
Bland dem finna vi Hans Olsson^), Lars Michelsson, Erik 
Sigfridsson och den tidigare omtalade Hans van Sanden. 
Med oförändrad ortografi ter sig namnregistret såsom 
följer: 

Tallenn (1582) aff thesse effterne Helsingfors borgere 
löper. N. 

Hans olsonn 29 V2 dal. — öre 3 th. 

Erich Siffredsonn 24 »22 „ — 

per iönsonn 4 , 16 « QVs » 

Hans van Sancten .... 10 „ 13 « — » 

Hans Siffridson 17 « 15 „ — ^ 

Lasze Michilson 25 » 18 V2 » — w 

Lasze Melcherson 7 »23 « 2 V5 » 

Pether Greker 11 » 15 „ — 

Truls Perszon 1 Va » — » — » 

Hendrick Karlszon .... 10 » 12 Va » — » 

Hendrick Matzon 16 » 26 » 7 V5 » 

Hendrick Borgh — „ 24 » 16 Vs » 

Matz Betzsk 6 , 3 « 2 7^ ^ 

Bertill Nilson 6 . 8 , 147, » 

Simon Clementson .... 4 „ 10 „ 37* i. 

Jören Soffringsonn .... 1 »27 »20 » 

Nils Olszon 8 »23 » 3 

Erick Hendrichson .... 2 »28 „ 6 ^ 

Matz Plåck 3 » 27, „ — 

Siffridh Michilson 5 » 8 , — ^ 

Knut Thomaszon 1 » 23 7^ 



ff 



O Den 7 januari 1587 omtalas borgmästaren Hans Olssons gård i 
Helsingfors. 



— 67 — 

Gregers Matzon 3 dal. 

Hendrick Lund 3 „ 

Bertill Puna 1 

Madz Skreddere 1 „ 

Bertill Eskilson 2 

Knutt Larsonn — „ 

Hendrick Jonson 3 „ 

Lasze Olszon 1 „ 

Michill Olszon 3 

Thomas Siffridson .... 4 „ 

Bertill Knutzon — „ 

Bengtt Holm 2 

Mårtten Siffredson .... — „ 

Lasze Jonson effterby . . 2 „ 

Mårthen Mårthenson ... 2 » 

Per Päualsons Enckia . . 1 » 

Mårten Kremare 13 , 

Simon Anderson 2 „ 

Erick Clöckskogh 5 

Hendrick Erickson .... 2 „ 

Bertill Person 1 „ 

Jören Turck 2 

Nils Larszon 1 „ 

Michil finne 1 „ 

Siffrid Hendrichson .... 2 V2 n 

Madz Michilson — „ 

Tomas Nummenpä .... — » 

Marchus Meier 2 „ 

Lasze Skinnare 1 ^ 

Madz Timberman 1 „ 

Simon Timberman .... — „ 

Hendrick Timberman . . — „ 

Hans Erichson — 



24 


öre 


— 


th 


5 




9 V. 




24 




— 




18 




— 




12 




16 V. 




12 




14 V. 




14 




13 Va 




— 




16 V. 




— 




18 Va 




9 




IV. 




21 




4 V. 




26 




10 V. 




30 




3 V. 




18 









2 




18 




3 




— 




9 




13 Vs 




26 




6 




22 Va 




— 




27 




6 




5 




— 




22 Va 




— 




22 




1 




18 




— 




6 V, 




— 




16 




16 




25 




20 




6 




18 




18 




— 




10 




19 




9 




— 




20 




— 




20 










11 


öre 9 V, th 


23 


. 17 . 


16 


- 17 , 



— 68 — 

Knutt Anderson 1 dal. 

Bertill Michilson — , 

Peder bengtson — „ 



Ofvanstående afgifter hade blifvit erlagda för följande 
varumängder: 

Smör 6 läster 4 tunnor 2 Lff 

Talg — „ 1 tunna — . 

Tjära 145 „ 9Va n - . 

Torra hudar 10 decker 5 st. — , 

Kohudar 2 Vs » - « — . 

Älghud — „ 1 „ — . 

Renhudar — , 3 ^ — ^ 

Bockskinn 79 „ 4 , — ^ 

Kalfskinn 136 ^ 9 „ — . 

Lammskinn 6 Va » — « — » 

Getskinn 2 „ 6 , — ^ 

Gråverk 11 Va timmer 5 „ — , 

Utterskinn — „ 8 „ — ^ 

Räfskinn — , 1 „ — , 

Menckskinn — „ 8 „ — , 

Största delen af alla dessa varor hade utskeppats till 
främmande orter. Endast beträffande de 145 lästerna tjära 
finnes antecknadt: „hemma såldt 85 läster 2 Va tunna, ut- 
sändt — 60 läster 7 tunnor". — Beträffande beräknings- 
grunden för tullafgiftema upplyser oss dokumentet om att 
för 1 tunna salt erlagts Va "^^^k, för 1 tunna smör 12 
öre, för 1 timmer gråverk 3 öre, för 1 kalfskinn 2 Vs pen- 
n ng o. s. v. 

Alla dessa uppgifter hänföra sig till 1582. 



— 69 — 

Helsingfors handel år 1585 belyses genom följande 
siffror. 

Till staden anlände 3 skepp frän Lybeck, 2 frän Hol- 
land, 1 frän Spanien och 5 från onämnda orter. Borger- 
skapet ägde de flesta fartygen och af dessa hette ett 
»Stjema*^). De viktigaste importvarorna utgjordes af 121 
läster 59 tunnor salt, 14 oxhufvud 6 åmar vin, 13 fat öl, 
4 tunnor äpplen, 7 ris papper, 11 Lff bly, 20 Lff hampa 
samt smärre kvantiteter tyg, hvilka gingo under följande 
benämningar: Bomesij, Dusinisk, Grof grön, Göriesk, Ker- 
sij, Lybsk grå, Pijk, Tuifler, o. s. v. Värdet af hela im- 
porten, dryckemas frånräknadt, uppgick till 5,672 dalen 

Dessa siffror, hämtade*) ur Kammararkivet i Stock- 
holm, kompletteras af Mårten Jakobssons räkenskaper^) 
för Helsingfors tull och accis 1583—1585. År 1583 inflöt 
i tuUafgifter 181 daler 10 öre. Följande år var hela värdet 
af importen 3,219 daler 21 öre och erlades, enligt beräk- 
ningen 5 för 100, i tull 160 daler 31 öre 11 p:r. Därut- 
öfver „är uppburet af en holländare Åke Flores 72 tunnor 
salt, som han förbrutit hafver*. In summa upptaga Mårten 
Jakobssons räkenskaper för åren 1583—1585 i tulluppbörds- 
medel 547 daler och 107 tunnor salt. 

Det sistnämnda året steg borgarenas („de inländskes") 
import till 2,117 daler, och i tuUafgift eriades endast 37 
dal. 1 Va öre, medan de främmande för 1,400 dalers värde 
eriade 98 dal. samt 35 tunnor salt. Därutöfver betalade 
Hans Robertsson och Hans Möller 7 % P* 57 V^ dalers 
varuvärden. 

Accisen inbragte 44 Vé dal. enligt nedanstående speci- 
fikation: 



O K. Qrotenfelt, Suomen kaupasta, s. 92. 
«) Hist. arkisto XIII, s. XXIU. 
») F. S. A. N:o 323. 



— 70 — 

för 1 foder (360 kannor) franskt vin å 2 daler per foder 

n 1 Va *ni » » » 6 mark „ åm 

„ 15 oxhufvud n I, » 1 daler „ oxhufvud 

« 3 V« åm vin „ 6 mark „ åm 

^ 3 tunnor mjöd „3 „ „ tunna 

n 11 n honing „ 1 daler « 

« 13 fat mjöd „ 2 mark „ fat 

I Helsingfors samh&Ue intog den rike borgmästaren 
Lars Michelsson en privilegierad ställning, ity att han tack 
vare ståthållarens, grefve Axel Leijonhufvuds, förordnande 
befriats från skyldigheten att i tull eriägga 9 V2 daler och 
i accis 11 V2 dal., och denna förmånsrätt åtnjöt herr borg- 
mästaren »för den storgästning och omak han hafver till 
att uppbära och leverera tullen* ^). Samme man blef ock 
i tillfälle att en gång försträcka kronan 300 daler, och fick 
han i gengäld, till dess att summan blifvit betalad, med 
stöd af ett kungl. bref af den 22 juli 1589 rätt att njuta 
afkastningar från tre skattmarker jord i Helsinge och Sibbo 
fria från alla utlagor^). I sistnämnda socken ägde han 
äfven andra gods. Genom ett räfstetings dom af 1563 
hade honom tillförsäkrats besittningsrätten till Husö, Bjömö 
och Kusö(?) samt år 1581 »ängen Spjutsund och annat i 
Massby**, bekommet i vedertag för indragna gods i Borgå'). 
Yttertigare må antecknas, att Lasse Michelsson, som äfven 
ägde Degerö i Helsinge, genom Johan III:s bref af den 12 
okt. 1584 till behaglig tid erhållit ett mindre gods i KuUåby 
(Borgå skn) att brukas och behållas fritt för skatter, borg- 
läger och skjutsfärder ^). I närheten af denna jordlott låg 



») F. S. A. N:o 223. 

•) . . 3,440. 

*) . Topografica, Helsinge. 

*) . N:o 3,503. 



— 71 — 

förmodligen det hemman Per Hansson tidigare bebrukat, 
men som råkat i ödesmål och den 6 jan. 1603 öfverlåtits åt 
Lasse Michelsson. Det var Arvid Eriksson Stålarm, som 
på arffursten hertig Karls vägnar i Pämå undertecknade 
öfverlåtelsebrefvet. 

Belysande för samme Lars Michelssons förhällande 
till kronan och på samma gång för sjöfarten i Helsingfors 
ar en i riksarkivet förvarad utredning om den fordran herr 
borgmästaren ägde och huru den uppkommit. 

Ett af Lars Michelssons skepp ^^Josep**, om 80 lästers 
dräktighet, lastadt med trävirke och destineradt till Tyskland, 
utklarerades den 15 maj 1590^) på befallning af krigs- 
öfversten Klas Fleming till Narva och blef ledigt först den 
2 oktober. Under de 4 V3 månader, som »Josep* sålunda 
seglat i kronans ärenden, hade redaren i lön åt skepparen, 
styrmannen och 10 båtsmän utbetalat 165 daler samt för 
deras kost 120 dal. I Narva hade aflevererats den 15 sep-^ 
tember 14 st. stora mastträn, 105 spiror och 66 bjälkar, 
hvilket kostat honom 90 daler. Alltså ägde borgmästaren 
att, fraktkostnaderna icke inberäknade, i kontanter fordra 
af kronan 375 daler. Fartyget hade vidare samma höst på 
Flemings order från Raseborgs län till Narva öfverfört 
spannmål och fetalier, och enligt en beräkning af 6 daler 
per läst belöpte sig frakten till 120 daler. Följande som- 
mar (1593) hade »Josep* fört en trupp skotska ryttare till 
Danzig — detta vid tiden för konungens ankomst från 



O Vi anteckna har i en not, att år 1590 den 28 mars en klagan 
utgick ,af aUe knflktars mun som are i Helsingfors' tUl deras öfverste 
med anledning daraf att 5 veckors kostpenningar tUl dem icke utbetalats 
och borgmästare och råd ställde sig ogina gent emot deras pretentioner. 
Om icke öfversten förbarmade sig öfver sina knektar, vore de .som vUl 
fär i öknen, som ingen herde hafva förvista af hopen' och måste som 
.tiggarkubbar med stafven gå kring landet'. (Denna uppgift ar hämtad 
ur V. N. Tavaststjemas manuskriptsamling i statsarkivet.) 



— 72 — 

Polen — samt sedan transporterat Kungl. Majestäts vin 
till Stockholm och därifrån fört Olof Persson tavastländska 
knektar öfver till Åbo. Frakten för dessa färder debitera- 
des till 560 daler. 

Ett annat af Michelssons skepp »Förlorade Sonnenn* 
hade samtidigt till Danzig transporterat hästar och boskap, 
af hvilka en del utskeppades för konungens behof och 
återstoden fördes till Stockholm. Enligt en beräkning af 
3 daler per läst kräfdes härför summa 90 daler. Dessutom 
fordrades ersättning för ett tåg 12(1) tum tjockt och 30 
famnar långt, som »skepparen Pavel Larsson anammade 
af honom den tid han skulle bräda en H. K. M:s galeja 
uti Helsingfors, hvilket tåg blef alldeles fördärfvadt och 
kostade 30 daler". 

Lars Michelssons sista fordran gällde utbekommandet 
af 45 daler, hvilket belopp utlofvats åt hans son Erik Lars- 
son i besåldning för 2 hästar under Mårten Boijes fana. 

Ett annat papper inrymmer en odaterad fullmakt af 
Lasse Michelsson, ställd på en viss herr Ambrosius, som 
bemyndigades att af Henrik Ranzau i Lybeck utkräfva 300 
daler för levereradt lin. Herr borgmästaren i Helsingfors 
tyckes sålunda hafva haft rätt omfattande affärsförbindelser^). 

Om Helsingfors rådstugurättsprotokoll för de 70 första 
åren af stadens tillvaro funnes i behåll, skulle ur dem många 
viktiga och intressanta uppgifter om lifvet på orten kunna 
hämtas. Detta är tyvärr icke fallet. Domboksserien be- 
gynner först året 1623. Från äldre tider har tills vidare 
endast ett protokoll blifvit återfunnet. Detta, som hänför sig 



^) Allt detta är hämtadt ur riksarkivet, Topografica, Helsingfors I» 
från en af skrift af ett dokument med ofvanskrift .Lars Michelsson, borg- 
mästare uti Helsingfors, begäres uti underdånighet vederlag för den om- 
kostning som han med sina skepp hafver haft under Kongl. M:ts och 
riksens forslor*. 



— 73 — 

till den 24 april 1584, finnes numera jämte andra handlin- 
gar inbundet i räkenskapsboken N:o 217 a i Finlands 
statsarkiv*). 

Protokollet inledes med uppgiften att det fördes i när- 
varo af välförständige Måns Bengt Sigfridsson, Olof Larsson, 
häradsskrifvaren Tomas Henriksson, tydligen alla i kronans 
tjänst anställda män, medan några af borgerskapet och 
menige man från omgifvande socknar uppträdde som kä- 
rande- eller svarandeparter. Protokollet fördes antagligen 
af stadsskrifvaren Lasse Nilsson. 

Nämnden utgjordes af de båda borgmästarena Erik 
Sigfridsson och Lasse Michelsson, de 5 rådmännen Per 
Jönsson, Hans van Sanden, Hans Sigfridsson, Gregers 
Mattsson och Henrik Mattsson samt borgarena Erik Pers- 
son, Henrik Kasten (Karsten), Hans Olufsson, Peder Greek, 
Henrik Persson, Lars Melkersson och Lasse Nilsson. Alla 
dessa tillsammans bildade tydligen honoratiores i Helsing- 
fors anno mundi 1584. 

Det första ärendet, som upptogs till behandling, var 
ett gammalt fordringsmål från 1570. Borgmästaren Lasse 
Michelsson hade gifvit i kommission åt Hans Sigfridsson 
att i Stockholm försälja „något rysse-gods* („30 st. duriek 
och 113 st. köyll"). Hans hade från sitt skepp fört tyg- 
packoma till borgaren i Stockholm Jochim Bengtsson, men 
ej erhållit likvid. Som borgmästaren alltså tills dato ej 
erhållit sin betalning, utan endast i,lösa ord och snöpligt 
tal**, resolverade rätten, att Hans Sigfridsson ägde att träda 
i likvid för det till försäljning emottagna godset. Nöjde 
sig ej partema med utslaget, kunde de med sin sak vända 
sig till högre rätt. — 



^) Tack vare amanuensen Alb. Hästesko, som gjort utgifvaren af 
denna stadshistoria uppmflricsam på det rara dokumentet, blir det möjligt 
att här gifva ett referat af dess relativt rika innehåll. 



— 74 — 

Genom närmast följande utslag tillerkändes borgaren 
Hans Olofsson, en styfson till Matts Bertilsson, betalning 
för 6 tunnor tjära, hvilka den tyska köpmannen Barker 
Möller försålt i Holland. Tyskens förmodan, att skepparen 
och båtsmännen gjort sig skyldiga till någon skalkbet, blef 
obestyrkt, sedan desse genom en kraftig ed förklarat sig 
villiga att afstå från alla timliga och eviga fördelar, därest 
de begått något bedrägeri. 

Nu byttes rollerna. Hans Olofsson uppkallades som 
svarandepart af Gregers Mattsson. Denne hade på Olofe- 
sons skepp expedierat en tunna smör till Lybeck på samma 
gång som Hans van Sanden ditsändt 23 tunnor. Nu för- 
menade skeppets ägare, att v. Sanden möjligen blott haft 
22 tunnor smör ombord och sålunda rest af med Gregers 
Mattssons smör. Detta bestred v. Sanden på det bestäm- 
daste och gick ed på att han icke vetat mera af Mattssons 
smörtunna än sin egen dödsstund. Alltså dömdes Hans 
Olofsson att betala tunnan. 

Detta protokoll ger den upplysning, att exportörerna 
af varor från Helsingfors själfva reste med till utrikes ort. 
Hans v. Sanden hade nämligen själf i Lybeck uttagit sin 
smörlast. 

Sedan följde i ordningen en arfstvist. I Helsingfors 
hade för någon tid sedan aflidit en borgare, gårds- och 
hemmansägaren Håkan Eriksson. Denne hade åt sin stjuf- 
son Henrik Mattsson testamenterat sin stadsgård och sitt 
lösörebo såsom lön för de 6 år Henrik tjänat sin moder och 
dennas make Håkan Eriksson. Henriks svåger Per Greek, 
som tjänat i samma gård 8 år, hade vid tiden för sitt 
bröllop af Håkan Eriksson fått löfte om samma arfslott; 
han hade emellertid lämnat gården och köpt sig en egen 
tomt i staden. Nu uppträdde emellertid Henriks broder 
Gabriel Mattsson och yrkade på att utbekomma något arf 



— 75 — 

efter sin stjuffader. Rätten resolverade, att eftersom Gabriel 
vid arfskiftet efter sin egen fader utfått sin lott, hade han 
ingenting vidare att bekomma. Hälften af arfvet skulle 
delas jämnt emellan Henrik Mattsson och Per Greek och 
den andra hälften mellan alla syskonen, och de voro 
fyra. Henrik skulle få behålla gården efter utlOsen af sina 
samarfva. 

Femte paragrafen i protokollet gällde välbördige Lars 
Mårtenssons till Sarflax fordran på 150 daler jämte 4 7o 
ränta, hvilket belopp aflidne Jakob Greeker år 1570 lånat 
af hans fader Mårten Mattsson till Sarflax. Nu kräfde 
sonen skulden af sin moders syster Brita Greeker, Jakobs 
änka, men hon vägrade att betala, hänvisande till ett kvitto 
af sin syster Margareta, genom hvilket denna (numera 
afliden) intygat, att Brita var henne skyldig endast två fat 
tjära. Som rätten icke fann det vara utredt, att den ur- 
sprungliga skulden blifvit betalad, dömdes Brita att utgifva 
beloppet, så framt hon ej med stöd af sin gäldbok eller 
med ed kunde visa sig vara fri från denna skyldighet. 

Sedan följde en hel serie af klagomål mot Hans von 
Oldenburg. Det framgår tydligt, att han var anställd i 
kronans tjänst, men icke hvilken befattning han skötte. 
Antagligen var han dock landprofoss, ty i denna egenskap 
omtalas mannen 1588 — 90. Lasse Michelsson klagade öfver 
att v. Oldenburg tagit emot mutor, att han icke antastat 
en frälseman, som låtit försälja salt på landet, att han be- 
röfvat en tysk ett af denne uppköpt loskinn, att han af 
bönder låtit uppköpa 17 decker bockskinn, att han upp- 
gifvit det Helsingfors borgmästare och råd uppdragit åt 
honom öfvervakandet af deras rättigheter. 

Nummenpä Sigfrid anförde å sin sida, att v. Olden- 
burg gifvit honom tre slag på axlama och ytteriigare låtit 
antasta honom i fängelset, oaktadt han ej yttrat annat än 



— 76 — 

att bvarken honom eller någon annan borde oförrätt fä 
tillfogas. 

Borgaren Henrik Mattsson steg nu fram och anmälde, 
att v. Oldenburg icke ä tjänstens vägnar antastat en hans 
gäldenär Krister Persson, och Lars Bagge vittnade, att samme 
man för oviss gälds skull tagit en daler ,»i järn-penningar' 
af en hofman, Lars Månsson vid namn. Bertil Michelsson 
åter hade att anföra, att v. Oldenburg låtit sätta på honom 
handklofvar, oaktadt han ej gjort annat än att af en tjuf 
återtaga sin stulna sked. 

Till flertalet af dessa klagomål gaf Hans v. Oldenburg 
korta afböjande svar. Han framhöll ock, att borgerskapets 
ovilja mot honom härledde sig däraf, att han på upp- 
maning af herr Klas Åkesson med flere gode herrar och 
män nödgat stadsboama att betala sina tillböriiga utlagor. 

Detta är det väsentliga innehållet af rådstugurättens 
protokoll af den 24 april 1584. Synes det ej vara särdeles 
viktigt, lämnar det dock utredning i en hittills dunkel punkt 
Såsom kändt lät hertig Kari år 1599 afrätta Hans v. Olden- 
burg, som det uppgifvits blott af det skäl, att den dåvarande 
landprofossen O underiåtit att åt hertigen anskaffa natt- 
kvarter i Sibbo kyrkoby. Denna uppgift härleder sig syn- 
bariigen från någon af Sigismunds många anhängare, hvilka 
önskade framställa hertigen såsom den orimligt fordrande 
och grymme tyrannen. Då nu vid ett enda rådstugurätts- 
sammanträde så många klagomål kunnat anföras mot v. 
Oldenburg, äro helt visst de flesta icke kända, och antagli- 
gen hade hertig Kari ganska många starka skäl, hvarför 
han lät landprofossens hufvud falla för bödelsbilan. Att 
Hans v. Oldenburg därjämte uppträdt såsom ett af Klas 



') Profossen hade att vaka öfver ordningen inom Iflger och kvarter, 
beifra militära förbrytelser och öfvervaka bestraffningarnas verkställighet 



— 77 — 

Flemings redskap, var naturligtvis en försvårande om- 
ständighet. 

Såsom vi tidigare hafva nämnt, vållade anläggningen 
af Helsingfors för en tid bortåt Borgå stads undergång och 
denna blef, efter det Borgå återuppstått, så mycket mer 
fullständig, som ryssame den 14 mars 1571 läto Borgå by 
med kyrkan uppgå i lågor. Genom ett kungligt bref af 
år 1579 återfick emellertid Borgå sina förlorade stadsprivi- 
vilegier, och nu töfvade det ej länge, innan mellan de 
närbelägna orterna Helsingfors och Borgå uppstod afund, 
som öfvergick till en konkurrens på lif och död, och denna 
fejd fortgick med smärre afbrott i 150 år. 

Emedan berättelsen härom redan utförligt blifvit skild- 
rad af Torsten Hartman i hans förtjänstfulla arbete Borgå 
stads historia, I, nöja vi oss med att återgifva de viktigaste 
momenten af denna kamp, dess orsaker och påföljder, och 
vi kunna ej, utan att uppträda såsom orättvisa, ställa oss 
på Helsingforsames sida. 

Redan år 1584 förspordes de första symptomema af 
det stigande missnöjet. Borgåboama klagade öfver att de 
ledo förfång i sin köpmanshandel, därigenom att borgarena 
i grannstaden, så snart isen brutit upp, drogo till gamla 
kungsgården och där hela sommaren drefvo handel med 
bönderna, utan att alls iakttaga de fastställda marknads- 
tiderna*). Samtidigt togs denna fråga till tals i Helsingfors, 
ehuru man där tydligen behandlade ärendet mera partiskt, 
ty äfven de förnämsta af borgarena hade gjort sig skyldiga 
till den öfverklagade lagöfverträdelsen. Försvarsakten blef 
därför ock klädd i en ganska undfallande form. 

Inför sittande rådstugurätt i Helsingfors trädde den 24 
april 1584 några af stadens borgare och klagade på ortens 



^) Hartman, Borgå stads historia, I, s. 56. 



— 78 — 

vägnar Ofver det olagliga landsköp, som mångenstädes blef 
idkadt. Med anledning bäraf blef det afsagdt, att alla så- 
dana landskOpmän skulle mista sitt gods och erlägga bö- 
ter. Helsingforsboama förbjödos att begifva sig till Kulla 
bäcken (Svarta) i Borgå socken och till Borgå stad, dit 
bönderna ägde att föra sin tjära och andra varor. På 
samma sätt borde Borgåboama förhålla sig, att ingen han- 
del blefve idkad på olofliga tider eller platser^). Såsom 
exempel på huru det tillgått vid landsköpen meddelades 
af borgmästaren Lasse Michelsson, att Henrik Larsson till 
Finby fört 2 läster salt uppåt landet och sålt varan åt 
bönder. 

Den närmaste följden af dessa besvär blef, att rege- 
ringen upprepade sitt gamla förbud mot landsköp och be- 
kräftade marknadstiderna: i Borgå till den 2 juli och 14 
september, i Helsingfors till den 6 januari och 24 juni samt 
vid Lill-Abborfors i Pyttis till den 24 augusti. 

Af allt att döma synas köpmännen i Borgå vid utöf- 
ningen af sin näring lagt i dagen en långt större energi 
än deras kolleger vid Vanda å. Det hände ofta att skepp 
från Holland och Tyskland seglade förbi Helsingfors och 
hamnade i Borgå, där bättre pris för varorna bjödos, och 
dit, till den gamla handelsplatsen vid Borg-ån, hade bön- 
derna från Tavastland sedan urminnes tider vant sig att 
söka sig ned. 

Den 3 juni 1594 afläto borgmästare och råd i Hel- 
singfors en längre supplik till riksrådet. De klagade öfver 
att de med sin handel »voro komne till akters*, emedan 
i Borgå en hop löst parti och annat sällskap satt sig ned, 
som genom att bevilja de utländska köpmännen olagliga 
förmåner lockat dem bort från Helsingfors. Denna ort 



») F. S. A. N:o 217 a. 



— 79 — 

hade under krigstiden dragit stora omkostnader för kronans 
skeppsflotta och krigsfolk, hvilket ej drabbat det mera af- 
sides liggande Borgå. Helsingforsboama anhOllo därför, 
att antingen få flytta till Borgå, därifrån flere af dem här- 
stammade, eller ock att Borgåboama skulle förflytta sig 
öfver till dem, sålunda bildande en god stad i stället för 
två arma. 

Skrifvelsen, som afläts med en klagan öfver den skada 
borgarena ledo genom bristande tillförsel och den olagliga 
handel, som bedrefs af präster, hofmän m. fl., hade önskad 
effekt. 

Konung Sigismund undertecknade i Stockholm den 
30 juni 1594 ett stadfästelsebref ^) på Helsingfors äldre privi- 
legier och utvidgade dem med vissa nya. Den viktigaste 
af dessa förtog Borgå rätten till handel med utrikes orter. 
Denna stränghet motiverades med följande skäl. De båda 
grannstäderna voro hvarandra till förfång och skada. För 
seglationen hade Helsingfors ett godt läge, medan Borgå 
låg på sidan om stora skeppsleden. Det låg vikt på att 
den förra staden skulle upphjälpas och förstoras, så att, 
om det så behöfdes, anfallande fiender där kunde röna 
motstånd. Ville Borgåboama drifva handel, kunde de bege 
sig till Helsingfors, Åbo eller Viborg, bosätta sig där och 
träda i besittning af stapelstadsborgares fulla rättigheter. 

Bönderna skulle till RevaP) få öfverföra ved och fisk. 



>) Nordinann, Bidrag, I, s. 33. 

^ Den 9 oki 1596 skrefvo borgmästare och råd i Helsingfors till 
stadsmyndigheterna i Reval och förldarade, att de endast för egen rak- 
ning i Reval och dess omnejd uppköpt spannmål och salt, icke för att 
sfllja dessa varor åt andra. De tillade ock: .Gud hafver så hårdeligen 
straffat detta landet med dyr tid'. Revalsboamas klagan öfver de ny- 
ländska böndemas skeppsfart och handel besvaras af borgarena i Hel- 
singfors med orden: .Vi äro för ringa att förbjuda bönderna att fara och 
handla hyar de behaga*. •— R. Hausens saml. 



— 80 — 

men inga andra varor, och de, som lågo ute vid hafsfisket, 
fOrbjOdos att där uppköpa salt, järn, kläde och annat 
importgods. Handel med dylika varor måste försiggå i 
Helsingfors, både af det skäl att borgarena skulle kunna 
däraf draga sin lagliga profit som ock för att kronans tull- 
medel komme att ökas. Helsingforsboamas marknader 
ökades med en i Esbo vid Brendebergs sund Mormesso- 
tiden. Sist och slutligen ålades alla som i staden idkade 
handel att ikläda sig motsvarande skatter. (En liten extra 
hjälpgärd^), som uttogs 1594, gällde 6 tunnor salt kött, 12 
t:r salt fisk och 6 Lff talg. Härutöfver erlade kyrkoherden 
2 t:r och skolmästaren V2 ^^ fisk.) 

Oaktadt sålunda inom en kort tid Borgå stads privi- 
legier för andra gången tillintetgjorts, fortlefde lifsmodet 
och energin hos ortens gamla borgare. De idkade, först 
i hemlighet och sedan öppet, handel som förut och vände 
sig sist till Karl IX med en begäran att återfå seglations- 
rätten. Konungen, som helt visst icke ogärna upphäfde 
ett af Sigismunds påbud och därjämte nog förstod rätta 
innebörden i Helsingforsboamas idkeliga klagomål, utfär- 
dade den 11 januari 1602 sin konfirmation på Borgå 
stads forna privilegier. Brefvet inledes med följande ord, 
hvilka måste hafva väckt stor skadeglädje i Borgåboamas 
hjärtan. 

»Ändock våra undersåter i Helsingfors hafva några 
resor uppå åtskilliga tider Oss genom deras utskickade 
besökt och flitigt anhållit, att Borgå stad måtte alldeles 
ödeläggas och borgerskapet, som där bo, tillsägas att de, 
som handel vilja drifva, skulle flytta till Helsingfors, för- 
mälandes, att hvar detta icke skedde, då blefve dem all 
handel i Helsingfors förtagen, dock, när man saken rfltt 



O F. S. A. N:o 3,465. 



— 81 — 

betanka vill, ligga bägge städerna icke hvarandra sfl när, 
att den ena kan vara den andra till men*^). 

För att förebygga fortsatt split och afund samt intrång 
på hvarandras rättigheter stipulerade konungen, att Hel- 
singfors- och Borgåboama skulle hålla sig till sina fbce- 
rade marknadsplatser; på andra orter och tider fingo de 
förra ej handla öster om Borgå och de senare ej väster 
om Helsingfors. Sockneboama i omnejden af städerna 
hänvisades till den ort, som låg dem närmare. Alla som 
önskade idka köpenskap uppmanades att söka burskap i 
städerna. Allt landsköp, särskildt Revalsboamas, förbjöds 
ånyo. 

Efter att sålunda hafva tecknat hufvudmomenten i de 
båda städemas handelsfejd till år 1602, gå vi åter något 
tillbaka i tiden eller till år 1597, det år då hertig Karl första 
gången besökte Finland. 

Detta år den 15 juli hölls i Helsingfors herrgård, d. 
v. s. den för detta kungsgården, syn, och en inventarie- 
längd upprättades öfver allt det som föll under rubrikerna: 
mässing, koppar, järn, bohagspersedlar, kvamredskap, kvarn- 
huset och sågkvamen, och befanns det, att de saker, dem 
afträdande befallningsmannen Anders Larsson hade att öf- 
veriämna åt sin efterträdare Olof Jakobsson, voro ytterst få 
och af ringa värde. Den gamla kungsgårdens glansperiod 
var förbi; de många inventarierna hade synbariigen öfver- 
flyttats till annan ort. I Viks ladugård stod det ej mycket 
bättre till. Där höllos visserligen 31 mjölkkor, 7 oxar och 
stutar, 4 kalfvar, 11 hästar och 2 föl, men under fetalie- 
persedlar upptogs blott 1 tunna salt fisk och i fatburen 1 
fårskinnsfäll samt 2 utslitna sängbolster. Synenämnden 
utgjordes af borgmästaren Hans Olsson, Lars Michelsson, 



O Nordmann. Bidrag I, s. 45. 



— 82 — 

Anders Kurck, Mathias v. Osten och gamle Matts Bertils- 
son, f. d. borgmästaren^). 

Under de två månader hertig Karl 1597 vistades i 
Finland i nappatag med konung Sigismunds anhängare 
utsträckte han ej sin resa anda till Nyland, men tvenne år 
senare kom han hit. Sedan Karl den 29 augusti i S:t 
Mårtens socken besegrat Finlands krigsöfverste Axel Kurck, 
begaf han sig till Helsingfors den 3 september för att sdtta 
sig i besittning af sina motståndares krigsflotta. Detta gick 
lätt för sig, ty Sigismunds amiral Arvid Tönnesson hade 
tre dagar förut med 2 krigsskepp och några transportfartyg 
skyndat undan till Reval. De öfriga farkosterna med ka- 
noner och ammunition föllo i hertigens händer. 

Från den 3:je till den 17:de september dröjde stränge 
hertig Karl i Helsingfors, och de tvenne veckomas hän- 
delser gingo ej lätt ur stadsboamas minne. Hämndens 
timme hade nu slagit för såväl Sigismunds anhängare som 
för alla orättrådiga och ohörsamma kronans tjänare. Den 
11 september lät hertigen hänga Simon Ambrosii Greek, 
»ryttmästare i Finland**, och samma öde drabbade tuU- 
nären i Helsingfors Bertil Greek. Dennes förbrytelse på- 
stås hafva bestått blott däri, att han fört opassande tal om 
hertigen. Sedan följde andra dödsdomar. Per trädgårds- 
mästare, en f. d. tjänare hos riksmarsken Klas Fleming» 
»Bengt och tre ryttare" samt Finlands landprofoss Hans 
von Oldenburg fingo äfven vandra till Galgberget. Helt 
visst hade starka klagomål mot den sistnämnde (se sid. 75) 
nu blifvit frambuma^). 

Det var ej att undra på, om dessa talrika afrättnin- 



F. S. A. N:o 3,480. 

*) Af ett häradstingsprotokoll från Helsinge 1616 framgår, att det 
nämnda året Hans v. Oidenburgs efterlefverska fru Margareta var bosatt 
i Hoplaks. En son till henne hette Mauritz. 



— så- 
gar satte skräck i alla dem, som gingo och buro på ondt 
samvete, hvarför de, som onäpsta sluppit lyckligen undan, 
drogo en lättnadens suck, då Karl den 17 sept. steg om- 
bord på ett fartyg och afseglade till Viborg för att där 
fortsätta med sin räfst. På återresan dröjde han blott den 
21—23 okt. vid Sandhamn. 

Minnet af Karls besök har kanske gett upphof till 
ett talesätt, som i dess äldsta, från 1600-talet hämtade, form 
lydde: »Pare Cuningas ctiuluis cain nä/yis', hvilka ord 
kunde återges med »Bättre är att höra af konungen än 
få se honom**. 

Glömmas bör dock ej, att Karl vunnit många anhän- 
gare och beundrare bland allmogen, som med tacksamhet 
och fröjd emottogo underrättelsen om de påbud hertigen, 
bönderna till fromma och frälsemännen till skam och skada, 
utfärdat från Helsingfors. Påbuden gällde exempelvis krono- 
böndemas rätt att få återförena med sina ägor de hemman 
de pantsatt i och för skattebetalning samt om 10 års skatte- 
frihet för dem, som under plog satte ödeshemman. 

Antagligen hade borgarena, medan Karl vistades i 
Helsingfors, till hertigen inlämnat en böneskrift, fastän tiden 
ej medgaf dess omedelbara besvarande. Detta skedde den 
17 november 1599, några dagar efter Karis afresatill Sverige. 
På hans furstliga nådes befallning undertecknade och för- 
seglade då i Åbo Nils Bielke, Tomas Göransson och Lars 
Jonsson „ Regerande arff ursten Karis bref och protektion 
för Helsingfors stad". Det börjas sålunda: 

„Vi Kari etc. göre veteriigt, att efter Vi för de finskes 
olagliga och otillbörliga handlingar skull, som de en tid 
lång hafva drifvit och för händer haft, äro förorsakade 
vordne att begifva Oss hit i landsändan med ett antal krigs- 
folk till att afskaffa deras okristliga regemente och komma 
landet till ro och stadga igen, så på det de oskyldiga med 



— 84 — 

de skyldiga icke mage umgälla hvad som brutit är, utan 
de som med späkt [respekt] och efter lagen bafva lefvat och 

än lefva vele mage blifva hägnade och försvarade 

och menige borgerskapet i Helsingfors befrukta sig att 
dem Ofvervåld med rappande och skOflande skall varda till- 

fogadt alltså taga Vi dem med hustrur och barn, 

tjänstefolk och gods i vårt furstliga hägn*).* 

Tidens sed fordrade, att hvarje stad i Sveriges rike 
sökte bekräftelse på sina privilegier, när ett tronskifte ägt 
rum. Helsingforsboama försummade naturiigtvis icke heller 
att hålla sig framme hos den regerande arffursten, som 
öfvertagit sin brorsons krona, och de nöjde sig icke med 
en bekräftelse på de gamla rättigheterna, utan passade på 
tillfället att ansöka om nya. Kari, som ganska väl kände 
förhållandena i Helsingfors, tillmötesgick deras önskningar 
samt utfärdade från Nyköping den 27 juni 1600 ett nytt 
privilegiebref *). Detta motiverades med vitsordet att stads- 
boama under sista ryska fejden förhållit sig trogna och 
väl. Alltså blefvo deras, af forna svenska konungar gifna, 
privilegier stadfästa, och därutöfver beviljades följande för- 
måner. 

Den borgarena ofta förr åhvälfda skyldigheten att 
med sina skepp föra kronans frakter upphäfdes. Skulle 
rikets väl kräfva, att fartygen någon gång måste tagas i 
anspråk, komme det att ske på grund af ständerbeslut, och 
en skälig ersättning lämnas. 

På det att staden skulle kunna repa sig efter den 
svåra gästning den under flere år varit betungad med, be- 
viljades 4 års skattefrihet jOr den tax och alle de utlagor, 
som de åriigen äro pliktige att utgöra*. Likaså aflyftes 
accisafgiften för det kvantum vin, öl och mjöd stadsboama 

>) Nordmann, Bidrag I, s. 39. 
«) . . I, s. 40. 



— 85 — 

själfva från främmande land ville införa för sin stadskäl- 
lares behof. 

Förbudet mot allt olagligt landsköp upprepades. 

Alla främmande förbjödos att idka handel, innan de 
i tullhuset anmält om de importerade varomas beskaffen- 
het och mängder, och likaså förbjöds det dem att i öppna 
gatubodar med användande af aln, lod, kanna eller stop 
såsom mått utminutera sina varor. 

Den sista punkten i privilegiebrefvet gaf anvisning 
huru det skulle förfaras med de obebyggda tomter, som 
adelsmän och andra ägde, staden till ingen nytta. Konun- 
gen bestämde, att så framt icke dessa öde tomter inom 
natt och år tagits i besittning och besatts med folk, som 
hjälpte till att draga stadens tunga, skulle tomtema offent- 
ligen i rådhuset uppbjudas till försäljning och köpeskil- 
lingen tillfalla stadskassan. Vidare förbjödos borgarena att 
sälja sina gårdar till frälse. Ville någon förpanta eller 
sälja sin fasta egendom i staden, borde gården först ut- 
bjudas åt ägarens närmaste fränder eller andra på orten 
bosatta borgare. Kunde sådant köp icke afslutas, skulle 
gården eller tomten värderas och behållas för stadens räk- 
ning, tills det att någon bonde anmält sig, som kunde 
och ville ikläda sig borgareplikter. 

Denna sistnämnda förordning skulle helt visst hafva 
befrämjat Helsingfors utveckling, blott icke tidema varit så 
oroliga. De många medborgare, hvilka då lefde på krigs- 
fot och af krigen, hade det ej så illa, men för alla idkare 
af fredliga näringar var det värre. De saknade ej blott 
arbetsro, utan äfven företagsamhet, kunskaper och kapital. 
Om sin hemort hade Helsingforsboama själfva nyss an- 
vändt uttrycket „vår usla, eländiga och fattiga stad"*, och 
orden torde denna gång ej hafva inneburit alltför mycken 
öfverdrift. 



— 86 — 

Karl IX:s polska krig vållade Helsingforsboama stort 
omak. Det blef ett beständigt kommande och farande af 
trupper samt högre och lägre kronoämbetsmän. Härbär- 
gerandet och undfägnandet af alla dessa oftast pockande 
gäster blef borgerskapet en tung börda. De klagade natur- 
ligtvis öfver att deras välfängna nya privilegier icke höllos 
i helgd och att bönderna med sina varor seglade öfver till 
Reval. Kari, som den 1 juli 1601 befann sig på denna 
ort, gaf dem rådet att i Helsingfors inrätta ett par gäst- 
gifverier, så komme deras besvär med inkvarteringen att 
minskas. Hvad åter de köpslående bönderna vidkom, skulle 
desse som förut få föra ved och färsk fisk till Reval, men 
hvad annat de ägde att försälja borde först utbjudas i Hel- 
singfors. 

Den regerande arffursten började emellertid få mer 
än nog af de ständigt återupprepade klagomålen, ty han 
skref till Hans von Wittenberg, att om ej orsakerna till 
besvären undanröjdes, skulle detta icke bekomma bref- 
emottagaren väl^). 

Följande vår rådde en något lifligare verksamhet vid 
skeppsvarfvet vid åmynningen. Kari hade förordnat, att 
alla Finlands kustsocknar skulle anskaffa virke till pråm- 
byggnad, och på Borgå län (mantalet i de 4 socknarna 
beräknades till s:a 600), hade fallit 6 stycken. Dessutom 
skulle borgerskapet i Helsingfors bekosta en eller två prå- 
mar, och skulle samtliga dessa farkoster användas i kro- 
nans tjänst, så att icke såsom hittills borgarenas egna far- 
tyg behöfde tillgripas^. Borgarenas tillgångar blefvo icke 
dess mindre i annan form hårdt anlitade. I Helsingfors 
likasom i rikets samtliga städer uttogs 1602 för krigsbehof 



O J. E. Waaranen, Handlingar I, s. 144. 
») . .1, s. 173. 



— 87 — 

åter en hjälpskatt. Den utgick enligt följande grunder: 
för hvart skattOre en mark, för hvarje stuga 2 öre, för en 
skorsten V2 öre, för en sjöbod 1 mark, för en väderkvarn 
2 öre, för stallgård Vs ^'-h för kålgård 4 öre, för obyggd 
hustomt 12 öre och för hvarje åker, där en tunna säd kunde 
utsås, 1 mark>). 

Denna extra uttaxering blef ej den enda för år 1602. 
Den 9 november uppgjorde konungen ett förslag till ny 
krigshjälp, och dokumentet erhöll följande kategoriskt af- 
fattade inledningsstrof: »Efter denna ordning måste stän- 
derna hjälpa, så framt kriget skall fullföljas*. I förteck- 
ningen taxerades städerna i Finland på följande sätt: bor- 
gerskapet i Åbo skulle eriägga 800 daler, Viborg 400, Hel- 
singfors 150, Borgå, Björneborg och Raumo 50 samt Ekenäs 
30 daler. Emedan konungen kände sina finska städer 
ganska väl och påtagligen rättvist försökte fördela krigs- 
bördorna, kan man af dessa siffror sluta sig till, i hvilket 
förhållande de sju finska städerna stodo till hvarandra med 
afseende å folkmängd och förmögenhetsvillkor. 

Erläggandet af denna skatt likasom andra vid samma 
tid måste hafva framkallat stora svårigheter. En stark köld 
sommaren 1601 hade förstört all gröda, och de tre föl- 
jande åren blefvo äfvenså hårda nödtider, af hvilka ej blott 
jordbrukarena på landet utan borgarena i städerna hade 
känning. Allmänt väl gick emellertid framom enskildt. 

Bland riksdagsmännen i Norrköping 1604 befunno 
sig äfven representanter för Åbo och Ekenäs och dessa 
bidrogo med sina röster till godkännandet af den nya hjälp- 
gärd städerna iklädde sig att eriägga. I det s. k. »biaf- 
skedet** relateras om beloppen för de skilda orterna. På 



O J. E. Waaranen, Handlingar I, s. 243. Karls öppna mandat till 
alla landsändar, gifvet i kbo den 1 febr. 1602. 



— 88 — 

Helsingfors anpart kom 16 daler 3 mark per månad under 
förloppet af 3 år^). För att trösta de skattdragande under- 
tecknade konungen den 20 mars en resolution^), adresse- 
rad till stadens innevånare, och han lofvar däri vid sin 
»furstliga ara och sanning** att icke ens en penning eller 
en skarf därutöfver skall kräfvas. Under den tid, månad 
efter månad, inbetalningarna till statskassan komme att 
ske, skulle stadsboama icke heller behöfva erlägga någon 
importtull för de varor de sjalfva införde. »Desslikes skola 
de* — heter det vidare — »ock vara fria för all gästning 
och borglager af inlandske och utländske strax månads- 
penningarna begynna angå**. Enhvar resande ägde att 
genast själf betala för skjuts, kost och kvarter. Vidare 
upprepades den gamla försäkran om att borgarenas skepp 
och skutor skulle gå fria för kronotransporter samt att 
kontant likvid komme att erläggas för alla varor kronan 
lade beslag på. Exporten af allehanda varor så när som 
på spannmål gjordes fri. Om någon främmande köpman 
längre tid än 6 veckor dröjde på orten, förpliktigades denne 
att utgöra borgerlig tunga likasom stadens egna inne- 
vånare. 

Att denna skrifvelse liksom alla andra från samma 
tidehvarf enligt formuläret afslöts med en sträng vädjan 
till vederbörande ståthållares och befallningsmäns plikt- 
trohet, behöfva vi knappast tillägga, men vi göra det dock 
för att därtill ansluta den reflexion, att äfven stränge hertig 
Kari liksom ock hans alter ego konung Kari IX rätt ofta 
behöfde upprepa sina påbud och anmaningar, innan de 
åtlyddes. 

Efter det att Kari IX, såsom synes, redan åtskilliga 



') De på riksdagen i Norrköping 1604 beviljade månads- och 
skjutsfflrdspengama utgingo från den 1 oktober 1604 till den 1 maj 1606. 
*) Riksarkivet, Topografica, Helsingfors I. 



— 89 — 

gånger tillförsäkrat Helsingfors stad dess fri- och rättigheter, 
skulle man tycka, att inga vidare försäkringar varit af nöden. 
Seden påbjöd dock, att Sveriges regent, efter det att han 
blifvit högtidligen krönt, skulle utfärda speciellt privilegie- 
bref för enhvar af städerna, och däraf följde, att Helsing- 
fors utskickade (personerna ej namngifna) till krönings- 
dagen för sin stad utverkade ett sådant. Detta originalbref ^) 
— dateradt den 3 juli 1607 — som vi egendomligt nog 
anträffat i Palmsköldska samlingen i Uppsala universitets- 
bibliotek, Tom. 313, inrymmer till först en afskrift af 
Johan Illrs privilegier af 1569 samt därefter diverse stad- 
ganden i 6 skilda punkter. 

1. Stadsboama berättigades att besöka Borgå mark- 
nad Mariebebådelsedag och marknaden i Pyttis, Abborfors, 
Bartholomaeitiden. 

2. Revalsboamas, böndemas och alla andras olag- 
liga handel och landsköp förbjöds ånyo. 

3. Seden att holländare, tyskar, skottar och andra 
främlingar för en kortare tid såsom borgare uppehålla sig 
i städerna, där rikta sig, uppsäga sin borgareed och för- 
svinna till andra land med sina penningar, blef förbjuden. 
Den som ville blifva borgare på en ort måste »utlofva att 
vilja blifva därboendes uti alla sina lifsdagar**. Ville emel- 
lertid en sådan främling afflytta, ägde staden rätt att efter 
skedd värdering tillösa sig hans gård, och en tredjedel af 
hans lösören borde utan ersättning tillfalla staden. Om 
vederbörande emellertid hemligen undanskaffat sitt lösöre, 
ägde staden rätt att, efter det möjligen förefintliga skulder 
likviderats, lägga beslag på gården. 

4. Hälften af alla sakören bestämdes att tillfalla kro- 
nan och den andra hälften staden, och skulle denna part 



O Nordmann, Bidrag I, s. 49. 



— 90 — 

användas »till kyrkas, skolstugas och andra stadens bygg- 
ningars vidmakthållande''. 

5. Hvar tionde penning af hvarje i staden fallet arf 
anslogs för ortens byggnadsbehof. 

6. Bestämdes det att enhvar borgare såsom hittills 
ej skulle få brygga inom staden, utan att vissa bryggare 
skulle utanför staden uppföra sina brygghus, och af allt öl 
skulle betalas en mark i accis på hvarje tunna, hälften till 
kronan och hälften till ortens byggnadskassa. I brygghusen 
skulle äfven borgarena få brygga, men finskt öl skulle icke 
såsom hittills få utskänkas »i alla vinklar och olofliga hus*, 
utan vissa borgare, som erhållit utminuteringsrätten, för- 
pliktades att af hvarje tunna de kanntals utmånglade betala 
kronan en half mark och till staden 2 öre. 

Privilegiebrefvet afslöts på öfligt Sätt med en för- 
säkran om att konungen ville taga stadens inbyggare med 
hustrur, barn och legohjon uti sitt hägn, värn, frid och 
försvar. 

Vid denna tidpunkt eller ännu närmare bestämdt i 
samma månad ofvanstående privilegier stadsfästes var till- 
ståndet i Helsingfors ganska bedröfligt. Befolkningen höll 
på att betänkligt förminskas; genom knektutskrifningen 
hade somliga trädt i kronans tjänst, medan andra öfvergifvit 
orten och blifvit bönder. De förnämsta gårdarna stodo 
öfvergifna, och köpmännen voro komna till akters med sin 
handeP). Helsingfors var både sommar och vinter vorden 
en färjstad, och för kronans räkning hade alla skepp och 
skutor tagits i anspråk. Äfven bönderna i omnejden voro 



*) År 1606 hade endast 5 fartyg inlupit De hade medfört 69 
Iftster salt, 72 tunnor malt, 1 läst öl samt obetydliga kvantiteter vin och 
tyger. ,Summa på tullen 1606* var ungerska gyllen 92 Vii slagna daler 
817 si 27 Vj öre, penningar 817 daler 27 »/, öre. — Accisen — 15 daler. 
F. S. A. N:o 225. 



— 91 — 

utarmade och kunde ej återbetala de län de af borgarena 
erhållit. Och framför allt vållade de odrägliga och svåra 
tullumgäldema hämmande på handeln. 

Denna bedröfliga skildring af förhållandena på orten 
erhöll kungliga sekreteraren Erik Elfsson, då han den 14 
juli 1607 besökte Helsingfors och borgmästare och råd för 
hans räkning uppsatte en ödmjuk memorialsedeP). Re- 
sultatet okändt. 

En af ortens hufvudinkomster utgjordes påtagligen af 
arrendeafgiftema för staden tillhörig mark. Ur fogderäken- 
skapema^) för 1607 inhämtas uppgiften att jordområdet i 
Forsby och Gumtäkt var 10 mantal, representerande 6 
skatter samt i Uggelby (Åggelby) 1 skatt. Intraderna, bok- 
förda å kronans inkomstkonto under afkortningen, repre- 
senterade följande belopp och varumängder: 

Penningar 5 daler 21 öre 

Spannmål 21 tunnor 

Smör 11 LSr 

Kött 1 72 . 

Fisk IV. „ 

Hö 24 pärmar 

Ved 10 lass 

Dagsverken 60 st. 

Om nu dessa belopp representerade en viktig del af 
stadens inkomster, framstår obilligheten i skattekrafvet dess 
bjärtare; vi anteckna att detta samma år ensamt i månads- 
penningar uppbars 201 daler ^). Tvenne år senare utkräf- 
des enligt ständemas beslut af 1609 af hvarje parfolk 6 
daler, af hvarje änkling 4 och änka 2 daler. I Helsingfors, 

>) Waaranen, Handlingar U, s. 319. 
«) F. S. A. N:o 3^. 
•) . . 3^25. 



— 92 — 

där tomternas antal då uppgick till 70, lefde blott 81 
hjonelag, 3 änklingar och 4 änkor. (I Borgå fanns sam- 
tidigt 79 hjonelag och 82 tomter.) 

Borgerskapet i Helsingfors stod i en ganska liflig 
beröring med Helsingeboama och detta icke blott genom 
handel utan äfven på jordbrukets område. Det var en 
ganska allmänt utbredd sed, att de förmögnare bland bor- 
garena skaffade sig större eller mindre jordlotter eller togo 
sådana i pant för levererade varor. I riksarkivets samling 
« Strödda domböcker och rättegångshandlingar" ingå bl. a. 
fem stycken protokoll, förda vid häradsting i Helsinge åren 
1604—1607, och genom afskrifter af dessa ^), kunna föl- 
jande upplysningar hämtas om Helsingforsarenas jord- 
besittningsförhållanden utanför stadens råmärken. 

Anno 1604 den 30 oktober. 

Jakob Småpeper anmälde, att han trädt i besittning 
af ett gods (6 Vi aln) i Konalby. Hans Måsenbeck, som 
för 30 daler inköpt ett gods (V^ skatt) i Rådskog, sökte härpå 
för första gången laga fasta. 

Anno 1605 den 10 juni. 

Erik Olofsson sökte första uppbåd på V2 skattejord i 
Lill-Hoplaks, som tidigare ägts af Tomas Sigfridsson. 
Kasper Reijer hade för 100 mark köpt 1 skattjord i Tölå. 
Didrik Beckhoff sökte uppbåd å V2 skatt i Ogelby. 

Anno 1605 den 2 december. 

Kamreraren Anders Nilsson och befallningsmannen 
Per Andersson anförde mot borgmästare och borgare i 
Helsingfors, att desse bärgat hö på ängar i Hoplaks, Munks- 
näs, öfvitsböle m. fl. byar. Härtill gafs den förklaring, att 
borgarena i tiden fått ängarna i pant och att de där slagit 
hö, äfven efter det att gäldenäremas hemman råkat i ödes- 



Benäget ställda till vårt förfogande af amanuensen Alb. Hastesko. 



- 93 — 

mål. Rätten resolverade, att borgarena borde upptaga åkrarna 
med, så att kronan finge sin tillbörliga årsskatt; gjorde de 
det ej utan hölle sig endast till ängarna, borde hälften af 
höafkastningen tillfalla kronan. — Matts Holst tilldömdes 
6 V2 mark för en systerdel i ett gods i Domarby. — Bengt 
Sigfridsson sökte uppbåd på en skattejord i Domarby, inköpt 
för 50 daler, och för ett annat hemman (V, skatt) i samma by. 

Anno 1606 den 6 oktober. 

At tvenne gode män gafs i uppdrag att rannsaka om 
orsakerna till den träta om jord kyrkoherden herr Samuel 
hade med bönderna Knut och Jakob i Baggböle. 

Anno 1607 den 7 september. 

Hans Måsenbeck sökte första uppbåd å en skattejord 
(12 alnar) i Stor-Hoplaks. — På Mäckelö gods, af Hans 
Olsson inköpt för 250 mark, söktes laga fasta. — Såsom 
ägare till ett ödeshemman (15 V4 alnar) i Munksnäs an- 
mälde sig Heidhen guldsmed. — Krister Eriksson anmälde, 
att han trädt i besittning af 6 alnar jord i Helsinge kyrkoby, 
hvilken jord hans moder för 50 daler inköpt af sin syster. 
— Herr Samuel, som år 1589 för 37 mark inköpt Vj skatte- 
jord, sökte uppbåd. 

Den man, som vid denna tid stod sig bäst i ekono- 
miskt afseende, var påtagligen f. d. borgmästaren Hans 
Olsson. Han innehade ännu (1604) de 2 hemman om 2 
skattmarker han genom ett kungligt bref af den 10 juni 
1581 ^) för sin lifstid fått i donation. Borgmästaren hade 
lånat kronan medel och detta hade äfven senare skett, ty 
den 2 nov. 1608 skref skattmästaren Nils Kiihl från Helsing- 
fors, att f. d. borgmästaren borde antingen i kontanter eller 
varor få emottaga de 50 daler han lånat kronan^). 



>) F. S. A. N:o 3^. 
*) F. S. A. N:o 5.340. 



— 94 — 

Vi påpekade nyss, hurusom stadsboama hade stort 
besvär med alla de mänga vägfarande kronans tjänstemän, 
hvilka besökte orten. Äfven vid skeppsbryggan lägo tidt 
och ofta skutor, hvilka hämtade eller förde förnödenheter 
för krigsfolkets behof. 

Såsom prof pä huru pass liflig trafiken i stadens hamn 
var, anteckna vi endast för ett är ur räkenskapsböckerna 
följande skutskeppare: 

1605. En åländsk skeppare på »Eickelodian*. 
, Tomas Andersson, skeppare pä »Ångermans Promen*. 
„ Jakob Simonsson, skeppare på »Ålands promen**. 
» Joen Jönsson, skeppare pä »Hälsinge läionedt". 
» En skeppare på »Lybes pincken"". 
n n n n »WenuegaHis duffan". 

» Tvä skeppare pä Kongl. majestäts skeppen »Hägeren* 
och »Strudzen". 

Samma är passerades Helsingfors af trupper, officerare 
och kronobetjänte, som till varierande belopp utkvitterade 
uppburna underhällsmedel in natura eller i kontanter. Vi 
nämna exempelvis en viss Per Andersson, som anländt från 
Tavastland med Jesper Mattssons ryttare och 3 fänikor 
finska knektar, kvartermästaren Bernhard Kopp, välborne 
Erik Bertilsson, ryttmästaren Daniel Golovetz pä väg till 
Narva, Salomon Jönsson, som 8 dagar dröjt på orten, Jo- 
han Jakobsson, höfvitsman öfver en fana finska ryttare, 
Martin Pauli, som i vägkost för sig och sitt följe uppburit 
2 tunnor öl, 4 t:r bröd, 2 Lff smör och 3 får, samt Arvid 
och Måns Mattssöner, hvilka, ankomna för mönstringens 
skull, bott hos Hans Olofsson och erlagt 10 daler^* 



») F. S. A. N:o 3,519. 



— 95 — 

Såsom ett bevis pä det öfverväld personer, hvilka 
reste i kronans ärenden, kunde tillfoga de goda Helsing- 
forsboama vilja vi något utförligare relatera ett hemfrids- 
brott, hvilket af tvenne kronoenspännare tillfogats borgaren 
Krister Eriksson. Händelsen hade tydligen väckt ett stort 
uppseende och föranledt klagomål, eftersom en första rann- 
sakning (d. 10 febr.) af borgmästare och råd icke ansågs 
till fyllest, utan en förnyad sådan försiggick den 6 maj 
1608. Ståthållaren på Åbo slott Otto Helmer v. Mömer 
hade härom gifvit befallning och till Helsingfors låtit för- 
sända enspännaren Jakob Olofsson. 

Enligt rådstugurättens rannsakningsprotokoll, förvaradt 
i riksarkivet (Topografica, Helsingfors I), hade följande hän- 
delser timat. 

Medan vår medborgare Krister Eriksson befann sig 
ute i staden för att sköta sina värf, hade åt enspännarena 
Jakob Olofsson och Krister Stora anvisats härbärge i hans 
hus. De voro på väg till Livland för att dit öfverföra ett 
.parti kläde. Värdinnan i huset hade vänligen emottagit 
gästerna och på bästa sätt undfägnat dem med mat och 
öl, men enspännarena tilläto icke tvenne tidigare i hem- 
met inkvarterade tyska soldater Salmon Puck och Peter 
Möller att sätta sig till bords utan tvingade dem att stå 
afsides vid spiseln. Då de båda svenskame samtidigt 
drucko soldatema till, yttrade den ene af desse : — »Halt, min 
käre stallbror, jag kan icke göra eder båda tillika besked I"" 

Då sprungo enspännama upp, »puckade"" och drefvo 
med blottade värjor soldatema ur stugan, så att desse utan 
mat och dryck måste gå till sängs. 

Den förskräckta värdinnan började då be, att de oro- 
liga gästema för Guds skull ville hålla frid; de skulle er- 
hålla allt hvad de behöfde, och i en skild kammare hade 
hon för deras räkning iordningställt en »ostrafflig säng**, 



— ge- 
men ju ödmjukare hon ställde sig, dess argare och ogud- 
aktigare uppträdde enspännarena och drefvo med värjorna 
själfva värdinnan ur stugan. Sedan släckte de ut ljuset 
och framdrogo frän sopvrån samt från platser under hyllor 
och sängar allt hvad orent var och ställde detta på mat- 
bordet. 

Då gick värdinnan åtföljd af sin dotter åter in, tände 
elden och bad, att hon i frid skulle få gå till sängs och njuta 
nattro samt att enspännarena ville begifva sig till deras 
eget rum. Men intet hjälpte; värdinnan blef åter utkörd, 
och Jakob Olofsson tvingade tjänstepigan att draga af ho- 
nom kläderna och nödgade dottern i huset att hålla i ljuset. 
Knappast var han afklädd, förrän han ånyo befallde pigan 
att åter draga kläderna på honom. Han ropade: 

„ — Hämta mig öl, I sjutusan djäfla mänskor" och 
slog med ljuset dottern i ansiktet. Värdinnan, som för 
tredje gången inkommit, blef med dotter och allt husfolk 
åter utkörd. Krister Stora lade sig sedan med blottad 
värja i dotterns säng och sade, att om någon ville drifva. 
honom därur, ville han våga lif och lefveme. 

På värdinnans kallelse kom nu kansliförvanten Olof 
Olofsson tillstädes och förmanade våldsverkarena, men intet 
hjälpte. Enspännarena behöllo de intagna sofplatsema 
natten till ända. — 

Detta protokoll är i det afseende anmärkningsvärdt, 
att det ej liksom flertalet offentliga skrifvelser från Helsing- 
fors är undertecknadt med orden »Borgmästare och råd*, 
utan är egenhändigt underskrifvet af borgmästaren Henrik 
Karstens O och rådmännen Johan Måsbäck, Didrik Beck- 
hoff, Casper Reijer, Jakob Småpeper, G)urt Kemmerlink, 



') Denne man, stamfader för sUkten Carstens, torde hafva hir. 
stammat från köpmannen i Lybeck Hans Bogislaus Karstens, hvars söner 
omkring 1570 öfverflyttade till Sverige. 



— 97 — 

Jöns Larsson och Lars Nilsson. Ett särdeles tydligt af- 
tryck af stadens äldre signet beseglar dokumentet. 

Från Karl DC-s nästsista regerings- och lefnadsår fin- 
nes i Statsarkivet bevarad »Mårten Nilssons räkenskap öfver 
den tull, vexel och acds som fallen är uti Borgå och Hel- 
singfors städer anno 16100*. Orsaken hvarför de båda 
ortemas räkningar sammanförts var den, att de ägde en 
gemensam tullnär, bosatt i Helsingfors; Borgå hade enligt 
Sigismunds förordnande af 1594 förlorat sin forna rätt att 
handla på utrikes orter. Medan Borgåboama fingo nöja 
sig med att handla med Reval, hade deras grannar rätt att 
upprätthålla handelsförbindelse med både Tyskland och 
Holland. Hans Olssons och Krister Erikssons skepp gjorde 
hvartdera ett par turer till Lybeck, och såsom främmande 
köpmän omtalas Hans Nichill i Lybeck, Jakob Holländer, 
Julie Andersson från Stafuem, Johan EUertz från Horn och 
Qaus Olausson från Amsterdam. Allt det desse män in- 
hämtade och utförde öfversteg vida till kvantitet och värde 
de egna borgarenas export och import. 

De varor, som utfördes, utgjordes af 173 läster 10 
tunnor tjära, 37 tunnor smör, 80 oxhudar, 390 kalfskinn, 
180 bockskinn, 69 famnar ved, 4 Va t:a sik och 1 Vi t:a lax"). 

Helsingforsborgarena inhämtade c. 5 läster salt, 12 
tunnor malt, litet tyg och kramvaror samt 1 brännvins- 
panna, 7 kopparkittlar, 1 skock krukor och 2 ris papper. 

De främmandes import uppgick till inemot 110 läster 
salt, 3 oxhufvud 9 pipor franskt vin, kramgods för 730 
daler samt små kvantiteter tyg (boj, packlakan, pik, dusinsk, 
holländskt lärft, grofgrön, kläde m. m.). För kuriositetens 



O I sammandng relaterad af R. Westermarck i dennes broschyr 
.Några upplysningar om gamla Helsingfors*. 

^ Beträffande c. 500 skinn, 38 läster tjära och 25 famnar ved 
råder oklarhet om de utskeppades från Helsingfors eller Borgå. 



— 98 — 

skull må ytterligare tilläggas 6 par regams-strumpor, 1 kista 
glas och Va ^ silke, hvilka varor pätagligen hamnade i 
de mest välstalldas ägo. 

Inkomsten af tullen för Helsingfors och Borgå 1610 
uppgick till 2,474 daler^. 

Vi öfvergå härmed till de kyrkliga förhållandena. 

Såsom varande kyrkoherde i Helsingfors under Erik 
XIV:s tid omtalar M. Akiander Nicolaus Mathiae 1563 — 
1566. Kanske var det samme prästman, hvilken sommaren 
1571 afled i den, staden svårt härjande pesten. Af borger- 
skåpets skrifvelse af den 10 mars 1572^) framgår nämligen, 
att prästen bortryckts af farsoten; stadsboama hade då 
vändt sig till den i hamnen förankrade örlogsflottans befäl- 
hafvare Henrik Arfvidsson med en anhållan, att denne ville 
anskaffa åt dem en predikant. Detta skedde, och en till- 
förordnad skeppspräst, Lars Esbemi, skötte kyrkoherde- 
ämbetet till stadsinvånarenas fulla belåtenhet. Någon tid 
därefter, troligen i början af 1572, hade biskop Erik Härkä- 
pää sändt en annan präst (Benedictus?) till orten, men 
emedan borgarena varit nöjda med herr Lars, anhöllo de, 
att han måtte få förblifva vid utöfningen af ämbetet. Herr 
Lars fick verkligen behålla sin plats. 

År 1574 den 29 september daterades *) ett lönebref 
för skolmästaren Simon Laurentii, antagligen nyligen ut- 
nämnd, och från denna post som lärare avancerade han till 
kyrkoherdeämbetet, hvilket han sedan flere år skötte. 

Då ståthållaren öfver Tavastehus och Borgå län grefve 
Axel Leijonhufvud den 1 januari 1586 vistades i Helsing- 
fors, uppvaktades han af samme Simon Laurentii, som 



>) J. E. Waaranen: Finlands tillstånd i början af sjuttonde seklet» 
sid. 37. 

*) Nordmann, Bidrag I, s. 22. 
•) Uinbcrg. lY. sid. 11. 



— 99 — 

anhöll om löneförbättring eller ock att blifva sitt ämbete 
kvitt O- Pä prästens enträgna begäran och bön beviljade 
då grefven å konungens vägnar en pundläst spannmål till 
de tvenne läster kyrkoherden i årslön åtnjöt samt upplät 
åt honom att bruka en skattjord i Baggböle, Helsinge 
socken. Denna löneförbättring, så vidt den gällde spann- 
målen, bekräftade konungen genom en resolution af den 
22 juli 1587»). 

Antagligen afled Simon Laurentii i början af 1594, ty 
den 8 juni detta år namnes hans frånfälle. I skolmästare- 
kallet hade han 1579 efterträdts af Hans Olai, som af kung 
Johan den 11 september tillerkänts samma lön som före- 
trädaren^). Sedan följde för en kortare tid Tomas Henriks- 
son, efter denne Henricus Withicus 1588*) och vidare Michael 
Bartoldi Gummerus, som år 1605 helt anspråkslöst kallar 
sig »ungdomens ovärdiga föreståndare uti Helsingfors stad**. 
Han erkände den 3 november emottagandet af sitt under- 
håll med 40 tunnor skarpsäd ^). 

Kyrkoherden Simon Laurentii efterträddes af Henricus 
Henrici Witticus») 1594—1597, hvilken af konung Sigis- 
mund bekräftades i rätten att uppbära sin företrädares lön 
samt därutöfver tionde från Viks ladugård. [Kyrkoherdens 
dotter, eller måhända var det syster, Anna, var gift med 
borgmästaren i Helsingfors Henrik Karsten.] Sedan utsågs 
till själasörjare i staden Samuel Andreae Savonius, hvilken 
kvarstod ovanligt länge i ämbetet eller inpå 1629. Han 
var 1600 öfvenest till Sverige för att taga del i riksdagen 



O Leinberg, Handl. rOr. finska kyrkan, lU, s. 69. 

V » • • • , , s. 78. 

•) . IV, s. 14. 

*) . . s. 17. 

•) . . s. 31. 

') . finska kyrkan, III, s. 117. 



— 100 — 

i Linköping, men torde knappast hunnit dit, ity att det i en 
förteckning öfver finska riksdagsmän i Linköping om kyrko- 
herden Samuel Andreae heter: »Ligger sjuk i Stockholm*. 
Samma är tillerkändes kyrkoherden i kronolön 72 tunnor 
säd och skolmästaren 36 dito. »De hade fått borga af 
andra och lida stor nöd", heter det*). 

Vid det 17: de seklets ingång voro Borgå och Rase- 
borgs län lagda under Reval, hvarför äfven ståthållaren 




Kyrkoherden Samuel Savonii namnteckning och sigill från 
år 1615*). 

därstädes Anders Larsson både 1604 och 1606 bekräftade 
prästerskapet i åtnjutande af sitt föna underhålP). 

År 1605 den 2 november hade Samuel Andreae åt 
Salomon Jönsson utkvitterat sin uppbörd af 80 tunnor 
spannmål samt därutöfver tionde från Viks ladugård, ut- 
görande 6 t:r råg, 5 tr kom, 5 tr salt fisk och ett skatte- 
nöt ^). Ett oregelbundet utbetalande af tjänstemännens af- 
löning var särdeles karaktäristiskt för denna tid. Därför 
beklagade sig ock prästerna och sökte på omvägar säker- 
ställa sina inkomster. Sålunda uppbar kyrkoherden Savo- 
nius 1610 sin spannmål från tullkvamen vid forsen och 



O Leinberg, Finska kyrkan, m, s. 149. 
«) F. S. A. N:o 3,587. 
*) Leinberg, Finska kyrkan, III, s. 108. 
*) F. S. A. N:o 3,519. 



— 101 — 

det uppburna afräknades sedan ä hans lön. Året förut 
hade skolmästaren varit öfvenest till Reval för att be- 
klaga sig i lönefrågan. 

Hen Samuel, oaktadt stadspräst, var äfven jordbru- 
kare, likasom Simon Laurentii varit det. Enligt ett af 
Gustaf II Adolf den 17 maj 1614 utfärdadt brefO innehade 
kyrkoherden det nyss omtalade hemmanet (1 mantal) i 
Baggböle by i Helsinge jämte en utjord i Domarby »fritt 
frän alle ärliga utlagor till behaglig tid". Hans ordinarie 
ärslön utgick med 144 tunnor spannmäl. 

Jämte kyrkoherden torde åtminstone tidtals en kapel- 
lan hafva fungerat såsom själasörjare i Helsingfors. Upp- 
gifterna äro emellertid ytterst knapphändiga. Jacobus Jo- 
hannis, som år 1587 skrifver sig »fordom kapellan vid 
Helsingfors stad**, hade under några års fångenskap i 
Ryssland fått lida mycket, hvarför han af konung Johan 
fått en gratifikation om 4 pund spannmål och 10 alnar 
kläde ^). Detta är allt hvad man tills dato känner om 
denne; vidare har Akiander under rubriken kapellaner i 
Helsingfors infört namnet Simon Petri c. 1593. 

Om tillståndet i församlingen, antalet gudstjänster 
m. m. finnas inga anteckningar bevarade. Litet är ock det 
man vet om skolstugan och eleverna. 

År 1607 vistades såsom skolmästare i Helsingfors 
Marcus Caspari och denne efterträddes 1609 af Ericus Erid. 
Denne man erhöll vid Gustaf II Adolfs besök på orten den 
15 maj 1614 konfirmationsbref på sin tjänst och uppbar 
följande år i lön 72 tunnor säd. 

Af scolares i Helsingfors finnas två skrifvelser be- 
varade. 



>) F. S. A. N:o 3^74. 

^ Leinberg, Finska kyrkan, ffl, s. 76. 



— 102 — 

År 1607 vände sig djäknarna i skolstugan i en böne- 
skrift till konungens sekreterare och anhöUo att genom 
dennes bemedling fä idka djäknegång i Borgå och Pämå 
socknar^). De andra socknar, hvilka dittills utgjort deras 
vandrings- och uppbördsfält, hade genom krigsfolkets lång- 
variga gästning blifvit alldeles utarmade, så att skoldjäknama 
vid Helsingfors skolstuga råkat i stor fattigdom och eländig- 
het och nödgades öfvergifva sin »studieväg*. Förslaget 
borde kunna accepteras, emedan de unga från Borgå och 
Pämå socknar ej besökt skolan i Viborg, under hvars skol- 
stuga de nämnda socknarna voro slagna, utan den i Helsing- 
fors, på hvilken ort ock deras föräldrar drefvo sin handel. 

I samma syfte afläto borgmästare och råd i Helsing- 
fors 1607 en anhållan om understöd åt skolmästaren Marcus 
Caspari. Skrifvelsen ^ framlämnades af stadens representant 
vid riksdagen i Uppsala rådmannen Jakob Småpeper och 
hade åsyftad verkan. Åt Marcus Caspari beviljades den 14 
juli 1607 halfannan pundläst spannmål; af ett bevaradt 
kvitto finner man att skolmästaren fått emottaga 56 tunnor 
säd. Genom ett kungligt bref af den 17 juli blef djäkne- 
gången slutligen reglerad. 

Det andra brefvet, en odaterad klagoskrift, ställd till 
gubematom (antagligen Per Brahe), inrymmer följande rela- 
tion. En vinterdag, då flere borgare befunno sig på ett 
bröllop en mils väg från staden, vandrade mot kvällssidan 
en flock djäknar på sin sedvanliga uppbördsstråt i hus och 
ur hus. I borgaren Anders Nilssons gård, där det för till- 
fället fanns några gäster, „ gjorde de sin tjänst* som det 
heter. När de så gåfvo sig i väg till tullnären Didrik Lars- 
sons gård, blefvo gossarna utan anledning på gatan öfver- 



») Leinberg, I, s. 347. 

^ Nordmann, Bidrag I, s. 54. 



— 103 — 

fallna af fänriken Isak Gisleson. Med dragen värja högg 
mannen in. En djflkn sårades i handen, en annan högg 
han näsan af, en tredje fick ett sticksår i ryggen, och en 
fjärde blef så tilltygad, att tolf benbitar måste plockas ur 
gossens hufvud ,och har blifvit förlamad för alla sina dagar". 
När fänriken »slaktningen hade hållit och sina manliga 
krigsmansbedrifter bevist, förebrådde han oss, som lågo 
halfdöda"" o. s. v. Gentemot denna ogudaktiga människa 
anropade nu djäknarna gubematom om rätt och beskydd 
och anhöllo om bestraffande af hans tyranni. Om han 
icke varit, hade vi — skrifva de — »med Guds hjälp kun- 
nat tjäna gemene regemente eller ock Guds församling till 
gagn och godo^)**. Utgången af ärendet är okänd. 

Detta är allt hvad vi haft att förmäla om präster, skol- 
mästare och djäknar. 

Till sist i detta kapitel vilja vi egna några ord åt den 
märkliga mannen Sigfrid Aronas Forslus. Född „vid 
Vandas böljor", såsom Z. Topelius om Forsius sjungit, 
sannolikt på 1550-talet, hade han efter orten tagit sitt namn; 
han skref sig stundom äfven Helsingforsius. Förgäfves 
hafva vi dock sökt finna några uppgifter om hans föräldrar 
och syskon eller orsaken till att han blef satt i tillfälle att 
idka studier i Tyskland. Rektor Henrik Forsius, som år 
1755 utgaf sin förut omtalade akademiska afhandling om 
Helsingfors, kunde ej framlägga några data ur mäster 
Sigfrids tidigare lefnad. Han påstår sig icke ens tillhöra 
samma släkt, utan säger blott: »Till antalet af de ifrån 
Helsingfors utgångna utmärkta män, som numera icke 
kunna framställas i synlig gestalt, bör med skäl räknas 
professorn i Uppsala Sigfrid Aronus Forsius, denne celebre 
person och riksastronom, märkvärdig för den honom oskyl- 



>) Leinberg, I, s. 349. 



— 104 — 

digt ägångna förföljelsen och utan att han kunnat om 
något brottsligt öfverbevisas*. Beträffande Forsii litterära 
verksamhet hänvisa vi till statsrådet Th. Reins nyligen ut- 
gifna arbete om Filosofins studium vid Åbo akademi. Den 
mångkunnige mäster Sigfrid, skolmästare, präst, almanacks- 
utgifvare och framförallt älskare af »den ädla stjämekonsten", 
ingrep ej i sin fädernestads öden. Endast hans namn har 
i viss mån spridt glans öfver orten. 

Mäster Sigfrid Aronus afled såsom pastor i Ekenäs 
sannolikt under förra hälften af år 1624. Han efteriefdes 
af sin hustru Anna Larsdotter, bosatt i staden. 

Vi införa här ett porträtt af Forsius. Bilden är en 
reproduktion på fotografisk väg efter ett något makuleradt 
träsnitt, framställande mannen i prästeriig skrud. Origi- 
nalet, hämtadt från Kongl. biblioteket i Stockholm, ingår 
i slutet af Forsii arbete „Then stora Prognostica til thet 
Åår Christi MDCXVni% tryckt i Stockholm samma år eller 
kanske året förut. 

Den latinska texten, hvilken å följande sida omsluter 
porträttet, lyder i öfversättning: 

Till bilden af den vördnadsvärde och lärde mannen, 
herr Sigfridus Aronus, den skicklige astronomen. 

Fromme läsare, detta är en sann afbild af Sigfridus 
Aronus; hans snille kan ingen afbilda. Snabb i tanke, 
snabb i pennan, snabb i talet; hans utgifna skrifter afmåla 
nogsamt hans snille. 



— 105 



Aroni^Ashmomiperitifimi, .. 




IGFRIOI ARON! veraeft pteleaeruiMgo» 

Ipiiot ingenium pingerc nemo poteO. 
Mente céler. c*J<mo celer a<ftcel«r or^> fed du* 
Ingeatuan pingunt tdie» Icripca (ktit, 

M, loaiki Scti. Germ. BccL 



TREDJE KAPITLET. 
De trenne sista årtiondena i stadens historia. 



Gustaf n Adolfs regering blef en period af utomor- 
dentligt dryga beskattningar, och Helsingfors likasom bvarje 
annan stad i riket fick sin beskärda del af bördorna. Då 
den unge konungen 1613 lyckats afsluta freden i Knäröd, 
förband han sig att inom förloppet af 6 är i krigsskade- 
stånd eriägga åt danskame 1 mill. daler silfvermynt, och 
först då hela beloppet blifvit utbetaladt skulle Sverige träda 
i besittning af den viktiga fästningen Alfsborg. En till 
Stockholm inkallad utskottsriksdag stadfäste den 2 juli 
1613 grunderna för uttaxeringen af Älfsborgslösen. Såsom 
skattskyldiga förklarades alla 15 år fyllda personer, och 
borgarena skulle betala efter „råd och ämne och som de 
hade handeln till*. 

Samtliga innevånare i Helsingfors blefvo alltså nog- 
grant antecknade och deras förmögenhetsvillkor likaså. 
Som första personen i skattelängden infördes f. d. borg- 
mästaren Lars Michelssons efteriefverska; hon hade en 
skattskyldig son, en dotter och en piga. Dåvarande borg- 
mästaren Henrik Karsten — han afled i slutet af 1614 eller 
i början af 1615 — höll sig med en dräng och två pigor. 
Samma var förhållandet med rådmännen Kasper Reijer och 
Krister Eriksson. 



— 107 — 

Af fattiga handtverksmän funnos pä orten 26, bland 
dem 4 skomakare, 3 skräddare, 1 vafvare, 1 smed och 1 
skinnare. Till denna grupp hanfördes äfven barberaren 
master Hans, som dock kort efter 1613 vande ryggen ät 
staden och flyttade till Åbo, samt Bertil hampspinnare, med 
hvilken man det pä ändalykten gick illa, ty om honom 
heter det i maj 1618 »har förgifvit sig* »). 

Under rubriken husarma upptagas 24 personer; med 
husarma förstods sädana, som icke ägde egna gärdar. Värn- 
lösa änkor fanns det 18. Vidare anteckna vi säsom bosatta 
i staden 5 hofmän, 5 knektar, 1 kapten, 6 skeppare, 2 
styrmän, 18 bätsmän, 6 fattiga bätsmansänkor m. fl. 

Drygast beskattad blef tullnären Didrik Larsson, som 
första aret erlade 75 daler, men för de följande fem ter- 
minerna slapp med hälften. Kyrkoherden herr Samuel 
Andreae erlade 24 daler, skolmästaren Matts 12 och kapel- 
lanen 3 daler. Han hade egentligen bort gifva det dubbla 
beloppet, men emedan det konstaterats, att mannen var 
utfattig och dessutom icke uppbar nägon lön af krono- 
medel, afkortades under alla skatteterminema ärligen 3 
daler pä hans konto. 

Dä skattskrifningen af tvenne till orten anlända frälse- 
män blifvit förrättad, afgaf borgmästare och räd den 21 
mars 1614 en protest mot att en öreskattberäkning, som 
aldrig sedan stadens fundation förekommit, nu blifvit till- 
lämpad. De voro villiga att betala »efter sin handel*, men 
allra helst ville de dock blifva förskonade. Denna invänd- 
ning hjälpte naturligtvis ej. År 1616 upprättades ock en 
öretalslängd, enligt hvilken „hvar efter sin förmögenhet blef 
skattlagd*. Endast nägra de mest burgne taxerades till ett 
helt skattöre, alla de andra till brakdelar däraf. 



») F. S. A. N:o 483 De. 



— 108 — 

De summor, hvilka Helsingforsboama för de sex åren 
1613—1618 erlade, voro 542»/,, 391 »/«*). 326 •/„ 243 V*, 
276 och 148 Va daler. 

Såsom exempel på enskilda borgares skattebelopp 
under de sex terminerna anteckna vi ur längderna: 



Ims Mlchelsons anka betalade 


1613 


1614 


1615 


1616 1617 


1 
1618 


S:. 

1 


18 


12 


12 


12 


12 


12 1 


78 


Kasper Reijer 


30 


24 


27 


24 


24 


12; 


141 


Johan Mosenbeck 


21 


15 


15 


15 


12 


12 


90 


Matts Krämer 


30 


15 


21 


21 


15 


21 


123 ; 


Muta Erik 


15 


12 


15 


15 


12 


6 


75 ! 


EskU skräddare 


12 


12 


12 


6 


6 


9 


57 , 


Nils smed 


12 


12 


12 


— 


— 


- 1 36 i 


Ull-Erik stadstjinare 


12 


12 


12 


9 


9 


— 


i 541 



Denne sistnämnde hade dött, innan skatten sista 
gången utkräfdes, och Nils smed hade sluppit betalningen 
genom att ge sig till proviantknekt. 

Låt oss nu egna några ögonblicks uppmärksamhet 
åt nedanstående tabell, den vi efter skattelängderna sam- 
manställt. (Specialuppgifter saknas för år 1618.) Den läm- 
nar oss vissa viktiga upplysningar om Helsingfors sam- 
hälle under de tider, då Alfsborgslösen utkräfdes. 



Hela hjonelag funnos 

Halfva . 

Söner 

Döttrar 

Drfingar . 

Pigor 



1613 


1614 


1615 


1616 


53 


30 


23 


23 


20 


18 


14 


39 


4 


4 


2 


1 


9 


7 


8 


3 


26 


11 


11 


6 


34 


21 


13 


22 1 



1617 I 



23 

36 

1 

8 

6 

18 



O F. S. A. N:o 483 De. I Ifingden uppges att Helsingfors qch 
Borgå tillsammans erlade 593 Vt daler. Häraf skulle enligt T. Hartmans 
uppgift på Borgå kommit 201 '/«• 



— 109 — 

Det första året (1613) stod sig staden ännu relativt 
bra, men sedan följde ett successivt nedåtgående. Bor- 
garena minskade antalet af sina tjänare och somliga öfver- 
gåfvo helt och hållet orten. Efter flera änkors namn finnas 
i längderna antecknade orden »öde* eller »flyttat till landet*. 

I riksdagsbeslutet af 1613 hade ock intagits den be- 
stämning, att från utlandet inkomna fartyg skulle beskattas 
med 1 riksdaler för hvarje fartygslast och därutöfver 2 för 
hvarje mast. Efter afgifvandet af denna förklaring förstå 
vi hvad det innebar, då i längden för 1613 det finnes in- 
fördt: »Af två främmande skepp till Helsingfors ankomna, 
det ena om 40 läster, det andra om 14 — hvardera med 
2 master — är uppburet 93 daler*. Kalkylen stämmer ej, 
antagligen därför att vi ej känna till de importerade varu- 
mängdemas beskattning; 2 Vo ^i värdet skulle betalas 
i skatt. 

Så var det med Älfsborgslösen, men knappast var 
denna med stor möda eriagd och Helsingfors begynt aftaga 
»i mantal, handel och näring*, förrän nya pålagor utöfver 
de ordinarie utskyldema följde. 

På riksdagen i Stockholm 1620 åtogo sig städerna 
den s. k. kontributionen eller erläggandet af en årlig pen- 
ningeafgift, olika stor för olika städer. Den påbjöds för 
tvenne år. Helsingfors fick på sin andel en summa af 134 
daler (minskades till 129 dal.). Denna ansåg staden dock 
vara för stor i jämförelse med den summa Borgå stad 
skulle eriägga, hvilken var blott 54 daler (förut 90). Ge- 
nom bos regeringen inlagt besvär fingo Helsingforsboama ^) 
år 1621 sin kontribution minskad till 80 daler, då däremot 
Borgå kontribution för det året ökades till 130 daler. 

År 1624 lofvade städerna på den i Stockholm samma 



O Nordmann, Bidrag, I, s. 



— 110 — 

är hållna riksdagen under tvenne är erlägga en kontribu- 
tion om 33,888 daler för underhåll af ett kompani marin- 
soldater. På Helsingfors stads andel kom då 237 daler 
16 öre, detsamma belopp som städerna Borgå och Vasa 
erlade. Vid samma tillfälle lofvade städerna anskaffa ät 
regeringen proviant för landtarmén och flottan, så att de 
levererade hvar sitt kvantum skeppsöl, bröd, smör, kött, 
torr fisk, salt och strömming. De finska städerna deltogo 
dock ej i leveransen af skeppsöl och salt. Helsingfors 
stad åtog sig att tillhandahålla kronan 100 t:r bröd, 35 
lispund smör, 15 skeppund kött och 40 t:r strömming. 

År 1626 uppbars kontributionen utan städemas be- 
viljande. Helsingfors synes då hafva fått sin kontributions- 
summa förhöjd till samma belopp som Borgå stads kon- 
tribution, hvaröfver staden besvärade sig pä grund däraf, 
att dess anpart 1621 sänkts till mindre än Borgå stads. 
Denna minskning berodde väl hufvudsakligen därpå, att 
Helsingfors föregående året erlagt mera än Borgå, ty åren 
1624 och 1625 hade de ju varit likställda i afseende å 
denna afgift. 

Mot slutet af Gustaf Adolfs regering ökades beloppet 
af städemas kontribution gång på gång. År 1629 hade 
den stegrats för Helsingfors med 127 daler 28 öre 7 pen- 
ningar, 1630 åter med ytterligare 146 daler 4 öre 22 pen- 
ningar, hvarför dess hela belopp 1629 utgjorde 365 daler 
12 öre 7 penningar och 1630 511 daler 17 öre 5 pennin- 
gar. Efter denna tid inträdde ej någon ökning i denna 
skatt. Ganska tryckande måste kontributionen hafva varit 
för våra städer att sluta af de talrika besvär de anförde 
hos regeringen rörande den; 1630 besvärade sig borgarena 
i Helsingfors ånyo öfver denna skatt, denna gång hos 
gubematom öfver Finland, Gabriel Oxenstierna. De kla- 
gade, att man allt fortfarande af dem uppbar en lika stor 



— 111 — 

kontributionssumma som af Borgå trots kungens åtgärd af 
år 1621, bvarigenom deras kontribution kom att understiga 
Borgåboamas. Såsom vi redan framhållit, torde detta varit 
bufvudsakligen en utjämningsåtgard, då ju Helsingforsama 
föregående år eriagt mera än Borgåboama. Dock synes 
Helsingfors verkligen år 1630 legat mycket efter Borgå i 
handel och näring, eftersom gubematom själf tog deras 
parti. I ett bref till kammaren framhöll nämligen Oxen- 
stierna, hurusom stadens innevånare voro så fattiga, att för 
dem år efter år en allt större summa af skatterna blef rest 
I sin handel liksom äfven i andra afseenden stodo Helsing- 
forsame betydligt efter Borgåboama. Om de skulle tvingas 
att eriägga kontributionen af år 1630, stode dem intet annat 
öfrigt än att öfvergifva sin stad. I sitt svar på detta bref 
lofvade kammaren, att Oxenstierna skulle få företaga en 
jamnkning i afseende å kontributionssummans belopp mel- 
lan Helsingfors och Borgå stader. I hvilken mån Helsing- 
fors kontribution då minskades och Borgås ökades, kanna 
vi ej. År 1638 kontribuerade Borgå 300 daler och Hel- 
singfors halfva beloppet. 

Vi öfvergå sedan till att omtala andra skatter. På 
riksdagen 1622 beslöts att för alla ätliga och fömötliga 
varor, som torgfördes i städerna, uppbära en afgift, kallad 
lilla tullen. Den utgick med V32 ^ varans värde, men då 
kopparmyntet föriorade i valör, bestämdes det 1631 att lilla 
tullen skulle uppbäras efter silfvermyntets värde. Denna 
stegring i tullsatsen väckte dock missnöje, hvarför en åter- 
gång till det gamla uppbördssättet beslöts 1633. 

Tillämpningen af beslutet om lilla tullens uppbärande 
förändrade i någon mån Helsingfors utseende. Hela den 
areal, där de bebyggda tomtema funnos, omgafs med ett trä- 
staket, 6 alnar högt. Ofver bron anbragtes en tullbom, och 
i nona och sydvästra delen af stadsgärdet upptogos tvenne 



— 112 — 

portar. Innanför dessa sattes på ömse sidor om vägen tvenne 
små vaktkojor, dar tuUskrifvaren och vaktknekten böUo 
utkik på alla de vagfarande, som, efter det porten tidigt på 
morgonen öppnats, medförde landtmannaprodukter till salu. 
Bondens lass undersöktes alltså, och hans medförda varu- 
mängder uppräknades eller vägdes, hvarefter ägaren fidc 
lof att erlägga tullafgiften. 

Rätten att uppbära lilla tullen i Helsingfors innehades 
1639 på arrende af borgaren Johan Simonsson och följande 
år af Sigfrid Mattsson O- 

Äfven en annan skatt af ungdär samma art som lilla 
tullen påbjöds af riksdagen 1622. Det var de s. k. acd- 
sema (se sid. 33). Olbryggningen, försäljningen af öl, 
mjöd, vin och ättika samt slaktarehandtverket belades med 
vissa afgifter. Äfven för bagare infördes en acds, som 
uppbars i proportion till bakugnamas storlek. För en ugn, 
så rymlig att man i den kunde grädda bröd, bakadt af en 
tunna mjöl, eriades 4 öre för enhvar af årets samtliga 
söckendagar. De närmare detaljbestämningama underiåta 
vi att referera^. 

År 1625 beviljade ständerna på riksdagen i Stockholm 
den s. k. kvamtullen, som uppbars för spannmålen vid 
malandet Den utgick med 2 öre tunnan för hafre och 
blandkom, 3 öre tunnan för rent kom, 4 öre för en tunna 
blandad råg och kom, 3 öre för en tunna malt, 6 öre för 
en tunna ärter, 6 öre för en tunna bohvete, 8 öre för en 
tunna ren råg samt 12 öre för en tunna hvete. Hand- 
kvamar fingo borgarena hålla i sina hus, blott de uppgåfvo 
för accismästaren på accisbodan, hum mycket de ämade 
mala och erlade därför kvamtuU. Något senare inpå samma 



O F. S. A. N:o 6,921. 

>) K. R. Melander, Hist arkisto XIV. 



— 113 - 

är utgaf regeringen en förordning om kvamtullens utgörande, 
i bvilken bestämdes, att alla de handkvarnar, som använ- 
des i städerna, skulle flyttas till en gemensam byggnad. 
Där skulle sedan egarena betala tull för bvad de på dem 
målade liksom vid andra kvarnar. 

Då kvamtullen inbragte betydligt mindre, än Gustaf 
Adolf hade väntat, pålade han 1628 en 3 marks hjälp, som 
blott under det året skulle utgå af alla personer öfver 12 
år både i städerna och på landet. Följande år antogo alla 
stånd på riksdagen i Stockholm en liknande skatt, kallad 
kvamtullsmantalspenningar, hvilken i Bielkes finska lands- 
höfdingedöme utgick med 1 daler af hvar person öfver 12 
år. År 1637 inbragte denna skatt i Helsingfors 204 daler 
Härefter beskattades ej mera handkvarnarna, men vid de 
större så kallade odalkvamama fortgick ännu kvamtulls- 
uppbörden. De smärre, de så kallade backe- och skvalte- 
kvarnarna, taxerades till ett bestämdt belopp för året. 1631 
bestämdes att kvamtullen skulle uppbäras efter silfver- 
myntsvärde, hvarigenom den nästan fördubblades. 1633 
blefvo tullsatsema för kvamtullen återförda till deras ur- 
sprungliga belopp af 1625. 

Vid riksdagen i Stockholm år 1620 beviljades boskaps- 
och utsädesbjälpen. 1624 gafs denna skatt fördubblad och 
på den senare riksdagen år 1627 tredubblad. Denna skatt 
skulle nu utgå med 6 öre för hvar utsådd tunna, 24 Va öre 
för en häst, 12 V^ öre för ett sto, 6 öre för ett ungt sto 
och en 3 års fåle, 24 7^ öre för en oxe, 12 Vi öre för en 
ko, 18 V2 öre för en tjur, 12 Vi öre för en stut, 6 öre för 
en kviga, 2 V2 öre för ett gammalt får, 1 Va öre för ett 
ungt får, 4 Vi öre för en bock, 2 Vi öre för en risbet (ung 
bock), 1 Va öre för en ung get, 2 Vi öre för en gammal 
get samt 3 öre för ett gammalt svin, men 1 Va öre för ett 
ungt svin. 

8 



— 114 — 

På den tidigare riksdagen år 1627 åtog sig borger- 
skåpet, som dittills varit befriadt från utsädes- och boskaps- 
skatten, denna utlaga. Det fört)and sig således i början 
att eriägga för sitt utsäde och sin boskap ungefär Vs ^ 
ofvannämnda belopp, som dock kort därpå ökades med 
den återstående tredjedelen. 

År 1628 eriade Herman Rickhoff 40 daler kopp. mrt 
i arrende för uppbörden af boskapspengama O* 

Såsom af denna relation, hvilken ej gör anspråk på 
att vara fullständig, framgår, hade Helsingforsboama det 
ganska svårt. Att många andra i riket hade det lika illa 
var en klen tröst. Jakob de la Gardie vitsordade orten år 
1621 med att den var så arm, att där funnos »få borgare, 
som en ärlig man en bit mat gifva kunna"*^). 

Vi öfvergå härmed till skildringen af Gustaf II Adolfs 
mera personliga ingripande i Helsingfors öden och hans 
vistelse på orten. 

För att personligen kunna öfvertyga sig om Finlands 
ekonomiska villkor och folkets behof och för att sam- 
tidigt ordna försvarsanstalterna under det mot Ryssland 
pågående kriget vistades Gustaf Adolf under förioppet af 
åren 1614, 1615 och 1616 sammanlagdt nio månader i 
Finland. Han var därunder oaflåtligt sysselsatt med refor- 
mer; han bestraffade de försumliga ämbetsmännen, han 
belönade de goda medborgarena, och han tröstade och 
hjälpte de nödställda och lidande. Tack vare sin redliga 
vilja och sin stora arbetsförmåga hann konungen med allt 
och alla. 

Efter att vid riksdagen 1614 hafva delgifvit ständerna 
sin afsikt att medels sin närvaro trösta och styrka under- 



») F. S. A. N:o 435. 

^ T. Hartman: Borgå stads historia, I, s. 82. 



— 115 — 

såtarena i storfurstendömet hade konungen antradt den 
länga och besvärliga färden Bottniska viken rundt, och 
efter att hafva rest »10 mil om dagen och lika mycket om 
natten* anlände han till Åbo den 26 mars 1614. Från 
denna stad begaf han sig sjöledes den 3 maj ostvart och 
nådde fram till Helsingfors den 8:de i samma månad. Här 
dröjde han 10 dagar och bodde sannolikt på f. d. kungs- 
gården på Forsön. 

Staden befann sig vid denna tidpunkt i ett allt annat 
än blomstrande läge. »AUdenstund man förnimmer att 
fattigdomen är stor hos dem*, hade det kort förut resol- 
verats rörande borgarena, då dessa anhållit om återbetalning 
af förskottet till krigsfolkets underhåll och fått sin anhållan 
beviljad. 

Den 18 maj undertecknade Gustaf Adolf tvenne för- 
ordningar. Det ena var ett s. k. försvarelsebref^), genom 
hvilket monarken på öfligt sätt tog borgerskapet i sitt hägn 
och försvar och förbjöd krigsfolkets öfvervåld, olaga gäst- 
ning, skjutsfärder och all annan extra tunga, »och skall 
ingen — hette det — hafva makt att lägga dem någon 
tunga eller gästning uppå, icke heller taga deras skutor 
och båtar ifrån, med mindre de först hafva vårt eller våra 
ståthållares bref och befallning*. 

Den andra förordningen var än viktigare, i ty att den 
tillskyndade stadsboama en ekonomisk fördel. Konungen 
tillät nämligen — med upphäfvande af Orebroriksdagens 
beslut — att borgarena i Helsingfors år 1614 »och tillsvidare 
besked* fritt skulle få idka handel med utländska köpmän. 
Somliga främmande fartyg hade redan anländt och flere 
voro att förvänta till orten*). 



*) Nordmann, Bidrag I, s. 55. 
•) . .1,8.56. 



— 116 — 

Den 19 maj afreste Gustaf Adolf till Borgå och under- 
tecknade där följande dag ett bref, som gaf Helsingfors- 
boama ensamrfitt — de hade därom anhållit — att årligen 
den 1 september begifva sig till Janakkala socken i Tavast- 
land och där i Tarkare (Turkhauta) by hålla frimarknad'). 

Orsaken hvarför just Turkhauta by blef utsedd till 
marknadsplats berodde därpå, att byn genomkorsades af 
den landsväg, som från Helsingfors i nordvästlig riktning 
löper inåt Tavastland, och det var med denna landsdels 
inbyggare Helsingforsboarna sedan gammalt drefvo sin 
kommers. I våra dagar befinner sig Turkhauta inom Haus- 
järvi sockenrå 3 kilometer från Ryttylä station. Någon 
tradition om dess forna betydelse som handelsplats fort- 
lefver ej mer bland bysboama. 

Då Helsingforsarena fått beskedet om sin nya mark- 
nad, skyndade de i glädjen att genast framföra sin tack- 
sägelse till konungen, men påpekade därjämte, huru för- 
delen af deras marknad i Janakkala skulle tillintetgöras, 
om Borgåboama komme att, efter hvad ryktet förmälde, 
begära och erhålla en frimarknad i HoUola. 

I sin skrifvelse försummade Helsingfors borgmästare 
och råd icke heller att inrycka andra suppliker. De fram- 
höllo, hurusom de med sina egna fartyg voro förhindrade 
att drifva utrikeshandel, ty Helsingfors hade blifvit en rikets 
allmänna färjstad, därifrån oaflåtligen trupper och förnöden- 
heter för kronans räkning afsändes på stadsboamas far- 
koster. Då de sålunda icke själfva kunde sända fartyg till 
utländska hamnar, var det af desto större vikt att de främ- 
mande med sina varor obehindradt måtte tillåtas komma 
till dem. De oändligt många och tryckande skjutsarna och 
gästningama till lands och vatten, som plågat Helsing- 



*) Nordmann, Bidrag I, s. 57. 



— 117 — 

fors, gaf borgarena osökt anledning att anhålla om några 
års frihet från tull och accis. 

Den anpart, som senast ålagts dem i afbetalnings- 
skyldigheten på kronans utländska skuld och hvilket belopp 
uppgick till 134 daler, var öfverhöfvan dryg, i betraktande 
af att Borgåboama, som enligt uppgift voro förmögnare, 
taxerats blott till 54 daler (se sid. 109). Af de 154 dalrama 
hade utbetalats 90, och uttalade de nu förhoppningen att 
blifva skonade från att eriägga resten 0. 

Denna supplik, som Gustaf II Adolf sannolikt med- 
tagit vid sin afresa från Helsingfors, blef den 24 maj be- 
svarad*) från Tjusterby') gods i Pämå. Konungen på- 
minde om att Helsingfors i den handelsstadga, som god- 
känts af riksdagen i Örebro, upptagits ibland antalet af 
de små städer, hvilka väl kunde sända egna fartyg till 
utländska hamnar, men icke emottaga främmande köpmän 
på sin mark. Som emellertid Helsingforsboama uppgifvit, 
att de icke ägde några fartyg, fann konungen för godt att 
icke blott upprepa sin nyligen gifna tillåtelse, att främmande 
köpmän »detta år och tills vidare besked** finge besöka 
Helsingfors och stadsboama med dem fritt köpslå, utan att 
alla 1614 års tull- och accisafgifter skulle tillfalla staden, 
»dock skola de vara förtänkta därför att köpa sig skepp 
till stadens bästa**, heter det*). 

Betydelsefullt och minnesrikt för orten blef ock Gustaf 
II Adolfs andra besök i Helsingfors från den 19 januari till 
den 18 februari 1616. Från Narva hade konungen den 1 



^) Nordmann, Bidrag, I, s. 58. 

•) . . I, s. 61. 

*) Agaren Arvid Tönneson Wildeman undfägnade sina höga 
gäster på det bästa. Det berättas, att en af dem, hertig Julius Henrilc 
af Sachsen, för godt rus skull ej var i stånd att utskrifva ett kvitto, som 
var behöfligt 

*) Nordmann, Bidrag. I, s. 61. 



— 118 — 

november 1615 låtit utgå en kallelse till Finlands ständer 
att den 13 förstinstundande januari möta honom i Helsing- 
fors för att där rådgöra om »några viktiga, både vår och 
eder välfärd anliggande saker**. 

Till herredagen i Finland kallades »alle af adel, som 
äro komne till laga år, biskopen med två af domkapitlet 
och en präst af hvart härad, ryttmästare och höfvitsmän 
jämte en af befälet och tvenne af gemene manskapet, en 
borgmästare med en af rådet och en af gemene boi^er- 
skåpet ifrån hvarje stad samt slutligen tvenne bönder af 
hvart härad**. 

Sammanförandet och förplägningen af ett stort antal 
landtdagsmän och konungens hoffolk i den lilla staden 
gjorde det nödvändigt att i tid anhopa lifsmedel. För 
detta ändamål hade kamreraren Hans Henriksson den 24 
november erhållit öppen fullmakt att pålägga bönderna i 
Finland en liten extra hjälpgärd. Hvarje skatte- och krono- 
mantal ålades att erlägga 5 kappar råg, 5 kannor malt, 3 
kannor hafre, 72 niark humle, V2 ^^^^ smör, 5 marker torrt 
kött, V2 höna, V2 g^s, V2 "^^rk talg, 5 st. ägg, Va pann 
hö samt af 40 bönder 1 oxe och 1 får. (Frälsemantalen 
sluppo med hälften af dessa kvantiteter.) De uppräknade 
persedlarna skulle »nu strax och uti en hast** uttagas i 
några fögderier omkring Helsingfors, på det att de funnes 
samlade vid Kongl. Majestäts ankomst till orten. 

Då konungen den 19 januari från Viborg kom till 
Helsingfors, där ständerna voro honom till mötes, åtföljdes 
han af följande uppvaktande kavaljerer: hofmarskalken 
Henrik Horn, kammarjunkame Johan Wämstedt, Nils Rib- 
bing, Vilhelm v. Saltzberg, Vilhelm Kleland, Anders Grip, 
Lars Sparre och Axel Baner, hofjunkarena Baltzar Nimen, 
Julius Stör, Fredrik Wortman och hofpredikanten Håkan 
Larsson. Vidare hörde till följet Jonas och Anders Bureus 



— 119 — 

med 14 kanslipersoner, en rysk tolk, kammarskrifvarena 
Gustaf Eriksson och Daniel Jakobsson, sekreteraren Berndt 
Helfracht och kansliförvanten Nils Nilsson samt slutligen 
fodermarsken och hofslagaren med 27 hingstridare, stall- 
drängar etc 

Den 22 januari öppnade Gustaf II Adolf landtdagen 
med sitt bekanta storpolitiska taP) inför en talrik och 
lysande församling. Dar sågos bland andra Axel Oxen- 
stierna, Göran Boije, Gödik Fincke, Johan de la Gardie, 
Axel Kurck, Åke Stålarm, Krister oeh Henrik Horn, Lars 
Carpelan, Ivar Stjemkors, Klas Fleming, Nils Kijl m. fl. 
af adeln. Bland prästerna märktes biskop Ericus Erid, 
pastorn i Åbo Joachim Mathiae, kyrkoherden i Viborg Ni- 
colaus Magni och 18 andra prelater. Elfva städer och 17 
härad hade sändt representanter, och därutöfver voro 10 af 
krigsbefälet tillstädes. 

öfverläggningar fortgingo endast i tio dagar och 
utmynnade i landtdagsbeslutet, som den 2 februari under- 
tecknades; detta omfattade 1) en trohetsförsäkran ät Gustaf 
II Adolf och ett löfte att bekämpa Sigismund; 2) försäkran 
om hjälp till ryska fejdens bringande till ett lyckligt freds- 
slut; 3) tacksägelse för den nyss utfärdade skjutsfärdsord- 
ningen; samt 4) bestämning af den nya krigsgärdens belopp. 

Under förioppet af nästföljande dagar fingo städerna 
besked i anledning af deras genom representanterna in- 
lämnade besvärsskrifter. Den 8 februari kom turen till 
Helsingfors och Borgå, och emedan dessa orter voro så 
utblottade på skepp, att borgarena ej med egna fartyg för- 
mådde upprätthålla handelsförbindelsen med Tyskland, 
beviljades främmande köpmän rätt att under två års tid 



O Finnes refereradt i J. E. Waaranens akademiska afhandling 
.Landtdagen i Helsingfors 1616". 



— 120 — 

segla till dessa städer och med innevåname utbyta sina 
varor O- De voro dock förbjudna att handla i skärgärden 
äfvensom att verkställa uppköp af boskap, smör, talg, fisk 
och annat. Till sist anbefalldes städerna att tillse, det nödiga 
handtverkare slogo sig ned, så att såväl borgarena själfva 
som vägfarande blefve försedda med hvad som kunde till- 
verkas och försäljas af exempelvis skinnare, snickare, klen- 
och grofsmeder, svarfvare, köttmånglare m. fl. 

Beträffande Gustaf Adolfs vistelse i Helsingfors hafva 
vi utöfver det nämnda föga att tillägga. Det är sannolikt, att 
han åtminstone ett par gånger undfägnade ständerna med 
mat och dryck, likasom han för sitt hoffolk höll fri taffel. 
Från proviantet blefvo af köksskrifvaren Hans Persson ut- 
levererade betydande kvantiteter säd, smör m. m. Borg- 
mästaren i Helsingfors Kasper Reijer försträckte öl, vin och 
diverse specerier för 311 V2 daler, hvilket belopp ej kontant 
kunde betalas, utan likviderades den 8 augusti 1616 medels 
en anvisning på tullmedel i staden. Från Åbo hade an- 
skaffats sådana finare varor som oliver, kapris och citroner. 

Den 10 februari afreste konungen efter väl förrättadt 
värf från Helsingfors till Åbo. 

Pet dröjde dock ej länge, förrän den förstnämnda 
orten åter fick emottaga höga — matfriska gäster. I maj 
1616 vistades några dagar på genomresa holländska ge- 
santer. De fingo^), enligt ett i Statsarkivet bevaradt kvitto, 
„ medan de här voro, såsom ock på deras resa, till sjökost 
och proviant: 1 tunna holländska bisquiter, 3 t. kringlor, 
1 t. herlebröd, 4 t. skrädt tuebake (Zwiebacken-skorpor), 
6 fat lybskt öl, 6 t. herröl, Va t. smör, 2 t. sill, 7 Usp. 



') .Men sedan de tu åren förlupna äro, då vele Vi Oss vidare där 
uppå förklara, eftersom Vi fömimme det vara stadens innevånare till 
nytta eller ej/ 

*) F. S. A. N:o 364. 



— 121 — 

bergerfisk, V2 t. salt lax, 2 st. oxar, 14 fåglar, 22 harar, 
500 ägg, 3 ämar vin af olika sort, 4 st ostar, 37 skalp. 24 
lod socker. Va skalp, kanel, 3 skalp, peppar, 3 skalp, inge- 
fära. Va skalp, muskotblomma, V4 skalp, nejlikor, 2 lod 
saffran, 4 skalp, korinther, 4 skalp, mandel, 6 skalp, russin, 
4 skalp, ris, 8 skalp, sviskon, 4 stop oliver och 22 st. 
limoner". — Man ser, att kryddor och läckerheter ingalunda 
felades och att man nog redan pä den tiden förstod sig 
pä läckra anrättningar.] 

Efter det att Gustaf H Adolf ändat sitt märkliga besök 
i Helsingfors, fortfor han att följa med ortens utveckling, 
och borgarena ä sin sida försummade ej heller att tidt och 
ofta göra sig påminda. Vid riksdagen i Örebro 1617 hade 
stadens representant Lasse Nilsson klagat öfver att stads- 
boama fått lida våld och oförrätter af kronans ämbetsmän 
och andras tjänare »i det att de pocke och snårcke dem 
öfver hnfvudet** och hota dem med hugg och slag. Emedan 
ståthållaren ej alltid fanns till hands och kunde bestraffa 
sådana ohöfviska och förmätna vägfarande främlingar, gingo 
dessa oftast fria från alla efterräkningar. 

Med anledning häraf utfärdade^) konungen den 19 
oktober 1617 ett skyddsbref för Helsingfors borgerskap, och 
den 24 oktober utskrefs ett i korta ordalag affattadt kon- 
firmationsbref^) på stadens privilegier, så vidt dessa ej 
stridde emot den nyss antagna och reviderade allmänna 
handels-ordinantien för rikets samtliga städer. 

Nyssnämnda handelsstadga medgaf åt Helsingfors 
tills vidare fullständig stapelrätt, d. v. s. staden fick fritt drifva 
handel med utrikes orter och med uppstäderna, hvilka i sin 
tur skulle lefva på landthandeln. Men det var icke så lätt 



O Nordmann» Bidrag, I, s. 66. 
») . . I. s. 67. 



— 122 — 

för de goda Helsingforsboama att sköta sin handel, ty fattig- 
domen hade i staden tagit så öfverhand, att det inföll är, då 
borgarena icke ägde ett enda fartyg. 

Ännu en sista gång besökte Gustaf Adolf Helsingfors. 
Detta skedde i början af 1626, då konungen åtföljd af sin 
gemål Maria Eleonora från Reval öfver Viborg anträdde en 
resa väster ut. Han befann sig den 7 februari i staden och 
undertecknade där en resolution på stadsboamas anhållan 
om en torgdag h varje vecka 0. Lördagen blef härtill utsedd, 
och bestämdes det, att på denna fria veckomarknad bön- 
derna skulle få infinna sig på torget och där utbjuda till 
salu matvaror, käri, husgeråd och varor, dem de medfört. 

I början af följande år anförde borgerskapet ånyo 
klagomål genom till konungen enkom utskickade repre- 
sentanter, och denna gång gällde det Revalsboama, hvilka 
af kronan anenderat rätten att uppbära lilla tullen. Dessa 
sades drifva »en omild och okristlig handel" och uppköpte 
i hemlighet varor både af bönder, frälsemän och präster. 
Staden hade sålunda råkat i öfvermåttan stor fattigdom och 
armod. Borgarena hade blifvit så godt som »näringslösa", 
emedan de åt Revalenserna måste sälja allting billigt och 
själfva köpa allting dyrt. 

Lyssnande till denna besvärsskrift befallde^ konungen 
generalguvernören Nils Bielke den 10 april 1627 att både 
själf och genom ståthållaren Erik Håra tillse, det nödig 
rättelse komme till stånd. Konungen trodde sig hafva märkt, 
att den konkurrerande handelsstaden söder om Finska viken 
ville drifva det därhän, att Helsingfors blefve ödelagdt, och 
detta finge på inga villkor ske. Stadens handel borde 
skyddas, och därför måste ock bönderna, prästerna och 



') Nordmann, Bidrag I, s. 71. 
») . . 1, s. 74. 



— 123 — 

andra i Helsinge, Pämå och Pyttis vid straff förbjudas O att 
forsla sina varor till andra stader än till Helsingfors. — 

Vi öfvergå härmed till att berätta om Helsingfors' ad- 
ministration, om borgmästare och råd samt lifvet och sederna 
i det lilla samhället under de sista 30 år det existerade 
såsom stad vid Vanda-å. 

I öfverensstämmelse med stadslagens föreskrift stod 
ståthållaren i Tavastehus och senare landshöfdingen öfver 
Nylands och Tavastehus län i spetsen för Helsingfors 
kommunalstyrelse och ägde i denna egenskap intaga pre- 
sidiet i rådstugan. Då han, upptagen af många andra 
göromål, oftast var förhindrad att närvara, öfveriäts värfvet 
åt någon fogde eller befallningsman i staden eller i dess 
omnejd. 

Vid det första mötet under Gustaf Adolfs tider, från 
hvilket protokollet finnes bevaradt, det var den 5 februari 
1623, hölls rådstuga i närvaro af »välbördige Erik Håra, 
ståthållare på Tavastehus samt Borgå och Raseborgs län*. 
Hans efterträdare kammanådet och ståthållaren Peder 
Eriandsson i Åbo intog ordförandeplatsen endast tvenne 
gånger under förloppet af 1624. Men sedan följde Anders 
Nilsson Hittenär, slottslofven på Tavastehus 1627—1634, 
och den regelbundenhet, med hvilken han bevistade råd- 
stugurättens sammanträden, låter oss förmoda, att han tid- 
tals var bosatt i Helsingfors samt att han under sina resor 
i länet mycket ofta besökte orten och då sammankallade 
borgmästare och råd. Arvid Horn till Vuorentaka — lands- 



') På den tid, då det ej fanns några tidningar, hvilka kunde upp- 
märksamgOra allmänheten på regeringens beslut, var det nödvändigt att 
genom kungörelser i kyrkorna eller i rådstugorna delgifva allmänheten 
dessa. Sålunda finnes det exempelvis antecknadt, att den 3 november 
1623 publicerades i rådstugan i Helsingfors generalguvernören Nils Bielkes 
bref, af innehåll att regeringen förbjudit ståndspersoner, hvilka de än må 
vara, att utskeppa spannmål. 



— 124 — 

höfding åren 1634—1637 — bevistade endast ett möte; han 
lat sig vanligen företrädas af proviantmästaren den väl- 
betrodde mannen Jakob Greek eller befallningsmännen i 
Borgå län. Sedan följde några år, under hvilka den ad- 
ministrativa myndigheten icke hade någon representant 
i rådstugan, hvilket sakförhållande dock ändrades, sedan 
landshöfdingen Reinhold Metstake tillträdt sitt ämbete. Hans 
och sekreteraren Petter Thesleffs namn framträda ofta i 
protokollen från 1642 och 1643. 

Dessa uppgifter äro hämtade ur stadens domböcker, 
förvarade i Statsarkivet i Helsingfors. Serien, sådan den 
bevarats intill våra dagar, begynner med år 1623. Detta 
år den 31 oktober hade den nyssinrättade hofrätten i Åbo 
första gången sammanträdt, och det är påtagligt, att en 
order från denna öfverdomstol förmått rådstugurätten i 
Helsingfors likasom i andra städer att omsider vid sina 
sammanträden föra ordentliga protokoll. Afskrifter af dessa 
insändes till hofrätten, och det är just dessa renskrifna 
exemplar, hvilka hamnat i Statsarkivet. 

De första 17 årgångarna domböcker befinnas inbundna 
i ett band och bilda sålunda tom I i serien. Å perga- 
mentsbandets rygg läsas orden: , Helsingfors Stads dom- 
böcker ifrån a:o 1623 till Annum 1640*. Årgångarna 1623 
—1639 hafva af oss i tryck utgifvits in extenso samt allt 
det väsentliga ur domböckerna 1639—16430- 

Hvarje årgång af protokollen är beseglad med stadens 
signet i vaxaftryck. Tvenne sigill af något olika storlek 
användes växelvis. Hvartdera framställer Helsingfors' ur- 
sprungliga vapen: hälften af en krumböjd laxstjärt. (Se 
noten sid. 21.) Det var först år 1645, som stadens nya 



^) Bidrag till Helsingfors stads historia, I o. III, samlade och ut* 
gifna af P. Nordmann. 



— 125 — 

vapen: kronan, båten och strömmen kom till användning 
i rädstugurättens protokoll. 

Utom stadens eget sigill uppträda endast en gäng 
tvenne andra, nämligen de tvenne, med hvilka rådmännen 
Jakob Larsson och Jören Larsson den 9 november 1629 
bestyrkte sina egenhändiga underskrifter. 

Rätten sammanträdde i rådstugan^), men beträffande 
tiden för sammanträdena tyckes ingen bestämd regel blifvit 
följd; påtagligen var det målens antal, dessas mer eller 
mindre brådskande beskaffenhet samt konungens befall- 
ningshafvandes och borgmästarens och rådmännens nit 
som härvidlag afgjorde. Under de första 14 åren höllos 
minst 3 och högst 10 sammanträden åriigen. I februari, 
april och november arbetades mest, medan man under 
sommarmånaderna i regeln tog sig ledighet. Från och 
med 1637, då icke mindre än 25 möten höllos, ökades 
antalet, och de enskilda ärendena behandlas i protokollen 
med något stöne utförlighet än tidigare varit fallet. Under 
hela 20-års perioden 1623—1642 hölls rådstuga inemot 
200 gånger. 

På 1500-talet hade det tidtals inträffat, att Helsingfors 
bestått sig tvenne borgmästare; en sådan lyx förekom ej 
mer under det 17:de seklets föna hälft. Då man begynte 
skrifva året efter Kristi börd 1600, innehades borgmästare- 
ämbetet af den förmögne Hans Olsson. Han dog ej på 
sin post, utan ersattes 1608 eller kanske redan något år 
förut af Henrik Karsten, som 1615 sista gången finnes 
upptagen i mantalslängden. Nu följde Kasper Reijer i 
ämbetet, och honom skedde äran att få vara med om landt- 
dagen i Helsingfors 1616. År 1623 lefde denne man icke 



O Här förvarades stadens fana; denna omtalas första gången 1631, 
med tillagget att den nyligen blifvit köpt. 



— 126 — 

mer, och såsom borgmästare fungerade Krister Eriksson 
inpå 1631. Hans efterträdare blefvo Henrik Fredriksson 
1631-1634, den tyskfödde Heidhen Wilcken 1634-1637 
och Arvid Larsson 1637—1639 (sept). Vid denna tidpunkt 
var det redan tal om anläggningen af Nya Helsingfors, 
och den 24 oktober 1638 blef åt Anders Larsson Ehrendt 
utfärdad fullmakt på ämbetet. Det var dock i den gamla 
staden han tillträdde detta vid rådstugurättens sammanträde 
den 14 september 1639. Den verksamma och välvitsordade 
mannens arbetsdag blef emellertid icke lång. 

Den 5 oktober 1642 satt han för sista gången i råd- 
stugurätten. Han insjuknade och afled några veckor senare. 
Den 17 december s. å. presiderade landshöfdingen Rein- 
hold Metstake på rådstugan och uppmanade »rådet med 
gemene man* att utse någon till vice borgmästare, eftersom 
ordinarie innehafvaren af ämbetet Anders Larsson med 
döden afgått. Rösterna afgåfvos, och befanns det aft äldste 
rådmannen Sigfrid Mattsson erhålHt de flesta. 

Som emellertid den aflidne borgmästaren hade ett 
tillgodohafvande på sin årslön för 1639, gaf denna om- 
ständighet anledning till ett efterspel. Larssons änka Karin 
Pedersdotter skref *) den 5 februari 1643 till sin höga gyn- 
narinna fru Anna, Axel Oxenstiernas gemål, och anhöll, 
med åberopande af den ynnest henne tidigare vederfarits 
och med hänvisning till sitt olyckliga läge på en främ- 
mande ort, att fru Anna ville hos sin höga gemål fälla 
ett godt ord för supplikanten, så att hon måtte utbekomma 
salig borgmästarens lön för år 1639. Detta bref åtföljdes 
af ett annat, dateradt den 4 februari 1643 och adresseradt 
direkt till rikskanslern. Däri heter det, att Anders Larsson 



') Detta bref jämte det närmast citerade fimies i Riksarkivet i 
samlingen Topografica, Helsingfors, I. 



— 127 — 

nedlagt större delen af sin ringa förmögenhet i »nya stads 
byggning** och efteriämnat sin sorgfulla och bedröfvade 
änka i fattigdom. 

Innan ärendet den 5 december 1643 remitterades till 
Kammarkollegiet, införskaffades från Helsingfors en utred- 
ning i saken. Af denna, icke undertecknade och delvis 
svårförstådda »Relation om borgmästaren sal. Anders Lars- 
sons 1639 års resterande lön*, framgå följande fakta. Lars- 
son, som erhållit sin fullmakt 1638, hade för det följande 
året att lyfta en lön på 500 daler silfvermynt. Då han i 
oktober 1639 vistades i Sverige och var i stort behof af 
penningar, ansökte han och erhöll 100 daler som rese- och 
tärepenningar. Af räkenskaperna från Finland framgick 
emellertid, att borgmästaren år 1639 utbekommit 300 daler 
och att det beslutits, att denna summa skulle afräknas från 
1640 års lön (sannolikt af det skäl, att icke Anders Larsson 
utan Arvid Larsson skötte borgmästaretjänsten i Helsingfors) 
och endast de tidigare erhållna 100 daler hänföras till 1639 
års konto. Larsson hade »med list och bedrägeri" för- 
skaffat sig en resolution af regeringen — tydligen förmånlig 
— efter det att han uppgifvit sig intet hafva erhållit på 
1639 års lön. 

Under sådana förhållanden synes det troligt att Karin 
Pedersdotters supplik icke föranledt till någon åtgärd. — 

Såsom bisittare i rådstugurätten fungerade de för- 
nämsta af stadens borgare, till antalet varierande från 4 till 
8. Vi uppräkna ej här deras namn, utan hänvisa till för- 
teckningen öfver rådmännen, intagen i slutet af boken. 
Protokollet vid mötena fördes af stadsskrifvaren, men eme- 
dan denne ej undertecknat akterna, hafva namnen på de 
fleste af dessa funktionärer icke gått till eftervärlden. Af 
underordnade tjänstemän och betjänte omtalas byfogdame 
Erik Göransson (1623—1624) och Mårten Sigfridsson (— 



— 128 



1642—1643 — ), Eskil profoss samt stadstjänarena Michel 
och Lars*). 

Naturligtvis rådde icke alltid det bästa förhållande 
mellan borgmästare och rådmän, och afundsjukan och 
missämjan gaf sig stundom uttryck i klagomål, inlämnade 
till högre ort. Så gjorde exempelvis Lars Nilsson, som 
år 1608 var yngsta rådman i Helsingfors. Han insände — 
ovisst hvilket år — mellan 1608—1623 en lång klagoskrift^ 



till konungen, och 
vi här närmare re- 
Klagandepar- 
vis kallar sig fattig 
Kasper Reijer ända 
tillträdde sitt borg- 
sed att utan före- 
fängsla så- 
som kro- /^ ^ 
re. Sålun- ^ 
det nyligen 




-^V f^yfy 



dess innehåll vilja 
latera. 

ten, som naturligt- 
man, anmäler att 
från den tid han 
mästarekall haft för 
gånget förhör låta 
väl borgare 
nans tjäna- 
da hände 
— skrifver 



rådmannen Borgmästaren Kasper Reijers signet och "" ^** J^S 
kom tillstä- namnteckning från ett kvitto 1617. des, då åter 
en kronans tjänare 

skulle insättas i fängelset. Jag sade åt fogden, att mannen 
borde få ställa för sig borgen och njuta lagens skydd. 
Reijer anmälde emellertid byfogdens och mitt privata sam- 
tal inför rådstugurätten och tog sig talan i en sak, som ej 
rörde honom. Han kallade mig för en otrogen man, hvil- 
ket högeligen gick mig till hjärtat. 

På sådana grunder anhöll rådmannen ödmjukast, att 



^) Denna man omtalas en gång säsom vakt vid rådstugans dörr 
och fick sig där en pust på munnen af Krister Hansson, då denne med 
våld sökte tränga sig ut. 

*) F. S. A. Afskrifter ur Oxenstiemska samlingen. 



— 129 — 

kongl. majestät ville förlossa staden från borgmästarens 
tvång och våld och låta den bekomma infödda trogna 
svenska styresmän. 

Klämmen i suppliken afsåg tydligen, att Kasper Reijer, 
som var tysk till börden, borde afsättas och exempelvis 
rådman Nilsson, konungens goda svenska undersåte och 
lagens trogna väktare, befordras till borgmästare, hvilket 
dock icke skedde. — 

I våra dagars kommunala administration göres en 
bestämd åtskillnad mellan rådstugurättens, magistratens och 
drätselkammarens maktbefogenhet, men i städerna i Sveri- 
ges rike under förra hälften af 1600-talet innehade borg- 
mästare och råd, öfvervakade af landshöfdingen såsom 
regeringens representant, hela den kommunala styrelsen 
och lagskipningen. 

De protokoll, som vid rådstugurättens (= magistra- 
tens) möten fördes i Helsingfors, innehålla emellertid icke 
upplysningar i andra ärenden än rättegångssaker; endast 
ett par gånger omtalas ärenden af annan beskaffenhet. 
Sålunda framgår det af protokollet ^ den 26 april 1643, huru 
det tillgick, då de åriigen återkommande valen af stads- 
funktionärer fönättades. Enligt stadslagen skulle det i alla 
rikets städer 8 dagar före den 1 maj fönättas val och ämbets- 
männen från nämnda dag tillträda sina tjänster. I de flesta 
fall tillgick det dock sålunda, att fönättningen inskränkte 
sig till ett bekräftande af de gamla funktionäremas makt- 
befogenhet och fyllandet af möjligen under året uppkomna 
vakanser. Så skedde det ock i Helsingfors 1643. Det he- 
ter härom: 

Borgmästare och råd uppbjödo igen sina ämbeten, 
med begäran att borgerskapet ville utropa dem de ansågo 



^) Nordmann, Bidrag III, s. 202. 



— 130 — 

som de bekvämligaste, ät hvilka stadens administration 
kunde anförtros. Härtill svarade gemene man, att några 
bekvämligare (lämpligare) ej kunde finnas än de nuvarande, 
och de framförde en tjänstvillig bön och begäran, att de 
än vidare ville återtaga sina föna onera samt skipa lag 
och rätt 

Till denna begäran samtyckte rådet och lofvade sitta 
i rätten till hans höghet landshöfdingens lyckliga hemkomst 
och till dess den höga öfverheten hunnit förordna en ny 
borgmästare. (Anders Larsson Ehrendt hade aflidit i slutet 
af 1642, och den 17 december hade äldsta rådmannen Sig- 
frid Mattsson blifvit utsedd till vice borgmästare.') 

Därefter blef borgaren Petter Geriken »kiest* (= vald) 
till rådman och aflade omedelbart sin tjänsteed. 

Sedan utsagos tvenne] personer till gästgifvare med 
skyldighet att härbärgera och nödtorfteligen uppehålla de 
vägfarande män. 

»Ställdes ock till stadens formän tvenne borgare, de 
där tarfvas skola hästar för penningar lega.* 

Tvenne brofogdar utsagos, och åt dem gafs i upp- 
drag att hålla uppseende öfver stadens brygga och väga- 
broar. 

Sist vardt Mårten Sigfridsson återvald i sin egenskap 
af stadsfogde, och honom till biträde som stadstjänare för- 
ordnades Abraham Sigfridsson. 

De ärenden rådstugurätten i sin egenskap af domstol 
behandlade kunna lämpligen föras under fyra hufvud- 
rubriker: slagsmål, ärekränkning, sedlighetsbrott och ford- 



*) Af samtliga borgmästare är det endast beträffande en annan 
kändt, att han blef vald i laglig tid. Den 29 april 1637 höll ränt- odi 
proviantmästaren Jakob Qreek 1 landshöfdingens stad och ställe .Val- 
burgi rådstuga' med ty åtföljande val, och vid följande session innehade 
borgmästaren Arvid Larsson sitt ämbete. Han hade alltså blifvit vald. 



— 131 — 

ringsmål. Den första hufvudtiteln inrymde de flesta. Räa 
seder, borgarenas bruk att bära värja eller åtminstone 
hafva dem nära till hands för att värja sig med samt en fri- 
kostig ölutskänkning vållade synnerligen ofta slagsmål med 
blånader och blodviten, kindpustande och hårdragning. I 
sådant periament deltogo ej blott drängar, båtsmän och 
handtverkare utan äfven en och annan rådman, köpman 
samt andra förnämligare personer, hvilka stodo högre på 
den sociala rangskalan. 

Undantagsvis införpassades någon svårare brottsling 
i stadens gömmo eller kista, och än mera sällan fälldes 
dödsdomar. Gamle drängen Eskil, som år 1623 i Gum- 
täckt rånat Jöran Hartman på en hatt, dömdes att mista 
lifvet. Som han emellertid begått brottet af oförstånd och 
hela borgerskapet inlade sin förbön för den fattige man- 
nen, vardt han benådad till 20 markers böter. Samma år 
den 18 juni dömdes soldaten Sigfrid Ersson från Hortana 
by i HoUola, enligt 28 kapitlet i kungsartiklama, till döden. 
Välborne Ernst Creutz hade anklagat honom för att han 
förliden sommar ej följt sin fana åt och därtill ytteriigare 
en gång i värfningspenningar emottagit 30 daler. Vidare 
blef „den konan Brita" dömd från lifvet och att å båle 
brännas, emedan hon med afsikt låtit sitt nyssfödda barn 
frysa ihjäl. 

En riktig stortjuf i sitt slag var Jören väfvare. Han 
hade med ett krokigt järn beredt sig tillträde till den bod, 
som ägdes af Erik Hinderssons änka, och därifrån bort- 
tagit ett skrin med diverse smycken. I Herman Rickhoffs 
krambod hade mannen likaledes gjort inbrott, efter det han 
med yxhammaren söndrat yttre låset. Sitt byte, 6 daler, 
några knifvar och diverse kramgods, dolde han först i 
skogen, men nedgräfde det sedan under galgen i Borgå. 
I denna stad hade han ock gjort flere inbrott, hvilket han 



— 132 — 

allt öppet bekände. Då brotten voro så många och svåra, 
blef ock domen sträng. Det heter kort om godt, att Jören 
väfvare på grund af 1 och 3 kapitlet i stadslagens tjufva- 
balk är upphängder^). 

Bland de personer, hvilka särdeles ofta figurerade 
inför rådstugurätten, bör kanske i första rummet nämnas 
Hans Vargh. Han var borgare på orten, men hann knap- 
past ordentligt sköta sitt arbete, ty han var en synnerligen 
rörlig individ, öfverallt där det höggs, stacks och dracks 
var Varghen med. Upprepade gånger kom han inför rätta, 
inkallad såsom vittne, ty mannen hade ögon och öron 
uppe och visste allt hvad som försiggick i den goda staden. 
Alldeles utan anseende måste han dock ej hafva varit, ty 
år 1637, elfva år efter det han första gången uppträdde i 
rådstugan, avancerade Hans Vargh till rådman. Mannen 
hedrade dock ej kallet; redan samma år den 4 september 
kom stadsfogden Markus Jöransson inför rätten och an- 
klagade rådman Vargh, som slagit honom blå och blodig. 
Detta hade skett, då partema varit på besök hos Jöran 
Stockman. Hans hade sagt åt Markus: 

— Sedan du blef stadsfogde, är jag vorden nästan 
ökeslös (utan häst). 

— Du hafver länge suttit i rosengård, svarade fogden, 
och icke skjutsat sedan i våras, men nu i första skjutsfärd 
skall du åstad! 

Sedan kommo de tillhopa med orden, och orden följ- 
des af gärningar. Markus slog Hans ett blått öga och en 
kula i hufvudet. Därpå tog Hans fogden i famn och stötte 
honom emot skorstenen (spiseln), så att han fick två blod- 
sår i hufvudei Men ej nog härmed. Den förgrymmade 
rådmannen — tydligen den kroppsligen starkare parten — 



O Rådstugurättens protokoll för den 15 januari 1625. 



— 133 — 

sköt Markus öfver stobban, hvilket grepp vållade en blä- 
nad på fogdens lår och en skråma i ansiktet. Nu drog 
den misshandlade sin knif för att hämnas, men därmed 
afstannade tumultet. Partema dömdes efter »Såramåla- 
balken med vilja" till böter. 

Vi vilja nu här något utförligare relatera ett perla- 
ment, som sig i salig Bertil Eskilssons hus tilldragit och 
ändat hafver. 

Det var en natt i februari 1643. I sin stuga sof vär- 
dinnan änkan Elin i en säng och i en annan bädd skolaris 
Gabriel Mathiae. Då inträdde borgaren Henrik Krämer, 
klensmeden Henrik Jakob och en till staden inkommen 
landsbo skrifvaren Erik Nilsson. Och triumviratet var natur- 
ligtvis ute för att skaffa sig dryckjom. 

Henrik Krämer förde ordet och begärde att få köpa 
brännvin. Hustru Elin, som ej hade stor tilltro till hans 
betalningsvillighet, nekade, men då Henrik i vittnens när- 
varo lofvat henne en tunna kom i likvid, steg gumman 
upp ur sängen och inhämtade brännvin för 8 öre. Män- 
nen dmcko, hvarefter mera traktering efterskickades. Sist 
ville Krämer ge sig i väg, men klensmeden hejdade honom 
med orden: 

— Hafver du köpt brännvin, skall du ock med oss 
dricka 1 Detta och annat mer måste hafva förtmtit Krämer, 
ty bäst det är, går han fram till sängen, där värdinnan åter 
låg, och säger, svängande en knif i handen: 

— Moder, rätt nu skall jag skära stmpen af klen- 
smeden. 

— Gören icke en sådan ond gäming, blef svaret; 
bed Gud bevara eder därifrån! Tanken på er hustm och 
edra små barn! 

Anande oråd skickade nu mor Elin ett bud efter 
Krämers hustru. Innan hon anlände, sutto Henrik och Jakob 



— 134 — 

och kifvades sakteligen om hveih som af dem erlade större 
kontribution. Bäst det var syntes Krämerskan i dörren, och 
det var ej under tystnad. Klensmeden slog då af hennes 
mössa, och i detsamma flögo alla tre hår ihop. Nu vak- 
nade skolaris Gabriel, men kunde ej, senare som vittne 
åtspord, afgöra, hvem som hade mesta felet i tumultet 
Fula ord blefvo emellertid uttalade, innan partema skildes 
åt. Henrik Krämer vågade sig ej hem, ty de tvenne andra 
lurade ute på gatan att få tag i honom. Saken drogs in- 
för rätta, klensmeden bötfäUdes, oaktadt han urskuldande 
förebar, att han ej simpliciter utan konditionaliter sagt till 
Krämer: »Es tu bättre än skälm, så kom här ut". 

Hustru Elin, Bertil Erikssons änka, var alltså en i 
Helsingfors känd krögarmor. Fru Anna Tilcke var en 
annan. Markus stadstjänare brukade utskänka brännvin, och 
i Didrik Beckhoffs hus bestods det ofta öl och slagsmål. 

Det förnämsta utminuteringsstäUet var dock stads- 
källaren i rådstugan. Denna var inrymd i en större stuga 
eller sal, till hvilken man nådde genom att klifva uppför 
rådhustrappan. Stadskällaren var i den mening privilegierad, 
att till densamma vissa kvantiteter främmande drycker fingo, 
fria för tull och accis, införas. Bland dessa dryckesvaror 
ingick ej rödt vin, hvarför borgmästare och råd hos Gustaf 
II Adolf anhöllo om att ett oxhufvud rödt vin på samma 
goda villkor finge anskaffas^). 

Af hvad slag de andra dryckerna voro kunna vi sluta 
till af en förordning af år 1650, ehuru kanske kvantiteterna 
då voro större än förut. Den då beviljade acdsfriheten 
gällde 16 oxhufvud franskt vin, 10 åmar rehnskt och 10 
spanskt vin, 12 tunnor mjöd, 8 pipor mumma, 14 tunnor 
tyskt öl samt 4 oxhufvud vinättika. 



*) Nordmann, Bidrag I, s. 65. 



— 135 — 

Af stadskällarens utskänkning hade orten icke ringa 
inkomst. Det hörde till tidens sed att en människa och 
medborgare skulle ej blott äta, utan äfven dricka. De 
goda Helsingforsarena satte ock värde på att få godt och 
starkt öL Det var icke värdt att vid brygden fara fram 
»med flärd och falskhet**. En bonde från Esbo dömdes 
(1639) att bota 40 mark, för det att han åt Henrik klensmed 
sålt 12 marker humle af den beskaffenhet, att en god öl- 
brygd blifvit utskämd. Det icke än använda humlepartiet 
vardt uppbrändtl 

Programmet för gillena, där ölet flödade, utfylldes 
stundom med spel, om med kort eller tärning angifves ej. 
I Helsingfors lefde på 1630-talet en man Erik Mattsson med 
det ovanliga tillnamnet Musculus^). Denne plägade tubba 
andra, särskildt ynglingar, att dobbla och spela med sig. 
Kasper Reijers krambodpojke Daniel, Eskil profoss och 
Musculi tjänare Henrik hade lockats till spel, och alla blefvo 
därför dömda efter »Dobblarebalken** till 40 marks böter. 
För Erik ökades böterna därutöfver med 3 mark, emedan 
han »dobblat och spelt sedan det var ringt i vård**. Ut- 
trycket syftar tydligen därpå, att spelet fortsatts, efter det att 
klockringningen från kyrkstapeln angifvit helgens inbrott. 

En dag sutto rådmännen Erik Sigfridsson och Henrik 
Puna och spelade om öl. De kommo emellertid i träta, 
då den förre påstod, att spelet gällt 6 och den senare 2 
kannor öl. Henrik utbrast då: „Est du så rättrådig i dina 
andra saker, som du häruti är, så vill jag s— a på sådan 
rådman**. Hvilket yttrande förstås blef annoteradt i råd- 
stugurättens protokoll! 

Såsom ett exempel på dryckenskapens följder och 
skuggsidorna i hemlifvet vilja vi förtälja den bedröfliga 



*) 1636 omtalas han såsom befallningsman öfver Borgå lån. 



— 136 — 

historien om Evert guldsmeds hustru Anna. Redan i midten 
af 1620-talet lät hon omtala sig för sina odygder och „öfver- 
flödigt fylleri\ För att tillfredsställa detta sitt olyckliga 
begär efter öl och brännvin stal hon af mannen dennes 
penningar, och när sådana ej mera fanns att tillgripa, för- 
sålde hon hans skjortor, kragar och ärmkläden. Därefter 
kom turen till annat bohag. Hustrun förde i hemlighet 
från hemmet tennfat, tallrikar, tekannor, kittlar och grytor; 
icke ens spjäUen i spiseln fingo kvarblifva på sin plats. 
Nu beslöt mannen att skilja sig från henne, men på hennes 
böner och tårar fick hon tills vidare stanna, efter det hon 
afgifvit löftet att förbättra sitt syndiga lefveme. Men detta 
blef icke länge hållet. Hustru Anna sålde husets alla säng- 
kläder och började äfven stjäla hos grannarna. Sålunda 
klagade Matts Andersson öfver att Anna en natt brutit sig 
in i hans hus, söndrat hans kista och borttagit sju mark 
penningar och några alnar lärft. På grund af detta och 
andra brott sattes hon för kortare tidsperioder i fängelse 
och blef sist förvisad från staden. Hon återvände emeller- 
tid utan lof och fortsatte att dricka, ofta med soldater. Till 
sitt gamla hem återvände hon ej mer, utan fann tillfällig 
bostad i Markus stadstjänares gård. Markus brukade för- 
sälja brännvin, hvilket spelmannen Samuel Mattsson och 
dennes stallbröder kunde intyga. Desse visste ock berätta, 
att de en kväll funnit Evert guldsmeds hustru »ligga med 
en främmande fänrik under den främmandes jacka"*. Ären- 
det drogs inför rätta, men domen finnes ej antecknad. Det 
ser ut som om Evert guldsmeds förfallna hustru kort därpå 
försvunnit från staden. 

Det sedliga tillståndet i Helsingfors befann sig väl 
ungefär på samma nivå, som det i genomsnitt gestaltat sig 
i öfriga städer eller kanhända något därunder. Staden var 
nämligen en genomfartsort för många, och knektar, båts- 



— 137 — 

mfln och officerare voro inga sedlighetsapostlar. Råd- 
stugurflttens protokoll bära härom vittne. En person, som 
år 1637 lät mycket tala om sig, var flickan Karin Mosen- 
bäck. Hon hade några år förut stått i förtroligt förhållande 
till en kapten Lars Pedersson. Flickan hade en gång dis- 
kuterat i skogen med kaptenen — så berättade åtminstone 
båtsmannen Lars Lapp från Ekenäs — och en annan gång 
hade hon, klädd i militärkostym, stått i beråd att rymma 
med kaptenen öfver till Stockholm, men hennes moder 
upptäckte planen och omintetgjorde dess utförande. Tull- 
nären Jakob Ficke blef sedan hennes vän och sist borgaren 
Jöran Stockman. Diverse fula historier om fosterfördrifning 
m. m. kommo i omlopp, men Karin Mosenbäck lät sig 
saken icke synnerligen bekomma. »Aldrig slår jag min 
näsa ned därför**, yttrade hon helt kavat. 

Detta mål refererades synnerligen utföriigt i proto- 
kollet, i de flesta fall affärdades de vanliga sedlighetsbrot- 
ten ytterst kort O* Partema nämnas, brotten namngifvas 
och böterna utfästas. Vi åsyfta härmed de rätt ofta upp- 
repade brott, som dålde sig under rubrikerna lägersmål, 
lönskaläge, mökränkning m. fl. Endast en gång hafva vi 
funnit, att ett sådant mål underställdes Åbo hofrätts pröf- 
ning, och domen utföll så, att den skyldige, Mårten Markus- 
son, ålades att, förutom de sedvanliga 40 marks böterna, 
utbetala 50 d:r silfvermynt enskildt åt flickan och därut- 
öfver stå sitt kyrkostraff. 

^) Ett annat undantag bevisar följande mfll. Rådman Didiik 
Beckhoff anklagade den 5 febr. 1623 borgaren Arvid Larsson för att 
denne ,hans dotter belägrat hafver och henne med barn flr rådd*. 
Svarandeparten dömdes att förnöja rådmansdottem med 100 daler samt 
därutöfver bota 100 mark, af hvilket belopp 60 ådömdes som straff för 
att han illa beryktat flickan, oaktadt han ej kunde öfverbevisa henne 
om någon oärlighet. Följande år blef emellertid brottet upprepadt. 
Beata Didriksdotter kunde ej genom ed förneka anklagelsen, att hon födt 
ett barn till världen, och blef af rätten förvisad ur staden. 



— 138 — 

Ohöfviskt tal, äfven kalladt »onyttigt munbruk", som 
berörde nästans goda namn och rykte, förekom ofta, och i 
vredesmod fälldes både af män och kvinnor uttryck, hvilka 
såsom förgripliga åtföljdes af böter. Medan i vår tid de 
råaste tilltalsorden hämtas ur djurvärlden och helvetes- 
furstens nomenklatur, nöjde man sig fordom med mindre 
kraftiga uttryck, ja, somliga af dem synas oss, mera för- 
härdade, 20:de seklets individer tämligen oskyldiga. Eller 
hvad finner läsaren straffvärdt i satserna ,Tu spar sannin- 
gen **, »Af hundar och pojkar sker mycken träta och olycka", 
,Du har långt hår och stackot sinne** (yttradt till en kvinna). 
Orden fogdekissa, kaluminant och lappare förefalla ej heller 
synneriigen graverande. Tilltalsorden filmärr, fäbagge, ryss- 
unge och piparsärk voro kanske mera opassande. 

Då partema sålunda »ordkastats sinsemellan och schim- 
ferat hvarandra i hastig ifrighet sig förirrat** fick rätten saken 
om hand. Här uppträdde svarandeparten i regeln ytterst 
ödmjukt och försökte urskulda sig. Såsom ett undantag 
måste det betraktas, att borgaren Verner Holthusen (1634) 
knäppte fingrarna inför rätta mot sin vederdeloman Kasper 
Reijer, hvilket kostade honom 20 mark. 

En högbåtsman från galeren »Pelikanen** uttryckte en 
gång i orden »hundsfottar och paddor** sin förtrytelse öfver 
att proviantskrifvaren ej höll kronans förrådshus väl för- 
sedt med matvaror, och det samtal, som härefter utspann 
sig, resulterade i ett lindrigt slagsmål, där såsom vapen 
användes en yxa och en större nyckelknippa. 

Konungens tromän, exempelvis ståthållarena öfver 
slotten och länen, kräfde naturiigtvis tillböriig respekt för 
sina höga personer. Det var därför säkeriigen ett mindre 
vanligt fall, då borgaren Clas Falck icke bättre kunde styra 
sin tunga, än att han en dag i juli 1630 öfverföU välborne 
Anders Nilsson Hittenär med skällsord och titulerade ståt- 



— 139 — 

hållaren för mördare. Vid domens afkunnande togs ock 
hänsyn till att missfirmandet skett pä öppen gata, medan 
ståthållaren befann sig på vflg till rådstugan, alltså stadd 
på väg till sitt ämbetes utöfning. Clas Falck, som för 
öfrigt icke ville ödmjuka sig eller ens anhålla om ursäkt 
hos sin vederpart, blef därför fälld till dryga böter. 

Vi fortsätta icke med att göra vidare utdrag ur råd- 
stugurättens protokoll; det anförda torde vara nog. Om 
man enbart på grund af dessa citat skulle fälla ett gene- 
rellt domslut, blefve detta ganska strängt. Man bör dock 
ihågkomma, att dessa officiella dokument i de flesta fall 
afspegla blott stadslifvets skuggsidor. De goda gärningarna 
och det tysta arbetet finnas däri ej omtalade. 

Vi öfvergå nu till en redogörelse för hospitalet i Hel- 
singfors. 

Vid den tid, då Helsingfors grundlades, fanns det i 
Finland trenne allmänna sjukhus: S:t Jörans hospital och 
Helgeands-hospitalet i Åbo samt ett leprosorium i Viborg^). 
Det förstnämndas uppgitt — enligt en urkund från 1440 — 
bestod i att upptaga »de fattiga folk, som Gud täckes plåga 
med spitulatsot (spetälska) och som ej kunna ibland all- 
mogen umgås för denna farliga sots skull"*. Helgeands- 
sjukhuset åter skulle tjäna som en tillflyktsort för »fattiga, 
ålderstigna, vanföra och bräckliga**. Anstalten i Helsing- 
fors, hvilken redan på 1550-talet blef upprättad — det heter 
1559, att 1 tunna 5 fjärdingar bröd från kungsgården sän- 
des till sjukstugan — blef en kombination af fattiggård 
och sjukhus för spetälska. Till dess underhåll beviljade 
Johan III den 7 oktober 1584 vissa räntor från Borgå län, 
men utbetalningarna skedde ej alltid punktligt. Sålunda 
beklagade sig borgerskapet 1614 öfver att fogdarna drogo 



O C. v. Bonsdorff, Abo stads historia I, s. 70. 



— 140 — 

in pä de belopp, som förra konungar ^ utfäst till hospita- 
lets underhåll. Då därtill kom, att de sjukas antal ökats, 
måste de fattiga lida stor hunger och svält ^. År 1627 
upprepades en likartad anhållan i den form, att åt de fattiga 
i hospitalet invid Helsingfors måtte utgifvas den spannmål 
och de andra persedlar sal. konung Karl IX tillförsäkrat dem. 
Gustaf II Adolf hade gjort detsamma, och med stöd 
af konungens bref af den 20 maj 1614 hade de fattiga i 
Helsingfors uppburit, eller rättare, till deras kost hade an- 
vändts:*) 

Spannmål 36 tunnor 

Smör 6 Lff 

Kor 2 st. 

Får 4 „ 

Kött 4 Lff 

Salt fisk 4 tunnor 

Följde sedan ett par årtionden, från hvilka vi intet 
hafva att anföra. Från 1630-talets slut finnas däremot 
strödda notiser. Af proviantmästaren Johan Greeks räken- 
skaper för år 1637 framgår, att han på förra årets under- 
hållskonto utlevererat till hospitalet naturapersedlar för 184 
daler samt för det löpande året andra till ett värde af 169 
daler. Leveransen omfattade, förutom vissa kvantiteter råg, 
kom, smör, humle och strömming, 1 stut, 4 kor samt 1 
svin*). År 1639 representerade de utgifna matvarorna i 
värde 362 daler 2 öre, och häri ingick en extra post på 21 
daler 8 öre, hvilken på särskildt utanordnande af lands- 
höfding Arvid Horn gifvits „de fattiga till förbättring, eme- 



*) Hospitalets stat hade 1594 ytterligare stadfftsts af Sigismund. 
') Nordmann, Bidrag, I, s. 60. 
•) F. S. A. N:o 3,574. 
*) . . 6,901. 



— 141 — 

dan de eljest intet kunna förhjfllpa sig för mänga sjukas 
skull, som dagligen inkomma**^). 

Vid riksdagen i Stockholm 1642 inlämnade Anders 
Larsson och Erik Gynteson, de första riksdagsrepresentan- 
tema för Nya Helsingfors, en längre supplik, i hvars sista 
moment de anmäla, att den smittosamma och fördärfliga 
sjukdomen spetälskan dagligen tager öfverhanden pä orten. 
Detta hade haft till följd, att icke ens hälften af de spetälska 
i hospitalet kunnat bespisas med hvad som ordinariter fanns 
anslaget För att hämma den vederstyggliga krankhetens 
spridning pä landsbygden, där de sjuka vandrade bettlande, 
anhölls därför om förbättrade villkor för hospitalets under- 
häll. Till denna välmotiverade begäran gaf regeringen den 
26 februari 1642 det svar, att sä snart stadsbudgeten för 
det följande aret komme att uppgöras, skulle sädan för- 
ordning vidtagas, att de sjuka och besmittade skulle „med 
underhäll uti hospitalet blifva försörjda och säledes vara 
förtagne att löpa omkring landet, andra med sig att orena 
och besmitta, som härtill skett är*^). 

Att dock icke alla interner i hospitalet voro utfattiga, 
framgär af den omständigheten, att den 29 april 1640 
trädde inför rädstugurätten i Helsingfors en krympling 
Camp Märten frän hospitalet och anmälde, att han genom 
tjufvahand förlorat 9 skjortor, 4 lakan, 2 par strumpor, 4 
kruskragar »efter gammalt maner gjorda*", 1 svensk daler 
och 9 ryska deningar, medan ett annat hospitalshjon Karin 
Markusdotter beklagade sig öfver att hon genom samma 
tjufkona, Läng-Brita, föriorat 1 koppargryta, 13 kappar räg 
och 3 kappar ärter. Allt detta betraktas frän 20:de seklets 
synpunkt som bagateller, men är 1640 representerade dessa 



O F. S. A. N:o 6,918. 

^ Nordmann, Bidrag I, s. 93. 



— 142 — 

saker i hospitalet en liten förmögenhet. — Någon gång 
kunde det hända, att hospitalshjonen fingo sig en extra för- 
plflgning af öl, om nämligen, emot landshöfdingens för- 
bud, en bonde infann sig utminuterande öl stoptals. Upp- 
täcktes lönnkrögeriet, vardt återstoden af ölet förverkadt, 
eller, om allt redan blifvit såldt och förtärdt, tillföUo böterna, 
3 daler, hospitalet. 

Uppsikten öfver hospitalet och vården af dess ekonomi 
leddes af en föreståndare, en af borgarena i Helsingfors. 
År 1604 utkvitterade O Evert Kemerling, »de fattiges före- 
ståndare i Helsingfors", 10 tunnor 2 V2 väcka säd samt för 
1605 skarpsäd 19 V2 t:a, salt fisk 7 Va t:a, smör Vj fca o. s. v. 
Åren 1630 och 1631 förestods hospitalet af Jörgen Hart- 
man^) — han tecknade sitt namn Jurigen Harttm — men 
hans efterträdare Jören Persson nödgades anlita stadsskrif- 
varens biträde, då det gällde att den 1 okt. 1632 lämna 
proviantmästaren Johan Greek ett kvitto^) på 19 tunnor 
råg, 29 fcr kom, 4 st. kor o. s. v. År 1637 fungerade 
Krister Mårtensson och 1639 Nils Olofsson som ,de fatti- 
ges i hospitalet föreståndare**). 

Beträffande antalet af de i hospitalet intagna internerna 
finnas uppgifter endast för några år under 1630-talet. Emel- 
lan september 1633 och oktober 1634 afledo 4 och intogos 
8; hela antalet var 15. Den 1 augusti 1635 vistades i anstal- 
ten 14 spetälska^). De spetälskas själavård ålåg stads- 
kapellanen, som för sitt besvär uppbar ett litet extra arvode. 
Som predikant omtalas Sveno Torchilli 1634—1637. Efter 
det att Helsingforsboama flyttat till Estnässkatan, upplåts 



>) F. S. A. N:o 3^19. 

•) . . 442. 

•) . . 461. 

•) , . 6,901 och 6,918. 

•) L. W. Fagerlund, Förhandl. fr. Finska läkaresällskapets möte 1899. 



— 143 — 

f. d. Stadskyrkan till hospitalskyrka, och dä denna småningom 
förföll, uppfördes en ny, som blef färdig 1733. Stadskapel- 
lanen hade kvarstannat i Gammelstaden såsom hospitals- 
predikant. 

Den sista af oss på sid. 100 omtalade kyrkoherden 
var herr Samuel Savonius. Mot slutet af år 1629 var kyrko- 
herdeämbetet i Helsingfors ledigt, eftersom slottslofven 
Anders Nilsson den 30 september inför sittande rådstugu- 
rätt vände sig till borgerskapet med en förfrågan, om de 
ville upptaga och anamma skolmästaren Michael Johannis 
i ämbetet. (Skolmästare sedan 1621.) Härtill blef då en- 
stämmigt svaradt, att ingen hade begärt honom »utan de 
vilja blifva vid den som Gud och öfverheten oss unna 
täckes och borgmästare och råd begära". Motviljan mot 
mäster Michel hade sina goda grunder i dennes oskickliga 
uppträdande vid flere tillfällen. Borgaren Matts Olsson 
hade kallat honom för en tjuf, en lögnare och en kalumi- 
nant, och den utpekade hade icke än friat sig från dessa 
beskyllningar. 

Några dagar senare sände ståthållaren Anders Nilsson 
lagläsaren i Borgå län Henrik Hindersson jämte landsge- 
valdigem Jöran Hindersson och rådmannen Johan Simons- 
son till mäster Michel en stämning att infinna sig inför 
rätta och stå till svars, för att han kallat Nilsson för en 
mördare, men skolmästaren höll sig undan, hvarför han 
för utevaro utan laga skäl dömdes till 3 marks böter 0. 

Mäster Michel avancerade alltså icke upp i predik- 
stolen, utan fick åtnöja sig med den anspråkslösare i skol- 
stugan. Illa nog måste det där hafva sett ut, eftersom 
prästerskapet i Viborgs stift den 10 juli 1631 rapporterade 
till regeringen: „ Skolan i Helsingfors är tillintetgjord och 



O Nordmann, Bidrag I, s. 171. 



— 144 — 

nästan ödelagd **. Några är senare tyckes den åter blifvit 
upprättad, ty år 1639 anges det, att icke blott en skol- 
mästare herr Nils, utan äfven en kollega herr Bertil vid den 
varit anställd*). 

Den 12 december 1629 utnämndes till kyrkoherde i 
Helsingfors domkyricosysslomannen i Åbo Sveno Torchilli 
(Sven Torkelsson), och sitt ämbete tillträdde han den 1 maj 
följande år. Om hans fader var infödd Helsingforsbo, lämna 
vi osagdt, men år 1632 befanns han där bosatt. Samma 
år förde kyrkoherden en process*) med rådmannen Erik 
Sigfridsson om några förkomna bräder. Klockaren Jören 
Persson uppträdde såsom vittne i målet, hvilket slöts till 
prästens favör. Med hans dräng Tomas och piga Karin 
gick det 1637 värre. Samma år hade kyrkoherden trans- 
porterats till pastorsämbetet i Lojo. Om denna förflyttning 
skrifver biskop Isak Rothovius den 23 nov. 1637 till Axel 
Oxenstierna: „Jag är för 2:ne stycken angifven hos H. K. M. 
— Helsingfors stad klagar att jag deras pastor på en annan 
ort collacera vill emot hans egen vilja. Detta är ej heller 
sant." Biskopen och domkapitlet hade sett sig om efter 
en skicklig man, som kunde blifva prost i Nyland, och vid 
valet stannat på Sven Torkelsson, som äfven samtyckt till 
sin förflyttning^). 

Efter sin afflyttning till Lojo fortfor kyrkoherden Sveno 
Torchilli*) ännuflere år att vara gårdsägare i Helsingfors, 
och gården torde hafva varit både rymlig och prydlig, efter- 
som landshöfdingen kunde residera där (1647). 



*) Mantals- och boskapslängden af den 30 jan. 1639. 

*) Nordmann, Bidrag I, s. 190. 

*) A. Neovius, Lojo sockens kyrkl. förhållanden, s. 113. 

*) Pä sitt underhåll hade han 1636 från ränteriet i Helsingfors 
uttagit råg, kom och hafre för 321 dal. 25 öre, och 1639 uppbar han 
med 47 dal. 6 öre sista resterande lönebeloppet 



— 145 — 

Åtminstone under åren 1639—1641 tjänstgjorde såsom 
kapellan i Helsingfors herr Jakob, troligen anställd i äm- 
betet samma år eller kanske det föregående. Om hans 
verksamhet på orten är intet kändt, men ett lifsfarligt äfven- 
tyr, som han år 1636 upplefde, förtjänar att omtalas. 

Herr Jakob hade såsom predikant under tyska kriget 
varit anställd vid ett regemente, vid hvilket bl. a. ock rytt- 
mästaren David Sigfridsson tjänade. I oktober skildes de 
åt i Stralsund, efter det att ryttmästaren anförtrott prästen 
100 st. specieriksdaler, äO gulddukater och 3 ringar. Allt 
detta skulle öfverlämnas åt ryttmästarens husfru i Finland. 
I betraktande af årstidens stormar och andra möjligen in- 
fallande vedervärdigheter träffades ett sådant aftal, att hr 
Jakob icke skulle från sin hals aftaga bandet, vid hvilket 
en liten läderpung med dukatema och ringarna hängde, 
utan skulle dessa således gå till botten med innehafvaren, 
om skeppsbrott och död möjligen komme att inträffa. 

De båda männen skildes åt, men på några veckor 
blef det ingen resa af, ty vinden var ogunstig. Då nu herr 
Jakob begynte generas af bandet kring halsen, som fram- 
kallade ohyra, aftog han läderpungen och lade den i godt 
förvar bland sina andra tillhörigheter i kajutan. Så begynte 
omsider hemfärden, men afbröts snart. En gruflig storm 
kastade fartyget upp på den danska kusten. Af de ombord- 
varande 25 personerna drunknade de flesta; endast prästen 
och ett par andra lyckades med lifvet komma i land. Ut- 
blottade på allting måste de skeppsbrutna tigga sig fram, 
och sent omsider anlände herr Jakob utfattig till Finland. 

Ryttmästaren, som icke tycktes hafva varit fullt öfver- 
iygad om att allt tillgått, som herr Jakob beskrifvit, höll 
sig inför rätta ^) till den ingångna öfverenskommelsen; de 



*) Rådstugurättens protokoll för den 6 februari 1641. 

10 



— 146 — 

100 dalema behöfde herr Jakob ej återbetala, men ersätta 
guldringamas och dukatemas värde. Detta blef också dom- 
stolens utslag, eftersom kapellanen lofvat, att dessa föremål 
skulle följa honom åt i lifvet och i döden. 

Medan herr Jakob fungerade såsom kapellan, inne- 
hades kyrkoherdeämbetet af Johannes Birgeri Orbergius 
(1638—1640), f. d. lektor i fysik vid Åbo gymnasium. Hans 
namnteckning framskymtar bland kvittenserna i Johan Greeks 
räkenskapskonto, och vi läsa där bland annat, att han år 
1639 uppburit råg, kom och hafre till ett värde af 271 
daler 6 öre. Kyrkoherden Orbergius tyckes hafva varit en 
bland de förste, som utflyttat till Nya Helsingfors. 

I nedanstående skildring framskymtar äfven Orbergius. 

Vi skulle icke alls kunna göra oss en föreställning om 
det, som Helsingfors kyrka under årens lopp fått som gåfvor 
eller hvad af församlingen för dess behof inköpts, därest 
icke lyckligtvis en inventarieförteckning^) från 1639 funnes 
i behåll. Den 1 mars detta år sammanträdde i kyrkan för- 
samlingens kyrkoherde väUärde och vördige herr Johan 
Birgeri Orbergius, räntmästaren Johan Greek, rådmannen 
Erik Sigfridsson, kyrkovärden Erik Henriksson och väl- 
lärde herr Johan Böke. De hade till uppdrag att anställa 
revision. 

Till först framtogs kyrkans största dyrbarhet, en stor 
silfverkrona med ljuspipor, i tiden skänkt af Hans Olofsson 
och hans hustm. Denna ljuskrona befanns väga 110 Va 
lod. Ungefär hälften mindre till vikt (56 lod) och värde 
befanns den silfverkrona vara, som sal. Lars Michelsson 
med hustra donerat. Beträffande en liten krona (19 Vi lod) 
af samma metall kunde ingen mera draga sig till minnes» 



') Förvaras, inbunden i ett pergamentsband med handlingar från 
1634 tiU 1726, i kyrkoarkivet 



— 147 — 

hvem som skänkt den, alltså hörde väl kronan till kyrkans 
äldsta lösegendom. En förgylld kalk med patén blef icke 
uppvägd och icke heller en annan oförgylld sådan, äfven- 
ledes åtföljd af patén. Vi uttala den förmodan, att det var 
just denna, som kvarstannade i hospitalskyrkan i gamla 
Helsingfors och gick det öde till mötes, som åberopas i 
följande notis. Den 21 december 1786 försåldes genom 
offentlig auktion såsom »numera obrukbart gammalt silfver" 
hospitalets kommunionkalk, vinkanna och patén af silfver. 

Men vi återvända till inventeringen. Kyrkovärden fram- 
visade den mässhake (datortiden kallad mässkläde) af hvit 
damast med kors af gyllenduk, hvilken kyrkoskrud i tiden 
förärats af Henrik Mårtensson på Brandö. Ganska sliten 
föreföll däremot en mässhake af gul sammet, som blifvit 
skänkt af Anders Nilsson Hittenär, slottslofven i Tavastehus 
samt konungens troman öfver Borgå och Raseborgs län. 

Ett par gamla mässhakar, tvenne mäss-särkar, ett 
altarkläde af röd sammet, ett fint svart bänkkläde, inköpt 
för kyrkans räkning, och en slessings lärftsduk (gåfva af 
Henrik Fredriksson) lades åt sidan, medan en gillande 
blick skänktes åt det nya predikstolsklädet med silkesfransar, 
som blifvit skänkt af sal. borgmästaren Kasper Reijers ännu 
lefvande änka. Den förmögna frun hade äfven genom 
andra gåfvor lagt i dagen sin välvilja för det tempel, under 
hvars golf stoftet af salig borgmästaren hvilade. En stor 
ljuskrona af mässing med 12 pipor och en lärftsduk, lämplig 
att vid infallande större hälg hänga öfver altaret, hade hon 
äfven gifvit. 

En gammal mässingskrona med 8 pipor hade fordom 
donerats af dåvarande borgmästaren Henrik Karsten och 
en stor altarstake (mässing) af sal. Matts Bertilsson. Ljus- 
staken på predikstolskransen befanns vara gammal och 
likaså en annan, hvars rätta plats ej angifves. Törhända 



— 148 — 

fingo de ett par årtionden senare vandra samma väg som 
den åldriga mässingskrona, hvilken „uppsmältes till kloc- 
kan". Bland kyrkans lösörebo*) befann sig ock ,ett kyr- 
kons postiv med foder'. Därmed åsyftas en mindre orgel, 
hvilken för att skyddas mot damm öfvertäcktes eller inne- 
slöts i ett fodral. Tyvärr anges det ej, när detta instrument 
blifvit anskaffadt. Till sist granskades församlingens lilla 
bokförråd. Det bestod blott af en gammal svensk postilla, 
en ny svensk psalmbok, ett finskt nya testamente och en 
dito psalmbok samt Augsburgiska bekännelseskriften på 
latin. Detta var allt, och inventeringsnämnden gick efter 
slutadt värf sina färde. 

Den hade ej, aft döma af syneinstrumentet, egnat någon 
uppmärksamhet åt predikstolen, altaret och bänkarna, så 
att vi stanna i okunnighet om dessa voro bristfälliga eller ej. 
Enligt tidens seder voro bänkplatserna i kyrkan fördelade 
på församlingsboarna, och mer eller mindre obehörigt in- 
trång gaf stundom anledning till tvister och »onyttiga 
skällsord", såsom rätten en gång uttryckte sig. Vi syfta 
härmed på följande händelse. En söndag i januari 1632 
satte sig en stjufdotter till borgarehustrun Elisabet framom 
hustru Annas yngre dotter. Detta förtröt så dennas äldre 
syster Regina, att hon utbrast: „ Skall den rysshorungen 
sitta framom min syster!" När hustru Elisabet hörde detta 
fula yttrande citeras, gaf hon till svar: „Jag håller före att 
hustru Annas dotter är en revalsk unge, till dess att hon 
bevisar att min dotter är en rysk". Saken drogs naturligtvis 



^) Till detta hörde inga prydnadsföremål, såsom exempelvis por- 
trätt Såsom bevis på huru under 30-åriga Icrigets dagar antikviteter 
förstördes anföra vi, att vflfvaren Jöran Jakobsson med sin hustru 1624 
kallades inför rådstugurfltten, emedan de i 4 stycken sönderhuggit (ramen 
tiU) .ett förgylldt kyrkoporträtt* , hvilket de enUgt uppgift erhållit af en 
soldat Emedan ramen bestått af förgylldt silfver, gissa vi, att deima dyr- 
barhet såsom krigsbyte hämtats till Finland. 



— 149 — 

inför rätta, och domen utföll sä, att fm Elisabet dömdes 
att bota 12 mark och jungfru Regina 6. För att förhindra 
ett upprepande af skandalen utsattes 50 marks extra vite! 
Man skulle alltså hafva haft skäl förmoda, att ingen vidare 
skulle röra i denna sak, men icke dess mindre hände sig, 
att på närmaste rättegångsdag hustru Anna infann sig i råd- 
stugan och begärde högre böter på sin trätosyster hustru 
Elisabet. Borgmästare och råd blefvo nu med skäl vreda 
och fällde den envisa kvinnan till 40 marks böter för dom- 
brott och rättens despekt. 

Detta om prästerna, kyrkan och kyrkoförargelser. 

Endast sällan är det som någon Helsingfors' klockares 
namn framskymtar i akterna. Ett sådant tillfälle gafs år 
1627. Den 13 mars befann sig gubematom Nils Bielke 
till Salstad på orten, och då passade klockaren Jören Pers- 
son på att inlämna en skriftlig supplik. Han anmälde sig 
enligt öfverhetens »majestätiska påbud* år 1626 hafva un- 
der en månad två timmar dagligen ombesörjt själaringning 
efter aflidna änkedrottningen Kristina, Gustaf II Adolfs 
moder, och anhöll nu om en ringa ersättning, så mycket 
mer behöflig, som han till sitt biträde fått lof att lega folk. 
Gubematom tillmötesgick klockarens önskan, och mannen 
fick två tunnor spannmål för sitt besvär med den extra 
klockringningen^). Klockarens ordinarie lön torde hafva 
utgjort 25 tunnor spannmål. 

Beträffande skolares i Helsingfors hafva vi att tillägga, 
att 1626 fastställdes det för evärdliga tider, att djäknama 
skulle få insamla allmosor till sitt uppehälle i Helsinge, 
Esbo, Sibbo, Kyrkslätt, Vichtis, Sjundeå, Storiojo, Lampis 
och Hauho socknar. 

Antagligen läto äfven de förmögnare borgarena sina 



O Leinberg, Finska kyrkan, III, s. 352. 



— 150 — 

barn taga del i djäknegängen, men detta hindrade dem ej 
att bekosta ynglingamas fortsatta studier på annat häll. 

Vid universitetet i Rostock inskrefs i januari 1633 
Henricus Carstenius, en son till borgmästaren i Helsingfors. 
Ynglingen vardt med tiden biskop i Viborg 1679—1683. 
Akademin i Dorpat besöktes af fyra Helsingforsbor: Ar- 
vidus Andreae (inskrifven 2 maj 1632), Henricus Marci 
(15 okt. s. ä.), Johannes BartholdiO (4 febr. 1635) och 
Magnus Reijer (4 dec. 1643), en son till Kasper Reijer i Hel- 
singfors^). 

Det första året den nya akademin i Åbo trädde i ver- 
ket, immatrikulerades där Hemmingius Gadd, son till syn- 
dicus H. Gadd i Helsingfors, 1641 antecknades Joh. Greek, 
son till borgmästaren med samma namn, 1645 Joh. Sve- 
nonis Forsenius, son af kyrkoherden Sveno Torchilli, samt 
1646 Arvid Henrici Förstadins, född i Helsingfors*). 

Den sista gången skolstugan i gamla Helsingfors 
omtalas, sker det i följande sammanhang. Prästerna i Boi^ä 
län anmälde (troligen skedde detta i januari 1641): »Efter- 
som Gamla Helsingfors, där härtilldags en liten trivial- 
skola varit hafver, nu skall flytta till den nya staden, och 
ingen lägenhet är, förmedels flyttningen, att hälla skola 
hvarken vid den nya eller gamla staden, anhölls att skolan 



») Nordmann, Bidrag I, s. 219. Efter hemkomsten till Helsingfors 
var herr Johan Barthold! deltagare i ett slagsmål. 

Den 26 juni 1637 sutto några församlade till ett dryckeslag i 
rådmannen Erik Sigfridssons hus. Det blef därunder diskuteradt om 
den helga trefaldigheten. Stadsskrifvaren Jören Larsson påstod sig 
begripa den saken lika så bra som sjfllfva den lärde herr Johan. Detta 
förtröt denne så, att han till först gaf stadsskrifvaren en pust, och då 
denne spillt öl på honom, grep prästen ett stort sölfstop och slog honom 
tre blodsår. Nöjet af denna kraftyttring fick herr Johan Bartholdi betala 
med 58 mark; det gick på kontot .såramål med vilja'. 

») Hist. arkisto XIII, s. 124. 

*) Abo akademis studentmatrikel I, s. 32. 



— 151 — 

ad interim i nya staden upprättas pä den plats, där docen- 
tes och ducentes sig commode uppehålla kunna" ^). 

År 1640 var det som bekant meningen, att Helsingfors 
skulle föriäggas till Södemäs udde. En plats för skolan 
finnes därför upptagen i 1640-års stat för Finland*). Däri 
upptagas följande lönebelopp: 

Skolan i Södemäs 

1 rektor 150: — 

1 subrektor 100: — 

2 kolleger 78: — 

1 praeceptor, som lär barnen läsa och skrifva 50: — 

378: — 
Hospitalet i 
Helsingfors 312:08 

Endast en gång utöfver det på sid. 134 omtalade 
fallet hafva vi påträffat en namngifven skolaris. En djäkn 
vid Helsingfors skolstuga, Georgius Laurentii, påtagligen 
icke en stadsbo, hade lämnat sin häst till utfodring i Haga 
gård i Janakkala. Dagen därpå befanns emellertid hästen 
hafva dött, och dömdes fördenskull svarandeparten Tomas 
Eriksson att ersätta föriusten med 20 daler eller ock gifva 
djäknen en 3— 4-årig häst*). 



År 1638 erhöll Helsingfors sitt första postkontor, och 
till postförvaltare utsågs den läs- och skrifkunnige Hans 
Jabel. Den 3 juni det nämnda året öppnades en regel- 
bunden postförbindelse mellan Sverige och Finland. Från 



O Leinberg, Finska prästerskapets besvär, s. 42. 

*) . Handl. rör. finska skolväsendets hist IV, s. 125. 

*) Helsinge domboks protokoll för den 10 mars 1642. 



— 152 — 

Åbo till Helsingfors fanns pä en vägsträcka af 23 mil 9 
stationer, d. v. s. det löpande postbudet — han ägde att 
springa en mil inom två timmar — ersattes 9 gånger af 
ett annat. Från Helsingfors expedierades posten landvågen 
öfver Borgå och Viborg till Narva samt med postbåt till 
Reval. Afgiften för ett bref från Helsingfors till Åbo ut- 
gjorde blott 2 öre eller något mer än 20 penni, hvilket 
måste betraktas såsom synnerligen billigt ^). 

Läkekonsten hade inga vetenskapligt utbildade fack- 
män i Helsingfors. Ett par gånger omnämnes i förbigående 
en barberare, troligen anställd vid trupperna. [Det var först 
år 1666 som en stadsbarberare (fältskär) och 1701 en stads- 
läkare anställdes.] Menige man hade fått hjälpa sig med 
hem-medicin och huskurer. Att de ibland misslyckades, är 
klart. Det heter t. ex., att en man dog däraf, att han plåst- 
rat om ett öppet sår med en själfpreparerad smörjelse. 
Fall af skrock och vidskepelse vid sjukdomars botande 
omtalas ej. Att en flicka uppmanade en annan att slå 
kors framför sig för att slippa kärlekssjukan, var ju ganska 
oskyldigt. 



För åren 1637, 1639 och 1640 finnas uppgifter om 
de fyra finska stapelstädernas handel på utrikes orter ^). 
Importen representerade i medeltal per år inemot 190,000 
daler silfvermynt och exporten c. 255,000 daler. Siffrorna 
för Helsingfors voro betydligt lägre än för Åbo, Viborg 
och Borgå. 



^) O. Cygnsus en uppsats i Sv. F. Vflnners kalender 1888, s. 76. 

') Bland Axel Oxenstiernas papper, .Tull- och Acdsvascndef. 
Dokumenten refereras summariskt af K. E. F. Ignatius i Hist arkisto II, 
sid. 64—77. 



— 153 — 

1637 import 2,285 d:r; export 1637 10,480 drr^ 
1640 „ 15,595 „ . 1637 17,677 „ 

De förnämsta importvarorna utgjordes af salt, öl, 
franska och spanska viner, kryddor, tyger m. m. Såsom 
vittnande om stegrad lyx och nya vanor mä ndmnas, att 
smärre partier af siden och damast, guld- och silfvertråd 
samt tobak ^) och pipor inhämtades till landet. 

Af exportartiklama fortfor tjäran nu likasom flere år- 
tionden förut att vara föremål för utförsel, likaså smör och 
hudar. Därjämte hade spannmål utskeppats; 1637 från 
Helsingfors 2,759 t:r råg. Att märka är emellertid, att alla 
dessa siffror hänföra sig blott till utrikeshandeln. De varu- 
mängder, som från de finska städerna fördes till Stockholm 
och Reval, samt de, som därifrån inhämtades, voro helt visst 
icke obetydliga, men några sifferuppgifter härom föreligga 
ej mer. 

Införseln till Helsingfors, direkt från länder, belägna 
utanför Öresund, representerade 1642 följande varumäng- 
der: 400 tunnor salt, 1 pipa spanskt och 4 V2 fet franskt 
vin, 5 fjärdingar sill, 40 LU ost, 100 Lff socker och 1 
tunna skorpor. 

Utförseln genom Öresund uppgick för samma år blott 
till 263 läster tjära, medan däremot det närmast föregående 
(1641) exporterats 415 läster tjära, 2,469 tunnor råg, 2,981 
t:r kom, 10 Lff stångjärn och 110 famnar brännved. 

^) Silfvervärdet af en sådan daler motsvarade i värt mynt 3 mark 
84 penni. Penningens värde var emellertid inemot dubbelt sä högt 
som nu. 

*) I Henrik Markussons bod i Helsingfors förekom 1634 bland det, 
som hölls till salu, äfven tobak. En af kimdema, som funnit varan dälig, 
fick af handelsmannen höra utom smfldeliga ord följande votum : ,Hvad 
vill du egentligen begära; nog hafver du hittills fyllt din mage af denna 
tobak!' — Rättegång följde, och rätten resolverade vid bestämmandet af 
bötest>eloppet, att smädelsen utslungats icke af låg afund utan af ondska. 



— 154 — 

Stora sjötullen inbragte i riksdaler och öre:^) 

Utförsel. Införsel 

1637 624:08 216:05 

1638 1,368:20 305:38 

1639 459:08 214:10 

1640 1,486:32 913:43 

1641 3,121:24 1,032:28 

1642 1,121:47 414:15 

Det sistnämnda året 1642 infördes till Helsingfors:*) 

Guld-, silfver- och sidentyg för 713 dal. 06 öre 

Kläde och boj 1,776 . 08 . 

Kramvaror 1,172 « 12 , 

Specerier 413 „ 04 . 

Lärft 231 „ — . 

Vikt- och tunnegods 871 , 15 , 

Torr- och saltfisk 95 „ 16 „ 

Salt 7,306 , — „ 

Utländska dryc ker 3,414 „ — , 

Summa 15,992 dal. 29 öre 

Utskeppades 1642: 

Koppar och järn för 703 dal. 16 öre 

Trävirke 454 „ 28 « 

.Pelterij« 98 , - . 

Läder- och skinnvaror .... 309 „ — „ 

Spannmål 2,616 » — » 

Torr- och saltfisk 288 „ — „ 

Tjära och beck 15,408 « 08 „ 

Köpmansvaror 2,263 , 08 ^ 

Summa 22,212 dal. 20 öre 

O A. J. Lindholm, Bidrag till kflnnedom om Finlands ekonomiska 
tillstånd under tidskiftet 1634—1654, s. 118. 
*) D:o d:o, s. 141. 



— 155 — 

De större fartyg, hvilka inkommo till Helsingfors, 
ankrade invid Sandhamn. På denna ö funnos sjöbodar, 
där bl. a. salt och tjära förvarades O- 

Uppbördsrätten af de medel, som inflöto från lilla 
tullen*) och accisen äfvensom bakugnspenningama, var 
bortgifven på arrende, som inbragte 1634—1635 årligen 
275 riksdaler; 1637—1639 inflöto blott 250. 

I förhållande till stadens hela innevånareantal voro 
borgare af utländsk härkomst icke få. De kommo först 
som farande gäster eller köpsvenner och stannade sedan 
på orten. Qvirinus Groot exempelvis namnes 1629 som 
en revalsk köpsven och 1630 som gäst; han tyckes rätt 
snart hafva känt sig hemmastadd. Han upptog stadens 
seder, trätte och använde okvädesord samt stämdes inför 
rätta. Groot vann emellertid burskap och blef en ansedd 
man, eftersom han vid riksdagen 1644 representerade sta- 
den; det var sista gången Gamla Helsingfors skickat ett 
ombud titt riksdagen. 

Om Johan Evertsson Kemmeriinck heter det uttryck- 
ligen, att han var född i Helsingfors, hvilket icke var fallet 
med Kasper Reijer d. ä., hvars namn ofta figurerar i råd- 
stugurättens protokoll. Han var såsom nämndt borgmästare 



O Om en olycka, som 1631 träffat några af strandbodama vid 
åmynningen, lämnar ett af borgmästare och råd den 6 november utfär- 
dadt intyg följande upplysning. Proviantmästaren Johan Greek hade i 
några af borgarena upphyrda bodar upplagt kronospannmål. En vinter- 
natt brusto åsarna i en bod, och vid pass 14 tunnor råg runno i vattnet. 
Men det var ej nog därmed; den 5 november, då ett ovanligt högt vat- 
tenstånd rådde, flöto ytterligare 4 tunnor råg i sjön. 

*) Endast ett fall af tullförsnillning ha vi att omtala. Henrik Ja- 
kobsson anklagade 1641 gårdsfogden Erik Michelsson, emedan denne 
en dag inhämtat ett större parti spannmål, och då tullknekten för ögon- 
blicket ej var tillstädes för att utkräfva lilla tullen, hade mannen åkt till 
en sjöbod och där aflastat sin vara. Fogden dömdes att gå miste om 
hälften af sin spannmål. 



— 156 — 

samt afled 1624. Han efterlämnade tvenne söner och en 
dotter. Sonen Kasper Kaspersson tyckes hafva haft ganska 
skrala affärer, så vidt nämligen utsökningsmål anses kunna 
bevisa detta. Dottern Martha blef senare gift med handels- 
borgmästaren i Nya Helsingfors Johan Greek och lefde än 
är 1656 såsom en burgen änka på egen gård och grund 
nära residensbacken och norra hamnen. 

Vidare framskymta såsom främlingsnamn 1623 Simon 
Meijer, Hans Meijers änka och Jakob Wolle (1630). Her- 
man Rickhoft hade krambod 1625. Från andra sidan Finska 
viken härstammade Göran och Per Est. 

Tysk till börden var synbarligen äfven Sigfrid Wacht- 
mann, om hvilken vi ej hafva dess märkligare att förtälja, 
än att han en aprildag 1639 fick stryk pä gatan af pigan 
Margareta Jakobsdotter, och grundligt måste det ha gifvits, 
eftersom han enligt egen utsago sist måste fly för att rädda 
lifvet. Den manhaftiga pigan, som ej ansett sig på ett 
helt år kunna gå till nattvarden, innan hon såsom likvid 
för ett styggt okvädingsord fått slå Wachtman brun och blå, 
var nöjd med sin gärning och likaså med straffet (= böter 
12 mark). 

Om Volmar Holthusen, som i Helsingfors uppträdde 
som agent för handlanden Petter Thorvöst i Åbo, vet man, 
att han var gift med en dotter till Anna Tilcke, och hans 
svärmoder tyckes hafva hållit privat krog. Ganska illa 
känd gjorde sig äfven Elisabet KrUdener, en tyska, inflyttad 
från Ryssland, ity att hon, medan hennes man löjtnant 
Georg Gröneberg satt fängslad i stora Novgorod, hann 
framföda tvenne extra barn och därutöfver spolierat en del 
af sin mans tillhörigheter. 

Under de sista åren af stadens vid Vanda å tillvaro 
nämnas köpmännen Johan Simonsson Wichmann och Pet- 
ter Geriken, påtagligen af utländsk härkomst. Från Borgå 



— 157 — 

inflyttade Jöran Stockman, som frän november 1640 inpå 
februari 1641 fungerade såsom yngste rådman. 

Då de tyskfödda männen vunnit burskap i Helsingfors, 
sammanföllo deras intressen med de infödda borgarenas, 
och gemensamt anfördes hos regeringen klagomål öfver 
otillböriigt både landsköp och stadsköp. 

Såsom ett exempel på i hvilken form en utlänning 
kunde göra intrång på stadsborgarenas handelsprivilegier, 
kan anföras, att sommaren 1637 infann sig från Borgå en 
köpsven. Osvald Muus, hemmahörande i Ltibeck, och tillät 
sig att i Helsingfors utminutera sina varor i mängder, som 
uppmättes med aln och kvarter, med lod och kvintin. Stads- 
fogden hade gifvit tysken lof att sälja knifvar och nålar. 



Knif med slitet masurskaft, funnen af P. N. bland 1626-års räkenskaps- 
handlingar [N:o 6,907] i Statsarkivet Den har antagligen af någon 
fogde eller skrifvare blifvit använd såsom radérknif. Teckningen utförd 
i originalets storlek. 

men ej annat. Borgmästaren Arvid Larsson drog saken 
inför rätta, och Osvald Muus pliktfäUdes till 40 mark. 

Oaktadt flere kungliga förordningar hänvisade borga- 
rena i städerna att idka handel och handtverk, fortforo de 
flesta att vid sidan af dessa näringar syssla med jordbruk 
och boskapsskötsel. Boskapslängderna för år 1635 låta 
oss veta, att detta år höllos i Helsingfors vinterfödda hus- 
djur till följande antal: 47 hästar, 12 föl, 109 kor, 43 st. 
ungboskap, 94 får samt 16 svin'). 

Af mantals- och boskapslängden för 1639, upprättad 
den 30 januari, framgår, att i staden funnos förutom 67 



») A. J. Lindhohn, Bidrag, s. 29. 



— 158 — 

båtsmän 395 mantalsskrifna personer. De ägde summa 44 
hästar och föl, 96 kor, 77 kvigor, 76 får och 2 svin. Höst- 
utsädet hade utgjorts af 62 tunnor spannmål. Folk och fä 
i den förnämsta gården, borgmästaren Arvid Larssons, 
bestod af man och hustru, 2 drängar») och 2 pigor, 1 häst, 
4 kor och 2 kvigor. 

Många borgare ägde ock i Helsinge gods och gårdar, 
enstaka fält eller ängsmarker. De hade trädt i besittning 
af dessa marker oftast genom köp, arf eller förpantning, i 
undantagsfall äfven genom upptagning af ödeshemman. 
Häraf kom det sig, att flere borgare såsom underhafvande 
räknade egna landbönder. De domböcker, hvilka från 1621 
framåt bevarats och hvilka förts vid häradstingen i Hel- 
singe, lämna åtskilliga uppgifter i nyss påpekade hänseen- 
den. Vi anföra såsom exempel följande fakta. 

1623. Lydik Larsson hade för 60 mark af Hans Jöns- 
son inköpt Vi skattemarker '^). 

1624. Den 17 febr. hade Bertil Jakobsson tagit en 
äng i Ripuby i pant. 

1626. Beviljades Henrik Simonsson („Samsånn") 
rätt att upptaga 3 ödeshemman i Bjömvik, och Lasse 
Sigfridsson gafs samma rätt beträffande 1 skattjord i 
nämnda by. 

1627. Kasper Reijer hade för gäld tagit en bondes 
enda häst, men nödgades återställa djuret, hvilket skedde 
med att åt ägaren gafs ett slag för munnen. 



') En dräng, som år 1639 befann sig i årstjänst hos borgaren Johan 
Simonsson, uppbar i lön 10 daler k. mynt, 2 skjortor och 4 par skor. I 
städsel hade drängen Anders vid Martini tid erhållit 3 mark k. mynt 

*) Vid denna tidpunkt betalades det köpta vanligen kontant 
Såsom ett exempel på köp från seklets början må nämnas, att Eskil 
Sigfridsson af sina fränder i Valkjärvi tillöst sig '/« skattejord för en 
häst, värd 12 daler, en stor bryggkittel och 3 tunnor kom. — Samma 
år var medelpriset för en ko 4 mark. 



— 159 — 

1628. Matts skräddare, som trdget idkat fiske, kom 
i krakel med Degeröboama. 

1637. Henrik Jakobsson utkräfde sina fordringar af 
flere bönder. 

1642. Kyrkoherden herr Jöran anhöll att få upptaga 
ett ödeshemman i Helsinge, o. s. v. 

Borgarena ägde såsom synes ett och hvarje, men icke 
dess mindre hände det ofta, att de icke mäktade med ut- 
betalningarna af de dryga skatterna, utan läto beloppen 
utmätas. Törhända att ock tredska stundom föranledde att 
husgeråd och annat smått blef taget i likvid. Den rest- 
längd^), som 1634 upprättades öfver alla dem, hvilka för- 
summat att erlägga kvamtulls- och hjonelagspenningama, 
är i sitt slag ett kuriöst dokument. Det upptager de flesta 
af stadens borgare. Där saknas hvarken kyrkoherden herr 
Sven (rest 2 V* dal.), kapellanen herr Bertil, rådman Jakob 
Larsson, ej heller några andra af deras vederiikar. 

Vi vilja anteckna några exempel på huru skattebelop- 
pet blef likvideradt. Per Larsson afstod en silfverkanna, 
Hans Jabel en järngryta, Erik skräddare en panna och en 
mässingssked. Matts Musculus en kittel och en vepa samt 
Johan Jönsson en bössa. En fodrad mössa, ett spel och 
en postilla lämnade Didrik Beckhoff ifrån sig, och kanske 
skedde det med mindre tungt hjärta än Sigfrid Wachtmann 
utlevererade sitt sängkläde och en grön kjortel och Puna 
Bertil sin mässingskittel och en jacka. Jakob Persson gick 
misste om en blå klädesjacka, Johan Meijer om en silfver- 
sked*) och Brita kopperska om ett par lakan. 



O F. S. A. N:o 1.663 a. 

*) Från år 1625 kunna vi omtala en person, som ägde flere före- 
mål af dyrbarare slag. Erik Hinderssons änka var Ägarinna till ett silf- 
verbfllte, 4 st silfverskedar, två keder, ,ett band fullt med korillstenar^ 
samt ett par förgyllda kappspännen. 



— 160 — 

Man må ej undra öfver om de fattiga borgarena hade 
det ytterst svårt att anskaffa reda penningar, då Gustaf 
Adolf själf under sin vistelse i Viborg 1616 led så stor 
brist på mynt, att han måste upptaga ficklån af borgmästa- 
ren, tre borgare och en holländsk köpman och af Evert 
Horn och Johan Gyllenstierna låna tvenne guldkeder. 

År 1637, det år grefvens tid i Finland begynte, be- 
funno sig städerna här i ett bedröfligt tillstånd. I en lands- 
höfdingeinstruktion af det nämnda året karaktäriseras de 
som »så öde, oregulerade och usla, att hos dem den största 
oordning finnes och ett ursprung till landsens uselhet**. I 
grefvens fullmakt hette det uttryckligen, att han borde tillse, 
att »städerna, dem han hafver att förestå, byggas och för- 
bättras, så att dessa med handel och vandel samt en god 
politie må tillväxa och sig förkofra". Till Per Brahes första 
specialuppgifter hörde ock att utse plats för en ny stapel- 
stad mellan Borgå och Helsingfors. Grefven besökte Ny- 
land, dröjde några dagar i staden^) vid Vanda å och be- 
gynte sedan framställa sina växlande förslag beträffande 
platsen för den nya staden. Först prisades Sandhamn, så 
öfvergafs tanken på denna ö. Sedan uppgjordes en ritning 
för en stad på Södernäs udde, men af bebyggandet af plat- 
sen vardt intet. En ännu bättre plats upptäcktes å Estnäs- 
skatan, och dit beslöt man att föriägga Nya Helsingfors. 

Och hvad veta vi slutligen från Helsingfors sista ticjer 
såsom stad? Det upplyser oss »Gamble Helsingfors Stadz 
Mantals Längdh*) Pro anno 1644«. Detta dokument, som 



») Då grefven 1639 infunnit sig till Helsingfors för att hålla gene- 
ralmönstring med de trupper, som skulle utskeppas till Tyskland, ut- 
betalades åt honom och hans svit i kostpenningar 130 daler af proviant- 
mästaren J. Greek. Därutöfver uppbar P. Brahe 200 daler i filrdpen- 
ningar för den resa han företog »upp till landtryggen' samt vidare längs 
kusten till Abo. F. S. A. N:o 6,918. 

«) F. S. A. N:o 795. Se bilagan I. 



— 161 — 

upprättades den 29 maj, inrymmer följande uppgifter. Sum- 
man af mantatsskrifna stadsbor var 263. Af dessa erlade 
245 personer 16 öre och 18 den lägre afgiften om 12 öre. 
Endast tvenne sluppo att erlägga mantalspenningen; den 
ene var Olof Persson, en utlefvad gammal man, och den 
andre var Sigfrid Wachtmann, gammal och sjuklig. 

Om vi antaga, att de minderårigas antal uppgick till 
ungefär 200, skulle alHsä hela befolkningsnumerären icke 
öfverstigit 500 själar. Helsingfors hade under hela sin till- 
varo aldrig nått upp till 1,000 innevånare, utan ända från 
Gustaf Vasas dagar till drottning Kristinas hållit sig mellan 
500 och 800. 

År 1644 voro borgarenas hushålP) summa 169; kyr- 
kans tjänare representerades endast af kapellanen herr 
Gabriel och organisten Jonas Qvast, under rubriken kro- 
nans tjänare hänfördes f. d. fogden Erik Mattsson Musculus, 
gevaldigern Mårten Jonsson och tullnären Erik Bengtsson. 
Vaktknektar funnos 5, kronans båtsmän samt änkor med 
eller utan inhysesfolk 32. 

Ofverst på rangskalan stod välloflige borgmästaren 
Johan Greek, hvars hushåll med 5 fullvuxna personer upp- 
hanns endast af förre rådmannen Hans Jabels. I några 
fanns det 4 eller 3 personer, men i de flesta blott två. 
Handlandena på orten uppräknas ej särskildt; i begreppet 



') Beträffande gårdarnas utseende och husens antal och placering 
finnes så godt som ingenting antecknad! Att i en gård (1631) fanns 
en Ofverbyggd portgång hafva vi slutit till dfiraf, att en man ,gick in i 
skulon under Ofverlöpet*. Fönstema, som i de flesta hus voro försedda 
med glasrutor, tillslötos utifrån med träluckor. Petta skedde ej för att 
innevånarena skulle hafva fruktat för inbrott af tjufvar, utan för att skydda 
de dyrbara glasen från att blifva krossade af rusiga män eller okynniga 
pojkar.] Vidare omtalas ladan, vedhuset och källaren. En enda gång 
namnes »ett port', däri det bryggdes. Att flere hus icke voro synner- 
ligen väl uppförda, kan man taga för gifvet Den 27 mars 1637 inställ- 
des ett rådstugurättsmöte, »emedan uppå rådhuset var för kallt att vistas'. 

11 



— 162 — 

borgare inneläg fordom det af köpman. Endast en man 
kallas uttryckligen för krämare. 

Handtverkarena voro ej talrika, och någon samman- 
slutning i yrkesskrän hade hvarken nu eller tidigare under 
stadens tillvaro ägt rum. Skomakare fanns det 3, skräd- 
dare 2, klensmeder 2, smed 1, guldsmed 1, väfvare 1, slak- 
tare 1 och fiskare 1. Utöfver dessa alla namngifna framgår 
yrket eller sysselsättningen hos en del andra; vi åsyfta 
härmed Post-Simon, Nils profoss^, Olof och Erik stads- 
tjänare, Sigfrid dödgräfvare. 

Det öfvervägande flertalet hörde till den svenska na- 
tionaliteten. Bland den arbetande klassen och båtsmän 
förekommo finsktalande; därpå tyda exempelvis namnen 
Puna Tomas, Muta Eriks änka, Kona-Elin, Nummenpä 
Agnes, Nalkkila Valborg, Kaukko Jakobs dotter, Michel 
Viippo och Bertil Vahus. Några af de gamla tyska famil- 
jerna fortlefde ännu, och såsom ett nytt element i befolk- 
ningen kan antecknas, att mantalsskrifna på orten befunno 
sig numera äfven Jakob ryss och Vasili ryss. 

De flesta af de här uppräknade flyttade småningom 
öfver till den nya staden, men det behöfdes många öfver- 
talningar. Att det gamla samhället vid Vanda-å icke ännu 
på några år blef helt upplöst äfvensom att ett intimt sam- 
band rådde emellan denna och nya staden, framgår af råd- 
stugurättens protokoll för den 28 april 1645; där heter deti 

„Höllts Allmänne Walburgi Rådstufwu medh nye och 
gl. Helsingeforss Borgerskap och upplystes til Rådhmenn 
dhe förrige som dette Åhret suutitt hafvue.* 

Den 2 oktober 1647 rapporterade landshöfdingen öfver 
Nylands och Tavastehus län Jakob Klasson Uggla, att haa 



^) Denne man hade till sitt bomärke valt en figur, som till formen 
harmonierade med yrket; det föreställde en galge. 



- 163 — 

under 2 är och 3 månader varit nödsakad att bo i Gamla 
Helsingfors i prosten Sven Torkelssons gård och i årshyra 
erlagt 30 daler, och hade han icke än kunnat flytta till Nya 
Helsingfors, emedan residenshusets uppförande icke kunnat 
af brist på medel afslutas^). 

När Nya Helsingfors ändtligen begynt blomstra upp, 
var det ohjälpligen slut med det forna stadssamhället vid 
Vanda-å. Om dess ringhet vittnar mantalslängden*) för 
år 1664. Denna upptager såsom varande bosatta i , Gamble 
staden*' blott följande personer: 

Herr Bengts hustru Elisabet med 1 dräng och 1 piga, 
Henrik Jöranssons hustru med 1 piga. Bakars Kerstin, 
änkan Margareta Post med son och dotter, Eskil mjölnare 
med hustru och son, en viss Zacharias samt Lots-Elin. 



Sådan är skildringen af Helsingfors' öden under den 
första hufvudperioden af dess tillvaro. Den är hvarken 
lång eller intressant. Den visar blott, huru i forna dagar 
ett litet stadssamhälle grundades och huru detta under 
många inre och yttre vedervärdigheter nödgades kämpa 
för att uppehålla lifvet. 



O F. S. A. N:o 803. 
*) . N:o 844. 



Bilaga I. 
Qamble Helslngefors Stadz Mantals Längdh^). 

Pro Anno 1644. 
Bårgmestar: 

Wäl:tz Johann Greek 5 

Rådmänn: 

Erich Sigfredsonn 2 

Jörann Larsson 2 

g:le Johann Sinionsonn 3 

Peedter Gerijkenn 3 

Ambrosius Thomasonn 3 

Hemmingh Gaddh 1 

Hanss Jabbell 5 

Hanss Wargh 2 

Querinus Qtoih 4 

Jachob Klensmedh 3 

Nielss Skomakare 4 

Volmar Hollthausenn 3 

Anders Gullsmedh 2 

Hans Skräddare 4 

Larss Jackobsonn 1 

Puna Thomass 2 

Simon Mäijer 3 

Hendrich Kleinsmedh 4 

Oloff Larsson 3 

Niels Pråphos 2 

Sigfred wäffwar 3 

Oloff Stadz Tiennar medh Mogennh 4 

Madtz Skomakar 3 

Larss Slachtarre 2 



*) F. S. A. N:o 795. 



— 166 — 

Lille Erich 2 

Längh Anders 2 

Hendrich Crämmarre 3 

Hanss Markussonn 3 

Larss Fiskiarre 3 

Påfwell Erlchsonn 4 

Eskil Andersonn 3 

Markus Jörensonn 4 

Anders Bärgh 2 

Punna Hanss 2 

Christer Simonsonn 3 

Sigfred dödhgräffware 3 

Jachob Berthillsonn 2 

Nielss Thomasonn 3 

Jachob Mårtensonn 4 

Hendrich Markusson 4 

Philippus Erichsonn 3 

Furu Hendrich 2 

Pönckj Berthillsonn 1 

Hendrich Bödeker 2 

Nielss Smedh 3 

Påfwell Bengdtsonn 2 

Oloff Pärson En uth Leffwat gamel Mann 

Larss Tapp 2 

Michell Shott 3 

Larss Helssingh 2 

Ogelby Simonn 2 

Finske Erich Madtzson 2 

Vattzillj Ryss 2 

Hällte Johann 2 

Thoniass Hendersonn 1 

Markus Oloffsonn 2 

Erich Stadtz Tiennar 2 

Snicharre Simonn hustru siuckelig 1 

Haltte Erich 2 

Greelss Mårthensonn 2 

Hendrich Böeker 2 

Jörgenn Argsleben 2 

Madtz Skreddane 3 

Eskill Bödeker 2 

Jörenn Andersonn 2 

Jachob Erichsonn 2 

Lars Jörensonn 2 

påst Simon 2 

Sigfred wachtman gamal och Siuckeligh 

Madtz Markusson 2 



— 167 — 

Erich Christersonn 3 

Jachob Ryss 1 

Erich Hendersonn 3 

Michell Skräddarre 1 

Kyrckiones Tienare: 

Cappelan H:r Gabriel 2 

Organist Jonass Quast 2 

Cron:s Tiänare: 

Fordom Fougdte Erich Musculus 3 

Gevalldriger Mårthen Jonson 2 

ToUnehr Erich Bengdtsonn 2 

Wachknechter: 

Madtz SIgfredsonn 2 

Thomas Erichsonn 2 

Peer Wargh 2 

Th. Knuuth Kaåk 2 

Thomass Thomasonn 2 



Enckior medh Inhyses Folck: 

Sahl. Arfwed Larsons Enckia 2 

Sahl. Her Hendrichz Enckia 2 

Sahl. gotthillcks Storkdijks E:a 3 

S. Anders Larsons Enckia 2 

Terwas Enckia 1 

Hendrich Sampsons Enckia 2 

Mutta Erichz Enckia 2 

Anders Markussons Enckia 

Inhysses H. Margeta 

Korria EUinn 

Madtz Spelmans dotter 

Michell Timmermans Enckia 

Kijhla Mårtens H:u 

Nielss Thomassons Hustru 

Solldatz Hustru i Wålmars gård 

Capiteinskan Agnis 

Båtzmans Anna 

Simonn Wäfwars Britha 

Bordschieras Anna 

Kamp Påffwels Enckia 



— 168 — 



Nummipäss Agnis 

Klackars Sahra 

Eskill wachtmans Sahra . . 
Bonde Thomasses Gierdrud 
Christer Frandtzsons Enckia 

Så Mallinn 

Liucka Johans Hustru . . . 

Nalckila Walborgh 

Qemme Karinn 

Kaucko Jachobz d:r .... 

Barendes Christin 

Kamp Karinn 



Cron:s Båtzman: 

Michell Eskillsonn 2 

Michell wijpoo 3 

Bertill wahus 1 

Lars Eskillsonn 2 

Michell Madtzsonn 2 

Chlemet N:n 2 

Thomass Eskillsonn 2 

Mårtenn Jörensson 2 

Hanss N:n N:n 2 

Denne Mantal:s designation wara säledes här sammastädes 
på irmevarande åhr 1644 befunnen verificerat medh Stadzsens 

vahnlige Secret Actum Helssingefors Rådstuffwu ut Supra d. 



29 Maj. 



/Loco\ 

\sig.; 



245 Parsöner — 
18 personer — 


Suman på 

a — 16: — 
a — 12: — 


denne 


längdh 



Bilaga IL 
Tjänstemän I Helsingfors åren 1S51— 1644. 

Kyrkoherdar: 

SIgfridus —1557— 

Bertil Kristoffersson 1558— 

Carolus —1561— 

Nicolaus Mathiae —1563— 1566— 1571 (?) 

Lars Esbemi 1571—1574— 

Benedidus —1572— 

Simon Uurentii 1574—1586—1594. 

Henricus Henrid Withicus 1594—1597. 

Samuel Andreae Savonius 1598—1629. 

Sveno Torchilli 1630—1637. 

Johannes Birgeri Orbergius 1638—1640— 

Jöran —1642— 

Kapellaner: 

Jacobus Johannis omkr. 1580. 
Simon Petri , 1593. 

Abraham Henrid —1613—1626. 
Herr Bertil 1634—1635— 
Herr Hans —1639. 
Herr Jakob 1639—1641— 
Herr Gabriel —1644. 

OrgelrUst: 
Jonas Quast 1644. 

Skolmästare: 

Bertil Kristoffersson 1551—1559. 

Henrik Larsson 1560. 

Bertil Kristofferson 1561—1562. 



— 170 — 

Johannes Michaelis 1563. 

Petrus Thoniae Rautia 1564—1570— 

Simon Laurentii 1574—1582. 

Hans Olai 1579— 

Tomas Henriksson 

Henrik Witticus 1588—1598. 

Michael Bartholdi Gummerus — 1605 — 

Marcus Caspari — 1607 — 

Ericus Erid 1609—1615— 

Matts 1615—1618. 

Michel Johannis 1621— 

Nils —1639— 

Kollega: 
Bertil —1639— 

Borgmästare: 

Henrik Pakila —1553—1560— 
Matts Bertilsson —1554—1581. 
Hans Olsson —1582—1583. 
Lars Michelsson —1584—1593— 
Erik Sigfridsson 1581—1584—1588. 
Hans Olsson —1597—1599—1604. 
Henrik Karsten —1608—1610— 
Kasper Reijer —1616—1617— 
Krister Eriksson —1623—1631. 
Henrik Fredriksson 1631—1634. 
Heidhen Wilcken 1634—1637. 
Arvid Larsson 1637—1639. 
Anders Larsson Ehrendt 1640—1642. 
Sigfrid Mattsson 1642—1643. 
Johan Greek —1644—1647. 

Rådmän: 

Knut Buller —1553—1563— 
Michel Olsson —1556. 
Erik Sigfridsson —1563— 
Jakob Greek —1563 
Sigfrid Persson —1563. 
Gregers Jönsson — 1563— 
Håkan Eriksson —1563. 
Per Jönsson — 1584 — 
Hans van Sanden —1584. 



— 171 — 

Hans Sigfridsson —1584. 
Gregers Mattsson — 1584. 
Henrik Mattsson — 1584. 
Lars Michelsson — 1599 — 
Kristian Eriksson —1605. 
Jakob Larsson — 1605 — 1634. 
Jakob Småpeper 1605—1608— 
Didrik Beckhoff —1608—1632. 
Johan Mosenbeck —1608—1634. 
Kasper Reijer —1608— 
Kurt Kemmeriinck —1608— 
Jöns Larsson — 1608— 
Urs Mattson —1608— 
Didrik Larsson 1617, 1629—1631. 
Michel Jörensson —1623—1628. 
Matts Henriksson —1623—1629. 
Johan Simonsson —1623—1642. 
Matts Krämer —1623—1634. 
Hans Mosenbeck —1624—1626. 
Michel Johansson 1624. 
Brun Matts 1630—1634. 
Erik Mårtensson 1631—1633. 
Erik Henriksson 1631—1639. 
Per Ursson 1631—1635. 
Erik Sigfridsson 1631—1649. 
Arvid Larsson 1632—1641. 
Erik Jöransson 1635. 
Erik Hansson 1636—1637. 
Henrik Markusson 1637. 
Henrik Larsson 1637—1648. 
Sigfrid Mattsson 1637—1642. 
Hans Vargh 1637—1640. 
Henrik Jakobsson 1639—1643. 
Ambrosius Tomasson 1639—1644. 
Henrik Stockman 1640. 
Jöran Stockman 1640. 
Hans Jabel 1641—1643. 
Jöran Ursson 1642—1643. 
Peter Geriken 1643—1649. 
Henrik Henriksson 1643— 
Hans Eriksson 1643— 



Stadsfogdar: 

Markus Sundergelt 1553—1556. 
Erik Görensson —1623—1624. 



— 172 — 

Markus Jöransson — 1637. 
Mårten Sigfridsson —1642—1643. 



Stadsskrifvare: 

Lars Nilsson 1584. 
Henrik Eriksson —1605— 
Matts Michelsson —1616—1621— 
Petter Thesleff —1642. 



Prof oss: 

Nils Ursson —1607—1644. 
Eskil tidtals på 1630:talet. 

Tullnärer: 

Mårten Jakobsson —1583—1585- 
Lars Michelsson —1585— 
Bertil Greek —1599. 
Enewald Forbus 1605—1606. 
Per Larsson 1606. 
Henrik Karstenius — 1607 — 
Mårten Nilsson Rhein 1610. 
Didrik Larsson 1613—1617. 
Jakob Gabrielsson 1625. 
Jöran Möller 1626. 
Baltzar Ladian 1631—1632. 
Jakob Köningh 1629 och 1634. 
Erik Bengtsson —1644. 

Postförvaltare: 
Hans Jabel 1638—1643— 



Föreståndare för hospitalet: 

Evert Kemeriing —1604. 
Jörgen Hartman 1630—1631. 
Jören Persson 1632— 
Krister Mårtensson — 1637. 
Nils Olofsson 1639—1640— 



— 173 — 

Helsingfors stads representanter vid riksdagar, herredagar 
och landskapsmöten. 

Riksdagen i Linköping 1600: 
Skolmästaren Samuel Andreae Savonius. 

Riksdagen i Stockholm 1605: 
Rådmännen Kristian Eriksson och Jakob Småpeper. 

Riksdagen i Uppsala 1607: 
Rådman Jakob Småpeper. 

Riksdagen i Stockholm 1617: 
Borgmästaren Kasper Reijer och rådmannen Didrik Larsson. 

Riksdagen i Stockholm 1642: 

Handlanden Erik Gyntesson. 
Anders Larsson. 



Riksdagen i Stockholm 1644: 

Borgaren Qvirinus Gröt. Nya Helsingfors: borgmästaren 
Petter Thesleff^. 

Med Helsingfors stads signet äro följande riksdagsbeslut 
beseglade: Stockholm 1602, 1609, 1627, 1633, 1634, 1635, 
1636 och 1638. Staden sände ock representanter till landskaps- 
mötena i Borgå 1611 och 1614 samt i Åbo 1612. 



') Hist arkisto, Xm, s. 62. 



PERSONREGISTER. 



Abraham Sigfridsson, stadstjänare: 130. 
Akiander, Mathias, professor: 35, 37, 

98, 101. 
Allardt, Anders, fil. doktor: 46, 60. 
Ambrosius: 72. 
Anders Larsson, fogde på Sjundby: 

36, 44. 
Anders Larsson, befallningsman, ståt- 
hållare i Reval: 81, 100. 
Anders Larsson, riksdagsman: 141. 
Anders Nilsson, kamrer: 92, 102. 
Anders Olsson, bonde i Forsby: 19. 
Andreas Olavi, doktor, hertig Johans 

sekreterare: 34. 
Anna, mfllterska: 44. 
Anna, hustru: 135, 136, 148, 149. 
Anna Henriksdotter, fru: 29. 
Anna Larsdotter, Sigfrid Forsius' maka : 

104. 
Arvidus Andreae, student: 150. 
Arvid Eriksson till Hyvikylå: 28. 
Arvid Larsson, tx)rgmastare i H:fors: 

126, 127, 130, 157, 158. 
Arvid Mattsson: 94. 
Arvidsson, A. L, bibliotekarie: 10—13, 

15—17, 22, 24, 57. 
Bagge, Jakob: 49. 
Bagge, Lars: 76. 
Baggila, borgare i H:fors: 19. 
Bakars Kerstin: 163. 
Baner, Axel, kammarjunkare: 118. 
Beata Didriksdotter: 137. 
Beckhofff, Didrik, rådman: 92, 134, 137, 

159. 
Bengt: 82. 



Bengt Sigfridsson: 93. 

Bertil, hampspinnare: 107. 

Bertil, kapellan: 159. 

Bertil, kollega: 144. 

Bertil Esldlsson, borgare i H:fors: 67, 

133. 
Bertil Jakobsson: 158. 
Bertil • Knutsson, borgare i H:fors: 67. 
Bertil Kristoffersson, skolmästare: 36, 

37. 
Bertil Mickelsson, borgare i H:fors: 

68, 76. 
Bertil Nilsson, borgare i H:fors: 20, 66. 
Bertil Person, tx)rgare i H:fors: 67. 
Betzsic, Matts, tx)rgare i H:fors: 66. 
Bielke, Nils, generalguvernör: 83, 113, 

122. 123, 149. 
Biriel Nilsson till Vienas, riksråd: 25. 
Björn Persson till Fållnfis, frälseman 

25. 
Björnram, Hans Larsson, amiral: 50. 
Boije, Oöran: 119. 
BoUe, Mårten: 72. 
Boije, Nils, krigare: 14—16, 24, 49. 
v* Bonsdorff, C, professor: 139. 
Borg, Henrik, tx)rgare i H:fors: 66. 
Brahe, Per, grefve: 50, 102, 160. 
Brita, bakerska: 44. 
Brita, kopperska: 158. 
Bulder (Buller), Knut, rådman: 19, 57. 
Burens, Anders: 118. 
Bureus, Jonas: 118. 
Burtz, J., rådman: 59. 
Böke, Johan: 146. 
Camp-Mårten: 141. 



176 



Carolus, kyrkoherde: 37. 

Carpelan, Laursi 119. 

Carstenius, Henricus, student: 150. 

Claus Clausson, köpman: 97. 

ClOckskogh, Erik, borgare i H:fors: 67. 

Creutz, Ernst, grefve: 131. 

Cygnaeus, O., lektor: 152. 

Daniel, krambodspojke: 135. 

Daniel Jakobsson, kammarskrifvare: 

119. 
David Sigfridsson, ryttmästare: 145. 
De la Oardie, Jakob, härförare: 114. 
De la Oardie, Johan: 119. 
Didrik Larsson, tullnflr: 102, 107. 
Dillner, T. S., fil. doktor: 32. 
Dordi, hustru: 19. 
Efterby, Lars Jönsson, borgare i H:fors: 

67. 
Ehrendt, Anders Larsson, borgmästare: 

126, 127, 130. 
Ellertz, Johan, köpman: 97. 
Elin, änka: 133, 134. 
Elisabet, hustru: 148, 149, 163. 
Elisabet Samuelsdotter, fru: 29. 
Elmgren, S. O., doktor: 29. 
Ericus Erid, skolmästare: 101, 119. 
Erik XIV: 37, 54-56, 98. 
Erik, skräddare: 159. 
Erik, stadstjänare: 162. 
Erik, stallmästare: 44, 46. 
Erik Bengtsson, tullnär: 161. 
Erik Bertilsson: 94. 
Erik Elfsson, kunglig sekreterare: 91. 
Erik Oynteson, Nya Helsingfors första 

riksdagsman: 141. 
Erik Göransson, byfogde: 127. 
Erik Henriksson, borgare i H:fors: 66. 
Erik Henrilcsson, kyrkovärd: 146. 
Erik Hindersson: 159. 
Erik Larsson: 72. 
Erik Michelsson, gärdsfogde: 155. 
Erik Nilsson, skrifvare: 133. 
Erik Olofsson, slottsskrifvare i Abo: 

14, 92. 
Erik Persson, borgare i H:fors: 73. 
Erik Påfvelsson, klockare i Lojo: 18. 



Erik Sigfridsson, rådman: 57, 62, 63, 
66, 73, 135, 144, 146. 150. 

Eskil, dräng: 131. 

Eskil, kock: 44. 

Eskil, mjöhiare: 163. 

Eskil, profoss: 128, 135. 

Eskil, skräddare: 108. 

Eskil Mickelsson, borgare i H:fors: 62. 

Eskil Sigfridsson: 158. 

Esper Tomasson: 44. 

Est, Göran, borgare i H:fors: 156. 

Est, Per, borgare i H:fors: 156. 

Evert, guldsmed: 135, 136. 

Fagerlund, L. W., medicinalråd: 142. 

Falck, Clas, borgare i H:fors: 138, 139. 

Ficke, Jakob, hilhiär: 137. 

Fincke, Gustaf, gubemator: 55, 56. 

Fincke, Gödik: 119. 

Fincke, Göran: 49. 

Finne, Mickel, borgare i H:fors: 67. 

Fleming, Elin, Arvid Stålarms maka: 30. 

Fleming, Erik, lagman: 10, 11, 13, 49. 

Fleming, Herman, riksråd: 31. 

Fleming, Klas, riksmarsk: 71, 82, 119. 

Fleming, Laurentz: 45. 

Flores, Åke, holländsk köpman: G9. 

Forsenius,Joh.Svenonis, student: 150. 

Forsius, Henrik, prost: 18, 103. 

Forsius, Sigfrid Aronus, präst, astro- 
log professor: 103—105. 

Förstadins, Arvid Henrici, student: 
150. 

Frode, Göran, borgare i H:fors: 20. 

Gabriel, kapeUan: 161. 

Gabriel Mathiae, skolaris: 133, 134. 

Gabriel Mattsson: 74, 75. 

Gadd, H., syndicus: 150. 

Gadd, Hemmingius, student: 150. 

Geriken, Petter, rådman: 130, 156. 

„Geri utaf Holland^ köpman: 27. 

Gertrud, fäkona: 44. 

Gertrud Germundsdotter, änka: 28. 

Golovetz, Daniel, ryttmästare: 94. 

Greek, Bertil, tuUnär: 82. 

Oreek, Britta, Jakob Oreeks maka: 
20, 75. 



— 177 — 



Qreek, Hans: 20. 

Qreek (Greker)» Jakob, proviantmäs- 

tarc: 20, 32, 33, 57, 60. 75. 124, 130. 
Qreek» Johan, ränt- och proviantmäs- 
tare: 140, 142, 146, 155, 156, 160, 161. 
Qreek» Joh.» student: 150. 
Qreek» Margareta» !ru: 20. 
Qreek» Peder» borgare i H:fors: 66, 73 

—75. 
Qreek» Simon Ambrosii» ryttmästare: 

82. 
Qreger Jönsson» borgare i H:!ors: 20, 

57. 
Qregers Mattsson» borgare i H:fors: 67, 

73. 74. 
Gregorius Laurentii» skolaris: 151. 
Qrip» Anders» kammarjunkare: 118. 
Qroel» Tomas: 44. 
Qroot» Qvirinus» köpman: 155. 
Qrotenfelt» K.» professor: 31, 35, 57, 69. 
Qröneberg» Qeorg» löjtnant: 156. 
Qummerus» Michael Barthold!» skol- 
mästare: 99. 
Qustaf U Adolf: 9, 33, 101, 106, 110, 

113—117, 119—123, 134, 140, 149, 

159. 
Qustaf Eriksson» kammarskrifvare: 119. 
Qustaf Wasa: 9—17, 20-24, 26, 27. 

31, 32, 34-^36, 38, 41, 44, 45, 47— 

49, 52, 58, 161. 
Qyllenlod till Olsböle» Hans Bengts- 
son» assessor, I. d. ryttmästare: 29. 
Qyllenstiema» Johan: 160. 
Qöran Eriksson till Fågelvik» riksråd: 

25. 
Qöran Månsson» skrifvare: 57. 
Hand» Qertrud Håkansdotter» !ru: 31. 
Hans» barberare: 107. 
Hans» bordskärare: 44. 
Hans» fädräng: 44. 
Hans Eriksson» borgare i H:fors: 67. 
Hans Henriksson» kamrerare: 118. 
Hans Jönsson: 158. 
Hans Larsson» fogde öfver Borgå län: 

36, 47. 
Hans Olai» skolmästare: 99. 



Hans Olofsson» borgare i H:fors: 73, 

94, 146. 
Hans Olsson» borgmästare: 66, 81, 93, 

97. 125. 
Hans Persson» köksskrifvare: 120. 
Hans Robertsson» köpman: 69. 
Hans Sigfridsson» rådman: 62, 63, 66, 

73. 
Hans Tomasson» fogde: 34. 
Håra» Erik» ståthållare: 122, 123. 
Hausen» Reinhold» statsarkivarie: 20, 

49. 56. 79. 
Hartman» Jörgen» hospitalsförestån- 
dare: 131, 142. 
Hartman» Torsten» fil. magisten 16, 17, 

51, 77, 108, 114. 
Heidhen» guldsmed: 93. 
Helfracht» Berndt» sekreterare: 119. 
Henricus Mard» student: 150. 
Henrik Arvidsson» befälhafvare vid 

flottan: 98. 
Henrik Eriksson» borgare i H:fors: 67. 
Henrik Fredriksson» borgmästare: 126. 

147. 
Henrik Hindersson» lagläsare: 143. 
Henrik Jakob» klensmed: 133, 135. 
Henrik Jakobsson: 158. 
Henrik Jönsson» borgare i H:fors: 67. 
Henrik Jöransson: 162. 
Henrik Karlsson» borgare i H:fors: 66. 
Henrik Larsson» skolmästare: 37. 
Henrik Larsson till Finby: 78. 
Henrik Markusson» köpman: 153. 
Henrik Mattsson» borgare i H:fors: 66. 

73—76. 
Henrik Mårtensson: 147. 
Henrik Persson» borgare i H:förs: 73. 
Henrik Simonsson» fogde: 56. 158. 
Henrik» timmerman: 67. 
Hittenar» Anders Nilsson» slottslofven 

i Tavastehus: 123. 138. 143. 147. 
Hofvare» Nils» borgare i H:fors: 19. 
Holiander» Jakob» köpman: 97. 
Holm» Bengt» borgare i H:fors: 67. 
Holst» Hans: 44. 
Holst» Matts: 93, 96. 



12 



— 178 — 



Holthusen, Verner, borgare i H:k>rs: 

138, 156. 
Horn, Arvid, landshöfding: 124, 140. 
Horn, Evert, härförare: 160. 
Horn, Henrik, hofmarskalk: 118, 119. 
Horn, Henrik Klasson, lagman: 13— 

16, 24. 
Horn, Klas Kristerson, betallningsman 

på Viborgs 8k>tt: 28. 
Horn, Krister: 119. 
Horn, Mårten, köpman: 27. 
Håkan, smed: 44. 

Håkan Eriksson, rådman: 57, 62, 63, 74. 
Håkan Larsson, hofpredikant: 118. 
Harkapafl, Erik, biskop: 98. 
Hastesko, Alb., amanuens: 73, 92. 
Hastesko, Jakob Henriksson, befall- 
ningsman på Viborgs sk)tt: 28. 
Högman, V., seminariedirektor: 51. 
Ignatius, K. E. F., senator: 152. 
Isak Oisleson, fänrik: 102. 
Jabel, Hans, postft^rvaltare: 151, 159, 

161. 
Jacobus Johannis, kapellan: 101. 
Jakob, bonde: 93. 
Jakob, kapellan: 145, 146. 
Jakob, ryss: 162. 

Jakob Larsson, rådman: 125, 159. 
Jakob Olofsson, enspännare: 95, 96. 
Jakob Persson: 159. 
Jakob Simonsson, skeppare: 94. 
Jemmark: 40. 
Jesper Mattsson: 94. 
Joachim Bengtsson, borgare i Stock- 

hohn: 73. 
Joachim Mathiae, pastor i Åbo: 119. 
Joen Jönsson, skeppare: 94. 
Johan III (herUg Johan): 9, 32, 34, 36 

-3S, 49, 51, 52, 54, 59, 65, 70, 99, 

101, 139. 
Johan Jakobsson, höfvitsman: 94. 
Johan Jönsson: 159. 
Johan Knutsson, fogde: 37. 
Johan Simonsson, rådman: 112, 143, 

158. 
Johannes Barthokli, student: 150. 



Johannis Michaelis, skolmästare: 37. 

Julius Henrik af Sachsen, hertig: 117. 

Julie Andersson, köpman: 97. 

Jöns, skrifvare: 12. 

Jöns Larsson, rådman: 97. 

Jöns Markusson: 44. 

Jöns Månsson, Oustaf Wasas förtioea- 

deman: 24. 
Jönsson, J., borgare i Hfors: 19. 
Jöran, kyricohetde: 159. 
Jöran Hindersson, iandsgevaldiger: 

143. 
Jöran Jakobsson, väfvare: 148. 
Jören, väfvare: 131. 
Jören Larsson, rådman, stadsskrifvare: 

125, 150. 
Jören Persson, hospitalsföreståndare: 

142. 
Jören Persson, kbckare: 144, 149. 
Jören Soffringson, borgare i H:iors: 66. 
Kalmar-NUs, bysseskytt: 43. 
Karin, piga: 144. 
Karin, svinkona: 44. 
Karin Markusdotter: 141. 
Karin Pedersdotter, änka: 126, 127. 
Karl IX (herUg Karl): 9, 40. 71, 76, 80 

-84, 86-^88, 97, 140. 
Karsten, Anna, fru: 99. 
Karsten, Henrflc, borgmästare: 73, 96, 

99, 106, 125, 147. 
Karstens, Henrik Bogislaus, köpman 

i Lybeck: 96. 
Kukko, borgare i H:fors: 19. 
Kaukko Jakob: 162. 
Kemerling, Evert, hospitalsförestån- 
dare: 142. 
Kemmerlink, Court, rådman: 96. 
Kemmerlinck, Johan Evertsson: 155. 
Kiihl, Nils, skattmästare: 93. 
KUl, Nils: 119. 
Klas Åkesson: 76. 

Klemet Mattsson, bonde i Forsby: 19. 
Kieland, Vilhelm, kammaijunkare: 118. 
Knape, Anders, båtsman: 44. 
Kniphoff, Jakob, borgare i itfors: 20. 
v. Knorring, E», ingeniör: 29. 



- 179 - 



Knut, bonde: 93. 

Knut, smed: 44. 

Knut Andersson, borgare i itlors: 68. 

Knut Larsson, borgare i H:fors: 67. 

Knut Tomasson, borgare i H:fors: 66. 

Kona-Elin: 162. 

Kopp, Bernhard, kvartersmfistare: 94. 

Korp, Anders, fogde i H:fors: 34, 37, 

44-48. 61. 
Krister, tuiderfogde: 46. 
Krister Eriksson: 29. 
Krister Eriksson, borgmästare: 93. 95, 

97. 106, 126. 
Krister Hansson: 128. 
Krister Jönsson: 44. 
Krister Mårtensson, hospitalsförestAn- 

dare: 142. 
Krister Persson: 76. 
Kristina, drottning: 149, 161. 
Kristoffer, plogmakare: 44. 
Krfldener, Elisabet: 156. 
Kurck, Anders: 82. 
Kurck, Axel, krigsöfverste: 82, 119. 
Kramer, Henrik, borgare i H:fors: 133, 

134. 
Kramer, Matts: 108. 
Lagus, W., statsråd: 40. 
Laicman, Hans, borgare i H:fors: 20. 
Lambrecht, snickare: 44. 
Lars, stadstjänare: 128. 
Lars Esl>emi, kyrkoherde: 98. 
Lars Jonsson: 83. 
Lars Lapp, båtsman: 137. 
Lars Melkersson, borgare i H:fors: 66, 

73. 
Lars Mickelsson, borgmästare: 62, 63, 

66, 70-73, 75, 78, 81, 106, 108, 146. 
Lars Månsson, hofman: 76. 
Lars Mårtensson till Sarflax: 75. 
Lars Nilsson, rådman: 73, 97, 121, 128, 

129. 
Lars Olsson, borgare i H:fors: 67. 
Lars Pedersson, kapten: 137. 
Lasse, skinnare: 67. 
Lasso, snickare: 46. 
Lasse, tunnbindare: 44. 



Lasso Larsson: 44. 

Lasse Mattsson: 44. 

Lasse Mickelsson, skolmastarebitråde: 

36. 
Lasse Sigfridsson: 158. 
Leijonhufvud, Axel, grefve: 39, 70, 96. 
Leinberg, K. O., professor: 36, 37, 98 

—101, 149, 151. 
Lewenhaupt, A. L., grefve: 21. 
Lill-Erik, stadstjånare: 108. 
Lille, Erik, borgare i H:fors: 20. 
Lindholm, A. J., doktor: 157. 
Lots-Elin: 163. 

Lund, Henrilc, borgare i H:fors: 67. 
v. Lyl>eck, Jakob, köpman: 27, 44. 
Lydichs Henrik: 44. 
Lydik Larsson: 158. 
Lång-Brita: 141. 
Malin, flnka: 52. 

Marcus Caspari, skolmästare: 101, 102. 
Mareg, skomakare: 44. 
Margareta, Erik Sigfridssons änka: 63. 
Margareta, Brita Oreeks syster: 75. 
Margareta Jakobsdotter, piga: 156. 
Maria Eleonora, drottning: 122. 
Mariet, bryggerska: 44. 
Mariet, stugukona: 44. 
Markus, stadstjånare: 134, 136. 
Markus Jöransson, stadsfogde: 132, 

133. 
Matts, ridsven: 44. 
Matts, skolmästare: 107. 
Matts, skräddare: 67, 158. 
Matts Andersson: 136. 
Matts Bertilsson, borgmästare i H:fors: 

20, 45, 57, 62, 63, 74, 82, 147. 
Matts Larsson: 14. 
Matts Mickelsson, borgare i H:fors: 67. 
Matts Olsson, borgare i H:fors: 44, 

143. 
Matts Sigfridsson: 20. 
Matts, timmerman: 67. 
Me(|er, Johan: 159. 
MeiJer, Simon, borgare i H:förs: 156. 
Mejer, Markus, borgare i H:fors: 67. 
Melander, K. R., fil. doktor: 112. 



— 180 — 



Metstake» Reinhold, hfiradshofding: 

124, 126. 
Michael Johannls» skolmfistare: 143. 
Michel, stadstjflnare: 128. 
Michel Olofsson, rådman: 20, 45. 
Michel Persson, bonde i Forsby: 19. 
Mickel Olsson, borgare i H:fors: 67. 
MIeliz, Anders: 44. 
Morian, Michel, tjänare pä kungsgär- 
den: 44. 
Mosenback, Karin, flicka: 137. 
Musculus, Erik Mattsson: 135, 161. 
Muscultis, Matts: 159. 
Muta Erik: 108, 162. 
Mutts, Osvald, köpmaq: 157. 
Målare, Anders, ingeniör: 55, 56. 
Måns Bengt Sigfridsson: 73. 
Måns Ivarsson, landtfogde: 17. 
Måns Johansson till Bro, riksräd: 25. 
Måns Mattsson: 94. 
Måns Nilsson, befallningsman på Vi- 

borgs slott: 12. 
Mårten, glasmästare: 44. 
Mårten, krämare: 67. 
Mårten Jakobsson, räkenskapsförare: 

69. 
Mårten Jonsson, gevaldiger: 161. 
Mårten Markusson: 137. 
Mårten Mattsson till Sarflax: 20, 75. 
Mårien Mårtensson, borgare i H:fors: 

67. 
Mårien Nilsson: 97. 
Mårien Olsson, borgare i H:fors: 19. 
Mårien SIgfredsson, borgare i H:fors: 

67. 
Mårien Sigfridsson, byfogde: 127, 130. 
Måsenbeck, Hans: 92, 93. 
Måsback, Johan, rådman: 96, 108. 
Mariha, Kasper Reijers dotter: 156. 
Möller, Barker, tysk köpman: 74. 
Möller, Hans, tysk köpman: 69. 
Möller, Peter, soldat: 95. 
v. Mömer, Otto Helmer, ståthållare 

på Åbo slott: 95. 
Nalkklla Valborg: 162. 
Neovlus, A., kyrkoherde: 144. 



NIchiU, Hans, köpman: 97. 

Nikolaus Mathlae, kyricoherde: 98. 

Nikolaus Magni, kyrkoherde i Vibors: 
119. 

Nils, profoss: 162. 

Nils, skolmästare: 144. 

Nils, smed: 108. 

Nils ingeson, fogde: 17. 

Nils Jönsson: 44. 

Nils L^u-sson, borgare i H:fors: 67. 

Nils Nilsson, kansUförvant: 119. 

Nils Olofsson, hospitalsföreståndare: 
142. 

Nils Olsson, borgare i H:fors: 20, 66. 

Nlmen, Baltzar, hofjunkare: 118. 

Nordmann, P., fil doktor: 29, 34, 38. 
51, 54-57, 59, 64, 65, 79, 81. 84, 
89, 98, 109, 115-117, 121, 122. 124, 
129, 134, 140. 141, 143. 144, 150. 

Nummenpa, Agnes: 162. 

Nummenpa, Sigfrid: 75. 

Nummenpa, Tomas, borgare i H:fors: 
62, 67. 

Nurkka, Olof, borgare i H:k>rs: 51. 

v. Oldenburg, Hans, landprofoss: 75, 
76, 82. 

v. Oldenburg, Margareta, fru: 82. 

v. Oldenburg, Mauritz, Margaretas 
son: 82. 

Olof, fiskare: 44. 

Olof, stadstjänare: 162. 

Olof Jakobsson, befallningsman: 81. 

Olof Larsson: 73. 

Olof Nilsson, borgare i H:fors: 19. 

Olof Olofsson, kansliförvant: 96. 

Olof Persson, krigare: 72, 162. 

Olof Sigfridsson, krigare: 46. 

Orbergius, Johannes BIrgeri, kyrko- 
herde: 146. 

v. Osten, Mathlas: 82. 

Oxenstierna, Anna, Axel Oxenstiemas 
gemål: 126. 

Oxenstierna, Axel, rikskansler: 119, 
144, 152. 

Oxenstierna, Gabriel, gubemator: 110, 
111. 



— 181 



Pakila, Henrik, borgmästare: 19, 20. 

Pauli, Martin: 94. 

Paxtila, Jöns, borgare i H:fors: 20. 

Peder Bengtson, borgare i H:fors: 68. 

Peder Erlandsson, kammarråd: 123. 

Per, skeppare: 44. 

Per, trädgårdsmästare: 82. 

Per Andersson, befallningsman: 92, 94. 

Per Hansson, jordbrukare: 71. 

Per Jönsson, bonde i Forsby: 19. 

Per Jönsson, rådman: 66, 73. 

Per Larsson: 159. 

Per Larsson, bonde i Vik: 18. 

Per Olsson, borgare i H:fors: 19. 

Plåck, Matte, borgare i H:fors: 66. 

Poeltz, Lasse: 44. 

Post-Margareta, änka: 163. 

Post-Simon: 162. 

Pttck, Salomon, soldat: 95. 

Puna, Bertil, borgare i H:fors: 67, 159. 

Pttna, Henrik, rådman: 135. 

Puna, Tomas, borgare i H:fors: 162. 

Pavel Larsson, skeppare: 72. 

Pölcke, Knut: 44. 

Qvast, Jonas, organist: 161. 

Ranzau, Henrik: 72. 

Rautia, Petrus Thomae, skolmästare: 

37. 
Regina, jmigfru: 148, 149. 
Reiier, Kasper, rådman: 92, 96, 106, 

108, 120, 125, 128, 129, 135, 138, 

147, 150, 155, 158. 
Reiier, Kasper Kaspersson: 156. 
Reijer, Magnus, student: 150. 
Rhein, Th., statsråd: 104. 
Ribbing, Nils, kammarjunkare: 118. 
Rickhofff, Herman, borgare i H:fors: 

114, 131, 156. 
Rothovius, Isak, biskop: 144. 
Ruuth, J. W., doktor: 12, 56, 64. 
Ryting, Tomas Jönsson, slottsfogde : 10. 
Salomon Jönsson: 94, 100. 
v. Saltzberg, Vilhelm, kammarjunkare: 

118. 
Samuel, kyrkoherde: 93. 
Samuel Mattsson, spelman: 136. 



v. Sanden (Santen), Hans, rådman: 27 
-30, 62, 63, 66, 73, 74. 

Savonius, Samuel Andreae, kyrko- 
herde: 99-101, 107, 143. 

Selle, Per, borgare i H:fors: 19. 

Sigfrid, dödgräfvare: 162. 

Sigfrid Ersson, soldat: 131. 

Sigfrid Henriksson, borgare i H:fors: 
67. 

Sigfrid Mattsson, borgmästare i H:fors: 
112, 126, 130. 

Sigfrid Mickelsson, borgare i H:for5: 
66. 

Sigfrid Persson, rådman: 57, 62. 

Sigfridus, kyrkoherde: 35. 

Sigismund, konung: 79, 99, 119, 140. 

Simon, källarsven: 62. 

Simon Andersson, borgare i H:fors: 67. 

Simon Klementsson, borgare i H:fors: 

18, 66. 

Simon Laurentii, skolmästare, kyrko- 
herde: 98, 99, 101. 

Simon Mattsson, bonde i Forsby: 19. 

Simon Petri, kapellan: 101. 

Simon, timmerman: 67. 

Sjöman, Anders Johan, gosse: 30. 

Skulth, Henrik: 44. 

Skytt, Henrik: 45. 

Skytt till Bråddnas, Matts: 20. 

SmApeper, Jakob, rådman: 92, 96, 102. 

Soini, borgare i H:fors: 19. 

Sonki, Simon Nilsson, borgare i itfors: 
19. 

Sparre, Lars, kammarjunkare: 118. 

Spitz, Staffan: 44. 

Spåra till Hyvikyia, Erik, fogde i 
Borgå län: 13—16, 20, 23, 28, 41, 42, 
47, 49, 56, 61. 

Staffan Andersson, borgare i H:fors: 

19, 51. 

Sten Bengtsson, godsägare: 36. 

v. Stiemman, A. A«, historieforskare : 22. 

Stiemkors, Ivar: 119. 

Stockman, Jöran, rådman: 132, 137, 

157. 
Stora, Krister: enspännare: 95, 96. 



— 182 - 



Stålann, Arvid Eriksson, krigare: 30, 

71. 
Stålarm, Ålce: 119. 
Stör, Julius, hofjunkare: 118. 
Sundergelt, Markus, byfogde: 19, 51. 
Sveno Torchilli (Torkelsson), ksrrko- 

herde: 142, 144, 150, 159, 162. 
Teitt, Jakob, kamrerare: 19, 25, 34, 52. 
Tavaststlerna, V. N., fil. doktor: 71. 
Theslefff, Petter, sekreterare: 124. 
Thorvöst, Petter, köpman: 156. 
Tilcke, Anna, !ru: 134, 156. 
Tomas, drflng: 144. 
Tomas Andersson, skeppare: 94. 
Tomas Eriksson: 151. 
Tomas Göransson: 83. 
Tomas Henriksson, håradsskrifvare: 73. 
Tomas Henrilcsson, skolmästare: 99. 
Tomas i Domarby, ait>etsledare: 60. 
Tomas Knutsson: 44. 
Tomas Sigfridsson, borgare i H:fors: 

67, 92. 
Topelius. Z«, professor, skald: 103. 
Truls Persson, borgare i H:fors: 20, 66. 
Trabo, Sigfrid, båtsman: 44. 
Turck, Jöran, borgare i H:fors: 67. 
Tönnesson, Arvid, amiral: 82. 
Wachtmann, Sigfrid, borgare i H:fors: 

156, 159, 161. 



Waaranen, J. E., docent: 50, 86, 87, 
91, 98, 113, 119. 

Uggla, Mcob Klasson, landshöfdlncr: 
162. 

Ulf Hindersson till Fullingerum, fräl- 
seman: 25. 

Utlianby, Bengt, köpman: 13. 

Vahus, Bertil, borgare i itfors: 162. 

Valborg, f Skona: 44. 

Wannemaker, Lienhart: 44. 

Vargh, Hans, rådman: 132. 

Vasa, Krister Nilsson: 12. 

VasilU, ryss: 162. 

Wasth, Per, krögare: 17. 

Westermarck, R., magister: 97. 

Vestgöte, Jöns, hflradshöMing: 20, 52. 

Wichmann, Johan Simonsson, köp- 
man: 156. 

Viippo, Michel, borgare i H:fors: 162. 

Wilcken, Heklhen, borgmästare: 126. 

Wildemann, Arvid Tönnesson: 117. 

v. Wttenberg, Hans, hllrförare: 86. 

Witticus, Henricus Henrici, kyrko- 
herde: 99. 

Wolle, Jakob, borgare: 156. 

Woronow, Peter, bojar: 64. 

Wortman, Fredrik, hoQunkare: 118. 

Wämstedt, Johan, kammarjunkare: 118. 

Zacharias: 163. 



Innehåll: 

Sid. 

Företal 5—8 

Första kapitlet Helsingfors förhistoria. — Grundläggnin- 
gen. — Gustaf Vasas tider 9—53 

Planer på anläggningen af en ny stad 9—19; åtgfir- 
der beträffande Raumo, Ulfsby, Ekenäs och Borgå bor- 
gares förflyttning 15—16; Helsingfors grundas vid Vanda 
å 17—18; de första borgarena 18—20; planteckning 
öfver omnejden 21 ; handeln, borgarenas suppliker 22— 
24; borgare och bönder 23—27; Hans v. Sanden 27—30; 
exporten, tull och accis 31—35; kyrka och skola 35— 
40; kungsgården på ön i forsen 41 — 44; Gustaf Vasas 
besök och åtgfirder staden till fromma 45—53. 

Andra kapitlet Helsingfors under Gustaf Vasas söners 

spira 54—105 

Landthandehi 54; planen att flytta staden 55; bor- 
garenas klagomål 57; kung Johans privilegiebref för Hel- 
singfors 59—60; folkmängden 61 ; beskattningen 62—63; 
handehi 64; tullumgålder 65—69; borgmästaren Lars 
Michelsson 70—72; ett rådstugurättsprotokoll 72—76; 
tvisterna med Borgå 77—81; hertig Karl 82—86; skat- 
terna 87—88; nytt privilegiebref 89; näringarna 90—94; 
öfvervåld af resande tjänstemän 93—96; handehi 97; 
kyrka och skola 98—102; Sigfrid Aronus Forsius 103—105. 

TreiUe kapitlet De trenne sista årtiondena i stadens 

historia 106—163 

Alfsborgslösen 106—108; årliga kontributioner 109— 
110; lilla tullen 111—112; kvamtullen och boskapspen- 
gama 113; Gustaf II Adolf i Finland, landtdagen i Hel- 
singfors 114 — 120; svar på borgerslcapets suppliker 117 
—123; rådstugurättens protolcoll 124; borgmästare och 
råd 125—128; ämbetenas besättande 129—130; diverse 
brottmål 131—138; hospitalet för spetelska 139—142; 
kyrka och slcola 143—151; posten 151— 152; stadens ut- 



rikeshandel 153—154; köpmän af utländsk häikomst 
155—157; förbindelsen med landsorten 158—159; frågan 
om stadens förflyttning upptages 160; innevånarena på 
orten 1644 161—162; slutord 163. 



Bilagor: 

I. Oamble Helsingfors Stadz Mantals Längdh pro anno 1644 . . 165 

n. Tjänstemän i Helsingfors åren 1551—1644 169 

Personregister 175 



Thia book ehould be retumed to 
the Library on or before the last date 
stamped below, 

A fLne of flve cents a day is mcuired 
by retaimng it beyond the speoifi^d 
time. 

Please return promptly. 



3 2044 098 417 157